En vecka i Garda

Veckan i Garda gick snabbt, kanske för att vi hade roligt. Det var faktiskt min första tripp till Italien sommartid. Det har blivit flera resor tidigare, men då har jag alltid skidat.

Resan nu var en gruppresa, arrangerad av Nordic Training Camp. Byrån har under senare år ordnat ett flertal så kallade Hälsoresor till sydligare breddgrader. Resan till Garda höll sig till konceptet, det var en kombination av semester-, motions- och kulturresa.

Tröskeln har varit hög för mig att nappa på gruppresor innehållande mycket program. Jag valde ändå att åka denna gång, mycket tack vare resmålet Garda. Nu i efterhand kan jag konstatera att det var ett bra beslut. Resan bjöd på en lagom blandning av fysiska aktiviteter plus en massa annat trevligt. Jag deltog endast i sådant jag hade intresse av. Det fysiska programmet bestod av bl.a. morgongymnastik, styrketräning, löpning, zumba, yoga, vattengymnastik, djuptöjning, cirkelträning, avslappning, vandring och cykling. Våra tre reseledare var engagerade och professionella. Hotel Poiano och dess närområde erbjöd en ypperlig miljö för fysiska aktiviteter. Hotellet låg någon kilometer från Gardasjön, strax utanför staden Garda.

Som en kuriositet bara. Jag har löpt mycket i mina dar men gör det inte längre, av olika orsaker. Ändå valde jag att delta i löpträningen. Den drog kan man säga. Löpningen gick inte direkt bra, men ändå mycket, mycket bättre än jag vågat hoppas. Och det gav en bra känsla. Märkligt, man åker till Italien, springer åtta korta intervaller och får feeling.

Ännu, tack till reseledarna för ett fint jobb!

Nytt fäste

Efter snart tre års användning började fästet småningom bli sämre på mina Rossignol skinskidor. Och rent visuellt kan man konstatera att skinnet är ordentligt nött i båda ändarna. Jag har hunnit skida 81 länkar med skidparet, totalt 1 169 km när det nu blev dags för skinnbyte.

Själva bytet är okomplicerat, det går snabbt och enkelt. Nya fästet förväntas hålla för 1000 nya kilometrar.

Utnött fäste under Rossignol R-skin
Gamla skinnet lossnar enkelt
Nytt skinn fixeras och trycks fast
”Nyvallat” par, håller för mer än 1000 km

Petsmo vandringsled

Vi gick Petsmo vandringsled idag i finvädret, med start från vikminnevägen. Av de österbottniska vandringslederna som vi testat är nog Petsmo vandringsled en av de bättre. Absolut, på min skala då alltså. Varför? Jo, på plussidan kan åtminstone noteras

  • många fina pausställen med vindskydd och grillmöjlighet
  • många alternativ vad gäller längd och vägval med bra skyltning
  • varierad skogsterräng och man passerar många vackra skogstjärn
  • startplats finns på två olika ställen

Petsmoborna har satsat otroliga resurser och talkokraft på denna vandringsled. Vi tackar!

Mera info på petsmobornas hemsida

Böle City Trail

Det ordnas ett motionslopp här i grannskapet som heter Böle City Trail. Start och mål är vid Vikingborg UF i Böle. Jag har aldrig deltagit i loppet, löpning är inget för mig längre. Jag har inte ens bekantat mig med bansträckningen tidigare.

Idag beslöt vi oss för att promenera runt 10 km-slingan. Det blev en positiv upplevelse. Jag blev överraskad av att hela rutten, nästan, går längs skogsstigar. Det hade jag inte förväntat mig. Omgivningen var fin och terrängen så där lagom småkuperad. Trevligt med en så fin rutt så nära.

Öppet Spår i BotniaVasan

Skidloppet BotniaVasan blev förstås inställt detta coronaår. I stället beslöt arrangören att hålla Öppet Spår under en veckas tid. Det var ett lyckat beslut, åtminstone sett ur nejdens skidåkares perspektiv.

