I fredags gick vi Samariaravinen. Den bjöd på några överraskningar, närmast på grund av att jag inte tagit reda på fakta innan vi for. Något jag vanligtvis brukar göra. Rutten var mycket brantare utför än jag gissat, underlaget var ställvis sämre än jag trott och det blev mycket mera sol och värme än jag förväntat mig. Men ravinen överraskade positivt genom sin storslagenhet. Naturen var mäktig!

Samariaravinen anses vara Europas längsta med en längd på drygt 16 km. Den går genom Samaria nationalpark. Nationalparken och vandringsleden grundades speciellt för att skydda den kretenianska bocken. Och satsningen har ju lyckats för bocken ser man under vandringen. De flesta ser man på ett ställe som heter Samaria drygt halvvägs.

Underlaget var bitvis mycket stenigt. Det gäller att ha någurlunda bra på fötterna. En flicka som inledningsvis höll vårt tempo gick i flipflops. Det var ett verkligt konststycke.

Ravinen är endast tre till fyra meter bred på sitt smalaste ställe. Där kantas ravinen av 500 meter höga bergväggar. Annars är ravinen tillräckligt bred för att solen skall tränga ner. Och just det blev dagens stora utmaning. Det var verkligen varmt. Temperaturen lär ha legat på 34-35 °C i slutskedet. Värmen gjorde att vi skyndade igenom på knappa fem timmar. Annars borde vi ha gett oss tid att njuta mer av den storslagna naturen. Väl framme väntade sen ett skönt dopp i Libyska havet.

Ravinen bjöd på en ordentlig utförsbacke. Vandringen startade på 1200 meters höjd för att sluta på havsstranden. Det är till fördel att ha båda knäna i skick inför den resan.