Kategori Motion och idrott

Dec 15 2013

Nortti tränar, och vinner

Petter Northug distanserades med nästan tre minuter i går på 30 km fristil i Davos. Tog inte ens världscuppoäng. Min gissning är att Nortti ändå var nöjd med loppet. Loppet ingick i hans träning och han hade troligtvis morgondagen i tankarna.

I dag vann han nämligen långloppet La Sgambeda i Livigno. Spurtvann som vanligt och upprepade segern från i fjol. Detsamma gjorde Riitta-Liisa Roponen, när också hon upprepade sin seger från i fjol.

La Sgambeda öppnar årets långloppssäsong och är första deltävlingen i FIS Marathon Cup. Fristilsloppet mäter 42 km och går på hög höjd, 1 800-1900 m öh.

Dec 15 2013

Rörigt i långloppsteamen

Det har varit riktigt rörigt bland långloppsteamen denna höst. Teamen har bytt namn på löpande band. Här kommer en kort uppdatering, så som jag uppfattat läget.

Det överlägsna teamet resultatmässigt i långloppsspåren senaste säsong var Team Xtra personell med bröderna Aukland i spetsen. Teamet bytte namn under hösten till Team Centric. Jens Eriksson tillkom som ny åkare.

Thomas Ahlsgaard har tidigare varit dragare för Team United Bakeries. Efter att han fått en ny huvudsponsor byttes namnet till Team LeasePlan Go. Anders Södergren ansluter till teamet.

Skinfit Racing Team bytte namn till iXmind Racing Team redan på vårvintern. Teamet hamnade genast i ekonomiska trångmål och fortsättningen är osäker. Synd för Riitta-Liisa Roponen som fick en bra start i teamet med ett par segrar förra året.

Team Skigo får en ny förstärkning när John Kristian Dahl ansluter. Men Team Skigo överger sitt namn och börjar heta Team United Bakeries. Rörigt så det räcker alltså.

Till Team United Bakeries hör: Johan Kjølstad, John Kristian Dahl, Arne Post, Tore Bjørseth Berdal och Chris Andre Jespersen

För Team Centric skidar: Jørgen Aukland, Anders Aukland, Simen Østensen, Laila Kveli, Jens Eriksson och Jerry Ahrlin.

Team Coop har åkare från fem nationer: Seraina Boner från Schweiz, Espen Harald Bjerke, Morten Eide Pedersen och Roger Aa Djupvik från Norge, Oskar Svärd, Jimme Johnsson och Bill Impola från Sverige, Lukas Bauer från Tjeckien samt Nicola Morandini från Italien.

I Team LPT Go ingår: Thomas Alsgaard, Jörgen Brink, Anders Södergren, Audun Laugaland, Kjetil Hagtvedt Dammen, Thomas Henriksen, Anders Myrland och Christoffer Callesen.

Listan är inte komplett på något sätt, och med reservation för eventuella fel.

Nov 28 2013

På hjärtavdelningen

För tre veckor sen var jag till sjukhuset för en undersökning. Det handlade om koronarangiografi, en gammal och beprövad metod för undersökning av kranskärlen. Blodkärlen genomlystes och granskades med hjälp av ett kontrastmedel.

På senare tid har jag tvingats konstatera att något inte står rätt till i kroppen. Jag blir andfådd redan vid mycket lite ansträngning. Det behövs inte mera än att jag bär in ved eller knyter skorna. Det är inte bara en känsla jag haft, det går också att dokumentera med pulsklockan. Eftersom jag använt pulsklocka i snart 20 så har jag gott om jämförelsematerial.

Efter undersökningen står jag fortsättningsvis på ruta ett. Jag vet inte var felet ligger. Men att få höra att hjärtat är i skick och blodkärlen öppna är ju ett gott besked. Att mina misstankar visade sig felaktiga grämer sannerligen inte denna gång.

Undersökningarna till trots skulle jag säga att vistelsen på hjärtavdelningen var en allt igenom positiv upplevelse, med betjäning som på ett 5-stjärnigt hotell. Enda klagomålet jag kan komma med är att räkningen som kom i efterhand var skamligt liten.