Den egna konditionen är inte längre vad den brukar vara så här vintertid. Trots att det blev en bra vinter till slut har jag inte skidat som vanligt. Kroppen vill inte det som jag vill. Så något behov av att åka öppet spår har jag inte känt. Jag har sett det närmast som en omöjlighet. Under den gångna veckan slogs jag ändå av en tanke. Tänk om jag skulle försöka! Arrangören hade passligt en bakdörr öppen, man kan vika av på 25 km spåret om det känns för jobbigt.

Så, jag vallade bästa skidparet och igår åkte jag Öppet Spår. Hela banan 52 km! Vädret var det bästa tänkbara, och det var mycket folk i farten. Jag hade inga större problem i något skede, utan gnuggade på i ett någorlunda jämnt tempo. Stannade tre gånger när jag fotograferade och drack. Det blev ett nästan fyra timmar långt nöje. Är faktiskt positivt överraskad nu efteråt.

Lång, lång paus

Det blev en lång paus på bloggen, den längsta någonsin. Kommer bloggen alls att överleva? Vi får se.

Ännu längre paus har det blivit med min sommarskidåkning. Men nu fick jag äntligen till kort länk, 14 km. Inte så mycket men kanske ändå en början. Det är över 4 år sen jag senast rullade på asfalt.

Jag har alltid varit feg på rullskidor. När jag åker hemifrån tvingas jag korsa en massa vägar trots att jag håller mig till gång- och cykelbana. Jag har aldrig känt mig säker i trafiken och det blir bara sämre med åren.

Nu tog jag ett nytt grepp. Jag åkte bil till Fågelberget och körde rullskidor några varv mellan Stormossen och Kvevlax. Bra asfalt och inte en enda korsning. Det räckte för att rullskidåkningen skulle kännas säker.

FM i Vörå

Den gångna helgen, 31 januari…2 februari, var det FM på skidor i Vörå. På fredagen var det sprintstafetter, på lördagen klassiska distanser, 10 km för damer och 15 km för herrar, och på söndagen stod sprint på programmet. Tävlingarna var en stor utmaning för arrangörerna på grund av det varma vädret och snöfattiga vintern. Men allting lyckades till slut och det blev en riktigt fin fest med både dramatik och spänning. Det 2,5 km långa spåret var ordentligt krävande.

Här några bilder från lördagen.

Dags att packa ihop

En lapplandsvecka går snabbt. För min del är det dags att säga tack och hej till Levi för denna gång. Det blev fem dagar med skidåkning vilket jag är mycket nöjd med. Vädret och föret var hur bra som helst, det gick att skida varje dag.

Jag är nöjd att avsluta nu. Kroppen fick sig en riktig chockbehandling och skidåkningen känns verkligen i kroppen. En bättre konditionsnivå att starta från hade nog underlättat betydligt.

Skidvecka december 2019, sammanfattningsvis.

Kipchoge under drömgränsen

Det skrevs idrottshistoria idag på förmiddagen. Eliud Kipchoge gick som första löpare i världen under den magiska gränsen två timmar på maraton. Tiden blev 1:59:40.

Loppet var planerat i minsta detalj och gick på en platt bana i Wien med start på morgonen. Kenyanen hade hjälp av inte mindre än 41 topplöpare som fungerade som farthållare. Bland andra var bröderna Ingebrigtsen med och hjälpte till. Kipchoge löpte helt jämnt loppet igenom. Kilometer efter kilometer på prick 2:50. Helt galet tempo! I mål verkade han hur fräsch som helst.

Rekordet kommer inte att godkännas som officiellt världsrekord eftersom inga andra löpte hela distansen. Men vad gör det det, Eliud Kipchoge skrev ändå in sig i historieböckerna. Dessutom har han sen tidigare det officiella världsrekordet på 2:01:39.

En halv tradition

Förr i världen när jag höll på med löpning föddes några små traditioner. En var att åka till Levi i början av augusti och delta i Ruskamaraton. En annan var att dagen efter maratonloppet vandra över Kätkä.

