Resultat och video

På den alerta webplatsen Kestävyysurheilu.fi finns ett kort referat och elitresultaten från årets Birken.
Referatet finns här.

Finländarna i loppet hittas här:

Och en video finns på You Tube. Speciellt avsnittet när löparna är uppe på Raufjellet är sevärt, ca en dryg timme inne i programmet.

Annonser

Svårtippad Birken

I morgon skidas ett av de mer prestigefyllda långloppen, Birkebeinerrennet. Loppet mäter 54 km och går mellan Rena och Lillehammer. Av de långlopp jag skidat rankar jag nog Birken allra högst. I mina planer ingick ett deltagande även i år, men jag blev tvungen att avskriva planerna i ett tidigt skede.

Årets startfält är extra intressant och topplaceringarna i högsta grad svårtippade. Förutom världseliten bland långloppsspecialisterna så är många distansåkare också anmälda. Martin Johnsrud Sundby, Therese Johaug, Kerttu Niskanen och Iivo Niskanen för att nämna några.

Eftersom loppet ingår i Swix Ski Classics så går det att se på nätet. Adressen är http://www.swixskiclassics.com/ Så kom ihåg att titta i morgon med start kl 09:00 finländsk tid! Damerna ger sig i väg en kvart innan herrarna. Det ser dessutom ut att bli toppenväder.

Som en kuriositet kan tilläggas att i loppets 77 åriga historia har det blivit inställt två gånger. År 2007 och 2014. Och båda gångerna har jag varit där!

Och till alla bekanta som åker, lycka till!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Full kompensation

Årets Birken gick som bekant i stöpet. Det var det tredje loppet av tre möjliga som floppar för min del denna vinter.

Den gångna weekenden i trakten runt Lillehammer bjöd ändå på några verkligt fina dagar. Tre dagar på skidor i en fantastisk terräng med enormt mycket snö kompenserar en hel del. Lägg därtill gästfriheten på Camp Tangen med den varma atmosfären och mötet med några riktigt härliga människor, ja då är man nog kompenserad fullt ut.

Tur eller otur?

Beskedet kom nyss, Birken är avlyst på grund av för hård vind på fjället. I loppets 76-åriga historia är det för andra gången som det nu blir avblåst. Båda gångerna har jag varit här, tyvärr.

I övrigt är det en vacker morgon med full sol och någon minusgrad här i Rena. Nu skall 15 000 skidåkare ta sig härifrån på något annat sätt än på skidor.

Birken01150314

Birken 2013

Det blev inte riktigt de fina förhållanden som prognoserna utlovade tidigare i veckan. Åter ett lopp med snöfall. Men det blev rejält med köldgrader och därmed också lättvallat. Det var nog det viktigaste. Förutom den extremt krävande terrängen brukar vallningbekymmer utmärka detta speciella lopp. Mitt första deltagande här år 2006 floppade helt på grund av besvärliga förhållanden och misslyckad vallning. Målsättningen idag var att få till ett bättre lopp än senast. Och visst, det lyckades!

Att skida uppför har aldrig passat mig och förmågan har bara blivit sämre med åren. Så i detta lopp gäller att ta det försiktigt och försöka överleva i de tunga stigningarna. Överlevde gjorde jag ju, men det kändes som om det var med liten marginal.

Det var ner mot ca 10 minusgrader idag, och det blåste ganska friskt uppe på Raudfjellet. Så efter den första långa stigningen, som tog långt över en timme, var man rejält svettig. Under utförskörningen sedan höll jag på att stelna bort i kölden och den bitande vinden.

Glidet var inte det bästa i snöfallet och den finkorniga snön. Men jag är riktigt nöjd med skidorna. Det var ett nöje att få uppleva för en gångs skull. Tyvärr blev det att bromsa alltför många gånger i utförslöporna på grund av lånsammare löpare framför. Speciellt mycket bromsande var det i utförsbackarna efter Sjusjøen. Det var isigt under och det bildades stora vallar av sockersnö. Jag hann se många vurpor men klarade mig själv undan.

