En dag förra veckan när vi satt i Panoramabaren på hotellet kom ett för oss främmande par fram och började prata. De hade suttit vid ett av grannborden när de hörde sitt modersmål (läs dialekt!) pratas. Mannen frågade så småningom vad vi heter. När jag sade mitt namn replikerade han genast: ”Då är du maratonlöpare”! Jag svarade något i stil med att, ”nej, tyvärr inte, på sin höjd en före detta maratonlöpare”. Mannen svarade, ”det är jag också”.
Det skulle visa sig att vi hade flera saker gemensamt, åtminstone rent siffermässigt när det gäller löpningen. Vi hade debuterat på maraton samma år och dessutom i samma tävling, alltså 1983 i Helsingfors. Och så hade vi nästan exakt samma tid som personbästa.
Vad jag vet så har vi inte träffats tidigare, trots att vi många gånger deltagit i samma lopp. Mannen var ju bekant, men endast som ett namn i resultatlistorna. Nu fick namnet plötsligt ett ansikte. Men till det krävdes en spanienresa. Så kan det gå till när två föredettingar möts.
foto: Cati
Bogart 
Är du säker på att det inte finns nåt gemensamt i DNAuppsättningen? Ni ser ju bara så släkt ut…
Nej, det är jag inte helt säker på. Men det är ändå ganska osannolikt, så det lär nog lämna outrett! 🙂
Det är så coolt när sånt där händer! Världen är så liten. Oavsett vart man vänder sig så är den där! 😀
Och jo, håller med måsamållon här uppe, tänkte att kanske det är en broder eller kuzin då jag först såg bilden. 🙂
Jo det är coolt med alla storyn som dyker upp ur tillfälligheterna! 🙂
Vi har gått samma väg, genomgått samma process. Därför ser vi lika ut! 😀
Att ni liknar varann, helt klart 🙂 Jag känner er båda ena lite bättre än den andra Så kul!
Att du känner den ena bättre fick jag nog klart för mig redan i Spanien. 😀
Nämen sidubara! 2 kändisar långt borta hemifrån 🙂
Just precis! Kanske lite berömda snart? 😀