
Kategori Hem och Familj
Funderingar om solenergi
Sedan några år tillbaka har vi producerat en del av den egna elen med hjälp av solpaneler på hustaket. När vi år 2018 gjorde satsningen var det till största delen av ideologiska skäl. Någon snabb återbetalning av investeringen räknade jag inte med. Visserligen såg jag möjligheten till en framtida förbättring, för i ett blogginlägg i december 2018 skrev jag följande: ”Men det finns två saker som kan inträffa och som kan inverka gynnsamt på lönsamheten. Det får vi återkomma till i så fall.”
De två sakerna jag hade i tankarna har realiserats, så det är kanske dags att återkomma. Den ena var att vi skulle skaffa en elbil. Det har vi gjort. Nyttjandegraden av egenproducerad el ökade därmed eftersom vi laddar den hemma. Det har inverkat positivt på lönsamheten. Den andra saken var att elpriset skulle stiga. Det har det minsann gjort! Att prisökningen skulle komma att bli så här stor hade jag ändå inte kunnat föreställa mig.
Så i år i juni inträffade det osannolika! Vi sålde överlopps el ut på nätet till ett så bra pris att vi gör ett plusresultat. Alltså på juni månads elfaktura byter pengarna riktning och elverket betalar oss. Inga stora saker, drygt en 50-lapp i pengar, men som fenomen ändå mycket intressant.
Nuläget är väldigt speciellt och ingenting som kan fortsätta i längden. Elverket hamnar nog i snabb takt att se över sina tariffer. Gamla avtal kommer att ersättas med modernare produkter. Men betydelsen av småskalig elproduktion med hjälp av solen kommer nog att bestå. Åtminstone jag ser positivt på solel.
Tidigare inlägg i ämnet:


Nej se det snöar!
Panelbyte
Förra veckan blev det lite byggarbete igen. Jag hjälpte till med panelbyte på en husfasad i Nyköping. Den gamla panelen revs bort, den var över 100 år gammal och pinad av väder och vind. Åldern har gjort sitt åtminstone på det estetiska planet. Det fanns gott om småsprickor på ytan. Men i övrigt var brädorna helt friska. Tunga som bara den tidens tätvuxna virke kunde bli. Dagens snabbväxande skogar ger knappast samma goda kvalitet. Min bedömning är att gamla panelen nog hållit i minst 100 år till. En intressant fråga är då, hur länge håller nya panelen?
Hur som helt, det var trevligt med lite byggande igen mellan varven.


I fiberns tidevarv
Äntligen fick vi fiber! Bättre sent än aldrig heter det visst. Fibern har hägrat i många år redan, men det har inte funnits möjligheter. Av någon anledning har Elisa inte varit intresserad, trots att de har övrig infra färdigt på området. Däremot har JNT visat intresse och grävt fiber nu i höst. Fibern har varit indragen i huset några veckor redan men först idag kom en gosse och svetsade anslutningarna. Kul att nu vara i takt med tiden!
Vi har minimerat den trådlösa kommunikationen i huset genom att dra några nya nätverkskablar. Ett Mesh-nätverk sköter routerfunktionen och Wi-Fi trafiken. Två Linksys noder sköter detta.
Jag lyckades rensa en del i komponenter och sladdar i samband med ombyggnaden. För tillfället är det struktur och ordning. Åtminstone så pass att jag just nu är nöjd.


Första året med solenergi
Mer än ett år har redan runnit i väg sedan vi installerade solpanelerna på hustaket. Det är kanske läge för en årsredovisning.
Det var med en viss spänning vi gick in i solpanelsatsningen. Skulle förhoppningarna infrias eller blir det en flopp? Det fanns osäkerhetsmoment med i bilden, såsom att huset inte står optimalt vänt vad väderstrecken beträffar, taket har inte rätt lutning och det finns ett grönområde med skymmande träd för nära inpå. Hur mycket inverkar detta?
Satsningen floppade lyckligtvis inte. Första årets produktion kom att ligga helt i linje med förhandskalkylerna. Totalt har anläggning producerat ca 7 MW fossilfri energi. Det är en tredjedel av vårt årsbehov. Under några gynnsamma dagar kom vi upp i effekter på 8 kW, och som bäst kunde vi bokföra över 60 kWh producerad energi/dygn. Det är snäppet mer än vad jag på förhand vågade hoppas.
Som man kan gissa, och som diagrammet visar, så producerar solen mest under sommarmånaderna. Större delen av solenergin, nästan 4 800 kWh, har vi sålt ut på nätet eftersom det egna energibehovet inte är så stort just då.
