Packar ihop

Efter sex dagar i följd på skidor i Levi är det nu läge att packa ihop och resa hem. Så känns det i kroppen. Synd bara att lämna detta vinterfagra landskap. Vädret i Lappland är väldigt mycket ett lotteri den här årstiden, och jag lyckades dra en vinstlott den här gången. Det har snöat en del men nästan bara nattetid. Och temperaturen har hela tiden legat på några minusgrader. Endast i dag var det tillfälligt lite kallare. Något blixtföre har det förstås inte varit i nysnön.

Och från och med nu håller sig solen borta i nästan tre veckor.

Sammanfattningsvis:

Annonser

Inget nytt manus ännu

Herrstafetten i Lahtis innehöll inga stora överraskningar. Norge tog sin nionde VM-titel i rad! Nästan osannolikt. I dag bjöd ändå Ryssland på bra motstånd men på sista sträckan fick Sergej Ustiugov vika ner sig mot starke Finn Hågen Krogh. Fyra lag kämpade om bronset. På upploppet spurtade Calle Halfvarsson bäst och Sverige knep bronset. Finland var med ännu i sista kurvan men när Matti Heikkinen föll i början på upploppet var loppet kört. Även Schweiz hann förbi. Finland borde nu få fram några bra fristilsåkare som dessutom har en bra spurt. Precis som i damstafetten åkte Finlands klassiska åkare bäst. Jauhojärvi och Niskanen alltså.

Efter några verkligt fina dagar i Lahtis återvänder jag nu till TV-soffan.

Damernas stafett i Lahtis

På dagens VM-program stod bl.a. damernas stafett 4×5 km. Norge pallade som vanligt för favorittrycket och segrade i överlägsen stil. Om silvret blev det en kamp ända till slutet. Sverige tog silver och Finland brons när Stina Nilsson spurtslog Krista Pärmäkoski inne på skidstadion. USA var även intresserad av en medalj men fick nöja sig med en fjärde plats.

I det finländska laget skidade Aino-Kaisa Saarinen, Kerttu Niskanen, Laura Mononen och Krista Pärmäkoski. Aino-Kaisa och Kerttu stod för fina insatser på de inledande klassiska sträckorna.

Det var mycket folk i dag i Lahtis.

 

Vintrarna krymper

Världscupen i längdåkning fortsatte senaste helg i Davos. Av TV-bilderna kunde vi konstatera att natursnön lyste helt med sin frånvaro. Davos ligger på drygt 1500 meters höjd och brukar vara snösäker så här års. Det går inte att bortse ifrån att vi har en klimatförändring på gång.

Det är tråkigt när åkarna skall hålla till på en sträng av konstsnö. Och helt ofarligt är det inte heller. På träningen tappade Yulia Tchekaleva kontrollen och åkte ut i terrängen. Det är aldrig kul att åka omkull, men det underlättar om man får landa i snö.

tchekaleva01141216

Foto: Modica/NordicFocus

Inget blixtföre

Det var inget blixtföre direkt när jag äntligen kom mig ut på skidor. Varför det dröjt så här länge har jag inget bra svar på. Men det är med skidåkningen som med det mesta andra för min del. Inget är som förr! Under sommaren och hösten har jag inte varit ute med rullskidorna en enda gång! Inte ens i Botniahallen! Det har aldrig hänt under de senaste 15 åren.

Nu är ändå säsongen öppnad, ifall några få skidkilometrar kan räknas. Det blev ett varv runt konstsnöspåret och Isoporo, 12 km. Den tillfälliga köldknäppen håller Lappland i sitt grepp ännu i dag. Termometern visade -22° vid stugan och -27,5 vid flygfältet när jag for ut. Inte så konstigt om föret var lite kärvt.

