En vecka i Garda

Veckan i Garda gick snabbt, kanske för att vi hade roligt. Det var faktiskt min första tripp till Italien sommartid. Det har blivit flera resor tidigare, men då har jag alltid skidat.

Resan nu var en gruppresa, arrangerad av Nordic Training Camp. Byrån har under senare år ordnat ett flertal så kallade Hälsoresor till sydligare breddgrader. Resan till Garda höll sig till konceptet, det var en kombination av semester-, motions- och kulturresa.

Tröskeln har varit hög för mig att nappa på gruppresor innehållande mycket program. Jag valde ändå att åka denna gång, mycket tack vare resmålet Garda. Nu i efterhand kan jag konstatera att det var ett bra beslut. Resan bjöd på en lagom blandning av fysiska aktiviteter plus en massa annat trevligt. Jag deltog endast i sådant jag hade intresse av. Det fysiska programmet bestod av bl.a. morgongymnastik, styrketräning, löpning, zumba, yoga, vattengymnastik, djuptöjning, cirkelträning, avslappning, vandring och cykling. Våra tre reseledare var engagerade och professionella. Hotel Poiano och dess närområde erbjöd en ypperlig miljö för fysiska aktiviteter. Hotellet låg någon kilometer från Gardasjön, strax utanför staden Garda.

Som en kuriositet bara. Jag har löpt mycket i mina dar men gör det inte längre, av olika orsaker. Ändå valde jag att delta i löpträningen. Den drog kan man säga. Löpningen gick inte direkt bra, men ändå mycket, mycket bättre än jag vågat hoppas. Och det gav en bra känsla. Märkligt, man åker till Italien, springer åtta korta intervaller och får feeling.

Ännu, tack till reseledarna för ett fint jobb!

Midsommaren på Öland

Att få uppleva en svensk midsommar har länge legat på önskelistan. Den möjligheten dök faktiskt upp redan i fjol när vi åkte till Öland över midsommaren. Tyvärr satte coronan sordin på det mesta i fjol. Resandet och firandet stördes på alla möjliga sätt av coronarestriktionerna. I år dök plötsligt och överraskande en ny möjlighet upp och vi tvekade inte att göra om ölandsresan.

Det blev en fin midsommar i Borgholm. Vädret visade upp sin allra bästa sida och Öland är som bekant ett riktigt sommarparadis och alldeles extra populär under midsommarhelgen.

På midsommarafton upplevde vi en genuint svensk tradition, nämligen midsommarstången. Vi promenerade upp till slottsruinen där midsommarstången restes. Sen var det fritt fram att dansa ”Små grodorna” runt stången. Miljön och stämningen kunde man knappast klaga på.

Det fina med årets midsommar var att kunna ta det lugnt. Att bara få betrakta och uppleva. Terrassen var den fasta punkten. Där serverades god mat och dryck från början till slut och där fanns sällskapet, inte minst barnbarnen. Ett par cykelturer hann vi också med samt några turer till badstranden. I sällskapet fanns bara en badkruka.

På terrassen behövde vi ingen egen musik. Pojkarna som bodde tre hus bort hade ett grymt tryck i musikgrejorna. Flickorna närmast oss nådde inte riktigt samma decibelnivå. Lite synd eftersom de hade en bättre spellista.

Till Lappland i februari

Efter en vecka i Levi får jag åter konstatera, det går bra att resa norrut även i februari. Lite tur med temperaturen behöver man dock ha. Det hade vi nu, kvicksilvret parkerade på -5°C när vi kom och där hölls det veckan ut. Perfekt väder för uteaktiviteter!

Vinterlandskap på Utsuvaara
Vinterstigen från Draivi till Utsuvaara hålls i fint skick

Besökte Särkitunturi

Denna dag bjöd på ett förträffligt uteväder. Som gjord för en tur till Särkitunturi.

Särkitunturi bjuder på en speciell natur med fin utsikt åt flera håll, men det är väl Pallas som lättast fastnar i blickfånget. Jag har varit där några gånger tidigare, men aldrig har det varit så mycket folk som i dag. Särkitunturi verkar ha exploderat i popularitet. Parkeringsplatsen svämmade över så att det var nästan en kilometer lång parkeringskö på vägrenen.

Stigen har förbättrats och bjuder nu på ett bekvämt underlag. Och så har det byggts en fin grillkåta med toaletter vid kärnen halvvägs. Avståndet från väg 79 till toppen är knappa 4 km och stigningen drygt 200 m. Alltså inget större dagsverke att ta sig dit.

