Intensiv sportsöndag

Den 3 mars blev den intensivaste sportsöndagen i mannaminne. Det var på gränsen till att bli för mycket av det goda. Allting serverades ju hur bekvämt som helst, direkt i TV-soffan. Men livets bisaker behöver få lite utrymme ibland.

Det började redan på morgonkvisten med Vasaloppet. Direkt efter målgången i Mora tog VM-sändningarna från Val di Fiemme över. Sedan följde skidskytte i Holmenkollen. Möjlighet fanns ytterligare att se på världscupen i skridskor och inomhus-EM i friidrott, men riktigt så långt räckte inte min kondition.

Vasaloppet blev en trevlig tillställning i ett soligt och fint vinterväder. Loppet var spännande ända till upploppet. Där avgjorde, något överraskande, Jörgen Aukland i en klunga på fyra-fem man. På damsidan vann Laila Kveli före Seraina Boner. Jag har inte deltagit Vasaloppet på sex år. Idag kändes det som att det kanske börjar bli dags på nytt. Så pass lockande såg det ut.

Skid-VM i Val di Fiemme fick en solig avslutning. Det var inte bara vädret som var vackert. Också den avslutande grenen 50 km i klassisk stil med masstart fick ett lyckligt slut. De hårt kritiserade masstarten fick idag en helt annorlunda karaktär än vad vi sett tidigare. Det blev rejäl och ärlig skidåkning från första början och det var närmast svenskarna som stod för initiativen. Johan Olsson bärgade sedan guldet mycket välförtjänt. Jag kan inte se att dagens lopp skulle ha varit orättvist på något sätt. Men möjligheten att byta skidor under loppet kan man säkert ha åsikter om.

För Finlands del blev skid-VM resultatmässigt det sämsta någonsin. Åtskilliga svackor har jag hunnit uppleva genom åren, men aldrig någon så djup som den här. Det unika och anmärkningsvärda är att alla grenarna, dvs. backhoppning, nordisk kombination och längdåkning befinner sig samtidigt i samma djupa vågdal. Nu finns det bara en väg, och det är uppåt. Med vilket recept vet jag tyvärr inte.

Det är tråkigt att läsa alla kritiska kommenterer som spalterna nu översvämmas av. Kritik bör alltid vara tillåten men när den är ett resultat av besvikelse och frustration är den sällan konstruktiv och saklig. Ännu mer destruktivt är ändå det mullvadsarbete som en del av de aktiva tydligen bedriver. Bort med all avundsjuka och missunnsamhet!

Som Mika Kulmala mycket riktigt sa: I detta lilla land måste vi alla blåsa på samma kol!

Annonser

Fin sportweekend

Denna helg är rena julaftonen för bänkidrottaren. Åtminstone för den som gillar vintersport. TV har under dagen sänt från Salpausselkä och Ruhpolding. Har man dessutom ambitionen att vara ute i det vackra vintervädret, ja då räcker programmet nog till.

Morgondagen blir ännu värre. Då går ju också Vasaloppet. Mycket intressant som vanligt, och i morgon kommer det att gå undan ordentligt. Några finländska framgångar har vi knappast att se fram emot.

Endast två finländare har lyckats vinna Vasaloppet, Pekka Kuvaja 1954 och Pauli Siitonen 1973. Det är således 39 år sedan Pauli Siitonen vann. På sidan Hevoskuuri.fi finns en intressant artikel som bygger på en intervjuv med Pauli Siitonen. Han vann Vasaloppet utan att veta om det! Och hans bästa tid 4:06 från 1979 står sig rätt bra i statistiken ännu. Artikeln är läsvärd och passar bra som uppvärmning inför Vasaloppet. Du hittar artikeln här.

Årets Vasalopp

blev ingen höjdare. Visserligen kom jag i mål men resan blev aningen jobbig. Om jag fritt får välja så föredrar jag vackert väder, minusgrader, hårda spår och välfungerande skidor. Inga av önskemålen uppfylldes igår. Det blev varmare än det som utlovats, därför höll inte spåren. Vallningen tar jag dock på eget konto. Jag körde envist med burkvalla när det egentligen var klisterföre.

Hur det verkligen gick i loppet får man kanske bäst reda på om man efter målgång ringer hem och frågar. Arrangörens resultatservice på nätet ( http://www.vasaloppet.se ) är verkligen påkostad. Den individuella åkprofilen säger det mesta. För några år sen ringde man hem och berättade hur det gick. Numera ringer man hem och frågar hur det gick.

På minussidan noteras ytterligare att jag förlorade åt min lillasyster riktigt ordentligt. Det var första gången men säkert inte sista. Grattis Camilla!

Skönt att vara hemma igen. Jag har sovit gott hela natten i egen säng.

En speciell natt

Dethär dygnet innehåller massor av upplevelser. Det är inte bara dagen med skidåkning mellan Sälen och Mora, det är natten innan också.

Vi som bor i Mora stiger upp tidigt för att hinna till starten kl 8 i Sälen. I natt hade vi planerat väckning kl 03:30 i vår stuga. Men precis som vanligt, vid 3-tiden var det slutsovit för då började de första telefonerna pipa. Det finns alltid oroliga själar.

Efter morgonfrukosten klev vi på bussen kl 04:30. Och just nu sitter jag i den bussen. Jag gissar att vi är framme i Sälen lite före halv sju. Bilkön kryper sakta fram den sista biten. Framme i Sälen väntar dagens första race. Då plockar vi kvickt skidorna ur bussen, tar dem i händerna och rusar vad benen bär. Det gäller nämligen att placera skidorna på önskat ställe i startfållan, givetvis så långt fram som möjligt. Själv kommer jag att söka upp 20:e spåret i startfålla 4.

Är nu på plats i Mora

för årets Vasalopp. Jag startade hemifrån för drygt 3 timmar sen. Inte så illa med tanke på att de flesta österbottningarna reste ren i torsdags.

Vädret i Mora är mulet, ca -2 grader. Och vädret är det stora samtalsämnet just nu. Och då menar jag det väder som förväntas tills i morgon under själva Vasaloppet. Det är ju vädret som bestämmer vilken vallning det blir. Jag skall nu runda alla traditionella sportaffärer och vallapunkter och insupa all världens visdom i vallningsteknik. Utbud finns minsann. Här sätts den mentala styrkan på prov. Den starke blir plötsligt svag. Visst skall man testa nyheter men kanske inte i ett Vasalopp.

Jag vallade glidet innan jag åkte, fästvallan sätter jag i kväll. Det blir lätt att välja skidor för jag har bara ett par med. Det är oprofessionellt men bekvämt. Lagom för en motionär.