Hur skidåkningen gick skall jag inte skriva desto mera om. Så negativ vill jag inte vara. Inte på Självständighetsdagen!

skidor01061216

Stavregeln världens onödigaste

Tidigare i höst kom Internationella skidförbundet FIS ut med en ny regel som begränsar stavlängden i klassisk skidåkning. Motiveringen är att man med hjälp av nya regeln skall bevara den klassiska åkningen. Man behöver inte vara speciellt insatt för att begripa att den regeln är ett slag i luften.

Skidstavens maxlängd får numera vara 83 procent av åkarens längd. Alltså ungefär den stavlängd som de flesta haft redan innan. Några enstaka åkare har kört med längre stavar, främst i långlopp. Slutsats: De som stakat tidigare kommer självfallet att fortsätta.

I dag var det säsongspremiär för norrmännen i Beitostölen. Didrik Tønseth visade direkt långnäsa åt FIS och nya stavregeln när han segrade på blanka skidor.

toenseth01181116

Bilden är lånad från Langrenn.com

 

Ski Classics nästa vinter

Att blogga om skidåkning nu, efter nattens häftiga åskregn och när sommaren står för dörren, kan te sig aningen ociviliserat. Antagligen är det så men jag kan inte låta bli att publicera programmet för nästa års Ski Classics som jag just såg på norska Langrenns sida. Jag blev rejält överraskad när jag såg att Ylläs-Levi Ski Marathon avslutar touren.

Jag kopierar programmet från langrenn.com

Terminliste Ski Classics 2016-2017

Langløpscupen Visma Ski Classics for sesongen 2016/2017 består totalt av 13 renn. Terminlisten ser slik ut:

Disse rennene inngår i langløpscupen Ski Classics 2016/2017:

27. november – Prolog – Sveits – 10 km

3. desember – La Sgambeda – Italia – 35 km

4. januar – Vasaloppet – Kina – 50 km

15. januar – Kaiser Maximilian Lauf – Østerrike – 60 km

21. januar – La Diagonela – Sveits – 65 km

29. januar – Marcialonga – Italia – 70 km

11. februar – Toblach-Cortina – Italia – 70 km

19. februar – Jizerska Padesatka – Tsjekkia – 50 km

5. mars – Vasaloppet – Sverige – 90 km

18. mars – Birkebeinerrennet – Lillehammer – 54 km

26. mars – Årefjällsloppet – Sverige – 65 km

1. april – Reistadløpet – Bardufoss – 50 km

8. april – Ylläs-Levi – Finland – 55 km

Häftig avslutning på skidsäsongen

Årets skidsäsong fick en fin avslutning i dag när jag deltog i Fossavatnsgangan i Isafjördur på Island. Ett långlopp i krävande terräng med en total stigning på över 1000 m.

Det kan vara utmanande förhållanden på Island den här årstiden. Det var det i dag också. Mycket svåra förhållanden skulle jag påstå. Regn, snöfall, hård vind, yrsnö, dis och dimma, glatta spår, inga spår är några av dagens ingredienser. Men det var en upplevelse utöver det vanliga! Så man kan inte annat än vara nöjd. Det är ju för upplevelserna man betalar.

Även om loppet inte blev någon höjdare resultatmässigt så gjorde jag en bra sak när jag valde att köra på Zero-skidor.

Vita vidder i Fossavatnsgangan

Vita vidder i Fossavatnsgangan

Ylläs-Levi Ski Marathon 2016

Något allmänt om Ylläs-Levi Ski Marathon plus lite om den subjektiva upplevelsen.

Det handlar alltså om ett helt nytt lopp. Några erfarna skidentusiaster, alla från Torneå tror jag, har nu förverkligat sin idé om ett långlopp i Lappland vid rätt tidpunkt. Något som de tror att det skall finns en beställning på. Att april är den rätta tidpunkten motiveras med att långloppen ute i världen då i huvudsak är över. Snön har blivit en bristvara på många ställen, men i Lappland finns den. Dessutom infaller de allra bästa förhållandena i Lappland i april. Vanligtvis ingen köld men mycket sol. Ambitionen är således att Ylläs-Levi loppet skall bli känt utanför landets gränser. Det återstår att se hur de lyckas med en så tuff utmaning.