Solpanelanläggningen har tydligt visat vilken enorm potential som finns i solenergin. Tyvärr verkar utbyggnaden i samhället ske ganska långsamt. Kommunerna kunde på ett enkelt sätt ta ett krafttag runt detta. I varje beviljat bygglov borde en liten solpanelinstallation ingå som obligatorisk.
Vi har nyligen installerat en luftvärmepump i huset. Tanken är att den skall få bidra till ökad boendekomfort i form av kyla sommartid. Luftvärmepumpen borde passa som hand i handske. När solen skiner och det behövs kylning, då finns samtidigt förmånlig solenergi att tillgå.
Jul. Igen!
Vi går mot ljusare tider
Ända sedan vi monterade solpanelerna på huset har de varit täckta av snö. Inte minsta tillstymmelse till någon elproduktion i något skede alltså.
I förrgår rasade snön av panelerna i varmvädret. Och genast kvicknade invertern till, trots mulet väder. Igår och idag tittade dessutom solen fram mellan trädtopparna och stapeldiagrammet på telefonen tog sina första staplande steg.
Vi går mot ljusare tider!
Äntligen eget kraftverk
Ett eget kraftverk har alltid varit en dröm. Ingen konkret dröm utan bara någon sån där abstrakt önskan. Intresset går antagligen att härleda till mina första år i yrkeslivet när jag kom i kontakt med vattenkraften. Mycket fascinerande.
Nu blev det egna kraftverket ändå verklighet, helt plötsligt och bara sådär när vi efter en kort beslutsprocess installerade ett solenergisystem på huset. Priset på solpaneler har ständigt sjunkit och börjar nu bli på en överkomlig nivå. Inte så att ett solenergisystem plötsligt skulle vara en bra investering ur ett ekonomiskt perspektiv. Vi räknar inte med att få pengarna tillbaka speciellt snabbt. Det är mera en talkoinsats med tanke på miljön, och en intressesatsning. Men det finns två saker som kan inträffa och som kan inverka gynnsamt på lönsamheten. Det får vi återkomma till i så fall. Panelerna är på 8,5 kW och invertern 8,2 kW.
Vi lever nu i den värsta depressionen som drabbar ägare till en solkraftanläggning på dessa breddgrader. Snön täcker panelerna och solen stiger inte över trädtopparna. Men vi går förvisso mot ljusare tider. Snart är läget ett annat. Jag väntar redan på vårsolen.
Friluftsverkstad
En tradition på gång?
Födelsedagsfest
I dag fick jag nöjet att närvara vid en födelsedagsfest. Och inte vilken fest som helst heller. Det var min pappa som fyllde 90 och bjöd till fest. Jag kan inte direkt påminna mig att jag varit på ett 90-års kalas tidigare. Hur ofta fyller någon 90 år?
Festen hölls på Juhlatalo Ukko Hjalmar. Ett nygammalt ställe på Djupsjöbacka. Där har jag gått fyra år i skola. Nu är lokaliteterna ombyggda och renoverade, nästan till oigenkännlighet. Men smakfullt och fint. Och servicen var alldeles strålande. En fin dag alltså!
Städat
Under badrumsrenoveringen var hobbyrummet fullproppat med bråte. Knappt så man kom sig in. Efter att renoveringen blev klar åtog jag mig att röja upp. Det lyckades över förväntan. Jag blev smått överraskad själv.
Ett tydligt tecken på förändring är att man nu kan se flera kvadratmeter golvyta. Utrymme finns plötsligt för både cykeltrainern och selkäkippi och det är rejält med benutrymme i TV-soffan. Undrens tid är ännu inte förbi!
Suomi Finland 100
Så grydde då dagen när det självständiga Finland fyller 100 år. En fantastisk fin morgon med klart väder och några köldgrader. Självständigheten har uppmärksammats hela detta år men idag når firandet sin kulmen. All orsak att då tänka på alla män och kvinnor som offrat så mycket för vår självständighet. Själv har jag inte behövt offra något men ändå fått uppleva större delen av den här perioden.
Jag har också ett minne av när Finland fyllde 50. Om jag kommer rätt ihåg fick hela skolklassen varsin granplanta. Med plantan följde en skylt av koppar där det stod något i stil med ”Denna gårdsgran blev planterad 1967 när Finland varit självständigt i 50 år”. Jag hade tydligen inget handalag med planteringen och skötseln för min gran överlevde inte.
