Längsta körsträckan

Jag tog mig hem från Tromsö med bil. Startade i gryningen med strategin att köra på och se hur länge jag orkar. En försiktig målsättning var nog att köra ända hem samma dag. Och det gjorde jag. Det blev en 14 timmars historia och ca 1070 km bakom ratten. Antagligen den längsta sträckan jag kört i ett sträck. Två pauser kostade jag på mig, lunch i Pello och kaffe i Kalajoki.

Vädret varierade. Det var regn i början. Efter Kilpisjärvi blev det soligt och fint. Lite halt var det faktiskt mellan Karesuando och Muonio. I Simo föll mörkret och sista 170 kilometrarna körde jag i dimma.

Regnet i början grämer lite. Jag fick inte det fotograferingsväder som jag hoppats på. De allra finaste omgivningarna med fjordar och branta fjäll passerade i grått och dystert väder.

Norrmännen har helt klart lyckats slå vakt om den vackraste naturen. Hur gick det till? Så fort man passerar gränsen ändrar landskapet helt. Allt det vilda, branta och riktigt storslagna är borta. En viss nyfikenhet kände jag inför Lapska armen eftersom det var första gången jag var där. Kunde konstatera att det var ett flackare landskap som mötte på finska sidan. Naturen blev till en enorm ödemark med fjällbjörkar, myrmarker och flacka fjällsluttningar. Och en väldigt rak väg!

Annonser

Tromsö

Jag fick plötsligt och oväntat ett ärende till Tromsö. Där har jag aldrig varit tidigare och nu blev det endast en kort visit. Jag hann inte ens uppleva staden i ordentligt dagsljus.

Tromsö är Nordnorges största stad. Där bor över 60 000 personer när man inkluderar näromgivningen. Stadskärnan ligger fint i en bergssluttning med mäktig inramning av såväl Ishavets vatten som omgivande berg. Det är en storslagen natur som möter. Det finns inget i landskapet som påminner om Österbotten.

Det var inte så mycket jag hann med under mitt korta besök. Men jag vandrade runt i stadskärnan och besökte bl.a. Tromsdalen kirke, mera känd som Ishavskatedralen. Det är en mycket vacker kyrka från 60-talet som blivit ett landmärke i Tromsö.

Ett fåtal bilder hann jag ta, mest mörkerbilder.

Så mycket hann jag se i alla fall att Tromsö skulle vara värt ett betydligt längre besök.

Snabbvisit i Visby

Vi är hemma igen efter en kort östersjökryssning till Visby. En kryssning till Visby är sällan fel men arrangemanget blev speciellt lyckat denna gång tack vare det varma och fina sommarvädret. Det blev en heldag i Visby där vi strövade runt utan större ambitioner. Vi höll oss innanför muren större delen av dagen där vi varvade sevärdheterna med lite shopping.

Kryssningen startade i Helsingfors och gick via Tallinn. Det låg lite nostalgi i luften under turen. I början av 2000-talet hade Silja ett fartyg som hette Silja Opera, ombyggt speciellt till kryssningsfartyg. Det var en mycket trevlig båt som vi kryssade med flera gånger, bl.a. till Visby. Denna gång blev det med en annan båtfavorit, Silja Europa.

Rakt in i blomsterprakten

Vi är hemma igen efter en vältajmad vecka i Nyköping. Det var flera saker som klaffade. Lillan kom till jorden bara fyra dagar innan vi åkte. Och det var när körsbärsträdet stod i blom.

Trots att vi endast hade nått mitten av maj när vi åkte var det full sommarvärme, både här hemma och i Nyköping. Hela veckan var som en södernresa med temperaturer på nästan 25°C. Det extremt varma majvädret har gjort att träd och buskar stod i full blom. Vi dök rakt in i en blomsterprakt som jag aldrig tidigare upplevt i Norden.

Drog en vinstlott

Vecka 15 brukar vara mitt förstaval när det gäller vårveckan i Lappland. I år blev det vecka 16 av olika orsaker. Det blev en riktig vinstlott.

Det har varit full sol från morgon till kväll sedan i fredags. I förrgår var det +13 °C, idag fick jag nöja mig med 12. Visserligen är spåren blöta och föret sugande. Men jag har inte bråttom någonstans. Det gäller bara att plocka fram rillverktygen med den grövsta strukturen.

Jag har kört klassiskt nu två dagar i följd. På Zeroskidor! Jag är väldigt nöjd med hur bra de fungerar i det våta föret.

En dag i Moskva

Det blev en heldag i Moskva med rundtur och guidning. Rysk historia serverades långt mer än vad jag kunde ta emot. Men en intressant dag blev det. Jag kunde just inget om Moskva innan, men hade på känn att staden har mycket att erbjuda. Och det har den verkligen.

Moskva är Europas största stad. Enormt stor. Officiellt bor här 12 miljoner människor. Men i verkligheten kan det handla om upp till 15 miljoner. Under rundturen besökte vi olika stadsdelar och historiska platser. Inte minst Kreml och Röda torget.

Det hade fallit nysnö under natten. Det vita snötäcket bidrar möjligtvis till att den romantiska bilden som jag haft om Moskva kommer att leva vidare. Trots att det blåste en isande kall vind i dag.

En vecka i Costa Adeje

Teneriffaveckan är historia och den gick alldeles för snabbt. Möjligtvis att den var för kort i båda ändarna. Vi hade turen att få ett extremt varmt och fint väder. Temperaturen låg på båda sidorna om 30 grader största delen av tiden. Konstigt nog blev det ändå inte för varmt. Det speciella denna gång var att oberoende av tid på dygnet var det varmare ute än inne.

Boendet i Costa Adeje var riktigt bra. Hotellet Riu Arecas hade ett hyfsat bra läge, bara ett stenkast från strandpromenaden. Allting fungerade fint. Halvpensionen som vi valde visade sig vara ett lyckat drag. Obegripligt förmånlig dessutom. Som extra bonus fick vi varje kväll njuta av bra livemusik. Det kunde vi till och med göra från egen balkong.

Att vi valde Costa Adeje berodde mest på den långa och fina strandpromenaden som går från Costa Adeje genom Playa de las Americas ända till Los Christianos. Vi vill röra på oss och vår huvudsakliga sysselsättning är att promenera. Ett par gånger gick vi till Los Christianos och tillbaka, det blev drygt 15 km. Totalt knallade vi en bra bit över 100 km under veckan.

Costa Adeje är ett vackert och trivsamt område tycker jag. Inte samma gytter som i Americas och Christianos, utan lugnare, grönare och luftigare. Ett område byggt med stil.

Strandpromenaden genom Costa Adeje

Offroad morgonlänk

Till våra teneriffavanor hör en morgonlänk innan frukost. Det brukar vara mörkt när vi far och ljust när vi kommer. Eftersom vi var tillbaka på normaltid (vintertid) i morse började det ljusna redan vi sjutiden. Vi valde att gå förbi byn La Caleta mot Playa Paraiso. Ända till Playa Paraiso kom vi oss inte, det var alldeles för många raviner på vägen. Men en trevlig tvåtimmars offroad promenad fick vi till i alla fall. Vi gick förbi flera grottor där det bodde folk. Såg nog ut som ett minimalistiskt boende.

På modevisning

Efter några riktigt varma och sköna dagar på Teneriffa utan några utsvävningar befann vi oss i går kväll helt plötsligt på en modevisning. Vem hade trott det? Nå, helt i misstag hamnade vi inte där. Jag anade på förhand att något riktigt proffsigt var på gång när vi flera gånger promenerat förbi stranden Playa del Duque där catwalken och läktarna byggdes. Alltså vi sökte oss dit och det blev en riktigt trevlig tillställning. Inte minst tack vare den fina inramningen i solnedgången och skymningen.

Eftersom mode inte är riktigt min grej, åtminstone inte ännu, så jag skall inte recensera visningen desto mera. Jag kan bara konstatera att vilken tillställning som helst kan vara sevärd om den är tillräckligt proffsigt gjord.

Några dagar på sommarfagra Öland

Vi gjorde en trip till Borgholm på Öland nyligen. Öland är ju känt som ett populärt sommarparadis med sin speciella natur. Mycket strandlinje, fina sandstränder och många campingar. Denna gång begränsades vår vistelse nästan enbart till Borgholm där vi gästade släkt och vänner. Men så är Borgholm också en riktig sommarpärla.

Det blev endast en cykeltur under hela resan. Intrycket var dock att cykel och Öland är en bra kombination. Det finns många småvägarna på ön och avståndet kust till kust är kort nästan överallt. Det får nog bli mera cykel nästa gång!

Jag hade kameran med på resan men fick den aldrig ur bilen. Ni får hålla till godo med några telefonbilder.

 

Sommarvandring i Nyköping

På väg söderut genom Sverige stannade vi upp i Nyköping. Det utlovades rikligt med regn längre söderut så varför inte pausa och ta vara på finvädret i Nyköping. Det blev nästan en heldagspromenad.

Nedan några bilder som fastnade i mobilen. Nyköping är en gammal fin stad med anor från medeltiden. Och en riktigt tjusig sommarstad.

Lite jandiabilder

Resan till Jandia blev en lyckad historia. Det var full sol hela veckan och temperaturen var precis lagom. Hotellet var bra och det var ingen trängsel någonstans.

Jandia bjuder på en lång och fin sandstrand. Den passar oss alldeles perfekt eftersom vårt huvudprogram oftast bara är att röra på oss. Tack vare den jämna och fina sanden är det behagligt att gå barfota.

Jo, Jandia kan vi nog rekommendera.

Hotellbastun överraskade

Hotellet som vi bodde på i Jandia överraskade oss positivt på flera sätt. Det finns knappast något vi kan klaga på.

Den största överraskningen fick vi när vi upptäckte hotellbastun. Då handlar det inte om någon låtsasbastu, utan om en stor, äkta och ärlig finsk bastu utan krusiduller. I bastun finns ett panoramafönster med en fantastisk utsikt mot havet och stranden. En riktig strandbastu alltså! Bastukammaren var heller inte så dum. Den bjöd på en öppen vy mot havet.

Relaxutrymme på hotellets bastuavdelning.

 

Den finska bastun på Riu Palace Jandia har ett panoramafönster med fantastisk utsikt.

 

En snubbe klippte till min fru

När vi strövade runt i Jandia här om dan blev vi stoppade av en typ. Han frågade om vi har tid två minuter så han får visa en grej. Okay, två minuter, det hade vi nog.

Han hade ett papper i handen och en sax. Så började han klippa i pappret samtidigt som han sneglade på frun. Hon var tydligen modell.

Jag hann nätt och jämt plocka fram kameran och ta ett foto. Så var klippandet klart. Gubben satte sen alstret i en liten plastficka och visade. Vilken överraskning! Ett alldeles enormt fint konstverk, tillverkat nästan på nolltid. Otroligt hur vissa kan!

Hyrde cyklar

Vi har varit ganska flitiga att röra på oss här på jandiastranden. I dag sökte vi omväxling och hyrde cyklar. Det var ingen kostsam historia. För 8 euro per knopp fick vi MTB-cyklar och hjälmar för en hel eftermiddag.

Vi tänkte ta en tur till öns sydspets, där fyren La Punta de Jandía ligger. Grusvägen dit är riktig trevlig cykelväg. Krokig, kuperad men inte alldeles lätt. I dag blåste det ställvis så hårt att vi vände om redan halvvägs. Det var faktiskt jobbigt i motvinden. Resten av turen cruisade vi på cykelvägen längs jandiastranden. Lättåkt och ingen störande vind. Vi kan bokföra 40 km.

 

Ett lyckat undantag

Till en av mina principer hör att inte åka till södern när det är skidsäsong. I år blev det ingen skidsäsong för min del. Så varför inte passa på och göra ett undantag då?

Under en resa till Lanzarotemarathon för 15 år sen bodde vi som omväxling på Fuerteventura, – en blåsig och sandig holme. Då gjorde vi en dagstripp till södra delen av holmen och ett ställe som heter Jandia. Enligt guiderna skulle vädret där vara stabilare och soligare än på resten av ön. Och där fanns också en mycket fin sandstrand. Jandia imponerade den gången och vi konstaterade att hit borde vi återvända någon gång.

I år blev Jandia helt plötsligt verklighet igen. Efter fyra dagar här kan vi nu konstatera att det var värt att återvända. Vädret har varit helt perfekt så här långt. Och sandstanden är toppenbra. Kilometervis av fin ljus sand. Ett perfekt underlag för långa barfotapromenader.

Jandia känns sådär lagom litet, något som passar oss. Ingen trängsel någonstans och ingen störande biltrafik. Inte ens ett trafikljus! Tummen upp.

Ingen trängsel på beachen

I slutet av förra veckan tillbringade vi ett par dagar i Kalajoki. Där är det gott om utrymme så här års. Ingen trängsel alls, vi fick ha Hiekkasärkät helt för oss själva.

Jag förstår att det kanske är andra årstider som gäller. Men det var inte så illa där nu heller. Med rätt klädsel lyckas det mesta. Kalajoki erbjuder fina strövområden både på stranden och i skogen.

kalajoki01141116

Solkusten 2016

Solsemestern är över för denna gång. Inget nytt eller dramatiskt att rapportera. Vi körde enligt gammalt beprövat koncept, det är enklast så. Alltså vi har sovit, ätit och promenerat. Det är vår solsemester i ett nötskal. Låter säker enformigt och tråkigt. Men det passar oss!