Nu är då första loppet mellan Ylläs och Levi skidat. Rutten mäter 57 km och är således inte den kortaste möjliga. Stilen är klassisk. Arrangören har sökt en naturskön dragning och medvetet undvikit isarna (min gissning). Det kom lite fler åkare till första upplagan än jag förväntat mig, men än så länge är det en mycket liten tillställning. Enligt resultatlistan startade 278 skidåkare på fulla distansen och nästan alla kom i mål. Banan var inte helt lätt. Enligt min pulsklocka (Suunto Ambit 2) var totala stigningen 700 m. Första halvan är den jobbiga delen, på slutet är det sen ganska flackt. En extra utmaning för arrangören var det varma vädret, speciellt nattetid. Något tillfruset spår fick vi inte och stavfästet var ganska uselt på vissa avsnitt. För några enstaka som körde på blanka skidor var det säkert extra besvärligt. I övrigt var det en trevlig tillställning. Pistmaskinen hade dragit tre parallella spår hela vägen. Det fanns tillräckligt många serviceställen och arrangemangen lyckades till alla delar tycker jag.

För egen del är jag riktigt nöjd. Innan var jag osäker på var jag stod hälso- och konditionsmässigt. Nu fick jag ett kvitto på att åtminstone något har gått mot det bättre denna vinter. Jag befinner mig inte länge i fritt fall och grämer mig därför inte över att jag förlorade rejält åt tidigare världsmästaren Oddvar Brå och något mindre åt OS-medaljören Pertti Teurajärvi! Skidorna fungerade nästan perfekt loppet igenom i det våta föret. En blandning av Wide och Rossa är ett beprövat koncept som fungerade bra även denna gång. Banan stiger genast från första början upp mot Kotamaja, men den tyngsta stigningen är i sluttningen på Iso Kukasvaara. Där gick det riktig slow-motion för min del. Vid Iso Kukasvaara fanns också den största utmaningen nerför. Utförslöpan kurvade passligt utmanande och det gick ganska fort. Till all tur fick jag ränna helt ensam och lyckades stå på benen. Kraften tröt i armarna på slutet, men energin räckte bra ända in i mål.

Enligt ett obekräftat rykte kommer loppet att byta riktning nästa år. Då blir slutdelen riktigt tuff, eftersom de största backarna finns i yllästerrängen. Hur utförsåkningen blir då återstår att se för den som deltar.

Återhämtande länk

Dagens återhämtande länk gick från stugan i Äkäslompolo till Kotamaja, Latvamaja, Kesängin Keidas och tillbaka hem. Totalt ca 23,5 kilometer med flera pauser och i ett lagom lugnt tempo.

Det var mycket folk ute idag. Soligt och vackert väder på förmiddagen. Föret var det heller inget fel på.

Tillbaka på banan

Efter en paus på flera år var jag äntligen tillbaka på banan igen. Jag deltog i Ylläs-Levi Ski Maraton som ordnades i dag för första gången i historien. Loppet går i klassisk stil mellan Äkäslompolo och Levi och är ca 57 km långt.

Det var ett tungt lopp i krävande förhållanden. Så nu är jag mer än nöjd när jag lyckades ta mig i mål utan större bekymmer.

Nöjda deltagare efter målgång i Ylläs-Levi Ski Marathon 2016.

Två nöjda deltagare efter målgång i Ylläs-Levi Ski Marathon 2016.

Stadens gubbar kan också

Stadens spårgubbar hade fått till ett förstklassigt resultat när de körde öjbergsspåret i morse. De kan när de vill. Tackar så hjärtligt, det var ett nöje att åka!

Det är bara det korta konstsnöspåret som är i skick så här inför påsken. Synd bara att just inga skidåkare syns till.

Konstsnöspåret vid Öjberget 23 mars 2016

Konstsnöspåret vid Öjberget 23 mars 2016

Mycket snö i Jurva och Kurikka.

