Fångat från ett hyttfönster

Från sverigebåtarna som går till Stockholm har man nöjet att njuta av en underbart vacker skärgård. Både på den svenska och den finska sidan. Numera också av ett rikt fågelliv.

Skarvkoloni i Stockholms skärgård

Annonser

Några dagar på sommarfagra Öland

Vi gjorde en trip till Borgholm på Öland nyligen. Öland är ju känt som ett populärt sommarparadis med sin speciella natur. Mycket strandlinje, fina sandstränder och många campingar. Denna gång begränsades vår vistelse nästan enbart till Borgholm där vi gästade släkt och vänner. Men så är Borgholm också en riktig sommarpärla.

Det blev endast en cykeltur under hela resan. Intrycket var dock att cykel och Öland är en bra kombination. Det finns många småvägarna på ön och avståndet kust till kust är kort nästan överallt. Det får nog bli mera cykel nästa gång!

Jag hade kameran med på resan men fick den aldrig ur bilen. Ni får hålla till godo med några telefonbilder.

 

Sommarvandring i Nyköping

På väg söderut genom Sverige stannade vi upp i Nyköping. Det utlovades rikligt med regn längre söderut så varför inte pausa och ta vara på finvädret i Nyköping. Det blev nästan en heldagspromenad.

Nedan några bilder som fastnade i mobilen. Nyköping är en gammal fin stad med anor från medeltiden. Och en riktigt tjusig sommarstad.

Lite jandiabilder

Resan till Jandia blev en lyckad historia. Det var full sol hela veckan och temperaturen var precis lagom. Hotellet var bra och det var ingen trängsel någonstans.

Jandia bjuder på en lång och fin sandstrand. Den passar oss alldeles perfekt eftersom vårt huvudprogram oftast bara är att röra på oss. Tack vare den jämna och fina sanden är det behagligt att gå barfota.

Jo, Jandia kan vi nog rekommendera.

Hotellbastun överraskade

Hotellet som vi bodde på i Jandia överraskade oss positivt på flera sätt. Det finns knappast något vi kan klaga på.

Den största överraskningen fick vi när vi upptäckte hotellbastun. Då handlar det inte om någon låtsasbastu, utan om en stor, äkta och ärlig finsk bastu utan krusiduller. I bastun finns ett panoramafönster med en fantastisk utsikt mot havet och stranden. En riktig strandbastu alltså! Bastukammaren var heller inte så dum. Den bjöd på en öppen vy mot havet.

Relaxutrymme på hotellets bastuavdelning.

 

Den finska bastun på Riu Palace Jandia har ett panoramafönster med fantastisk utsikt.

 

En snubbe klippte till min fru

När vi strövade runt i Jandia här om dan blev vi stoppade av en typ. Han frågade om vi har tid två minuter så han får visa en grej. Okay, två minuter, det hade vi nog.

Han hade ett papper i handen och en sax. Så började han klippa i pappret samtidigt som han sneglade på frun. Hon var tydligen modell.

Jag hann nätt och jämt plocka fram kameran och ta ett foto. Så var klippandet klart. Gubben satte sen alstret i en liten plastficka och visade. Vilken överraskning! Ett alldeles enormt fint konstverk, tillverkat nästan på nolltid. Otroligt hur vissa kan!

Hyrde cyklar

Vi har varit ganska flitiga att röra på oss här på jandiastranden. I dag sökte vi omväxling och hyrde cyklar. Det var ingen kostsam historia. För 8 euro per knopp fick vi MTB-cyklar och hjälmar för en hel eftermiddag.

Vi tänkte ta en tur till öns sydspets, där fyren La Punta de Jandía ligger. Grusvägen dit är riktig trevlig cykelväg. Krokig, kuperad men inte alldeles lätt. I dag blåste det ställvis så hårt att vi vände om redan halvvägs. Det var faktiskt jobbigt i motvinden. Resten av turen cruisade vi på cykelvägen längs jandiastranden. Lättåkt och ingen störande vind. Vi kan bokföra 40 km.

 

Ett lyckat undantag

Till en av mina principer hör att inte åka till södern när det är skidsäsong. I år blev det ingen skidsäsong för min del. Så varför inte passa på och göra ett undantag då?

Under en resa till Lanzarotemarathon för 15 år sen bodde vi som omväxling på Fuerteventura, – en blåsig och sandig holme. Då gjorde vi en dagstripp till södra delen av holmen och ett ställe som heter Jandia. Enligt guiderna skulle vädret där vara stabilare och soligare än på resten av ön. Och där fanns också en mycket fin sandstrand. Jandia imponerade den gången och vi konstaterade att hit borde vi återvända någon gång.

