En bra månad

Januari överraskade och kom att bli en riktigt bra månad. Åtminstone här på våra breddgrader ur ett skidåkningsperspektiv. Inte överdrivet mycket snö men tillräckligt för att hålla i gång spåren. Hela månaden har bjudit på lagom minusgrader, utan vare sig värmeböljor, regn- eller köldperioder. Efter alla slarvvintrar kan man inte vara annat än nöjd och glad.

En sökning i motionsdagboken visar att årets januari månad är en av mina bättre någonsin under de drygt 20 år som jag motionsskidat. Eftersom jag inledde vintern med en olovligt dålig kondition satte jag som målsättning att inledningsvis skida många men korta länkar. Det upplägget lyckades tack vare ett utmärkt skidväder. Så tillsvidare är jag nöjd. Något kvitto på bättre kondition har inte ännu. Men jag hoppas ju.

Antal kilometer i januari månad under de år jag åkt skidor:
1997  259 km
1998  338 km
1999  147 km
2000  385 km
2001  445 km
2002  374 km
2003  290 km
2004  420 km
2005  356 km
2006  332 km
2007  340 km
2008  253 km
2009  261 km
2010  309 km
2011  284 km
2012  450 km
2013  435 km
2014  221 km
2015  110 km
2016  66 km
2017  26 km
2018  415 km

 

Passiv kvalité

En kvalitetssöndag i TV-soffan börjar vara till ända. Det var ju nationsmästerskap på flera håll denna weekend. Skidor alltså.

Dagen började ändå med parsprinterna i Pyeongchang, Sydkorea, där det handlade om för-OS. Sedan blev det att följa med med SM från Söderhamn där skiathlon stod på programmet. Efteråt och delvis samtidigt pågick FM i Keuru(u) och parstafetterna. Det blev att se på två kanaler samtidigt. Sedan följde stafetterna från NM i norska Lygna. Otroligt fina vinterlandskap där med riktig natursnö(!) och en otrolig mängd deltagande lag (över 150 i herrklassen!)! Det var så fint att jag ännu var tvungen att se sammandraget som kom senare i kväll.

Visserligen är det något sorgligt att söndagsnöjet har en så här passiv karaktär. En liten tröst i sammanhanget är ändå att jag lyckades klämma in två promenader med Ivar på totalt 10 km mellan varven.

Ps. Grattis Minken till stafettguldet! Strongt gjort av Matu och Juuso. En taktisk fullträff på sista sträckan av Matu. Jess! Ds.

Inget blixtföre

Det var inget blixtföre direkt när jag äntligen kom mig ut på skidor. Varför det dröjt så här länge har jag inget bra svar på. Men det är med skidåkningen som med det mesta andra för min del. Inget är som förr! Under sommaren och hösten har jag inte varit ute med rullskidorna en enda gång! Inte ens i Botniahallen! Det har aldrig hänt under de senaste 15 åren.

Nu är ändå säsongen öppnad, ifall några få skidkilometrar kan räknas. Det blev ett varv runt konstsnöspåret och Isoporo, 12 km. Den tillfälliga köldknäppen håller Lappland i sitt grepp ännu i dag. Termometern visade -22° vid stugan och -27,5 vid flygfältet när jag for ut. Inte så konstigt om föret var lite kärvt.

Hur skidåkningen gick skall jag inte skriva desto mera om. Så negativ vill jag inte vara. Inte på Självständighetsdagen!

skidor01061216

Häftig avslutning på skidsäsongen

Årets skidsäsong fick en fin avslutning i dag när jag deltog i Fossavatnsgangan i Isafjördur på Island. Ett långlopp i krävande terräng med en total stigning på över 1000 m.

Det kan vara utmanande förhållanden på Island den här årstiden. Det var det i dag också. Mycket svåra förhållanden skulle jag påstå. Regn, snöfall, hård vind, yrsnö, dis och dimma, glatta spår, inga spår är några av dagens ingredienser. Men det var en upplevelse utöver det vanliga! Så man kan inte annat än vara nöjd. Det är ju för upplevelserna man betalar.

Även om loppet inte blev någon höjdare resultatmässigt så gjorde jag en bra sak när jag valde att köra på Zero-skidor.

Vita vidder i Fossavatnsgangan

Vita vidder i Fossavatnsgangan

Återhämtande länk

Dagens återhämtande länk gick från stugan i Äkäslompolo till Kotamaja, Latvamaja, Kesängin Keidas och tillbaka hem. Totalt ca 23,5 kilometer med flera pauser och i ett lagom lugnt tempo.

Det var mycket folk ute idag. Soligt och vackert väder på förmiddagen. Föret var det heller inget fel på.

Tillbaka på banan

Efter en paus på flera år var jag äntligen tillbaka på banan igen. Jag deltog i Ylläs-Levi Ski Maraton som ordnades i dag för första gången i historien. Loppet går i klassisk stil mellan Äkäslompolo och Levi och är ca 57 km långt.

Det var ett tungt lopp i krävande förhållanden. Så nu är jag mer än nöjd när jag lyckades ta mig i mål utan större bekymmer.