Skidspåret som går från Säläisjärvi mot Kurikka är i prima skick. Åtminstone var det så i dag. Det går att köra både skejt och klassiskt. Jag blev överraskad över hur mycket snö det finns just där. Beror säkert till en del på att spåret ligger lite högre upp.

För min del blev det en tretimmars tur i dag.

Mycket snö och speciell natur vid Niinistönjärvi.

Mycket snö och lite annorlunda natur vid Niinistönjärvi.

Skidtur02130316

Höjdprofil för skidspåret mellan Säläisjärvi och Polvenkylä (Kurikka).

Kopierade måndagen

Måndagens skidtur lämnade en lång och god eftersmak. Så pass att jag beslöt att köra en kopia.

Det blev således ett varv till runt BotniaVasan-spåret. Förhållandena var dock sämre än på måndagen. Markägarna hade förstört mera av spåret och en del var igendrevat. Men största delen av spåret var ändå i prima skick. Så det blev en fin fyratimmars länk i ett lagom tempo. En höjdardag igen alltså!

BotniaVasan Open Track

I dag, alltså dagen efter själva loppet, passade jag på och rundade BotniaVasan-banan. Eftersom jag är osäker på var jag står hälso- och konditionsmässigt valde jag att stå över loppet i går. Dagens tur gav dock positiva besked. Jag orkade runt utan problem. Visserligen tröt krafterna i armarna på senare halvan, men det är jag van vid.

Som bonus för att jag åkte dagen efter fick jag åka i lugn och ro och i ett perfekt vinterväder. Det var världens solsken i dag. Och bra före!

På minussidan noterar jag någon nervös markägare som plogat bort drygt en kilometer spår i Komossa. Där blev det att gå med skidorna i händerna sedan jag repat ena skidan ganska illa. Det harmar lite för skidparet har en Lorentz-slipning.

Jag tog dagen på mig men nettotiden blev 3:39:00. Det är jag mycket nöjd med.

En kvalitétsdag igen

Dagens program bestod av en utfärd till Vörå i sällskap med Dan. Där besiktigade vi spåren som BotniaVasan skidas i nu på söndag. Vi kunde konstatera att snön nätt och jämnt räcker. Kanske. Mera skulle förstås behövas.

Hela spåret var ännu inte uppkört. Vår tur gick från Norrvalla till Kuckos där vi vände. På hemvägen tog vi en avstickare till Kalapää. Totalt ca 35 km.

Solen sken och vintervädret visade sin allra bästa sida. En kvalitetsdag, helt klart!

Skidakning01250216

Drickapaus i Kuckos

Drickapaus i Kuckos

Härligt vinterväder och fina spår

Härligt vinterväder och fina spår

Images by iPhone

Packar ihop

Efter fem dagars skidåkning packar jag ihop och söker mig hemåt i morgon. Helt planenligt. Visst är frestelsen stor att stanna lite längre i dessa fina förhållanden men ibland kan man få för mycket av det goda. Det är lätt hänt i mitt fall när konditionen inte är vad den borde vara.

Ett fint februariväder möjliggjorde utevistelse och skidåkning varje dag, vilket jag noterar med stor tacksamhet. Det känns äntligen bättre i kroppen och axelproblemet kan jag förhoppningsvis nu lägga bakom mig. Ja, jag är faktisk mycket nöjd med veckan. Det är inte ofta jag erkänner en sådan sak.

Skidåkning i Levi februari 2016

Skidåkning i Levi februari 2016

Februariväder av bästa sort

Dagen bjöd på fortsatt molnigt väder men det var vindstilla och mycket milt (-2…-3° C). Så mycket mer kan man inte begära av februarivädret i Lappland.

Tog en lite lättare rutt idag när jag skidade runt Levitunturi via Lapinkylä och avslutade med två varv runt Isoporo. Det snöade inte, därmed gick det också lättare. Trots att en del av spåret går över flacka myrar blev totala stigningen ca. 430 m.