Idag har det varit ett minst sagt turbulent möte om hjärtkirurgins framtid vid Vasa Centralsjukhus. Det tar väl någon dag ännu innan någon vet vad som beslöts.

Pulsen stiger obegripligt brant vid liten belastning. Efter 150 m sakta jogging är den redan över 160!

Pulsen stiger obegripligt brant, också vid liten belastning. Efter 150 m sakta jogging är den redan över 160!

Nov 26 2013

Trängsel

Det är nästan trångt i spåren stundtals, åtminstone förmiddagar och kvällar. Men inte värre än att alla ryms. På eftermiddagarna när tävlingsåkarna vilar är det läge för oss motionärer och pensionärer.

Det finns mycket utlänningar på träningsläger här. Mest ryssar, både barn och vuxna.

Skidspar01261113

Nov 24 2013

Melko raikas keli

Kölden håller norra delen av landet i sitt grepp. Det var kylslaget när Finlands Cupen i längdskidåkning fortsatte under veckoslutet i Rovaniemi. Inget man dock besväras av som TV tittare. Nästan på kallare sidan att tävla. Men träningsmässigt fick landslagsåkarna antagligen en bra genomkörare inför Världscupveckoslutet i Ruka nästa helg. Det skulle inte förvåna om det blir rejält kallt då också. Något som brukar passa ryssarna bra.

I Levi var det någon grad varmare än i Rovaniemi, vilket passade mig bra när jag gjorde min säsongsdebut i skidspåret. Inget problem alls med kölden, i själva verket var det ett nästan perfekt skidväder. Det blev tre varv runt Tykkilatu och Isoporo. Det är ett lagom omväxlande spår, inte helt lätt men inte heller för tungt att träna i (knappa 200 m total stigning per varv). Mitt favoritspår helt enkelt. Vätskebältet kan gott hänga på sin pinne i tallen. Att dricka vid varvningen blir precis lagom.

Jag startar denna säsong från den lägsta nivån någonsin, konditionsmässigt. Jag har inte sprungit, inte rullskidat, inte gått med stavar och det är två månader sen jag cyklade senast. Det gick inte lätt idag, men det kunde också ha varit värre. Så nu finns det bara en väg, och det är uppåt.

Höjdprofilen för Tykkilatu + Isoporo, med start i Levi centrum.

Höjdprofilen för Tykkilatu + Isoporo, med start i Levi centrum.

Höjdprofilen för Tykkilatu + Isoporo, med start i Metsärakka.

Höjdprofilen för Tykkilatu + Isoporo, med start i Metsärakka.

Nov 18 2013

Meriterad trio

Resultatbilagan som kommer med Juoksija-lehti hade nyligen en imponerande pärmbild. Mark Shearman som tagit bilden fick till en riktig fullträff när han lyckades fånga trion Mo Farah, Kenenisa Bekele och Haile Gebrselassie på samma bild. Mark Shearman som fotograferat i åtta olympiska spel har radat upp fina idrottsbilder så länge jag kan minnas. Men jag skulle gissa att han är speciellt nöjd med denna bild som är tagen i Newcastle.

Trion på bilden har tillsammans kammat hem 24 världsrekord, 7 olympiska guld och 29 världsmästartitlar.

Jag brukar nästan uteslutande publicera egna bilder på bloggen men här skall jag göra ett undantag och ge plats åt Mark Shearmans foto.

Meriterade löpare på pärmen till Juoksija-lehtis resultatbilaga.

Meriterade löpare på pärmen till Juoksija-lehtis resultatbilaga.

Okt 14 2013

Två föredettingar

En dag förra veckan när vi satt i Panoramabaren på hotellet kom ett för oss främmande par fram och började prata. De hade suttit vid ett av grannborden när de hörde sitt modersmål (läs dialekt!) pratas. Mannen frågade så småningom vad vi heter. När jag sade mitt namn replikerade han genast: ”Då är du maratonlöpare”! Jag svarade något i stil med att, ”nej, tyvärr inte, på sin höjd en före detta maratonlöpare”. Mannen svarade, ”det är jag också”.