En halv tradition

Förr i världen när jag höll på med löpning föddes några små traditioner. En var att åka till Levi i början av augusti och delta i Ruskamaraton. En annan var att dagen efter maratonloppet vandra över Kätkä.

Det blev en tur till Lappland även i år. Någon löpning har inte kommit på fråga de senaste åren och förstås inte i år heller. Men vandringen över Kätkä blev av. Något mödosam blev den dock. Att vandra nerför i branta sluttningar kan vara ansträngande för halvtrasiga knän.

Det var disigt och ingen sikt uppe på fjället. Men vädret var i övrigt helt perfekt. Lagom temperatur och ingen vind. En bra dag med en 18 kilometers promenad!

Obligatorisk korvgrillning uppe på Kätkä.

 

Vindstilla men disigt uppe på Kätkä

 

Höjdprofil för rutten över Kätkä

Mallorca för första gången

För en dryg vecka sen kom vi hem från en vecka på Mallorca. Och det var faktiskt första gången vi besökte den anrika semesterön.

Det blev en lite annorlunda vistelse denna gång eftersom vi hade barn och barnbarn med på resan. Totalt var vi nio personer. Hela arrangemanget planerades och gjordes på barnens villkor.

Mitt omdöme är att resan blev riktigt bra. Inga missöden, inga besvikelser. Vi bodde strax söder om Alcudia, i utkanten av Can Picafort. Det barnvänliga hotellet Valentin Playa de Muro bjöd på ett passligt boende. Ingen trängsel. Hotellpolen låg alldeles intill våra bungalows. Den fina sandstranden låg på lagom gångavstånd. Mat serverades morgon som kväll.

Tacksam över att resan blev av. Mallorca kunde man gärna besöka på nytt.

Fint på Karibiska havet

Vi är hemma igen efter vår karibienkryssning med många fina upplevelser i bagaget. Inför resan var jag lite fundersam huruvida jag skulle klara av en så lång båtvistelse. Det handlade ändå om tio dygn på sjön. Nu efteråt visade sig oron vara helt obefogad. Det gick hur lätt som helst.

Efter ett par dagar i Stockholm flög vi den 31 januari via Paris till Miami. Den 11 februari startade vi hemåt och var hemma igen på eftermiddagen den 12 februari. Därmed lyckades vi med konststycket att undvika de häftiga snöfallen och stormarna som ställde till stor oreda här hemma.

Kryssningen gjorde vi med det italienska rederiet Costa Cruises. Båten heter Costa Deliziosa. Den tar ca. 2200 passagerare och har en besättningen på drygt 1000 personer. Ingen jättekryssare med andra ord. Jag skulle beskriva båten som ganska lagom. Det fanns inga extrema lösningar direkt och ingen överdriven lyx. Den passade oss bra. Jag imponerades speciellt av logistiken ombord. Allting verkade fungera med stor precision. Servicen var toppen och det var ingen trängsel någonstans. Det ligger sannolikt många år av produktutveckling bakom.

Något som definitivt bidrog till trivseln var den högklassiga underhållningen. Varje kväll hölls showföreställningar i fartygets teater och artisterna höll verkligen god klass. Dessutom bidrog besättningens avslappnande attityd och showande väsentligt till trivseln. I fartygets barer fanns musikscener där olika slags musik spelades.

Det fanns gott om aktiviteter ombord. Typ föreläsningar, kurser (ex. danskurser) och fysiska aktiviteter. Gymmet var stort och välutrustat.

Vår hytt låg längst bak på sjunde däck. Det blev i praktiken en ordentlig promenad varje gång vi skulle någonstans. Båten var nästan 300 m lång! Och mycket motion fick vi framför allt i trapporna. Vi rörde oss dagligen mellan andra och tionde däck, utan att köra hiss en endaste gång. Ett undantag dock, jag körde ner med panoramahissen när jag filmade. Under de dagar vi var i hamn använde vi tiden till egna promenader. Mat serverades ju mest hela tiden på båten, så det fanns all orsak att också hålla i gång fysiskt.