Det blev en tur till Lappland även i år. Någon löpning har inte kommit på fråga de senaste åren och förstås inte i år heller. Men vandringen över Kätkä blev av. Något mödosam blev den dock. Att vandra nerför i branta sluttningar kan vara ansträngande för halvtrasiga knän.

Det var disigt och ingen sikt uppe på fjället. Men vädret var i övrigt helt perfekt. Lagom temperatur och ingen vind. En bra dag med en 18 kilometers promenad!

Obligatorisk korvgrillning uppe på Kätkä.

 

Vindstilla men disigt uppe på Kätkä

 

Höjdprofil för rutten över Kätkä

Sorti från skidspåret

Det har varit fin skare på morgnarna den senaste veckan. Så pass att jag till och med kom mig för att åka lite skidor. Att kunna ta på skidorna vid husknuten och staka ut på en skare som håller är verkligen inte illa.

I går när jag skejtade runt på fälten i grannskapet där de ännu finns gott om snö kom plötsligt en sur gubbe emot. Jag känner honom som typen som tror sig äga hela byn. Det han hävde ur sig lämpar sig inte för tryck ens på denna blogg, men han menade att åkrarna i Smedsby inte är till för skidåkning. Jag räknade långsamt till tio och under tiden hann jag utom hörhåll.

Förbjudet för skidåkare!

Det finns kläder

Det finns kläder och så finns det kläder. Om man håller på med uteaktiviteter, i synnerhet under vinterhalvåret, har rätt klädval stor betydelse för trivseln. Det är i alla fall min erfarenhet.

Min bästa dräkt någonsin är en Löffler. Inga andra kläder har uppvisat samma funktionalitet, komfort och hållbarhet. Det framstod som en självklarhet att köpa en ny av samma märke när nu den gamla börjar säga upp kontraktet. Den gamla har tjänat i åtminstone 16 år.

Jag beställde en direkt från Löffler i Österrike. Den levererades efter några dagar fraktfritt till dörren.

En gammal Löffler ersätts med ny

Snöfattigt också i Lappland

Under en period på ca. 20 år har jag haft ovanan att besöka Levi också en gång under förvintern. Vanligtvis i början av december men ibland i november. Under denna period har jag hunnit uppleva många olika fören och väderförhållanden. Men aldrig någonsin har det varit så snöfattigt som det är i år!

Konstsnöspåret är öppet, men endast ca 6 km. Spåret är inte på långt när i toppskick just nu, trots att det prepareras. Orsaken är bl.a. en alldeles för stor belastning. Det är många som sökt sig hit när snön är en bristvara överallt. Förutom finländarna skidar här bl.a. estniska, ryska och ukrainska team.

Levi, november 2018

Konstsnöspåret i Levi, november 2018

Mr. Gru och Mr. Snow

World cup weekenden i Levi är över. Trots en massa värmegrader och att snön helt lyser med sin frånvaro lyckades arrangören med konststycket att fixa en pist som fungerade och höll. Konceptet är att spara fjolårssnö.

Det var ingen större överraskning att Mikaela Shiffrin och Marcel Hirscher vann. Och båda kunde kvittera ut varsin ren som förstapris. Det var tredje segern i Levi för både Shiffrin och Hirscher och därmed också tredje renen.

Shiffrin döpte sin ren till Mr. Gru. Hennes tidigare heter Rudolph och Sven. Hirscher gav sin ren namnet Mr. Snow. Han har renarna Leo och Ferdinand sen tidigare.

Förstapriset i Levi World Cup

Marcel Hirscher vann igen

Kunileden

I dag testade vi Kunileden. Vi gick den längre slingan som mäter drygt 12 kilometer.

Kunileden är verkligen värd att uppleva. Rutten går för det mesta i ganska höglänt terräng, ofta över bergsklackar. Naturen visar därmed upp lite ”oösterbottniska” drag. Hur som helst, ett landskap som jag gärna njuter av.