Det skulle visa sig att vi hade flera saker gemensamt, åtminstone rent siffermässigt när det gäller löpningen. Vi hade debuterat på maraton samma år och dessutom i samma tävling, alltså 1983 i Helsingfors. Och så hade vi nästan exakt samma tid som personbästa.

Vad jag vet så har vi inte träffats tidigare, trots att vi många gånger deltagit i samma lopp. Mannen var ju bekant, men endast som ett namn i resultatlistorna. Nu fick namnet plötsligt ett ansikte. Men till det krävdes en spanienresa. Så kan det gå till när två föredettingar möts.

Maratonlopare01141013foto: Cati

Okt 12 2013

Årets längsta

fotmarsch så här långt kan bokföras för min del. Morgonlänken blev hela 18 km.

Löpningen har legat nere en längre tid på grund av krånglande knän. Idag planerade vi in en lite längre morgonpromenad, som vi ändå startade med lite lätt jogging. Knäna kändes bättre än på länge så vi fortsatte jogga. Och konstigt nog orkade jag lunka hela länken. Farten var inte mer än någonstans i trakten mellan jogg och promenad, men ändå! Det blev i alla fall en riktig långlänk för en som inte löptränat det senaste året.

Vi startade i mörkret vid sjutiden och styrde kosan mot Malaga, förbi Torremolinos. Temperaturen var behaglig i tidig morgonstund, runt 20 grader. På hemvägen gick solen upp. En morgonlänk värd namnet alltså. Gissa om frukosten smakade efteråt!

Rutt01121013

Sep 15 2013

Cykling vid Ylläs

Rutt01150913

Jag hade en förhoppning om att Ylläs skulle erbjuda ett större antal lättcyklade alternativ än de som fanns i Levi. Så visade det sig också vara.

Jag köpte en karta med MTB rutter i Äkäslompolo och planerade en rutt utgående från den. Ute i terrängen hittade jag  dock inga märkningar eller skyltar. Eftersom skogsvägarna delade på sig lite överallt var det lätt att tappa bort sig. Kanske jag var dålig att titta efter. Cyklar man på vandringslederna är det däremot lätt att hitta. Där är det bra skyltat och underlaget jämt och bra. Men med bark under går det fruktansvärt trögt.

Även om yllässkogarna bjuder på många alternativ och ett någorlunda jämnt underlag så är terrängen krävande.  Jag gjorde en tur till Ylläsjärvi längs skidspåret, och tillbaka efter ”Maisematie”. Och som man kan se från GPS kurvan så lyste varningslampan rött onödigt mycket.

Sep 14 2013

Gårdagens cykeltur

gick runt Levitunturi med en avstickare upp till toppen. Nog visste jag att det skulle komma en uppförsbacke, men att den skulle vara så tung, det hade jag inte trott. Nej för!

Det tog 28 minuter att cykla den knappt 5 km långa sträckan. Det är sorgligt, minst sagt.

Vägen upp till Levitoppen bjuder på en någorlunda jämn stigning.

Vägen upp till Levitoppen bjuder på en någorlunda jämn stigning, drygt 300 höjdmeter.

Sep 12 2013

Nya vanor

Till traditionen hör numera ett lapplandsbesök i september. Det brukar vanligtvis bli vid den här tidpunkten och så blev det också i år. Eftersom jag numera äger en terrängcykel tog jag den med. Man måste ju prova nymodigheterna.

Dagens experiment blev en länk blev runt Kätkä och Pyhätunturi på varierat underlag och vidare runt Levitunturi på asfalt. Ca 47 km blev länken totalt. Underlaget varierade som sagt, jag åkte på spånbana (gick mycket tungt), skogsvägar, spångar (nja, jag ledde visst cykeln mest), jämna stigar, steniga stigar och asfalt. Hur många gånger jag var omkull avslöjar jag inte!

Annars så fick jag bra skjuts ner från Utsuvaara. Jag bestämde mig för att inte bromsa eftersom det var bra asfalt. GPS:en visade maxhastigheten 60,2 km/h.