I år blev Jandia helt plötsligt verklighet igen. Efter fyra dagar här kan vi nu konstatera att det var värt att återvända. Vädret har varit helt perfekt så här långt. Och sandstanden är toppenbra. Kilometervis av fin ljus sand. Ett perfekt underlag för långa barfotapromenader.

Jandia känns sådär lagom litet, något som passar oss. Ingen trängsel någonstans och ingen störande biltrafik. Inte ens ett trafikljus! Tummen upp.

Ingen trängsel på beachen

I slutet av förra veckan tillbringade vi ett par dagar i Kalajoki. Där är det gott om utrymme så här års. Ingen trängsel alls, vi fick ha Hiekkasärkät helt för oss själva.

Jag förstår att det kanske är andra årstider som gäller. Men det var inte så illa där nu heller. Med rätt klädsel lyckas det mesta. Kalajoki erbjuder fina strövområden både på stranden och i skogen.

kalajoki01141116

Solkusten 2016

Solsemestern är över för denna gång. Inget nytt eller dramatiskt att rapportera. Vi körde enligt gammalt beprövat koncept, det är enklast så. Alltså vi har sovit, ätit och promenerat. Det är vår solsemester i ett nötskal. Låter säker enformigt och tråkigt. Men det passar oss!

Löpningen som tidigare var en viktig del av dagsprogrammet existerar inte längre. Tyvärr, tvingas jag tillägga. Numera blir det att gå i stället. Inte dåligt det heller, tröstar jag mig med. Och kanske håller jag på att vänja mig, för jag trivdes riktigt bra med traskandet denna gång. Bäst var barfotapromenaderna i vattenbrynet. Totalt gick vi ca 180 km, försiktigt räknat.

Costa del Sol och Benalmádena svek inte denna gång heller. Det var soligt hela tiden, temperaturen var ca. 25°C, plus-minus 2 grader.

Nerja

Efter flera dagar av slappande i Benalmádena var det i går dags att ta klivet ur komfortzonen. Vi tog en tur till Nerja som ligger ca. 50 km öster om Malaga.

Nerja är en lite annorlunda andalusisk stad. Höga huskomplex lyser helt med sin frånvaro. I stället kantas gatorna av låga två- och trevånings byggnader, byggda i typisk spansk stil. Mellan husen löper trånga gator och gränder. Gator och trottoarer är plattlagda och uppvisar en imponerande kvalité. Det är en glädje att röra sig på jämna och fina underlag.

Det finns flera vackra badstränder, modell mindre, i Nerja. Men några längre stränder, eller strandpromenader, syntes inte till. För oss som vill röra oss mycket är Nerja kanske inte rätta semesterstället.

Vi åkte buss till Nerja. Själva bussresan var ingen större njutning. Först buss från Benalmádena till Malaga. Tog ca 1 timme och 20 minuter. Ingen expressbuss alltså på de 20 kilometrarna! Andra delen av resan, från Malaga till Nerja räckte ungefär lika länge. Men priset på bussbiljetterna klagar vi inte på, drygt 11 euro totalt per person, tur-retur.

Inget flyt med grillandet

I dag packade jag grillkorv i ryggsäcken och tog sikte på Utsun kota. Den här tiden på året brukar det alltid finnas eld och oftast också bra sällskap i kåtan. Men inte i dag! Kvar fanns endast grunden och lite förkolnade rester. Verkligen trist att konstatera! Utsun kota var en gedigen konstruktion, timrad och allt.

Gick vidare över levitoppen. Tog nytt sikte, nu på vindskyddet vid Eturinne. Har ett minne av att vi grillat där någon gång tidigare för länge sen. Och vad möter där. Jo, en förkolnad ruin. Jag begriper inte…

Resterna av vindskyddet vid Eturinne som brann i början på juli.

Resterna av vindskyddet vid Eturinne som brann i början av juli.

Asfalttur

Dagens cykeltur gick mot Muoniohållet. Närmare bestämt till ett ställe som heter Ruoppaköngäs. Det ligger lite förbi Pöntsö. Från stugan och tillbaka blev det 49 km.

Jag har aldrig varit där tidigare men efter ett tips i går av några bekanta ville jag kolla upp stället. Ruoppaköngäs ligger bekvämt alldeles intill muoniovägen. Ångrar inte turen trots mycket asfalt. Nedan några bilder från dagens besök.

