Lite till om Cykelvasan 2018

I mål visade min GPS 94,7 km. Officiellt är loppet 94 km långt. Rutten följer skidspårets sträckning så långt det är möjligt. Pulsklockan visade på nästan 800 m total stigning.

Det finns mat- och vätskestationer längs banan. Exakt de samma som vi känner igen från Vasaloppet, nämligen Smågan, Mångsbodarna, Risberg, Evertsberg, Oxberg, Hökberg och Eldris. Jag stannade ingenstans (förutom när jag fotograferade) och tog inget vid kontrollerna. Jag hade med lite energidryck för säkerhets skull, men använde den inte. Jag cyklade igenom på enbart vatten. Det gick åt ca. 1,5 liter ur camelbaggen. Medelpulsen var 143.

Happyrides fotograf Björn Olsson fanns i Mångsbodarna. Hans kamera smattrade i rask takt och lyckades även fånga mig på bild.

Från Cykelvasan 2018. Foto: Björn Olsson / Happyride

 

Banprofil Cykelvasan 2018 så som min Suunto Ambit2 uppfattade banan

Annonser

Cykelvasan 2018

Årets Cykelvasan är avbockad.

Klarade mig igenom utan incidenter. Det är alltid målsättning nummer ett. Sluttiden blev ett par minuter långsammare än jag hoppats, men det kan jag leva med.

Fina förhållanden i sällskap med 13 000 andra. En kvalitétsdag, helt klart.

MTB-tur i sällskap

Det går lättare i sällskap brukar jag inbilla mig. I alla fall var vi fem cykelmotionärer som i dag fick till en bra gemensam MTB-länk. Det blev en tretimmars historia på drygt 60 km när vi kryssade på i näromgivningen. Det mesta i bekant terräng men dagen bjöd även på några nya stigar för min del.

Dagens mest spektakulära händelse stod dock en exotisk fågel för. Mellan Molnträsket och Båskas stod en papegojliknande fågel på skogsvägen. Den verkade tam och var helt säkert på rymmen, men hur den kunnat hamna så långt från all civilisation är en gåta. Undrar vilket öde som väntade.

Ingen behövde frysa i dag heller. Efter avslutad länk visade termometern drygt 28 °C.

 



På Olivia Café

Under Botniacyklingen i går kombinerade vi vårt supportande med en cykeltur till nyöppnade Olivia café i Brudsund. Det var premiärbesök för vår del. Det lilla caféet ligger fint vid vattnet i en gammal bymiljö. Besök gärna!

Den styrkande kaffepausen satt bra ungefär halvvägs i vår 80 km långa cykeltur. Termometern visade +25 °C när vi for hemifrån men hann stiga till drygt 30 °C innan vi var tillbaka fyra timmar senare. Så det gick åt en del vätska även för oss.

Botniacyklingen

Det var Botniacykling i dag. Vi valde att delta som åskådare, det är lättast så.

Naturligtvis borde man ha deltagit. Lite fegt att stå på vägrenen när andra cyklar. Men årsdebuten med landsvägscykeln är fortfarande ogjord. Cykeln hänger kvar på kroken. Kanske tar jag ner den nästa år.

Drog en vinstlott

Vecka 15 brukar vara mitt förstaval när det gäller vårveckan i Lappland. I år blev det vecka 16 av olika orsaker. Det blev en riktig vinstlott.

Det har varit full sol från morgon till kväll sedan i fredags. I förrgår var det +13 °C, idag fick jag nöja mig med 12. Visserligen är spåren blöta och föret sugande. Men jag har inte bråttom någonstans. Det gäller bara att plocka fram rillverktygen med den grövsta strukturen.

Jag har kört klassiskt nu två dagar i följd. På Zeroskidor! Jag är väldigt nöjd med hur bra de fungerar i det våta föret.

Fin avslutning på Visma Ski Classics.

Det blev en fantastisk vårdag vädermässigt när sista deltävlingen i Visma Ski Classics skidades mellan Ylläs och Levi. Full sol och nästan shortsväder. Extra trevligt att Lappland kan bjuda på fint väder när så mycket finfrämmande är på besök.

Huvuddistansen är 70 km med start i Ylläsjärvi. Jakobstadsgänget Team Mäenpää fick stor mediauppmärksamhet när Iivo Niskanen och Ristomatti Hakola valde att skida för jakobstadsbyggarna. Team Santander sopade dock rent och vann fyrdubbelt på herrsidan. Andreas Nygaard var etta, Tord Asle Gjerdalen tvåa och Anders Aukland trea. Iivo gjorde ett bra lopp och var femte.

På damsidan segrade Astrid Øyre Slind före Britta Johansson Norgren.

