Snöfattigt också i Lappland

Under en period på ca. 20 år har jag haft ovanan att besöka Levi också en gång under förvintern. Vanligtvis i början av december men ibland i november. Under denna period har jag hunnit uppleva många olika fören och väderförhållanden. Men aldrig någonsin har det varit så snöfattigt som det är i år!

Konstsnöspåret är öppet, men endast ca 6 km. Spåret är inte på långt när i toppskick just nu, trots att det prepareras. Orsaken är bl.a. en alldeles för stor belastning. Det är många som sökt sig hit när snön är en bristvara överallt. Förutom finländarna skidar här bl.a. estniska, ryska och ukrainska team.

Levi, november 2018

Konstsnöspåret i Levi, november 2018

Nytt för i år, -släggkastning

Jag vet, jag har gnällt tidigare över folk som inte kan uppföra sig i ett skidspår. Jag har mött ryttare, hundförare, mopedister, cyklister och en massa folk som annars bara trampar sönder spåret. Så jag trodde att jag sett allt. Ända tills i går när jag stötte på två typer som kastade slägga i skidspåret vid Botniahallen. Det är så man knappt tror sina ögon.

I övrigt sköter kommunen botniahallsspåret riktigt bra. Det är ett nöje att skejta där. Åtminstone då när det inte är släggkastning på gång.

Återupptäckte skidspåret i byn

Det finns nu så pass mycket snö att det går att skida i hemknutarna. Vädret är dessutom skidvänligt för tillfället. Här om dagen hörde jag att spåret vid Botniahallen har öppnat, så jag sökte mig dit efter en obegripligt lång paus.

Spåren visade sig vara lite omgjorda sen jag skidade där senast. Jag vet inte när, men i något skede har en riktig spårmaskin blivit skaffad. Spåren var pistade och höll en mycket bra standard. Suveränt bra om man vill skejta. Inte ofta man överraskas positivt när det gäller kvalitén på skidspår i dessa trakter. Men desto roligare!

Jag kollade i min motionsdagbok och den visar att det är 12 år sen jag senast skidade vid Botniahallen. Obegripligt!

Stadens gubbar kan också

Stadens spårgubbar hade fått till ett förstklassigt resultat när de körde öjbergsspåret i morse. De kan när de vill. Tackar så hjärtligt, det var ett nöje att åka!

Det är bara det korta konstsnöspåret som är i skick så här inför påsken. Synd bara att just inga skidåkare syns till.

Konstsnöspåret vid Öjberget 23 mars 2016

Konstsnöspåret vid Öjberget 23 mars 2016

Visst borde man emigrera!

Någon enstaka gång har det hänt att jag slagits av tanken att man borde emigrera.

Den tanken slog mig senast i dag. Jag hade tänkt skida (det hör inte till vanligheterna numera) och sökte mig därför till Öjberget. Det bästa spåret skulle jag rimligtvis hitta där.

Men vad möter en? Jo, ett totalt igensnöat spår. Förmiddagen hinner bli eftermiddag och inte en spårmaskin så långt ögat når.

Nu tillhör ju detta inte de stora livsfrågorna, men jag är ändå irriterad. En massa frivilliga ställer upp och hjälper till med snötillverkning. Sen orkar staden inte ens köra ett varv med pistmaskinen. Jag håller helt med gubben som som klev i bilen samtidigt som jag: ”Bäst att åka härifrån, här blir man bara på dåligt humör.”

Ojberget01020216

Vit som snö?

Inte nog med att all natursnö är borta. Nu börjar dessutom snön i konstsnöspåren vara så smutsig att det knappt går att åka.

Efter endast 15 km i kaustbyspåret var skidbelagen så nergäggade att de gled absolut ingenstans.

Skida01250214

Konstsnön håller tillsvidare

Snön som vi tillverkade förra helgen kom väl till pass. Konstsnön är enda möjligheten till skidspår nu när all natursnö är borta.

Spåret vid Öjberget är inte mycket att hurra för vad längden beträffar, men betydligt bättre än inget skidspår alls. Spåret är långt ifrån perfekt, men det är skidbart.

Spar01161213

Konstsnöspåret vid Öjberget 16 december 2013

Trängsel

Det är nästan trångt i spåren stundtals, åtminstone förmiddagar och kvällar. Men inte värre än att alla ryms. På eftermiddagarna när tävlingsåkarna vilar är det läge för oss motionärer och pensionärer.

Det finns mycket utlänningar på träningsläger här. Mest ryssar, både barn och vuxna.

Skidspar01261113

Melko raikas keli

Kölden håller norra delen av landet i sitt grepp. Det var kylslaget när Finlands Cupen i längdskidåkning fortsatte under veckoslutet i Rovaniemi. Inget man dock besväras av som TV tittare. Nästan på kallare sidan att tävla. Men träningsmässigt fick landslagsåkarna antagligen en bra genomkörare inför Världscupveckoslutet i Ruka nästa helg. Det skulle inte förvåna om det blir rejält kallt då också. Något som brukar passa ryssarna bra.