Gråmulet

Dagen program har bestått av en traditionsenlig promenad över Kätkätunturi. Inga nyheter alls, samma rutt, samma riktning, samma lunchmeny och dessutom samma väder som i fjol. Alltså grått och disigt.

Det regnade inte, men lite vått var det att gå genom molnet som parkerat över Kätkätunturi. Och i terrängen var det våtare än vanligt. Vattentäta skor behövdes i dag.

Inte så mycket folk ute. Men det är lördag och bytesdag, vilket nog märks. Men i vindskyddet pratades finska, svenska och engelska.

Naturen bjuder på vackra höstfärger även mulen dag.

Naturen bjuder på vackra höstfärger även en mulen dag.

 

Stigen ställvis under vatten

Stigen ställvis under vatten

 

Dämpad höstfägring i gråmulet väder

Dämpad höstfägring i gråmulet väder

 

Lunch i vindskyddet

Lunch i vindskyddet

Nöjd, men ändå inte

levi02090916

Tog en tur runt fjället i dag. På cykel, något annat är inte att tänka på den här årstiden. Det blev två avstickare, en till Utsuvaara och en till Levitoppen.

På plussidan: Varmt och fint väder, cykling i fin miljö.

På minussidan: Orkade inte hålla ihop cyklingen ända upp till toppen, fick stanna två gånger. Det suger!

levi01090916

Sandhamn avbockad

Sandhamn har funnits på vår to-do lista i många år. Av någon anledning har det inte blivit av. Inte förrän senaste vecka när vi äntligen fick till det.

Holmen var precis så charmerande som man kunnat förvänta sig. En skärgårdsidyll av bästa sort.

Vädret var inte det bästa men vi hade ändå rätt bra tur. Uppehåll när vi rörde oss ute. Och ute skall man röra sig på Sandhamn!

Alldeles överraskande hamnade  vi i hetluften genast när vi kom. Vi promenerade rakt på en filminspelning. Och då handlar det förstås om dramaserien Morden i Sandhamn. Mycket intressant att få ta del av. Vi kan alltså se fram mot en säsong 6!

Jag skulle inte ha något emot att återvända till Sandhamn. Gärna en solig och varm sommardag. Med eller utan övernattning. Denna gång övernattade vi på Seglarhotellet. Och det är faktiskt lätt att ta sig till Sandhamn. Båtar går stup i kvarten.

 

Islandsbilder

Det har gått ett par veckor sen jag kom hem från Island. Jag var inte speciellt flitig med kameran där men några bilder fick jag ändå med mig. Publicerar äntligen ett litet bildcollage. Bättre sent än aldrig brukar det ju heta.

Bilderna är från Isafjördur, Reykjavik, turistrutten Gyllene Cirkeln (Geysir, Þingvellir, Gullfoss) och Blå Lagunen.

Fossavatn Ski Marathon 2016

Senaste helg skidade jag Fossavatn Ski Marathon, eller Fossavatnsgangan, som är ett långlopp utanför Isafjördur i Islands nordvästra hörn. Isafjördur ligger vackert på en halvö i en fjord som kantas av ståtliga bergsformationer.

Långloppet på Island är ingen ny historia, det har arrangerats sedan 1935. I fjol fick loppet en extra skjuts framåt när det kom med på Worldloppet-programmet. Huvudsträckan är 50 km klassiskt men det finns också flera kortare alternativ. I dessa snöbristens tider när den ena europeiska arrangören efter den andra tvingas ställa in, verkar dock Isafjördur gå säker. Loppet har nämligen arrangerats varenda år sedan 1959! Det fanns ingen snö nere i staden, men vid starten på bara 300 m höjd fanns det överraskande nog tillräckligt. Och snömängden ökade rejält ju högre upp vi kom. Högsta punkten på banan ligger lite över 600 m.

Som jag skrev i föregående inlägg så var väderförhållandena under loppet inte de bästa. Huvuddistansen 50 km är tänkt att åkas som en slinga, men på grund av det utmanande vädret åkte vi två gånger runt 25 km banan. Precis som i fjol. Vid varvningen åkte vi av någon anledning inte ända ner till stadion och därmed blev totala distansen inte fulla 50 km.

Förutom den fina naturen och det exotiska läget bjuder den isländska arrangören på några egna specialiteter. På eftermiddagen efter loppet blev deltagarna bjudna på en mäktig tårtbuffé i idrottshallen, kantad av prisutdelning och lite kringprogram. På kvällen var det sen dags för banketten. Där serverades ett alldeles utsökt fiskbord. Också musiken får högsta vitsord, åtminstone av mig.