En bit efter Märkenkall, där stigen vänder hemåt, kommer ett låglänt och våtare avsnitt. Där mötte vi också dagens negativa överraskning. Ett nygrävt dike korsade stigen. En riktig vallgrav som vi inte ens försökte ta oss över. Jag gissar att detta är en tillfällig störning och att en spång uppenbarar sig snarast. Vi tog Sandhedsvägen tillbaka mot Kuni och missade därmed en del av stigen.

Kunileden blev ändå en positiv upplevelse. Det soliga och vackra vädret bidrog givetvis till detta.

Lite till om Cykelvasan 2018

I mål visade min GPS 94,7 km. Officiellt är loppet 94 km långt. Rutten följer skidspårets sträckning så långt det är möjligt. Pulsklockan visade på nästan 800 m total stigning.

Det finns mat- och vätskestationer längs banan. Exakt de samma som vi känner igen från Vasaloppet, nämligen Smågan, Mångsbodarna, Risberg, Evertsberg, Oxberg, Hökberg och Eldris. Jag stannade ingenstans (förutom när jag fotograferade) och tog inget vid kontrollerna. Jag hade med lite energidryck för säkerhets skull, men använde den inte. Jag cyklade igenom på enbart vatten. Det gick åt ca. 1,5 liter ur camelbaggen. Medelpulsen var 143.

Happyrides fotograf Björn Olsson fanns i Mångsbodarna. Hans kamera smattrade i rask takt och lyckades även fånga mig på bild.

Från Cykelvasan 2018. Foto: Björn Olsson / Happyride

 

Banprofil Cykelvasan 2018 så som min Suunto Ambit2 uppfattade banan

MTB-tur i sällskap

Det går lättare i sällskap brukar jag inbilla mig. I alla fall var vi fem cykelmotionärer som i dag fick till en bra gemensam MTB-länk. Det blev en tretimmars historia på drygt 60 km när vi kryssade på i näromgivningen. Det mesta i bekant terräng men dagen bjöd även på några nya stigar för min del.

Dagens mest spektakulära händelse stod dock en exotisk fågel för. Mellan Molnträsket och Båskas stod en papegojliknande fågel på skogsvägen. Den verkade tam och var helt säkert på rymmen, men hur den kunnat hamna så långt från all civilisation är en gåta. Undrar vilket öde som väntade.

Ingen behövde frysa i dag heller. Efter avslutad länk visade termometern drygt 28 °C.

 



På Olivia Café

Under Botniacyklingen i går kombinerade vi vårt supportande med en cykeltur till nyöppnade Olivia café i Brudsund. Det var premiärbesök för vår del. Det lilla caféet ligger fint vid vattnet i en gammal bymiljö. Besök gärna!

Den styrkande kaffepausen satt bra ungefär halvvägs i vår 80 km långa cykeltur. Termometern visade +25 °C när vi for hemifrån men hann stiga till drygt 30 °C innan vi var tillbaka fyra timmar senare. Så det gick åt en del vätska även för oss.

Botniacyklingen

Det var Botniacykling i dag. Vi valde att delta som åskådare, det är lättast så.

Naturligtvis borde man ha deltagit. Lite fegt att stå på vägrenen när andra cyklar. Men årsdebuten med landsvägscykeln är fortfarande ogjord. Cykeln hänger kvar på kroken. Kanske tar jag ner den nästa år.

Drog en vinstlott

Vecka 15 brukar vara mitt förstaval när det gäller vårveckan i Lappland. I år blev det vecka 16 av olika orsaker. Det blev en riktig vinstlott.

Det har varit full sol från morgon till kväll sedan i fredags. I förrgår var det +13 °C, idag fick jag nöja mig med 12. Visserligen är spåren blöta och föret sugande. Men jag har inte bråttom någonstans. Det gäller bara att plocka fram rillverktygen med den grövsta strukturen.

