Inget nytt manus ännu

Herrstafetten i Lahtis innehöll inga stora överraskningar. Norge tog sin nionde VM-titel i rad! Nästan osannolikt. I dag bjöd ändå Ryssland på bra motstånd men på sista sträckan fick Sergej Ustiugov vika ner sig mot starke Finn Hågen Krogh. Fyra lag kämpade om bronset. På upploppet spurtade Calle Halfvarsson bäst och Sverige knep bronset. Finland var med ännu i sista kurvan men när Matti Heikkinen föll i början på upploppet var loppet kört. Även Schweiz hann förbi. Finland borde nu få fram några bra fristilsåkare som dessutom har en bra spurt. Precis som i damstafetten åkte Finlands klassiska åkare bäst. Jauhojärvi och Niskanen alltså.

Efter några verkligt fina dagar i Lahtis återvänder jag nu till TV-soffan.

Annonser

Intensiv sportsöndag

Den 3 mars blev den intensivaste sportsöndagen i mannaminne. Det var på gränsen till att bli för mycket av det goda. Allting serverades ju hur bekvämt som helst, direkt i TV-soffan. Men livets bisaker behöver få lite utrymme ibland.

Det började redan på morgonkvisten med Vasaloppet. Direkt efter målgången i Mora tog VM-sändningarna från Val di Fiemme över. Sedan följde skidskytte i Holmenkollen. Möjlighet fanns ytterligare att se på världscupen i skridskor och inomhus-EM i friidrott, men riktigt så långt räckte inte min kondition.

Vasaloppet blev en trevlig tillställning i ett soligt och fint vinterväder. Loppet var spännande ända till upploppet. Där avgjorde, något överraskande, Jörgen Aukland i en klunga på fyra-fem man. På damsidan vann Laila Kveli före Seraina Boner. Jag har inte deltagit Vasaloppet på sex år. Idag kändes det som att det kanske börjar bli dags på nytt. Så pass lockande såg det ut.

Skid-VM i Val di Fiemme fick en solig avslutning. Det var inte bara vädret som var vackert. Också den avslutande grenen 50 km i klassisk stil med masstart fick ett lyckligt slut. De hårt kritiserade masstarten fick idag en helt annorlunda karaktär än vad vi sett tidigare. Det blev rejäl och ärlig skidåkning från första början och det var närmast svenskarna som stod för initiativen. Johan Olsson bärgade sedan guldet mycket välförtjänt. Jag kan inte se att dagens lopp skulle ha varit orättvist på något sätt. Men möjligheten att byta skidor under loppet kan man säkert ha åsikter om.

För Finlands del blev skid-VM resultatmässigt det sämsta någonsin. Åtskilliga svackor har jag hunnit uppleva genom åren, men aldrig någon så djup som den här. Det unika och anmärkningsvärda är att alla grenarna, dvs. backhoppning, nordisk kombination och längdåkning befinner sig samtidigt i samma djupa vågdal. Nu finns det bara en väg, och det är uppåt. Med vilket recept vet jag tyvärr inte.

Det är tråkigt att läsa alla kritiska kommenterer som spalterna nu översvämmas av. Kritik bör alltid vara tillåten men när den är ett resultat av besvikelse och frustration är den sällan konstruktiv och saklig. Ännu mer destruktivt är ändå det mullvadsarbete som en del av de aktiva tydligen bedriver. Bort med all avundsjuka och missunnsamhet!

Som Mika Kulmala mycket riktigt sa: I detta lilla land måste vi alla blåsa på samma kol!

Tankar runt ett VM

Skid VM i Holmenkollen är över. Även för mitt vidkommande blev det att tillbringa åtskilliga timmar framför TVn. Mina intryck från den gångna veckan kan kort sammanfattas i följande punkter:

  • Matti Heikkinens guld. Det var överraskande och det var välbehövligt för den finländska skidsporten.
  • Therese Johaugs seger på 30 km. Att hon lyckades besegra vinterns suverän Marit Bjørgen satt något alldeles extra fint. Jag har absolut ingenting mot Bjørgen, men varje startfält behöver mer än en som kan vinna.
  • Kanadas otippade seger i sprintstafetten. Spurtslog favorittyngda Norge.
  • Sami Jauhojärvis grymma åkning i stafetterna. Likaså Juha Lallukkas överraskande och stabila insats. Det finns således tecken på ökad bredd.
  • Krista Lähteenmäkis genomgående fina prestationer trots ett tungt program.
  • Finländska serviceteamets kompetens trots knappa resurser.
  • Hur skidsporten engagerar den norska publiken. Det var något alldeles enastående hur tiotusentals norrmän bodde i tält i terrängen och skapade en stämning som bara är möjlig i Norge. Alla tiders publikfest.

Höghöjdsläger eller inte?

Bland skidåkarna är det vanligt att vistas på hög höjd inför stora mästerskap. Avsikten är att öka antalet röda blodkroppar i blodet och därmed förbättra prestationen i själva mästerskapet. Jag tillhör de som tror på en positiv effekt av detta.

De flesta skidlandslagen använder sig av metoden. Inför VM i Oslo låg finska landslaget uppe på Seiser Alm i Italien.

Dagens glada nyhet är ju Matti Heikkinens överraskande VM guld på 15 km i Holmenkollen. Det intressanta i det här sammanhanget är att Matti Heikkinen inte deltog i höghöjdslägret utan laddade upp på hemmaplan. Hur pass avgörande är höghöjdslägret?