Själv skidade jag den kortare distansen 55 km. Det blev en ganska tung resa om jag skall vara ärlig. Spårdragningen bjöd på ca 700 höjdmeter. Föret borde ha varit enkelt men det var det inte. Trots många värmegrader var snön ställvis alldeles torr och klistret frös under. Men jag deltog alldeles frivilligt så självfallet skall jag inte klaga. Men ångrar nu efteråt att jag inte tog zeroskidorna.

På toppen av Kukas

 

Astrid Øyre Slind på isen i Äkäslompolo

 

Herreliten passerar Äkäslompolo. Oskar Kardin i täten.

 

Alltid något bekant ansikte i startfållan

 

Banprofilen för Ylläs-Levi 55 km 2018

Alldeles för långt!

Under det gångna dygnet har det åkts skidor på många håll. Det mest spektakulära arrangemanget hittar vi i Jokkmokk. Där ordnades världens längsta långlopp, det 220 km långa Nordenskiöldsloppet. Det är obehagligt långt, nästan tungt att tänka på. Absolut inget för mig någonsin!

Loppet har en lustig historia. Trots att loppet nu ordnades för endast fjärde gången så gick första loppet redan år 1884!

Att ordna ett långlopp i Lappland den här årstiden har sina risker. Vädret kan ställa till det och det var väl det som hände i år. Kyla, vind, snöfall och igendrevade spår gjorde resan omänskligt tuff. Det var många som avbröt. För två år sen segrade John Kristian Dahl på tiden 8:35. I år var segertiden nästan 5 timmar långsammare.

Åkarna i Team Mäenpää imponerade hela dagen genom att ligga i tätklungan och fick till slut fina placeringar. Ytterligare två åkare imponerade stort på mig. Den ena är Emilia Lindstedt, Falun Borlänge SK som skidade i mål endast 35 minuter efter segraren Andreas Nygaard. Den andra som gjorde intryck är Linda Forth, Vörå IF. Hon trotsade väder och vind, skidade i mål som sjunde bästa finländare på tiden 18:46. Ganska mycket pannben där!

Resultat Nordenskiöldsloppet 2018

 

Finländska åkare som skidade i mål i Nordenskiöldsloppet 2018

 

Resultat från första Nordenskiöldsloppet år 1884

R-skin

Tidigare i vinter skaffade jag ett par skin-skidor. De har tyvärr blivit sparsamt testade eftersom jag mest åkt skejt tidigare i vinter. Därför har jag heller inte vågat komma med några omdömen.

Igår var det plusgrader och det hade kommit nysnö under natten. Rena mardrömsföret alltså när det det gäller vallning. Det var läge för ett nytt test av skin-skidorna. Kunde bara konstatera att de gick riktigt bra. Hade ingen att jämföra glidet med men fästet var bra.

Skin-skidorna erbjuder således goda möjligheter till klassisk skidåkning också när det är svårvallat. Det bör nog ses som en betydande tillgång.

Rossignol R-Skin

Demino Ski Marathon 2018

Efter flera år med strul och krångel blev resan äntligen av, den till ryska Rybinsk och Demino Ski Marathon. De senaste dagarna har fokus mest legat på väderrapporterna. Det är ofta kallt i Rybinsk. Så har det också varit de senaste dagarna, men precis lagom till racet i dag blev det varmare. På morgonen var det ca -10 °C, på eftermiddagen någon grad varmare. Det snöade lite på morgonen, men lagom till målgång var det solsken. Helt perfekt!

Loppet, 50 km i fristil, gick till stora delar på flacka partier, men två gånger skulle vi klara av backarna på världscupbanan. Det som överraskade något var att underlaget inte riktigt höll, det var som att trampa runt i en bakpulverburk.

Hur som helst, ett fint race, och jag kom mig runt. Nöjd så klart. Nu är full fokus på kvällens bankett.

Vid Volgas strand

Idag testade jag föret och spåren vid Demino skidstadion i Rybinsk. Det gick trögt i den kalla snön. Riktigt trögt. I morgon skulle det gälla att orka igenom hela banan av Demino Ski Maraton. Loppet går i fristil. Ur mitt perspektiv hade klassiskt varit att föredra i ett så kärvt före.

Demino skidstadion ligger fint intill den mäktiga floden Volga.

Första backen efter start på Demino Ski Marathon. Floden Volga i bakgrunden.

Demino skidstadion i Rybinsk

Vallor i parti och minut. Till överkomliga priser.

Botniavasan 2018

Efter många korta skidlänkar tidigare i vinter  var det i dag läge för en längre. Jag fick till vinterns första långlänk när jag skidade Botniavasan. Det är ett långlopp på 52 km i klassisk stil som går i Vörå. Loppet har ordnats 12 gånger och för min del var det åttonde gången. Avsikten med mitt deltagande var enbart att få till en längre länk.

Ambitionen att skida en långlänk i lugnt tempo misslyckades till en del. Det är ju så att när nummerlappen kommer på så försvinner förståndet i samma ögonblick. Det gick alltså lite fortare än planerat men i efterhand grämer det ändå inte på något sätt. Jag är positivt överraskad att sluttiden blev lite under 3:30.

Dagen bjöd på ett fint vinterföre med en temperatur på ca -6 °C. Spåren var hårda och fina. Det blev nog en fin skidsöndag för alla inblandade. Ca 500 skidlöpare deltog. Hoppas många motionsåkare i nejden inspireras av dagens fina förhållanden och ställer upp kommande år.

Inför ett lopp brukar mycket av tankeverksamheten surra runt vallningen. Så inte denna gång. Vallatillverkarna lägger alltid ut sina rekommendationer men dessa var mer eller mindre oanvändbara för min del eftersom jag inte förnyat mitt vallalager på flera år. I ett tidigt skede bestämde jag mig att använda gamla beprövade burkar. Som fäste satte jag två varv Vauhtis K15 underst på grundvallan, sedan tre varv K18. Det var ett koncept som fungerat tidigare och det fungerade också i dag. Glidet var också bra trots att jag helt skippade pulvret.

Österbottens Regemente gör sig klara för startskottet

Nöjd åkare efter Botniavasan 2018

En bra månad

Januari överraskade och kom att bli en riktigt bra månad. Åtminstone här på våra breddgrader ur ett skidåkningsperspektiv. Inte överdrivet mycket snö men tillräckligt för att hålla i gång spåren. Hela månaden har bjudit på lagom minusgrader, utan vare sig värmeböljor, regn- eller köldperioder. Efter alla slarvvintrar kan man inte vara annat än nöjd och glad.

En sökning i motionsdagboken visar att årets januari månad är en av mina bättre någonsin under de drygt 20 år som jag motionsskidat. Eftersom jag inledde vintern med en olovligt dålig kondition satte jag som målsättning att inledningsvis skida många men korta länkar. Det upplägget lyckades tack vare ett utmärkt skidväder. Så tillsvidare är jag nöjd. Något kvitto på bättre kondition har inte ännu. Men jag hoppas ju.

Antal kilometer i januari månad under de år jag åkt skidor:
1997  259 km
1998  338 km
1999  147 km
2000  385 km
2001  445 km
2002  374 km
2003  290 km
2004  420 km
2005  356 km
2006  332 km
2007  340 km
2008  253 km
2009  261 km
2010  309 km
2011  284 km
2012  450 km
2013  435 km
2014  221 km
2015  110 km
2016  66 km
2017  26 km
2018  415 km

 

Nytt för i år, -släggkastning

Jag vet, jag har gnällt tidigare över folk som inte kan uppföra sig i ett skidspår. Jag har mött ryttare, hundförare, mopedister, cyklister och en massa folk som annars bara trampar sönder spåret. Så jag trodde att jag sett allt. Ända tills i går när jag stötte på två typer som kastade slägga i skidspåret vid Botniahallen. Det är så man knappt tror sina ögon.

I övrigt sköter kommunen botniahallsspåret riktigt bra. Det är ett nöje att skejta där. Åtminstone då när det inte är släggkastning på gång.

Återupptäckte skidspåret i byn

Det finns nu så pass mycket snö att det går att skida i hemknutarna. Vädret är dessutom skidvänligt för tillfället. Här om dagen hörde jag att spåret vid Botniahallen har öppnat, så jag sökte mig dit efter en obegripligt lång paus.

Spåren visade sig vara lite omgjorda sen jag skidade där senast. Jag vet inte när, men i något skede har en riktig spårmaskin blivit skaffad. Spåren var pistade och höll en mycket bra standard. Suveränt bra om man vill skejta. Inte ofta man överraskas positivt när det gäller kvalitén på skidspår i dessa trakter. Men desto roligare!

Jag kollade i min motionsdagbok och den visar att det är 12 år sen jag senast skidade vid Botniahallen. Obegripligt!

Packar ihop

Efter sex dagar i följd på skidor i Levi är det nu läge att packa ihop och resa hem. Så känns det i kroppen. Synd bara att lämna detta vinterfagra landskap. Vädret i Lappland är väldigt mycket ett lotteri den här årstiden, och jag lyckades dra en vinstlott den här gången. Det har snöat en del men nästan bara nattetid. Och temperaturen har hela tiden legat på några minusgrader. Endast i dag var det tillfälligt lite kallare. Något blixtföre har det förstås inte varit i nysnön.

Och från och med nu håller sig solen borta i nästan tre veckor.

Sammanfattningsvis:

Suunto Ambit3

Jag gjorde nyligen en uppdatering på pulsmätarfronten. Jag skaffade en Suunto Ambit3 Run. Jag har kört med Suunto Ambit2 de senaste fem åren.

