Lättjan och bekvämligheten hade helt tagit över när jag beslöt att ge mig själv en spark i baken. Rent praktiskt gjorde jag det genom att köpa en terrängcykel.
Sparken hade avsedd effekt, åtminstone tillfälligt. Jag har nu varit ute så pass många gånger att jag själv är riktigt nöjd. Nästan lite överraskad. Det handlar inte om någon extremcykling för min del, jag håller mig till skogsvägar i första hand. Det fina med terrängcykeln är man kan hålla sig borta från den värsta trafiken. Att cykla ensam i skogen i lugnt tempo är både avslappnande och fridfullt.
Denna sensommardag bjöd på ett härligt väder. Solen sken från en klar himmel och kvicksilvret kröp över 20 grader. Jag tog en tur till Kuni och tillbaka. Men inte längs riksåttan utan till största delen genom skogen. Dagens rutt blev hemifrån, via Korsnäståget, Höstves, Storhälleberget, Båskas, Staversby, Miekka, längs Klumpvägen till Kuni där jag vände. Tillbaka längs Långträsk skogsväg, via Voitby, Båskas, Molnträsket, Skjutbanan, Fågelberget och hem. Det var kanske inte världens bekvämaste cykling på grund av grovt krossgrus men ändå en fin rutt. Nästan lite nostalgiskt att cykla mellan Kuni och Skatila. Det var där vi sprang Botniamarschen på 80-talet.
Bogart 
lite offtopic…va tycker du om ”håpporna” på smessbyvägen…
Tja, vad skall man säga? Jag stressar inte upp mig, avsikten har varit god. Men trafikhastigheten är svårbedömd nu, det är trögare att ta sig ut. Åtminstone där vid ert kontor där jag kör ut. Det flesta bilisterna saktar i, några kör överdrivet sakta men några kan blåsa över med full fart ( t.o.m. lastbilar). Man vågar sig inte ut trots att man sannolikt skulle hinna. Så inte är jag riktigt nöjd med farthindren, det blev inte bättre. Och knappast är det bra miljömässigt heller.
de tider vi finns där minns jag ingen fortkörare, möjligen nån MC, så för oss ter det sig mycket underligt. Skramlar ju nog till nångång ännu så man tror att nån bakaxel kommer ensam…antagligen är det kvällstid och nattetid som ”kaahajat” rör sej.
Jag kan inte förstå att höga hastigheter skulle vara något problem på vägen genom Smedsby och Bobäck. Jag har kört den så gott som dagligen i över 30 års tid och har inte märkt några problem.
Det är antagligen någon trafikforskare som kommit fram till att asfalthinder är bättre än refuger. Därför rev man refugerna och byggde hinder i stället. Brist på pengar ser det inte ut att vara.
Det skulle vara intressant att veta hur mycket slitage dessa hinder förorsakar på bilparken i ett längre perspektiv. Det torde röra sig om rätt stora pengar sammantaget. Och värdet sjönk antagligen med en gång på bostäderna runt om kring på grund av bullret och skramlet.