Att cykla i Lappland är inte bättre än att gå. Visserligen hinner man längre på en dag, men man hinner knappast se mera av omgivningen eftersom cyklandet kräver sitt.

Det är inte bara hemma som det råder varmt och vackert sommarväder, det finns här också.

Rutt01120913

Aug 30 2013

Dagens korta cykeltur

Rutt01300813

En fin rutt runt Karperöfjärden

fick bli runt Karperöfjärden. Det är en naturskön rutt i varierad terräng som jag sprungit otaliga gånger. Det var en passlig långlänk på den tiden man ännu kunde springa, eftersom den hemifrån mäter ganska exakt ett halvmaraton.

Idag förlängde jag turen med lite kosköskog. Jag blev förvånad över den höglänta skogsterräng som mötte när jag vek av från Koskövägen. Som Österbottning blir man glatt överraskad varje gång man hittar en ny backe som är över 20 meter hög.

Hojdkurva01300813

Högsta punkten på dagens cykeltur i skogen bakom Koskö, 28 m enligt Suunto Ambit.

Aug 27 2013

Lägesrapport, sensommaren 2013

Rutt01270813Lättjan och bekvämligheten hade helt tagit över när jag beslöt att ge mig själv en spark i baken. Rent praktiskt gjorde jag det genom att köpa en terrängcykel.

Sparken hade avsedd effekt, åtminstone tillfälligt. Jag har nu varit ute så pass många gånger att jag själv är riktigt nöjd. Nästan lite överraskad. Det handlar inte om någon extremcykling för min del, jag håller mig till skogsvägar i första hand. Det fina med terrängcykeln är man kan hålla sig borta från den värsta trafiken. Att cykla ensam i skogen i lugnt tempo är både avslappnande och fridfullt.

Denna sensommardag bjöd på ett härligt väder. Solen sken från en klar himmel och kvicksilvret kröp över 20 grader. Jag tog en tur till Kuni och tillbaka. Men inte längs riksåttan utan till största delen genom skogen. Dagens rutt blev hemifrån, via Korsnäståget, Höstves, Storhälleberget, Båskas, Staversby, Miekka, längs Klumpvägen till Kuni där jag vände. Tillbaka längs Långträsk skogsväg, via Voitby, Båskas, Molnträsket, Skjutbanan, Fågelberget och hem. Det var kanske inte världens bekvämaste cykling på grund av grovt krossgrus men ändå en fin rutt. Nästan lite nostalgiskt att cykla mellan Kuni och Skatila. Det var där vi sprang Botniamarschen på 80-talet.

Aug 17 2013

Bildskörden från Lauhanvuori

blev inte vad den kunde ha blivit. Här dock några bilder.

Aug 11 2013

Nytt liv i cyklandet

Mitt cyklande som legat nere i åratal fick ett uppsving denna sommar. En ny dimension öppnade sig i och med att jag halkade in på terrängcyklandet. Möjligtvis att det endast handlar om nyhetens behag.

Nu är några hundra kilometer avverkade på nya cykeln och i delvis nya miljöer. Erfarenheterna är enbart positiva. Jag tror knappast att jag kommer att ångra MTB-köpet. Det mesta cyklandet har skett på hyfsat bra skogsvägar. Men också lite off-road har jag hunnit prova.

Detsamma torde gälla på spinnsidan.

Cykling01100813

Aug 6 2013

Köklot

tur och retur på cykel i ett härligt sommarväder. En länk på ca 64 km. Det är faktiskt min första tur till Köklot med cykel någonsin. Varför jag aldrig cyklat den länken tidigare begriper jag inte ens själv. En bättre rutt får man leta efter.

Koklot01060813

image by iPhone

Jul 29 2013

Kalevan kisat, -en publikfest

Söndagen blev en kopia av lördagen vad vädret beträffar, minst lika varm och solig. Vasaföreningarna som arrangerade har all orsak att vara nöjda. Det praktiska flöt på bra, och det var lätt att trivas. Totalt kom ca 22 000 personer till Karlsplan.

I friidrottskretsar har man dock orsak att vara bekymrad. Resultatnivån är i många grenar obegripligt låg. Världseliten befinner sig i en annan division. Just nu går det att vinna FM-medaljer på ganska mediokra resultat.

För ÖID-föreningarna lyckades FM riktigt bra. Niclas Sandells och Jonathan Åstrand blev dubbelmästare. Söndagen bjöd ytterligare på några bra ÖID-placeringar.

Oona Kettunen i ledning från start till mål.
Löparlöftet Oona Kettunen har ett vägvinnande och vackert löpsteg.
Lewis Korir sololöpte och utklassade konkurrenterna på 5000 m.
Meriterat folk i publiken.
Johanna Lehtinen leder 1500 m loppet, vilket hon också vann.
Aki Parvianen följer sin adept Antti Ruuskanen
Teemu Wirkkala blev trea i spjut och knep en VM-biljett.
Tero Pitkämäki visade klass och vann övertygande.
Antti Ruuskanen, FM-silver.
Aki Nummela leder 1500 m loppet. Niclas Sandells (1) spurtade sig till en överlägsen seger. Anders Lindahl (4) blev sjätte.
Jonathan Åstrand, i mitten, blev dubbelmästare.
Jul 27 2013

Kalevan kisat på Karlsplan

Tredje tävlingsdagen av Kalevan kisat är till ända. Det var närmast perfekta förhållanden på Karlsplan idag. Vasavädret visade upp sin allra bästa sida med full sol och nästan 27 °C på eftermiddagen. Och arrangemangen flöt på utan större mankemang. Flera mästerskap och framgångar för idrottarna från nejden gör inte saken sämre. Inte att undra på om storpubliken trivdes.

Finländska mästare blev bl.a Sandra Eriksson, Niclas Sandells, David Söderberg, Christoffer Envall och Jonathan Åstrand. Fina placeringar dessutom av Jonna Skrifvars, Simeone Wiklund och Anders Lindahl.

Jul 24 2013

Beslöt mig

till slut. Det blev en Wilier 501. En kolfiberram alltså. Om valet är vettigt eller inte återstår att se. Något negativt har jag dock inte hunnit upptäcka under några kortare inledande turer. Tvärtom, cykeln erbjuder en riktigt härlig och fin åkkänsla.

Men snabbt fick jag bekräftat det som jag smått befarat. Nämligen att även den här cykeln måste trampas!

Wilier 501XN. Årsmodell 2013 med kolfiberram.

Wilier 501XN. Årsmodell 2013 med kolfiberram.

Jul 19 2013

Ett sista försök

Min motionscykling kom av sig, den hann inte ens börja. Någon Botniacykling blir det inte för min del denna sommar heller.

Nu skall jag göra ett sista desperat försök att komma igång med cyklandet. Jag tar fart och köper en helt ny cykel, en MTB. Jag är väl medveten om att det inte är cykeln det hänger på, men jag upplever att här behövs nu en riktig kick. Visserligen har jag har alltid sagt att jag inte behöver någon terrängcykel. Men jag är väl inte sämre än att jag kan ändra mig.

Efter ett långt dividerande har jag nu lyckats reda ut vilken typ av cykel jag skall ha. Det blir en ”jäykkäperä”. Jag har också ringat in två tänkbara alternativ. Men sen tog det stopp. Hur jag än vrider, vänder och analyserar så kan jag inte bestämma mig.

Skulle jag välja med förnuftet skulle saken vara klar. Då blir det en Cube LTD Race. Men jag fungerar inte alltid så rationellt när det det gäller den här typen av anskaffningar. Därför hänger Wilier 501 fortsättningsvis med som ett alternativ.

Obeslutsamheten är total just nu.

Cube LTD Race med aluminiumram

Cube LTD Race 29 med aluminiumram

Wilier 501 XN med kolfiberram.

Wilier 501 XN med kolfiberram.

Jun 29 2013

Över tröskeln!

Plockade ner landsvägscykeln idag, äntligen. Nu är däcken pumpade, kedjan oljad och nypremiären avklarad.

Premiärturen gick via Veikars, Voitby, Vallvik och Kvevlax. Rutten mäter 40 km. Jag blev överraskad av hur mycket lättare landsvägscykeln går jämfört med min gamla hybrid. Det är framför allt uppför som vinsten kommer.

Nu ställer jag mig frågan om jag ändå borde anmäla mig till Botniacyklingen. Det skulle med säkerhet resultera i ytterligare några turer. Det får jag fundera på.

Och med tanke på dagens googleillustration var tajmingen för cykelturen helt rätt.

Sökmotorn Google uppmärksammar cykeltävlingen Tour de France

Sökmotorn Google uppmärksammar cykeltävlingen Tour de France

Jun 16 2013

Hög tröskel

Det är nu fjärde säsongen i följd som den hänger där utan att ha varit ner av kroken en enda gång. Min landsvägscykel alltså.

Ambitionen att plocka ner den och börja cykla har funnits varje år. Så också i år. Men av någon anledning kommer jag inte över tröskeln när det gäller cyklandet.

En Trek och Kona landsvägscykel till minimal nytta så länge de hänger i taket.

En Trek och Kona landsvägscykel till minimal nytta så länge de hänger i taket.

 

Jun 5 2013

Är det månne hunkarna?

Vilken imponerande mängd damer som kom till kvällens Nice Run i Vasa! Jag har inga uppgifter på antalet deltagare, men de måste ha varit i tusental. Nästan obegripligt att ett motionsevenemang i dessa trakter kan dra så många. Men riktigt roligt att se.

Jag vet inte vad dragplåstret är men arrangören har tydligen hittat det rätta receptet. Antagligen en mix av många saker. För inte är det väl enbart hunkarnas förtjänst?

Åtminstone jag skulle ha unnat damerna en varmare kväll. Att ha picnic i 13 grader, med lite regnstänk till, dämpar möjligtvis stämningen en aning. Lite oturligt med tanke på det fantastiska väder vi haft de senaste veckorna.

Maj 29 2013

Österbottniskt derby

Över 4 000 personer kom till Sandviken i kväll för att se det österbottniska fotbollsderbyt mellan VPS och Jaro. En tillställning som innehöll de rätta ingredienserna, inte minst tack vare vädret. Att sitta på fotbollsläktaren i 24 graders värme är vi inte bortskämda med. Åtminstone inte i maj månad!

VPS stod för ett riktigt uselt spel i första halvleken och Jaro ledde välförtjänt i paus. I andra halvlek kom ett mer taggat VPS på plan. Vasalaget lyckades vända matchen och vann med 2-1.

Ligamatch mellan VPS och Jaro i Sandviken inför storpublik. Soligt och varmt den 29 maj 2013.

Ligamatch mellan VPS och Jaro i Sandviken inför storpublik. Soligt och varmt den 29 maj 2013.

Apr 30 2013

Vintern i siffror

Vintersäsongen är slut, sommarsäsongen står för dörren. Det betyder åtminstone avslutad skidsäsong. Vad sommarsäsongen kommer att innehålla ur ett motionsperspektiv är än så länge oklart.

Skidvintern blev något alldeles extra bra vad föret och väderförhållandena beträffar. Efter en sen start på vintern blev det sedan sällsynt goda förhållanden. Jag kommer inte ihåg någon januarimånad med så fint och stabilt vinterväder som den i år. Och slutet av vintern blev ju något alldeles unikt.

Jag hann med 80 skidturer den gångna vintern, vilket jag är väldigt nöjd med. Det torde vara personligt rekord, om än mycket knappt. Näst mest har jag vintern 2005-2006 när jag var jag ute 79 gånger. Jag har varit precis lagom flitig i vinter, känns det som. Ingenting överdrivet.

Men tyvärr, så här långsamt har det aldrig någonsin gått.

Här följer några betydelselösa siffror.
Antal skidturer: 80
Skidade kilometrar: 1 646
Snittlängd på länkarna: 20,6 km
Tid totalt på skidor: 124:36:51 (h:min:sek)
Tid per länk i snitt: 1:32:49 (h:min:sek)
Medelhastighet: 13,5 km/h
Medelpuls: 148

StatistikSkidor2012-2013