Vår rutt var följande:

1.2 Avfärd från Port Everglades

2.2 Nassau Bahamas

3.2 Till havs

4.2 Grand Turks

5.2 Ocho Rios Jamaica

6.2 Grand Cayman

7.2 Till havs

8.2 Roatan Honduras

9.2 Cozumel Mexico

10.2 Till havs

11.2 Port Everglades

Det finns inte mycket negativt att säga om själva kryssningspaketet. Förutom det där med det ekologiska avtrycket. Det är nog tyvärr rätt stort.

Längsta körsträckan

Jag tog mig hem från Tromsö med bil. Startade i gryningen med strategin att köra på och se hur länge jag orkar. En försiktig målsättning var nog att köra ända hem samma dag. Och det gjorde jag. Det blev en 14 timmars historia och ca 1070 km bakom ratten. Antagligen den längsta sträckan jag kört i ett sträck. Två pauser kostade jag på mig, lunch i Pello och kaffe i Kalajoki.

Vädret varierade. Det var regn i början. Efter Kilpisjärvi blev det soligt och fint. Lite halt var det faktiskt mellan Karesuando och Muonio. I Simo föll mörkret och sista 170 kilometrarna körde jag i dimma.

Regnet i början grämer lite. Jag fick inte det fotograferingsväder som jag hoppats på. De allra finaste omgivningarna med fjordar och branta fjäll passerade i grått och dystert väder.

Norrmännen har helt klart lyckats slå vakt om den vackraste naturen. Hur gick det till? Så fort man passerar gränsen ändrar landskapet helt. Allt det vilda, branta och riktigt storslagna är borta. En viss nyfikenhet kände jag inför Lapska armen eftersom det var första gången jag var där. Kunde konstatera att det var ett flackare landskap som mötte på finska sidan. Naturen blev till en enorm ödemark med fjällbjörkar, myrmarker och flacka fjällsluttningar. Och en väldigt rak väg!

Tromsö

Jag fick plötsligt och oväntat ett ärende till Tromsö. Där har jag aldrig varit tidigare och nu blev det endast en kort visit. Jag hann inte ens uppleva staden i ordentligt dagsljus.

Tromsö är Nordnorges största stad. Där bor över 60 000 personer när man inkluderar näromgivningen. Stadskärnan ligger fint i en bergssluttning med mäktig inramning av såväl Ishavets vatten som omgivande berg. Det är en storslagen natur som möter. Det finns inget i landskapet som påminner om Österbotten.

Det var inte så mycket jag hann med under mitt korta besök. Men jag vandrade runt i stadskärnan och besökte bl.a. Tromsdalen kirke, mera känd som Ishavskatedralen. Det är en mycket vacker kyrka från 60-talet som blivit ett landmärke i Tromsö.

Ett fåtal bilder hann jag ta, mest mörkerbilder.

Så mycket hann jag se i alla fall att Tromsö skulle vara värt ett betydligt längre besök.

Snabbvisit i Visby

Vi är hemma igen efter en kort östersjökryssning till Visby. En kryssning till Visby är sällan fel men arrangemanget blev speciellt lyckat denna gång tack vare det varma och fina sommarvädret. Det blev en heldag i Visby där vi strövade runt utan större ambitioner. Vi höll oss innanför muren större delen av dagen där vi varvade sevärdheterna med lite shopping.

Kryssningen startade i Helsingfors och gick via Tallinn. Det låg lite nostalgi i luften under turen. I början av 2000-talet hade Silja ett fartyg som hette Silja Opera, ombyggt speciellt till kryssningsfartyg. Det var en mycket trevlig båt som vi kryssade med flera gånger, bl.a. till Visby. Denna gång blev det med en annan båtfavorit, Silja Europa.

Rakt in i blomsterprakten

Vi är hemma igen efter en vältajmad vecka i Nyköping. Det var flera saker som klaffade. Lillan kom till jorden bara fyra dagar innan vi åkte. Och det var när körsbärsträdet stod i blom.

Trots att vi endast hade nått mitten av maj när vi åkte var det full sommarvärme, både här hemma och i Nyköping. Hela veckan var som en södernresa med temperaturer på nästan 25°C. Det extremt varma majvädret har gjort att träd och buskar stod i full blom. Vi dök rakt in i en blomsterprakt som jag aldrig tidigare upplevt i Norden.

Drog en vinstlott

Vecka 15 brukar vara mitt förstaval när det gäller vårveckan i Lappland. I år blev det vecka 16 av olika orsaker. Det blev en riktig vinstlott.

