Drog en vinstlott

Vecka 15 brukar vara mitt förstaval när det gäller vårveckan i Lappland. I år blev det vecka 16 av olika orsaker. Det blev en riktig vinstlott.

Det har varit full sol från morgon till kväll sedan i fredags. I förrgår var det +13 °C, idag fick jag nöja mig med 12. Visserligen är spåren blöta och föret sugande. Men jag har inte bråttom någonstans. Det gäller bara att plocka fram rillverktygen med den grövsta strukturen.

Jag har kört klassiskt nu två dagar i följd. På Zeroskidor! Jag är väldigt nöjd med hur bra de fungerar i det våta föret.

Annonser

Alldeles för långt!

Under det gångna dygnet har det åkts skidor på många håll. Det mest spektakulära arrangemanget hittar vi i Jokkmokk. Där ordnades världens längsta långlopp, det 220 km långa Nordenskiöldsloppet. Det är obehagligt långt, nästan tungt att tänka på. Absolut inget för mig någonsin!

Loppet har en lustig historia. Trots att loppet nu ordnades för endast fjärde gången så gick första loppet redan år 1884!

Att ordna ett långlopp i Lappland den här årstiden har sina risker. Vädret kan ställa till det och det var väl det som hände i år. Kyla, vind, snöfall och igendrevade spår gjorde resan omänskligt tuff. Det var många som avbröt. För två år sen segrade John Kristian Dahl på tiden 8:35. I år var segertiden nästan 5 timmar långsammare.

Åkarna i Team Mäenpää imponerade hela dagen genom att ligga i tätklungan och fick till slut fina placeringar. Ytterligare två åkare imponerade stort på mig. Den ena är Emilia Lindstedt, Falun Borlänge SK som skidade i mål endast 35 minuter efter segraren Andreas Nygaard. Den andra som gjorde intryck är Linda Forth, Vörå IF. Hon trotsade väder och vind, skidade i mål som sjunde bästa finländare på tiden 18:46. Ganska mycket pannben där!

Resultat Nordenskiöldsloppet 2018

 

Finländska åkare som skidade i mål i Nordenskiöldsloppet 2018

 

Resultat från första Nordenskiöldsloppet år 1884

Vid Volgas strand

Idag testade jag föret och spåren vid Demino skidstadion i Rybinsk. Det gick trögt i den kalla snön. Riktigt trögt. I morgon skulle det gälla att orka igenom hela banan av Demino Ski Maraton. Loppet går i fristil. Ur mitt perspektiv hade klassiskt varit att föredra i ett så kärvt före.

Demino skidstadion ligger fint intill den mäktiga floden Volga.

Första backen efter start på Demino Ski Marathon. Floden Volga i bakgrunden.

Demino skidstadion i Rybinsk

Vallor i parti och minut. Till överkomliga priser.

Botniavasan 2018

Efter många korta skidlänkar tidigare i vinter  var det i dag läge för en längre. Jag fick till vinterns första långlänk när jag skidade Botniavasan. Det är ett långlopp på 52 km i klassisk stil som går i Vörå. Loppet har ordnats 12 gånger och för min del var det åttonde gången. Avsikten med mitt deltagande var enbart att få till en längre länk.

Ambitionen att skida en långlänk i lugnt tempo misslyckades till en del. Det är ju så att när nummerlappen kommer på så försvinner förståndet i samma ögonblick. Det gick alltså lite fortare än planerat men i efterhand grämer det ändå inte på något sätt. Jag är positivt överraskad att sluttiden blev lite under 3:30.

Dagen bjöd på ett fint vinterföre med en temperatur på ca -6 °C. Spåren var hårda och fina. Det blev nog en fin skidsöndag för alla inblandade. Ca 500 skidlöpare deltog. Hoppas många motionsåkare i nejden inspireras av dagens fina förhållanden och ställer upp kommande år.