Trots det mulna vädret och den kalla vinden hade många åskådare sökt sig ut i naturen och vildmarken under loppet. Där sitter de nergrävda i snödrivorna och hejar. Eftersom det lär råda snöskoterförbud får de lov att ta sig ut med hjälp av skidor. Det är fantastiskt att se.

Det mest anmärkningsvärda vad elitlöparna beträffar är att Jörgen Aukland placerade sig som fjärde man trots att han körde utan fästvalla. Det är en bedrift som är nästan obegriplig. Loppet som ingår i Ski Classics vanns av brodern Anders Aukland.

Jag rekommenderar Birkebeinerrennet mer än gärna åt alla skidentusiaster. Det är en upplevelse utöver det vanliga. I år hade loppet 14 700 deltagare. Intresset i Norge är så stort att loppet blir fulltecknat på några minuter när det öppnas för anmälningar. Men för en utlänning är det lätt att rymmas med eftersom den utländska kvoten är tillräckligt stor.

Birkebeinern i morgon

Skidorna är vallade och förberedelserna gjorda. Det blir tidig väckning i morgon, bussen till Rena går redan kl. 04:30. Det är gänget från Torpa som jag liftar med.

Birkebeinerrennet brukar räknas till de mer tuffa loppen. Och det är absolut det mest krävande som jag någonsin åkt. Så någon bekväm resa kan jag inte räkna med. Se bara banprofilen nedan! Så här skrev jag på bloggen för inför loppet 2007.

Annars så är vi ett riktigt internationellt gäng här på ”Camp Tangen” i Torpa. En amerikanska, en svensk och en finländare hjälps åt att våldsgästa värdparet. Men kul är det med många likasinnade på samma ställe.

Fast nu skall jag försöka få tag på lite sömn.

Banprofil för Birkebeinerrennet

Banprofil för Birkebeinerrennet

Testade spåret vid Sjusjøen

Birkebeinerrennet närmar sig. Idag var det läge för en liten skidtest inför loppet. Var passar ett sådant test bättre än vid Sjusjøen? Rutten för rennet går nämligen här förbi.

På lördag gäller det att försöka orka till just Sjusjøen. För då har man endast 14 km mycket lätt skidåkning kvar.

Glidet var inte det bästa idag men spåren var i prima skick och vädret alldeles ypperligt. Skidvalet kan knappast gå fel denna gång, eftersom båda paren fungerade precis lika bra. Till lördag utlovas ett stabilt och ärligt köldföre. Det tackar vi på förhand för.

Sjusjøen den 14 mars 2013. Strålande sol och fina spår.

Sjusjøen den 14 mars 2013. Strålande sol och fina spår.

Tillfälligheter eller…?

Hemma igen. Kommer med ännu några reflexioner över lördagens händelser. Jag hann skida till Skramstadsetra, en sträcka på knappa 9 km när loppet avbröts. Det blev plötsligt totalstopp i spåret, folk kom emot, skidåkare stod på tvären i spåren och många pratade i telefon. Jag förstod till en början ingenting. Det kom som en total överraskning, föret var fint och vädret var ju nästan perfekt. Det var nästan obegripligt att det stormade bara en liten bit upp.

Genast när jag hörde vad som hänt ringde jag åt Erolf, vår chaufför. Han hade då redan hunnit till Lillehammer. Jag sade åt honom att komma tillbaka till Rena för att hämta oss. Att jag ringde genast var nog tur för då fungerade telefonerna ännu.

Jag vände om som alla andra och rände ner till Rena. Den 9 km långa nerförsbacken blev också den en upplevelse, det gick riktigt fort. Väl nere försökte jag ringa Håkan och Stig, men det var hopplöst. Jag skickade SMS och de gick fram så småningom. Ett SMS kunde vara på väg en halv timme.