Det har varit full sol från morgon till kväll sedan i fredags. I förrgår var det +13 °C, idag fick jag nöja mig med 12. Visserligen är spåren blöta och föret sugande. Men jag har inte bråttom någonstans. Det gäller bara att plocka fram rillverktygen med den grövsta strukturen.

Jag har kört klassiskt nu två dagar i följd. På Zeroskidor! Jag är väldigt nöjd med hur bra de fungerar i det våta föret.

En dag i Moskva

Det blev en heldag i Moskva med rundtur och guidning. Rysk historia serverades långt mer än vad jag kunde ta emot. Men en intressant dag blev det. Jag kunde just inget om Moskva innan, men hade på känn att staden har mycket att erbjuda. Och det har den verkligen.

Moskva är Europas största stad. Enormt stor. Officiellt bor här 12 miljoner människor. Men i verkligheten kan det handla om upp till 15 miljoner. Under rundturen besökte vi olika stadsdelar och historiska platser. Inte minst Kreml och Röda torget.

Det hade fallit nysnö under natten. Det vita snötäcket bidrar möjligtvis till att den romantiska bilden som jag haft om Moskva kommer att leva vidare. Trots att det blåste en isande kall vind i dag.

En vecka i Costa Adeje

Teneriffaveckan är historia och den gick alldeles för snabbt. Möjligtvis att den var för kort i båda ändarna. Vi hade turen att få ett extremt varmt och fint väder. Temperaturen låg på båda sidorna om 30 grader största delen av tiden. Konstigt nog blev det ändå inte för varmt. Det speciella denna gång var att oberoende av tid på dygnet var det varmare ute än inne.

Boendet i Costa Adeje var riktigt bra. Hotellet Riu Arecas hade ett hyfsat bra läge, bara ett stenkast från strandpromenaden. Allting fungerade fint. Halvpensionen som vi valde visade sig vara ett lyckat drag. Obegripligt förmånlig dessutom. Som extra bonus fick vi varje kväll njuta av bra livemusik. Det kunde vi till och med göra från egen balkong.

Att vi valde Costa Adeje berodde mest på den långa och fina strandpromenaden som går från Costa Adeje genom Playa de las Americas ända till Los Christianos. Vi vill röra på oss och vår huvudsakliga sysselsättning är att promenera. Ett par gånger gick vi till Los Christianos och tillbaka, det blev drygt 15 km. Totalt knallade vi en bra bit över 100 km under veckan.

Costa Adeje är ett vackert och trivsamt område tycker jag. Inte samma gytter som i Americas och Christianos, utan lugnare, grönare och luftigare. Ett område byggt med stil.

Strandpromenaden genom Costa Adeje

Offroad morgonlänk

Till våra teneriffavanor hör en morgonlänk innan frukost. Det brukar vara mörkt när vi far och ljust när vi kommer. Eftersom vi var tillbaka på normaltid (vintertid) i morse började det ljusna redan vi sjutiden. Vi valde att gå förbi byn La Caleta mot Playa Paraiso. Ända till Playa Paraiso kom vi oss inte, det var alldeles för många raviner på vägen. Men en trevlig tvåtimmars offroad promenad fick vi till i alla fall. Vi gick förbi flera grottor där det bodde folk. Såg nog ut som ett minimalistiskt boende.

På modevisning

Efter några riktigt varma och sköna dagar på Teneriffa utan några utsvävningar befann vi oss i går kväll helt plötsligt på en modevisning. Vem hade trott det? Nå, helt i misstag hamnade vi inte där. Jag anade på förhand att något riktigt proffsigt var på gång när vi flera gånger promenerat förbi stranden Playa del Duque där catwalken och läktarna byggdes. Alltså vi sökte oss dit och det blev en riktigt trevlig tillställning. Inte minst tack vare den fina inramningen i solnedgången och skymningen.

Eftersom mode inte är riktigt min grej, åtminstone inte ännu, så jag skall inte recensera visningen desto mera. Jag kan bara konstatera att vilken tillställning som helst kan vara sevärd om den är tillräckligt proffsigt gjord.

Några dagar på sommarfagra Öland

Vi gjorde en trip till Borgholm på Öland nyligen. Öland är ju känt som ett populärt sommarparadis med sin speciella natur. Mycket strandlinje, fina sandstränder och många campingar. Denna gång begränsades vår vistelse nästan enbart till Borgholm där vi gästade släkt och vänner. Men så är Borgholm också en riktig sommarpärla.