Inför ett lopp brukar mycket av tankeverksamheten surra runt vallningen. Så inte denna gång. Vallatillverkarna lägger alltid ut sina rekommendationer men dessa var mer eller mindre oanvändbara för min del eftersom jag inte förnyat mitt vallalager på flera år. I ett tidigt skede bestämde jag mig att använda gamla beprövade burkar. Som fäste satte jag två varv Vauhtis K15 underst på grundvallan, sedan tre varv K18. Det var ett koncept som fungerat tidigare och det fungerade också i dag. Glidet var också bra trots att jag helt skippade pulvret.

Österbottens Regemente gör sig klara för startskottet

Nöjd åkare efter Botniavasan 2018

Återupptäckte skidspåret i byn

Det finns nu så pass mycket snö att det går att skida i hemknutarna. Vädret är dessutom skidvänligt för tillfället. Här om dagen hörde jag att spåret vid Botniahallen har öppnat, så jag sökte mig dit efter en obegripligt lång paus.

Spåren visade sig vara lite omgjorda sen jag skidade där senast. Jag vet inte när, men i något skede har en riktig spårmaskin blivit skaffad. Spåren var pistade och höll en mycket bra standard. Suveränt bra om man vill skejta. Inte ofta man överraskas positivt när det gäller kvalitén på skidspår i dessa trakter. Men desto roligare!

Jag kollade i min motionsdagbok och den visar att det är 12 år sen jag senast skidade vid Botniahallen. Obegripligt!

Packar ihop

Efter sex dagar i följd på skidor i Levi är det nu läge att packa ihop och resa hem. Så känns det i kroppen. Synd bara att lämna detta vinterfagra landskap. Vädret i Lappland är väldigt mycket ett lotteri den här årstiden, och jag lyckades dra en vinstlott den här gången. Det har snöat en del men nästan bara nattetid. Och temperaturen har hela tiden legat på några minusgrader. Endast i dag var det tillfälligt lite kallare. Något blixtföre har det förstås inte varit i nysnön.

Och från och med nu håller sig solen borta i nästan tre veckor.

Sammanfattningsvis:

Inget nytt manus ännu

Herrstafetten i Lahtis innehöll inga stora överraskningar. Norge tog sin nionde VM-titel i rad! Nästan osannolikt. I dag bjöd ändå Ryssland på bra motstånd men på sista sträckan fick Sergej Ustiugov vika ner sig mot starke Finn Hågen Krogh. Fyra lag kämpade om bronset. På upploppet spurtade Calle Halfvarsson bäst och Sverige knep bronset. Finland var med ännu i sista kurvan men när Matti Heikkinen föll i början på upploppet var loppet kört. Även Schweiz hann förbi. Finland borde nu få fram några bra fristilsåkare som dessutom har en bra spurt. Precis som i damstafetten åkte Finlands klassiska åkare bäst. Jauhojärvi och Niskanen alltså.

Efter några verkligt fina dagar i Lahtis återvänder jag nu till TV-soffan.

Damernas stafett i Lahtis

På dagens VM-program stod bl.a. damernas stafett 4×5 km. Norge pallade som vanligt för favorittrycket och segrade i överlägsen stil. Om silvret blev det en kamp ända till slutet. Sverige tog silver och Finland brons när Stina Nilsson spurtslog Krista Pärmäkoski inne på skidstadion. USA var även intresserad av en medalj men fick nöja sig med en fjärde plats.

I det finländska laget skidade Aino-Kaisa Saarinen, Kerttu Niskanen, Laura Mononen och Krista Pärmäkoski. Aino-Kaisa och Kerttu stod för fina insatser på de inledande klassiska sträckorna.

Det var mycket folk i dag i Lahtis.

 

Vintrarna krymper

Världscupen i längdåkning fortsatte senaste helg i Davos. Av TV-bilderna kunde vi konstatera att natursnön lyste helt med sin frånvaro. Davos ligger på drygt 1500 meters höjd och brukar vara snösäker så här års. Det går inte att bortse ifrån att vi har en klimatförändring på gång.