Ambit3 är något mindre och smidigare. Den är modernare tack vare sin mobilanpassning men är i övrigt en ganska basic modell. Den saknar t.ex. barometrisk höjdmätning, vilket Ambit2 har. Höjdmätningen i Ambit3 är GPS baserad och därmed inte så noggrann.

När jag jämför höjdkurvorna mellan de båda klockorna så ser man tydligt skillnaden. Ambit2 ritar upp en betydligt noggrannare kurva. Men om man mest rör sig på den österbottniska slätten så spelar detta knappast någon större roll. Det som ändå är intressant många gånger, åtminstone för mig, är beräkningen av den totala stigningen. På den punkten är Ambit3 rent av dåligt. Man kan nästan med blotta ögat se att den räknar fel. Varför det är så kan jag inte begripa. Antagligen kommer någon ny programuppdatering att korrigera detta. Men GPS-onoggrannheten vad höjdmätningen beträffar får vi leva med.

Hur som helst, Ambit3 har det mesta som behövs och är mycket smidig att använda tack vare sin mobilanpassning. Data kan trådlöst överföras via telefonen till Suuntos Movescount. Och Movescount vill man inte vara utan.

Suunto Ambit3 och Suunto Ambit2 till vänster

Nytt Rynkeby team

Ett nytt Rynkeby team håller på att bildas i Vasa. Sommaren 2018 cyklar ett 30-tal välgörenhetscyklister från Vasa till Paris. Det gör även sex andra team från Finland. Cykelsträckan Vasa-Paris är drygt 1 600 km.

Team Rynkeby är ett stort nordiskt välgörenhetsprojekt med uppgift att samla in pengar för barn och unga med cancer. Projektet startade i Danmark redan år 2002. Från hela norden deltar över 2 000 personer. År 2016 insamlades över 8 miljoner euro som oavkortat kunde skänkas till olika cancerfonder. Det är alltså cyklisterna uppgift att gemensamt samla in pengarna. Kostnaderna för själva cyklingen, såsom mat, övernattningar, utrustning, resebiljetter mm., står deltagarna själva för.

I går höll Team Rynkeby ett infomöte i Smedsby. På Vasabladets nätupplaga finns ett referat: http://online.vasabladet.fi/Artikel/Visa/153502

(kräver tyvärr inloggning verkar det som 😕)

Nästa år träder en ny sponsor till och namnet blir Team Rynkeby – God Morgon.

Jari Lemberg blir kapten för nya vasateamet.

Intresserade deltagare i Rynkebys infomöte

Gamla gubbar skall köra heldämpat

Det är i allmänhet billigare att köpa rätt pryl genast från början. Då klarar man sig undan med ett köp.

När jag köpte min första MTB-cykel för ett par år sen hade jag ambitionen att träffa rätt på första försöket. Jag köpte en riktigt bra hardtail-cykel i tron att det var en sådan jag skulle ha. Snart visade det sig att en heldämpad hade varit bättre.

I år reparerade jag skadan och köpte en heldämpad. Det blir förstås dyrare att köpa två gånger men å andra sidan kan slutresultatet bli bättre. I mitt fall blev det riktigt bra.

Gamla gubbar skall köra heldämpat, helt klart!

Heldämpad Wilier 101FX. Bakom Wilier 501XN.

Hyrde cyklar

Vi har varit ganska flitiga att röra på oss här på jandiastranden. I dag sökte vi omväxling och hyrde cyklar. Det var ingen kostsam historia. För 8 euro per knopp fick vi MTB-cyklar och hjälmar för en hel eftermiddag.

Vi tänkte ta en tur till öns sydspets, där fyren La Punta de Jandía ligger. Grusvägen dit är riktig trevlig cykelväg. Krokig, kuperad men inte alldeles lätt. I dag blåste det ställvis så hårt att vi vände om redan halvvägs. Det var faktiskt jobbigt i motvinden. Resten av turen cruisade vi på cykelvägen längs jandiastranden. Lättåkt och ingen störande vind. Vi kan bokföra 40 km.

 

Inget nytt manus ännu

Herrstafetten i Lahtis innehöll inga stora överraskningar. Norge tog sin nionde VM-titel i rad! Nästan osannolikt. I dag bjöd ändå Ryssland på bra motstånd men på sista sträckan fick Sergej Ustiugov vika ner sig mot starke Finn Hågen Krogh. Fyra lag kämpade om bronset. På upploppet spurtade Calle Halfvarsson bäst och Sverige knep bronset. Finland var med ännu i sista kurvan men när Matti Heikkinen föll i början på upploppet var loppet kört. Även Schweiz hann förbi. Finland borde nu få fram några bra fristilsåkare som dessutom har en bra spurt. Precis som i damstafetten åkte Finlands klassiska åkare bäst. Jauhojärvi och Niskanen alltså.

Efter några verkligt fina dagar i Lahtis återvänder jag nu till TV-soffan.