Snö finns det gott om.

Snöläget i Levi den 15 februari 2016.

Snöläget i Levi den 15 februari 2016.

Repris på gårdagen

Fantasilöst kanske, men dagens skidtur blev en exakt kopia av gårdagen. Rundade alltså Kätkä och Pyhätunturi och förlängde med ett varv runt Isoporo. Föret var också likartat gårdagens, det snöade större delen.

Länken runt Pyhä är inte den lättaste. Det blir att ta ca 500 höjdmetrar. Men jag gillar naturen och lugnet.

I morgon är jag nog tvungen att välja en lättare rutt om jag över huvud taget kommer mig ut.

Banprofil för Pyhänkierros och Isoporo. Med start och mål i Metsärakka.

Banprofil för Pyhänkierros och Isoporo. Med start och mål i Metsärakka.

Ungdoms FM i Vörå

I helgen som gick ordnades ungdoms FM i Vörå. Arrangören hade verkligen otur med vädret. Under sprinten på lördag var det snöyra. På lördagkväll blev det en plötslig omställning i väderleken så söndagens distanslopp skidades i plusgrader och regn.

Arrangören hade fått till en krävande och utslagsgivande bana. Många duktiga juniorer kämpade om mästerskapstitlarna. Det blir intressant att se vilka som utvecklas och får fortsätta med landslagsuppdrag. Hoppas någon också lyckas nå världstoppen.

Den mest imponerande insatsen stod grannpojken Robin Sundsten för. Han knep mästerskapstiteln i 17-årsklassen i överlägsen stil och stod för en alldeles enastående prestation. Det var endast Lauri Lapistö i 20-årsklassen och Ville Ahonen i 23-årsklassen som skidade några sekunder snabbare. Visserligen blev spåret och kanske också föret sämre senare på dan.

Här några bilder från söndagen.

Fjärde advent, bra dag i TV-soffan

Hemmavid är regnigt och grått. Enda färgklicken denna fjärde advent är den gröna gräsmattan.

Ute i världen har det åkts skidor. Ingen natursnö på de klassiska skidorterna heller, men konstsnön gör det möjligt att tävla. I Pokljuka var det skidskytte och i Toblach längdåkning.

Dagens namn ur ett finländskt perspektiv är Kaisa och Krista. Kaisa Mäkäräinen vann masstarten i skidskytte och Krista Pärmakoski knep andra platsen på 10 km klassiskt.

Mest överraskande och glädjande är Kristas andra plats, hennes första pallplats i Världscupen. Att formen ser ut att infinna sig lagom till Tour de Ski är inte alls illa. Och så behövs det åkare från flera nationer på prispallen för att skidintresset skall leva vidare.

Det stora samtalsämnet för tillfället är dock tekniken inom den klassiska åkningen. Senaste säsong vann Poltoranin 10 km klassiskt i Toblach på blanka skidor. Då var det endast ett fåtal åkare som vågade köra utan fäste. I år var situationen en helt annan. Ungefär varannan åkare stakade sig runt. Bland dessa dagens segrare Martin Johnrud Sundby, årets suverän så här långt.

Många är kritiska till stakåkningen och vill till och med förbjuda den. Men varför försöka bromsa utvecklingen? Den har alltid sin gång! Den snabbaste tekniken brukar ju vinna. Fast egentligen förekommer tre olika tekniker för tillfället, fristil, klassisk stil och stakåkning. Om man nu skall hårddra det hela. Så helt okomplicerat är det kanske inte. Jag gissar att mångas sympatier finns hos den klassiska åkstilen av rent estetiska skäl.

Toblach är en skidort som jag personligen gillar. Det är snart tio år sedan jag var där senast (nåja, körde igenom för 3 år sen). Bilden är tagen i gryningen från frukostbordet på Santer, med det strategiskt fina läget alldeles intill skidstadion. Året är 2006 när skidstadion såg annorlunda ut.

Toblach skidstadion år 2006

Toblach skidstadion år 2006