Det är tråkigt när åkarna skall hålla till på en sträng av konstsnö. Och helt ofarligt är det inte heller. På träningen tappade Yulia Tchekaleva kontrollen och åkte ut i terrängen. Det är aldrig kul att åka omkull, men det underlättar om man får landa i snö.

tchekaleva01141216

Foto: Modica/NordicFocus

Inget blixtföre

Det var inget blixtföre direkt när jag äntligen kom mig ut på skidor. Varför det dröjt så här länge har jag inget bra svar på. Men det är med skidåkningen som med det mesta andra för min del. Inget är som förr! Under sommaren och hösten har jag inte varit ute med rullskidorna en enda gång! Inte ens i Botniahallen! Det har aldrig hänt under de senaste 15 åren.

Nu är ändå säsongen öppnad, ifall några få skidkilometrar kan räknas. Det blev ett varv runt konstsnöspåret och Isoporo, 12 km. Den tillfälliga köldknäppen håller Lappland i sitt grepp ännu i dag. Termometern visade -22° vid stugan och -27,5 vid flygfältet när jag for ut. Inte så konstigt om föret var lite kärvt.

Hur skidåkningen gick skall jag inte skriva desto mera om. Så negativ vill jag inte vara. Inte på Självständighetsdagen!

skidor01061216

Stavregeln världens onödigaste

Tidigare i höst kom Internationella skidförbundet FIS ut med en ny regel som begränsar stavlängden i klassisk skidåkning. Motiveringen är att man med hjälp av nya regeln skall bevara den klassiska åkningen. Man behöver inte vara speciellt insatt för att begripa att den regeln är ett slag i luften.

Skidstavens maxlängd får numera vara 83 procent av åkarens längd. Alltså ungefär den stavlängd som de flesta haft redan innan. Några enstaka åkare har kört med längre stavar, främst i långlopp. Slutsats: De som stakat tidigare kommer självfallet att fortsätta.

I dag var det säsongspremiär för norrmännen i Beitostölen. Didrik Tønseth visade direkt långnäsa åt FIS och nya stavregeln när han segrade på blanka skidor.

toenseth01181116

Bilden är lånad från Langrenn.com

 

Ski Classics nästa vinter

Att blogga om skidåkning nu, efter nattens häftiga åskregn och när sommaren står för dörren, kan te sig aningen ociviliserat. Antagligen är det så men jag kan inte låta bli att publicera programmet för nästa års Ski Classics som jag just såg på norska Langrenns sida. Jag blev rejält överraskad när jag såg att Ylläs-Levi Ski Marathon avslutar touren.

Jag kopierar programmet från langrenn.com

Terminliste Ski Classics 2016-2017

Langløpscupen Visma Ski Classics for sesongen 2016/2017 består totalt av 13 renn. Terminlisten ser slik ut:

Disse rennene inngår i langløpscupen Ski Classics 2016/2017:

27. november – Prolog – Sveits – 10 km

3. desember – La Sgambeda – Italia – 35 km

4. januar – Vasaloppet – Kina – 50 km

15. januar – Kaiser Maximilian Lauf – Østerrike – 60 km

21. januar – La Diagonela – Sveits – 65 km

29. januar – Marcialonga – Italia – 70 km

11. februar – Toblach-Cortina – Italia – 70 km

19. februar – Jizerska Padesatka – Tsjekkia – 50 km

5. mars – Vasaloppet – Sverige – 90 km

18. mars – Birkebeinerrennet – Lillehammer – 54 km

26. mars – Årefjällsloppet – Sverige – 65 km

1. april – Reistadløpet – Bardufoss – 50 km

8. april – Ylläs-Levi – Finland – 55 km

Häftig avslutning på skidsäsongen

Årets skidsäsong fick en fin avslutning i dag när jag deltog i Fossavatnsgangan i Isafjördur på Island. Ett långlopp i krävande terräng med en total stigning på över 1000 m.

Det kan vara utmanande förhållanden på Island den här årstiden. Det var det i dag också. Mycket svåra förhållanden skulle jag påstå. Regn, snöfall, hård vind, yrsnö, dis och dimma, glatta spår, inga spår är några av dagens ingredienser. Men det var en upplevelse utöver det vanliga! Så man kan inte annat än vara nöjd. Det är ju för upplevelserna man betalar.

Även om loppet inte blev någon höjdare resultatmässigt så gjorde jag en bra sak när jag valde att köra på Zero-skidor.