Nöjda deltagare efter målgång i Ylläs-Levi Ski Marathon 2016.

Två nöjda deltagare efter målgång i Ylläs-Levi Ski Marathon 2016.

Vallaboden behövs

I somras inredde jag en ny vallabod. Något som inte verkade alldeles nödvändigt just då.

Nu när skidsäsongen lider mot sitt slut kan jag konstatera att farhågorna kom på skam. Till all lycka, tycker jag! Även om jag inte är någon flitig vallare så har jag tillbringat flera timmar där. Och trivts riktigt bra. Jag satsade medvetet på funktionalitet, bekvämlighet och trivsel.

Kopierade måndagen

Måndagens skidtur lämnade en lång och god eftersmak. Så pass att jag beslöt att köra en kopia.

Det blev således ett varv till runt BotniaVasan-spåret. Förhållandena var dock sämre än på måndagen. Markägarna hade förstört mera av spåret och en del var igendrevat. Men största delen av spåret var ändå i prima skick. Så det blev en fin fyratimmars länk i ett lagom tempo. En höjdardag igen alltså!

BotniaVasan Open Track

I dag, alltså dagen efter själva loppet, passade jag på och rundade BotniaVasan-banan. Eftersom jag är osäker på var jag står hälso- och konditionsmässigt valde jag att stå över loppet i går. Dagens tur gav dock positiva besked. Jag orkade runt utan problem. Visserligen tröt krafterna i armarna på senare halvan, men det är jag van vid.

Som bonus för att jag åkte dagen efter fick jag åka i lugn och ro och i ett perfekt vinterväder. Det var världens solsken i dag. Och bra före!

På minussidan noterar jag någon nervös markägare som plogat bort drygt en kilometer spår i Komossa. Där blev det att gå med skidorna i händerna sedan jag repat ena skidan ganska illa. Det harmar lite för skidparet har en Lorentz-slipning.

Jag tog dagen på mig men nettotiden blev 3:39:00. Det är jag mycket nöjd med.

Februariväder av bästa sort

Dagen bjöd på fortsatt molnigt väder men det var vindstilla och mycket milt (-2…-3° C). Så mycket mer kan man inte begära av februarivädret i Lappland.

Tog en lite lättare rutt idag när jag skidade runt Levitunturi via Lapinkylä och avslutade med två varv runt Isoporo. Det snöade inte, därmed gick det också lättare. Trots att en del av spåret går över flacka myrar blev totala stigningen ca. 430 m.

Snö finns det gott om.

Snöläget i Levi den 15 februari 2016.

Snöläget i Levi den 15 februari 2016.

Repris på gårdagen

Fantasilöst kanske, men dagens skidtur blev en exakt kopia av gårdagen. Rundade alltså Kätkä och Pyhätunturi och förlängde med ett varv runt Isoporo. Föret var också likartat gårdagens, det snöade större delen.

Länken runt Pyhä är inte den lättaste. Det blir att ta ca 500 höjdmetrar. Men jag gillar naturen och lugnet.

I morgon är jag nog tvungen att välja en lättare rutt om jag över huvud taget kommer mig ut.

Banprofil för Pyhänkierros och Isoporo. Med start och mål i Metsärakka.

Banprofil för Pyhänkierros och Isoporo. Med start och mål i Metsärakka.

Ungdoms FM i Vörå

I helgen som gick ordnades ungdoms FM i Vörå. Arrangören hade verkligen otur med vädret. Under sprinten på lördag var det snöyra. På lördagkväll blev det en plötslig omställning i väderleken så söndagens distanslopp skidades i plusgrader och regn.

Arrangören hade fått till en krävande och utslagsgivande bana. Många duktiga juniorer kämpade om mästerskapstitlarna. Det blir intressant att se vilka som utvecklas och får fortsätta med landslagsuppdrag. Hoppas någon också lyckas nå världstoppen.

Den mest imponerande insatsen stod grannpojken Robin Sundsten för. Han knep mästerskapstiteln i 17-årsklassen i överlägsen stil och stod för en alldeles enastående prestation. Det var endast Lauri Lapistö i 20-årsklassen och Ville Ahonen i 23-årsklassen som skidade några sekunder snabbare. Visserligen blev spåret och kanske också föret sämre senare på dan.

Här några bilder från söndagen.

Vuokatti, -en magnet just nu

Vuokatti drar till sig skidåkare som en magnet. Både tävlings- och motionsåkare söker sig hit när snön lyser med sin frånvaro i nästan hela landet. Och det är inte bara finländare, här finns ryssar, ester, koreaner, ukrainare och säker många fler.

Vuokatti har inte så mycket snö heller, även om det snöar just nu. Men här finns skidspår och det är huvudsaken.

Vuokatti01041215

Lapponia i mål

Lapponia skidvecka är över för i år. I går gick deltagarna i mål.