Jag har kört klassiskt nu två dagar i följd. På Zeroskidor! Jag är väldigt nöjd med hur bra de fungerar i det våta föret.

Fin avslutning på Visma Ski Classics.

Det blev en fantastisk vårdag vädermässigt när sista deltävlingen i Visma Ski Classics skidades mellan Ylläs och Levi. Full sol och nästan shortsväder. Extra trevligt att Lappland kan bjuda på fint väder när så mycket finfrämmande är på besök.

Huvuddistansen är 70 km med start i Ylläsjärvi. Jakobstadsgänget Team Mäenpää fick stor mediauppmärksamhet när Iivo Niskanen och Ristomatti Hakola valde att skida för jakobstadsbyggarna. Team Santander sopade dock rent och vann fyrdubbelt på herrsidan. Andreas Nygaard var etta, Tord Asle Gjerdalen tvåa och Anders Aukland trea. Iivo gjorde ett bra lopp och var femte.

På damsidan segrade Astrid Øyre Slind före Britta Johansson Norgren.

Själv skidade jag den kortare distansen 55 km. Det blev en ganska tung resa om jag skall vara ärlig. Spårdragningen bjöd på ca 700 höjdmeter. Föret borde ha varit enkelt men det var det inte. Trots många värmegrader var snön ställvis alldeles torr och klistret frös under. Men jag deltog alldeles frivilligt så självfallet skall jag inte klaga. Men ångrar nu efteråt att jag inte tog zeroskidorna.

På toppen av Kukas

 

Astrid Øyre Slind på isen i Äkäslompolo

 

Herreliten passerar Äkäslompolo. Oskar Kardin i täten.

 

Alltid något bekant ansikte i startfållan

 

Banprofilen för Ylläs-Levi 55 km 2018

Alldeles för långt!

Under det gångna dygnet har det åkts skidor på många håll. Det mest spektakulära arrangemanget hittar vi i Jokkmokk. Där ordnades världens längsta långlopp, det 220 km långa Nordenskiöldsloppet. Det är obehagligt långt, nästan tungt att tänka på. Absolut inget för mig någonsin!

Loppet har en lustig historia. Trots att loppet nu ordnades för endast fjärde gången så gick första loppet redan år 1884!

Att ordna ett långlopp i Lappland den här årstiden har sina risker. Vädret kan ställa till det och det var väl det som hände i år. Kyla, vind, snöfall och igendrevade spår gjorde resan omänskligt tuff. Det var många som avbröt. För två år sen segrade John Kristian Dahl på tiden 8:35. I år var segertiden nästan 5 timmar långsammare.

Åkarna i Team Mäenpää imponerade hela dagen genom att ligga i tätklungan och fick till slut fina placeringar. Ytterligare två åkare imponerade stort på mig. Den ena är Emilia Lindstedt, Falun Borlänge SK som skidade i mål endast 35 minuter efter segraren Andreas Nygaard. Den andra som gjorde intryck är Linda Forth, Vörå IF. Hon trotsade väder och vind, skidade i mål som sjunde bästa finländare på tiden 18:46. Ganska mycket pannben där!

Resultat Nordenskiöldsloppet 2018

 

Finländska åkare som skidade i mål i Nordenskiöldsloppet 2018

 

Resultat från första Nordenskiöldsloppet år 1884

R-skin

Tidigare i vinter skaffade jag ett par skin-skidor. De har tyvärr blivit sparsamt testade eftersom jag mest åkt skejt tidigare i vinter. Därför har jag heller inte vågat komma med några omdömen.

Igår var det plusgrader och det hade kommit nysnö under natten. Rena mardrömsföret alltså när det det gäller vallning. Det var läge för ett nytt test av skin-skidorna. Kunde bara konstatera att de gick riktigt bra. Hade ingen att jämföra glidet med men fästet var bra.

Skin-skidorna erbjuder således goda möjligheter till klassisk skidåkning också när det är svårvallat. Det bör nog ses som en betydande tillgång.

Rossignol R-Skin