Vita vidder i Fossavatnsgangan

Vita vidder i Fossavatnsgangan

Ylläs-Levi Ski Marathon 2016

Något allmänt om Ylläs-Levi Ski Marathon plus lite om den subjektiva upplevelsen.

Det handlar alltså om ett helt nytt lopp. Några erfarna skidentusiaster, alla från Torneå tror jag, har nu förverkligat sin idé om ett långlopp i Lappland vid rätt tidpunkt. Något som de tror att det skall finns en beställning på. Att april är den rätta tidpunkten motiveras med att långloppen ute i världen då i huvudsak är över. Snön har blivit en bristvara på många ställen, men i Lappland finns den. Dessutom infaller de allra bästa förhållandena i Lappland i april. Vanligtvis ingen köld men mycket sol. Ambitionen är således att Ylläs-Levi loppet skall bli känt utanför landets gränser. Det återstår att se hur de lyckas med en så tuff utmaning.

Nu är då första loppet mellan Ylläs och Levi skidat. Rutten mäter 57 km och är således inte den kortaste möjliga. Stilen är klassisk. Arrangören har sökt en naturskön dragning och medvetet undvikit isarna (min gissning). Det kom lite fler åkare till första upplagan än jag förväntat mig, men än så länge är det en mycket liten tillställning. Enligt resultatlistan startade 278 skidåkare på fulla distansen och nästan alla kom i mål. Banan var inte helt lätt. Enligt min pulsklocka (Suunto Ambit 2) var totala stigningen 700 m. Första halvan är den jobbiga delen, på slutet är det sen ganska flackt. En extra utmaning för arrangören var det varma vädret, speciellt nattetid. Något tillfruset spår fick vi inte och stavfästet var ganska uselt på vissa avsnitt. För några enstaka som körde på blanka skidor var det säkert extra besvärligt. I övrigt var det en trevlig tillställning. Pistmaskinen hade dragit tre parallella spår hela vägen. Det fanns tillräckligt många serviceställen och arrangemangen lyckades till alla delar tycker jag.

För egen del är jag riktigt nöjd. Innan var jag osäker på var jag stod hälso- och konditionsmässigt. Nu fick jag ett kvitto på att åtminstone något har gått mot det bättre denna vinter. Jag befinner mig inte länge i fritt fall och grämer mig därför inte över att jag förlorade rejält åt tidigare världsmästaren Oddvar Brå och något mindre åt OS-medaljören Pertti Teurajärvi! Skidorna fungerade nästan perfekt loppet igenom i det våta föret. En blandning av Wide och Rossa är ett beprövat koncept som fungerade bra även denna gång. Banan stiger genast från första början upp mot Kotamaja, men den tyngsta stigningen är i sluttningen på Iso Kukasvaara. Där gick det riktig slow-motion för min del. Vid Iso Kukasvaara fanns också den största utmaningen nerför. Utförslöpan kurvade passligt utmanande och det gick ganska fort. Till all tur fick jag ränna helt ensam och lyckades stå på benen. Kraften tröt i armarna på slutet, men energin räckte bra ända in i mål.

Enligt ett obekräftat rykte kommer loppet att byta riktning nästa år. Då blir slutdelen riktigt tuff, eftersom de största backarna finns i yllästerrängen. Hur utförsåkningen blir då återstår att se för den som deltar.

Återhämtande länk

Dagens återhämtande länk gick från stugan i Äkäslompolo till Kotamaja, Latvamaja, Kesängin Keidas och tillbaka hem. Totalt ca 23,5 kilometer med flera pauser och i ett lagom lugnt tempo.

Det var mycket folk ute idag. Soligt och vackert väder på förmiddagen. Föret var det heller inget fel på.

Tillbaka på banan

Efter en paus på flera år var jag äntligen tillbaka på banan igen. Jag deltog i Ylläs-Levi Ski Maraton som ordnades i dag för första gången i historien. Loppet går i klassisk stil mellan Äkäslompolo och Levi och är ca 57 km långt.

Det var ett tungt lopp i krävande förhållanden. Så nu är jag mer än nöjd när jag lyckades ta mig i mål utan större bekymmer.

Nöjda deltagare efter målgång i Ylläs-Levi Ski Marathon 2016.

Två nöjda deltagare efter målgång i Ylläs-Levi Ski Marathon 2016.

Stadens gubbar kan också

Stadens spårgubbar hade fått till ett förstklassigt resultat när de körde öjbergsspåret i morse. De kan när de vill. Tackar så hjärtligt, det var ett nöje att åka!

Det är bara det korta konstsnöspåret som är i skick så här inför påsken. Synd bara att just inga skidåkare syns till.

Konstsnöspåret vid Öjberget 23 mars 2016

Konstsnöspåret vid Öjberget 23 mars 2016

Mycket snö i Jurva och Kurikka.

Skidspåret som går från Säläisjärvi mot Kurikka är i prima skick. Åtminstone var det så i dag. Det går att köra både skejt och klassiskt. Jag blev överraskad över hur mycket snö det finns just där. Beror säkert till en del på att spåret ligger lite högre upp.

För min del blev det en tretimmars tur i dag.

Mycket snö och speciell natur vid Niinistönjärvi.

Mycket snö och lite annorlunda natur vid Niinistönjärvi.

Skidtur02130316

Höjdprofil för skidspåret mellan Säläisjärvi och Polvenkylä (Kurikka).

Kopierade måndagen

Måndagens skidtur lämnade en lång och god eftersmak. Så pass att jag beslöt att köra en kopia.

Det blev således ett varv till runt BotniaVasan-spåret. Förhållandena var dock sämre än på måndagen. Markägarna hade förstört mera av spåret och en del var igendrevat. Men största delen av spåret var ändå i prima skick. Så det blev en fin fyratimmars länk i ett lagom tempo. En höjdardag igen alltså!

BotniaVasan Open Track

I dag, alltså dagen efter själva loppet, passade jag på och rundade BotniaVasan-banan. Eftersom jag är osäker på var jag står hälso- och konditionsmässigt valde jag att stå över loppet i går. Dagens tur gav dock positiva besked. Jag orkade runt utan problem. Visserligen tröt krafterna i armarna på senare halvan, men det är jag van vid.

Som bonus för att jag åkte dagen efter fick jag åka i lugn och ro och i ett perfekt vinterväder. Det var världens solsken i dag. Och bra före!

På minussidan noterar jag någon nervös markägare som plogat bort drygt en kilometer spår i Komossa. Där blev det att gå med skidorna i händerna sedan jag repat ena skidan ganska illa. Det harmar lite för skidparet har en Lorentz-slipning.

Jag tog dagen på mig men nettotiden blev 3:39:00. Det är jag mycket nöjd med.

En kvalitétsdag igen

Dagens program bestod av en utfärd till Vörå i sällskap med Dan. Där besiktigade vi spåren som BotniaVasan skidas i nu på söndag. Vi kunde konstatera att snön nätt och jämnt räcker. Kanske. Mera skulle förstås behövas.

Hela spåret var ännu inte uppkört. Vår tur gick från Norrvalla till Kuckos där vi vände. På hemvägen tog vi en avstickare till Kalapää. Totalt ca 35 km.

Solen sken och vintervädret visade sin allra bästa sida. En kvalitetsdag, helt klart!

Skidakning01250216

Drickapaus i Kuckos

Drickapaus i Kuckos

Härligt vinterväder och fina spår

Härligt vinterväder och fina spår

Images by iPhone

Packar ihop

Efter fem dagars skidåkning packar jag ihop och söker mig hemåt i morgon. Helt planenligt. Visst är frestelsen stor att stanna lite längre i dessa fina förhållanden men ibland kan man få för mycket av det goda. Det är lätt hänt i mitt fall när konditionen inte är vad den borde vara.

Ett fint februariväder möjliggjorde utevistelse och skidåkning varje dag, vilket jag noterar med stor tacksamhet. Det känns äntligen bättre i kroppen och axelproblemet kan jag förhoppningsvis nu lägga bakom mig. Ja, jag är faktisk mycket nöjd med veckan. Det är inte ofta jag erkänner en sådan sak.

Skidåkning i Levi februari 2016

Skidåkning i Levi februari 2016