Tillfälligheterna? Jo, det hör inte till vanligheterna att ha egen bil (hyrbil) med chaufför.  Att vi hade det just på den här resan gjorde att vi kom oss hem från Rena mycket smidigt. Det blev över 400 km för Erolf den dan. Jag har aldrig någonsin tidigare haft telefonen med mig i ett lopp och allra minst mina glasögon. Av någon anledning hade jag nu. Utan telefon hade vi aldrig hittat varann. Utan glasögon hade jag inte lyckats skriva textmeddelanden.

Visst är vi besvikna över loppet som blev inställt. Vi satsade tre dagar på resan. Och pengar. Men samtidigt är vi glada över att arrangörerna hade modet att stoppa tävlingen. Två personer som hann lite längre i loppet hamnade på sjukhus på grund av nerkylning. Folk blåste omkull uppe på fjället. Det uppmättes över 50 m i sekunden i byarna. Det blåste orkanstyrka

Kaos i Rena

Jag hann skida endast 9 km innan tävlingen avbröts. De allra flesta
hann inte ens starta. För första gången i Birkebeinerrennets 70 åriga
historia måste tävlingen avbrytas. På grund av storm på fjället.

Nu är plötsligt 13 000 skidåkare på fel ställe. Likaså 13 000 väskor
med ombyteskläder. Alla ringer men telefonförbindelserna är blockerade.
Min gissning är att kaoset räcker hela  dan.

Team work

Nu blåser nya vindar. Det här är resan då inget lämnas åt slumpen.
Absolut inget. I stället för att resa ensam, då man själv får ta ansvar
för allting, görs denhär resan tillsammans med tre duktiga medarbetare.
Håkan ansvarar för vallningen, Stig är med som läkare och Erolf som
chaufför. Alla har en uppgift och det ser verkligen ut att fungera.

Fördelarna är flera. Det ger mera tid för bloggning och dessutom finns det alltid nån att skylla på om något misslyckas.

Här ses hela teamet på Birkebeineren Skistadion.

Teamet på skidstadion i Lillehammer

Teamet på skidstadion i Lillehammer

Och här har vallaren kommit igång på allvar.

Klisterföre att vänta

Klisterföre att vänta

Birkebeiner nästa.

Till helgen åker jag till Norge. Det blir att åka skidor mellan Rena och Lillehammer. Loppet heter Birkebeinerrennet och ingår i Worldloppet programmet.

Av de lopp jag hittills skidat så är nog Birken det tyngsta. Loppet är inte längre än 54 km men höjdskillnaden är stor, åtminstone i en plattlännings ögon. Spåret går över två fjäll, Raufjellet och Midtfjellet. Första backen genast efter start är minst sagt krävande, den är 13 km lång och stigningen 540 m. Högsta punkten, 910 m över havet, passeras på Midtfjellet. När man väl kommer till Sjusjøen efter 41 km åkning är man mentalt redan i mål. Den 13 km långa slutetappen ner till Birkebeineren Skistadion i Lillehammer faller 390 m och är därför lättåkt.

Birkebeinerrennet är lite speciellt genom att delar av banan går genom öppet fjällandskap. Vädret kan ändra väsentligt när man kommer upp på kalfjället. Det ställer krav på vallningen. Möts man av torr drivsnö uppe på fjället när man har klister under skidorna håller man sig lätt för skratt.

Ryggsäck är obligatorisk i rennet. Den måste väga minst 3,5 kg och skall innehålla vindtygskläder, vallor och mat. Det sägs att ryggsäcken hör ihop med Birkebeinerrennets historia. Och det är inte vilken historia som helst. Den går nämligen tillbaka ända till år 1205. Två duktiga skidlöpare Torstein Skjevla och Skjervald Skrukka kämpade sig över över fjällen på skidor med en knappt två-årig pojke i ryggsäcken. Pojken, blivande kungen Haakon Haakonsøn skulle sättas i säkerhet undan de oroligheter som rådde. Färden var strapatsrik men fick ett lyckligt slut.

Blir det jobbigt över fjället skall jag tänka på Torstein och Skjervald. Min ryggsäck är nog lättare och så håller den tyst.