Lapponia är en tredagars tillställning som bjuder på mycket skidupplevelse. Första dagen, Keimiön Kiekerö är 60 km och går i  terrängen runt Olos. Andra dagen, Himmelriikin hiihto är 50 km och går från Vuontisjärvi via Pallas till Olos. Tredje dagen, Karra Huikonen är 80 km mellan Hetta och Olos, via Pallas. Alltså totalt 190 km med nummerlapp på. Loppen går i vacker omgivning men är fysiskt krävande, trots en vilodag mellen starterna. Personligen rankar jag evenemanget mycket högt.

Landets bästa långdistansare brukar söka sig till Lapponia som en säsongavslutning. Så också i år. En extra krydda var att Iivo Niskanen också dök upp.

Mikko Koutaniemi kom i bra vårform och knep totalsegern. Han avgjorde redan första dagen när han lyckades komma loss från de övriga. Ristomatti Hakola vann två etappsegrar men det räckte inte. Iivo Niskanen gjorde två bra tävlingar men distanserades redan första dagen när han drabbades av energibrist med 15 km kvar.

På damsidan var Heli Heiskanen helt överlägsen i det tunna startfältet.

Resultat herrar:

1 Mikko Koutaniemi KOLSTRÖM/ONE WAY 8:30:49.2
2 Sami Lähdemäki KOLSTRÖM SKI-DOO 8:33:04.1 +2:14.9
3 Vesa Kallio High5 8:35:41.8 +4:52.6
4 Ristomatti Hakola KOLSTRÖM/ONE WAY 8:36:07.6 +5:18.4
5 Risto Uusivirta J Sport Team 8:36:38.1 +5:48.9
6 Iivo Niskanen Vuokatti Ski Team Kainuu ry 8:40:43.8 +9:54.6
7 Anssi Pentsinen Jämsänkosken Ilves 2 8:41:21.2 +10:32.0
8 Kari Varis KOLSTRÖM SKI-DOO 8:43:25.5 +12:36.3
9 Tuomas Grönman High5 -1 8:46:01.6 +15:12.4
10 Markus Sinijärvi J Sport Team 8:47:22.0 +16:32.8

Damer:

1 Heli Heiskanen KOLSTRÖM SKI-DOO 9:20:12.8
2 Johanna Talihärm Going Squeezy 9:45:20.1 +25:07.3
3 Susanna Saapunki KOLSTRÖM/ONE WAY 9:50:53.9 +30:41.1

Det visade sig att det är hela sex år sedan jag deltog i Lapponia senast. Otroligt vad tiden går snabbt nu. Och något mer deltagande för min del blir det knappast. Hur fint arrangemanget än är.

Nostalgibilderna är från april 2009.

Vilken prestation, Peter Eliassen!

Petter Eliassen kom i en otroligt grym form i slutet av denna säsong. Han vann sin fjärde seger i rad när han segrade i Årefjällsloppet. Petter vann König Ludwig Lauf, Vasaloppet, Birkebeinerrennet och nu Årefjällsloppet. Inför säsongen hade han inga sådana förväntningar.

Petter Eliassen och Tord Asle Gjerdalen gjorde större delen av loppet tillsammans men med drygt 2 km kvar tackade Eliassen för sällskapet. Imponerande!

Seraina Boner vann övertygande på damsidan före Sofia Bleckur.
https://instagram.com/p/0gzuEeolyn/?taken-by=teamleaseplango

Bilden ovan är från Team LeasePlan Go:s Instagram efter Birken och bilden nedan från Team Coops Facebooksida.

Finns det anledning till skryt?

Gårdagens sprint i Drammen var igen en dyster historia för precis alla andra än norrmännen. Det blev fyrdubbelt norskt i både dam och herrklassen. Gratulerar Norge!

Längdåkningen inom Finlands Skidförbund har en egen facebooksida. https://www.facebook.com/skiteamfinland . I ett inägg efter drammensprinten slår man sig för bröstet och skriver:

”Suomalaismiehiltä hyvä kokonaispanos Drammenin sprintissä. Mikkonen sijoittui 18:nneksi.”

Någon slags ordning på anspråkslösheten kunde det väl ändå vara!

Abstinensbesvär eller vad?

Vasaloppet går denna helg. Det går inte att förneka att denna imponerande händelse sysselsätter även mina tankar, trots att jag inte skall delta. Jag gissar att det var just Vasaloppet som triggade när jag plötsligt vallade tre par egna skidor idag.

Skidor01070315

Dagens man

på min lista är Toni Ketelä. Han fick kliva på podiet för första gången efter att ha blivit trea i sprinten i Otepää. En sprint som annars fick en mycket märklig utveckling. Till och med märkligare än sprintfinalen i Sochi-OS.

Toni förlorade andra platsen med minsta möjliga marginal till Ola Vigen Hattestad. Vann gjorde Tomas Northug.

Grattis Toni!

Full kompensation

Årets Birken gick som bekant i stöpet. Det var det tredje loppet av tre möjliga som floppar för min del denna vinter.

Den gångna weekenden i trakten runt Lillehammer bjöd ändå på några verkligt fina dagar. Tre dagar på skidor i en fantastisk terräng med enormt mycket snö kompenserar en hel del. Lägg därtill gästfriheten på Camp Tangen med den varma atmosfären och mötet med några riktigt härliga människor, ja då är man nog kompenserad fullt ut.