I år är firandet avsevärt mera glamoröst än vad det var för 50 år sen. Såpass att jag dagen till ära köpte två flaskor Freixenet. Vet inte alls hur just den här skumpan smakar men jag valde den på grund av etiketten. Jag tyckte att den såg passande ut för en 100-års fest. Den är nu i kylen och väntar på kvällen. Chokladen som frun köpte är redan öppnad.
Badrummet fixat
Vår badrumsrenovering som pågått hela hösten är nu klar. Det har den varit sen ett par veckor tillbaka och vi börjar så småningom vänja oss vid ett förnyat badrum. Några större missar har vi lyckligtvis inte upptäckt ännu.
Min insats blev inte överdrivet stor denna gång. Förutom planeringen så gjorde jag det minimala elarbetet. Belysningen förnyades helt och just den biten är jag lite smånöjd med (läs helnöjd). Jag lyckades med konststycket att fälla in LED-armaturer i det befintliga taket utan att behöva riva. Operationen lämnade inga synliga spår och takbelysningen fungerar nu med både dimmer och närvarogivare. Nice!
Favoritmärket ett minne blott
När det en gång i tiden blev aktuellt att skaffa vitvaror till hushållet var det i huvudsak ett märke som gällde. Asea Skandia! Förtroendet var orubbligt, när en maskin kom till vägs ände ersattes den med en ny av samma märke. I något skede bytte märket namn till Cylinda.
Märket säljs inte längre i Finland och servicen har de senaste tio åren varit problematisk av någon konstig anledning. Det har lett till att många Asea Skandia/Cylinda-prylar nu fått lämna hushållet.
Varmvattenberedaren lyfte vi ut i sommar. Den var efter 26 års tjänstgöring fullt funktionsduglig och har aldrig blivit servad. Kanske vi ändå var inne på rätt spår en gång i tiden vad märket beträffar?
Långsamt långsamt
Badrumsrenoveringen som startade för fyra veckor sedan framskrider långsamt. Det är torkningen som tar tid. Inte mycket att göra åt, bara att vänta. Hösten är inte världens bästa tid för torkning heller. Fuktigheten i betongen ligger fortfarande över 90% efter drygt 3 veckors torkning. Den borde fås ner till 85%.
Bröllopsyra
Senaste helg var det bröllopsyra i familjen när vår dotter gifte sig. Det var vigsel i Oscarskyrkan och bröllopsfest på Värdshuset Kräftan. I Stockholm alltså.
Det blev en vacker och fin tillställning, åtminstone om man frågar mig. Inget överdrivet utan precis lagom.
Jag tog ledigt från fotograferandet denna gång, så någon bildkavalkad kan jag inte bjuda på just nu.
Det som inte fick hända
Precis det som inte fick hända, det hände. Från husets vattenmätare har det läckt ut vatten. Det var inget rör eller någon anslutning som läckte, det var själva mätaren. Det kom ut vatten runt mätartavlan.
Det har antagligen pågått en längre tid. Det droppade lagom lite för att inte vattnet skulle rinna ut på golvet och bli upptäckt. I stället sökte det sig bakom golvlisten in i väggen och under mattan. Vattenskadan är nu ett faktum. Vi tvingas till en renovering av både förråd och badrum.
Det är lite komiskt att den enda komponenten i hela huset som inte är vår egen ställer till det. Det är kommunen som äger mätaren och bestämmer vilken modell som skall installeras. Ändå är det husägaren som har fullt ansvar för att den fungerar och håller tätt. Det är en hårdkokt juridik.
Sommar på gång
Veckoslutspyssel
Kassettreducering
Det frigörs ytterligare utrymme i vår hylla nu när största delen av videokassetterna offras. Att VHS-kassetten har spelat ut sin roll råder knappast någon tvekan om. Ny teknik har ersatt gammal och livscyklarna för mediaformaten blir bara kortare och kortare. Tyvärr, tyvärr! Videokassetternas bildkvalité kommer jag inte att sakna, men visst är det sorgligt att kasta sådant som man satsat mycket tid och pengar på.
Den första kassetten köpte jag 1982.
En milstolpe igen
Nyfixad entré
Det är inte ofta att jag kommer till skott. Men i går hände det. Jag fick äntligen gångplattorna framför entrén fixade. Något som jag borde ha gjort för mer än 10 år sen.
Plattorna har stått på kant och varit övervuxna av mossa. Efter gårdagens insats ser det aningen mer vårdat ut. Bra blev det inte men nog bättre.
Före: