Vintersäsongen är slut, sommarsäsongen står för dörren. Det betyder åtminstone avslutad skidsäsong. Vad sommarsäsongen kommer att innehålla ur ett motionsperspektiv är än så länge oklart.
Skidvintern blev något alldeles extra bra vad föret och väderförhållandena beträffar. Efter en sen start på vintern blev det sedan sällsynt goda förhållanden. Jag kommer inte ihåg någon januarimånad med så fint och stabilt vinterväder som den i år. Och slutet av vintern blev ju något alldeles unikt.
Jag hann med 80 skidturer den gångna vintern, vilket jag är väldigt nöjd med. Det torde vara personligt rekord, om än mycket knappt. Näst mest har jag vintern 2005-2006 när jag var jag ute 79 gånger. Jag har varit precis lagom flitig i vinter, känns det som. Ingenting överdrivet.
Men tyvärr, så här långsamt har det aldrig någonsin gått.
Här följer några betydelselösa siffror.
Antal skidturer: 80
Skidade kilometrar: 1 646
Snittlängd på länkarna: 20,6 km
Tid totalt på skidor: 124:36:51 (h:min:sek)
Tid per länk i snitt: 1:32:49 (h:min:sek)
Medelhastighet: 13,5 km/h
Medelpuls: 148
Bogart 
Inte är det speciellt långsamt.Medelhastigheten är alldeles tillräckligt bra tycker jag.
Nåjaa, nog håller jag med om det. Det är ett tempo som räcker gott och väl i motionssammanhang. Men så har jag heller aldrig haft tålamod att skida de RIKTIGT långsamma och nyttiga länkarna.
Det som bekymrar (och irriterar) är att det finns bara en växel numera. Det är första vintern i min skidhistoria som ingen förbättring skett under säsongen vad farten beträffar. Turerna på vårvintern gick inte alls snabbare än mina första länkar i Levi i november. Med andra ord, träningen lönade sig inte! Men räknar jag in nöjet stannar jag klart på plus. 🙂