Det blev endast en cykeltur under hela resan. Intrycket var dock att cykel och Öland är en bra kombination. Det finns många småvägarna på ön och avståndet kust till kust är kort nästan överallt. Det får nog bli mera cykel nästa gång!

Jag hade kameran med på resan men fick den aldrig ur bilen. Ni får hålla till godo med några telefonbilder.

 

Sommarvandring i Nyköping

På väg söderut genom Sverige stannade vi upp i Nyköping. Det utlovades rikligt med regn längre söderut så varför inte pausa och ta vara på finvädret i Nyköping. Det blev nästan en heldagspromenad.

Nedan några bilder som fastnade i mobilen. Nyköping är en gammal fin stad med anor från medeltiden. Och en riktigt tjusig sommarstad.

Lite jandiabilder

Resan till Jandia blev en lyckad historia. Det var full sol hela veckan och temperaturen var precis lagom. Hotellet var bra och det var ingen trängsel någonstans.

Jandia bjuder på en lång och fin sandstrand. Den passar oss alldeles perfekt eftersom vårt huvudprogram oftast bara är att röra på oss. Tack vare den jämna och fina sanden är det behagligt att gå barfota.

Jo, Jandia kan vi nog rekommendera.

Hotellbastun överraskade

Hotellet som vi bodde på i Jandia överraskade oss positivt på flera sätt. Det finns knappast något vi kan klaga på.

Den största överraskningen fick vi när vi upptäckte hotellbastun. Då handlar det inte om någon låtsasbastu, utan om en stor, äkta och ärlig finsk bastu utan krusiduller. I bastun finns ett panoramafönster med en fantastisk utsikt mot havet och stranden. En riktig strandbastu alltså! Bastukammaren var heller inte så dum. Den bjöd på en öppen vy mot havet.

Relaxutrymme på hotellets bastuavdelning.

 

Den finska bastun på Riu Palace Jandia har ett panoramafönster med fantastisk utsikt.

 

En snubbe klippte till min fru

När vi strövade runt i Jandia här om dan blev vi stoppade av en typ. Han frågade om vi har tid två minuter så han får visa en grej. Okay, två minuter, det hade vi nog.

Han hade ett papper i handen och en sax. Så började han klippa i pappret samtidigt som han sneglade på frun. Hon var tydligen modell.

Jag hann nätt och jämt plocka fram kameran och ta ett foto. Så var klippandet klart. Gubben satte sen alstret i en liten plastficka och visade. Vilken överraskning! Ett alldeles enormt fint konstverk, tillverkat nästan på nolltid. Otroligt hur vissa kan!

Hyrde cyklar

Vi har varit ganska flitiga att röra på oss här på jandiastranden. I dag sökte vi omväxling och hyrde cyklar. Det var ingen kostsam historia. För 8 euro per knopp fick vi MTB-cyklar och hjälmar för en hel eftermiddag.

Vi tänkte ta en tur till öns sydspets, där fyren La Punta de Jandía ligger. Grusvägen dit är riktig trevlig cykelväg. Krokig, kuperad men inte alldeles lätt. I dag blåste det ställvis så hårt att vi vände om redan halvvägs. Det var faktiskt jobbigt i motvinden. Resten av turen cruisade vi på cykelvägen längs jandiastranden. Lättåkt och ingen störande vind. Vi kan bokföra 40 km.

 

Ett lyckat undantag

Till en av mina principer hör att inte åka till södern när det är skidsäsong. I år blev det ingen skidsäsong för min del. Så varför inte passa på och göra ett undantag då?

Under en resa till Lanzarotemarathon för 15 år sen bodde vi som omväxling på Fuerteventura, – en blåsig och sandig holme. Då gjorde vi en dagstripp till södra delen av holmen och ett ställe som heter Jandia. Enligt guiderna skulle vädret där vara stabilare och soligare än på resten av ön. Och där fanns också en mycket fin sandstrand. Jandia imponerade den gången och vi konstaterade att hit borde vi återvända någon gång.

I år blev Jandia helt plötsligt verklighet igen. Efter fyra dagar här kan vi nu konstatera att det var värt att återvända. Vädret har varit helt perfekt så här långt. Och sandstanden är toppenbra. Kilometervis av fin ljus sand. Ett perfekt underlag för långa barfotapromenader.

Jandia känns sådär lagom litet, något som passar oss. Ingen trängsel någonstans och ingen störande biltrafik. Inte ens ett trafikljus! Tummen upp.