Resan till Island gick för min del först till Stockholm. Följande dag var det tidig väckning, sedan flyg via Oslo till Keflavik. I Oslo anslöt övriga PWT-gänget, totalt drygt 50 personer. Sista biten mellan Reykjavik och Isafjördur avverkades också med flyg. Alla rymdes inte i PWT:s chartrade plan, så ca en tredjedel av gänget åkte reguljärt. Jag var en av dem.

En video som återspeglar loppet på ett bra sätt finns här:

Från ca 12 minuter och framåt i videon ser man extra tydligt i hurudant före årets Fossavatnsgangan skidades.

Och här några bilder från loppet:

Vintern fortsätter i Lappland

För ett år sen var det verkligt fina förhållanden i Levi ännu i början av maj. Det ser ut att bli minst lika bra i år. För tillfället är 43 pister preparerade och 27 liftar i gång. Snötäcket är ännu nästan 70 cm och det finns 130 km välskötta skidspår.

Någon som är sugen på att fira första maj i Levi? Stugan Rakkarinne är ledig från Valborg och framåt. Vecka 18 är en bra vecka att hålla ledigt eftersom Kristi himmelsfärd infaller i mitten av veckan.

Fina förhållanden i Levi ännu i maj.

Fina förhållanden i Levi ännu i maj.

Lappland i februari?

Den gångna veckan (vecka 7) har jag skidat i Lappland. Trots att jag är en ganska trägen lapplandsbesökare så är det inte ofta jag varit där just i februari. Orsak: Det brukar vara kallt!

Nu hade jag dock tur med vädret. Det var milt och bra uteväder varje dag. Antagligen en tillfällighet men möjligtvis ett resultat av den klimatförändring som så radikalt håller på att förändra vintrarna på hemmafronten.

Borde man omvärdera februari som lapplandsmånad? Det finns saker som talar för det. Just nu bjuder Lappland på mycket snö och fina förhållanden. Backar och spår är i prima skick och det råder ingen trängsel någonstans.

Levistatus 19.2.2016

Levistatus 19.2.2016

Anfi

Som kanske framgått ur tidigare inlägg bodde vi senaste vecka på Anfi del Mar i utkanten av Arguineguin. Vi har besökt stället åtskilliga gånger tidigare, men det var nu första gången vi bodde där.

Anfi är ett resultat av den norska entreprenören Bjørn Lyngs (1925-2006) företagsamhet. Det sägs att han under en fiskefärd utanför Arguineguin i slutet av 1980-talet fick syn på berget Barranco de la Verga som stack ut i havet. Han tyckte att stället skulle passa för ett semesterboende. Han var en handlingens man som var kapabel att förverkliga sin idé. Han köpte berget, sprängde bort det och första objektet, Anfi Beach Club, blev klart 1993.

Anfi består nu av fyra semesterklubbar, Anfi Beach Club, Club Puerto Anfi (där bodde vi), Club Monte Anfi och Club Gran Anfi. Alla drivs på timeshare-basis och är öppna endast för egna och i någon mån för RCI-medlemmar. Ägarna representerar över 50 olika nationaliteter, men uppskattningsvis över en tredjedel är nordbor, de flesta norrmän. Björn Lyng kände väl till nordbornas önskemål och behov. Han byggde precis det som efterfrågas. Utöver de fyra klubbarna på Anfi finns numera också en anläggning och golfbana i Taurodalen, Anfi Tauro Golf & Luxury Resorts.

De fyra anläggningarna i Anfi del Mar har tillsammans över 800 lägenheter. Tvårummere, trerummare och kanske någon enstaka fyrrummare. Runt dessa finns ett stort antal poler, parkanläggningar, ett litet köpcentrum, en småbåtshamn, en hjärtformad konstgjord ö och en sandstrand. Den vita sanden är annars ditfraktad från Västindien! Det lär vara en strand man aldrig bränner fötterna på. Ett eget vattenverk gör bruksvatten av havsvattnet. Också detta enligt ett koncept av skaparen Bjørn Lyng.

Mitt intryck är att verksamheten är mycket ambitiös och välfungerande. Stället är fortsättningsvis mycket fräscht, större och mindre renoveringar görs kontinuerligt, slitna möbler byts ut etc. Men så finns det också över 800 anställda på Anfi. Och, årsvederlaget som ägarna betalar är nog i högsta laget, -på min skala.

Lägenheten vi bodde i var rymlig och fin, den fungerade perfekt till alla delar. Det kan hända att vi vill återvända, men i så fall får vi vänta i fyra år. Sådana är reglerna då efterfrågan är tillräckligt stor.