I Levi var det någon grad varmare än i Rovaniemi, vilket passade mig bra när jag gjorde min säsongsdebut i skidspåret. Inget problem alls med kölden, i själva verket var det ett nästan perfekt skidväder. Det blev tre varv runt Tykkilatu och Isoporo. Det är ett lagom omväxlande spår, inte helt lätt men inte heller för tungt att träna i (knappa 200 m total stigning per varv). Mitt favoritspår helt enkelt. Vätskebältet kan gott hänga på sin pinne i tallen. Att dricka vid varvningen blir precis lagom.

Jag startar denna säsong från den lägsta nivån någonsin, konditionsmässigt. Jag har inte sprungit, inte rullskidat, inte gått med stavar och det är två månader sen jag cyklade senast. Det gick inte lätt idag, men det kunde också ha varit värre. Så nu finns det bara en väg, och det är uppåt.

Höjdprofilen för Tykkilatu + Isoporo, med start i Levi centrum.

Höjdprofilen för Tykkilatu + Isoporo, med start i Levi centrum.

Höjdprofilen för Tykkilatu + Isoporo, med start i Metsärakka.

Höjdprofilen för Tykkilatu + Isoporo, med start i Metsärakka.

Intygar

Det är bara att hålla med om att nejdens längsta skidspår är värt att provas. Spåret som startar från Säläisjärvi i Jurva och går mot Kurikka är i ypperligt skick ännu denna tid på året.

I går hade jag för avsikt att skida spåret men det mesta gick i stöpet. Kroppen ville inte. Efter att jag skidat en bit stannade jag för att få ner pulsen. Jag stod helt stilla i nio minuter, men pulsen vägrade sjunka under 110. Då vände jag och for hem. Det är något som inte står rätt till.

Idag fungerade kroppen lite bättre. Jag orkade i alla fall lyftas armarna. På dagen körde jag till Levi. Nu på kvällskvisten tog jag en tur runt Levitunturi, en runda på drygt 25 km. Inget att hoppa högt för, men som sagt, det gick bättre än i går. Kvällen bjöd annars på ett härligt vinterväder och föret kan man heller inte klaga på.

Fina förhållanden och välpreparet den 9 april 2013  i Jurva.

Fina förhållanden och välpreparet den 9 april 2013 i Jurva.

Svårbegripligt

Hur resonerar typerna som går i skidspåret? Resonerar de överhuvudtaget?

Jag har försökt ta reda på vid några tillfällen. Men det är svårt. De verkar inte ens förstå frågan.

En inte helt ovanlig syn i denna ociviliserade del av landet.

En inte helt ovanlig syn i denna ociviliserade del av landet.

Mina tillgångar

Jag uppskattar möjlighten att kunna åka skidor hemifrån. Utan att behöva köra bil en endaste meter. Elljusspåret vid Ämmänmäki erbjuder den möjligheten. Det ligger på bekvämt avstånd och har varit i hyfsat skick den senaste tiden.

Också spåren i Molnträskterrängen är skidbara. Jag testade dessa för första gången denna vinter när jag tog en tur via Pilvimaja i dag.

Detta är några av mina tillgångar just nu.

Bilden är från Ämmänmäki.

Vilken är brottsrubriceringen här?

Åtminstone något mycket strängare än bara allmän skadegörelse!

En marodörstyp av något slag har kört med bandtraktor och sandat stora delar av skidspåret vid Skogsberget. Det är knappt man tror att det är sant.

Hur tänkte han? Eller tänkte han överhuvudtaget?

Positivt överraskad

blev jag idag när jag för första gången i vinter skidade molnträskspåren. Staden har nämligen jämnat till underlaget på vissa partier. Det finns nu dubbla spår på flera avsnitt. Och Vaasan Latu har satt ner otroligt med resurser på att förbättra och hålla spåren öppna.
Det finns nu möjlighet att skida från Vasa till Skatila, en rutt på 25…30 km beroende på var man startar och vilka spår man väljer. Pausmöjligheter finns bl.a vid Kivijärven laavu, Aurinkolaavu och Pilvimaja.
Jag gjorde en länk på drygt 30 km idag. Ställvis bet nordanvinden i kinden men visst var det en bra tur.

Skidspåret i Skogsberget

är öppet på nytt. Inte en dag för tidigt! Jag stakade 25 km ikväll efter en paus på 2 månader och 2 dagar. Spåret är inte det bästa pga snöbristen men det går att skida. Snökanoner skulle verkligen behövas. Hoppas spåret klarar tövädret som är på kommande.