Löpningen som tidigare var en viktig del av dagsprogrammet existerar inte längre. Tyvärr, tvingas jag tillägga. Numera blir det att gå i stället. Inte dåligt det heller, tröstar jag mig med. Och kanske håller jag på att vänja mig, för jag trivdes riktigt bra med traskandet denna gång. Bäst var barfotapromenaderna i vattenbrynet. Totalt gick vi ca 180 km, försiktigt räknat.

Costa del Sol och Benalmádena svek inte denna gång heller. Det var soligt hela tiden, temperaturen var ca. 25°C, plus-minus 2 grader.

Nerja

Efter flera dagar av slappande i Benalmádena var det i går dags att ta klivet ur komfortzonen. Vi tog en tur till Nerja som ligger ca. 50 km öster om Malaga.

Nerja är en lite annorlunda andalusisk stad. Höga huskomplex lyser helt med sin frånvaro. I stället kantas gatorna av låga två- och trevånings byggnader, byggda i typisk spansk stil. Mellan husen löper trånga gator och gränder. Gator och trottoarer är plattlagda och uppvisar en imponerande kvalité. Det är en glädje att röra sig på jämna och fina underlag.

Det finns flera vackra badstränder, modell mindre, i Nerja. Men några längre stränder, eller strandpromenader, syntes inte till. För oss som vill röra oss mycket är Nerja kanske inte rätta semesterstället.

Vi åkte buss till Nerja. Själva bussresan var ingen större njutning. Först buss från Benalmádena till Malaga. Tog ca 1 timme och 20 minuter. Ingen expressbuss alltså på de 20 kilometrarna! Andra delen av resan, från Malaga till Nerja räckte ungefär lika länge. Men priset på bussbiljetterna klagar vi inte på, drygt 11 euro totalt per person, tur-retur.

Inget flyt med grillandet

I dag packade jag grillkorv i ryggsäcken och tog sikte på Utsun kota. Den här tiden på året brukar det alltid finnas eld och oftast också bra sällskap i kåtan. Men inte i dag! Kvar fanns endast grunden och lite förkolnade rester. Verkligen trist att konstatera! Utsun kota var en gedigen konstruktion, timrad och allt.

Gick vidare över levitoppen. Tog nytt sikte, nu på vindskyddet vid Eturinne. Har ett minne av att vi grillat där någon gång tidigare för länge sen. Och vad möter där. Jo, en förkolnad ruin. Jag begriper inte…

Resterna av vindskyddet vid Eturinne som brann i början på juli.

Resterna av vindskyddet vid Eturinne som brann i början av juli.

Asfalttur

Dagens cykeltur gick mot Muoniohållet. Närmare bestämt till ett ställe som heter Ruoppaköngäs. Det ligger lite förbi Pöntsö. Från stugan och tillbaka blev det 49 km.

Jag har aldrig varit där tidigare men efter ett tips i går av några bekanta ville jag kolla upp stället. Ruoppaköngäs ligger bekvämt alldeles intill muoniovägen. Ångrar inte turen trots mycket asfalt. Nedan några bilder från dagens besök.

Gråmulet

Dagen program har bestått av en traditionsenlig promenad över Kätkätunturi. Inga nyheter alls, samma rutt, samma riktning, samma lunchmeny och dessutom samma väder som i fjol. Alltså grått och disigt.

Det regnade inte, men lite vått var det att gå genom molnet som parkerat över Kätkätunturi. Och i terrängen var det våtare än vanligt. Vattentäta skor behövdes i dag.

Inte så mycket folk ute. Men det är lördag och bytesdag, vilket nog märks. Men i vindskyddet pratades finska, svenska och engelska.

Naturen bjuder på vackra höstfärger även mulen dag.

Naturen bjuder på vackra höstfärger även en mulen dag.

 

Stigen ställvis under vatten

Stigen ställvis under vatten

 

Dämpad höstfägring i gråmulet väder

Dämpad höstfägring i gråmulet väder

 

Lunch i vindskyddet

Lunch i vindskyddet

Nöjd, men ändå inte

levi02090916

Tog en tur runt fjället i dag. På cykel, något annat är inte att tänka på den här årstiden. Det blev två avstickare, en till Utsuvaara och en till Levitoppen.

På plussidan: Varmt och fint väder, cykling i fin miljö.

På minussidan: Orkade inte hålla ihop cyklingen ända upp till toppen, fick stanna två gånger. Det suger!

levi01090916