Nytt Rynkeby team

Ett nytt Rynkeby team håller på att bildas i Vasa. Sommaren 2018 cyklar ett 30-tal välgörenhetscyklister från Vasa till Paris. Det gör även sex andra team från Finland. Cykelsträckan Vasa-Paris är drygt 1 600 km.

Team Rynkeby är ett stort nordiskt välgörenhetsprojekt med uppgift att samla in pengar för barn och unga med cancer. Projektet startade i Danmark redan år 2002. Från hela norden deltar över 2 000 personer. År 2016 insamlades över 8 miljoner euro som oavkortat kunde skänkas till olika cancerfonder. Det är alltså cyklisterna uppgift att gemensamt samla in pengarna. Kostnaderna för själva cyklingen, såsom mat, övernattningar, utrustning, resebiljetter mm., står deltagarna själva för.

I går höll Team Rynkeby ett infomöte i Smedsby. På Vasabladets nätupplaga finns ett referat: http://online.vasabladet.fi/Artikel/Visa/153502

(kräver tyvärr inloggning verkar det som 😕)

Nästa år träder en ny sponsor till och namnet blir Team Rynkeby – God Morgon.

Jari Lemberg blir kapten för nya vasateamet.

Intresserade deltagare i Rynkebys infomöte

Annonser

Gamla gubbar skall köra heldämpat

Det är i allmänhet billigare att köpa rätt pryl genast från början. Då klarar man sig undan med ett köp.

När jag köpte min första MTB-cykel för ett par år sen hade jag ambitionen att träffa rätt på första försöket. Jag köpte en riktigt bra hardtail-cykel i tron att det var en sådan jag skulle ha. Snart visade det sig att en heldämpad hade varit bättre.

I år reparerade jag skadan och köpte en heldämpad. Det blir förstås dyrare att köpa två gånger men å andra sidan kan slutresultatet bli bättre. I mitt fall blev det riktigt bra.

Gamla gubbar skall köra heldämpat, helt klart!

Heldämpad Wilier 101FX. Bakom Wilier 501XN.

Hyrde cyklar

Vi har varit ganska flitiga att röra på oss här på jandiastranden. I dag sökte vi omväxling och hyrde cyklar. Det var ingen kostsam historia. För 8 euro per knopp fick vi MTB-cyklar och hjälmar för en hel eftermiddag.

Vi tänkte ta en tur till öns sydspets, där fyren La Punta de Jandía ligger. Grusvägen dit är riktig trevlig cykelväg. Krokig, kuperad men inte alldeles lätt. I dag blåste det ställvis så hårt att vi vände om redan halvvägs. Det var faktiskt jobbigt i motvinden. Resten av turen cruisade vi på cykelvägen längs jandiastranden. Lättåkt och ingen störande vind. Vi kan bokföra 40 km.

 

Inget nytt manus ännu

Herrstafetten i Lahtis innehöll inga stora överraskningar. Norge tog sin nionde VM-titel i rad! Nästan osannolikt. I dag bjöd ändå Ryssland på bra motstånd men på sista sträckan fick Sergej Ustiugov vika ner sig mot starke Finn Hågen Krogh. Fyra lag kämpade om bronset. På upploppet spurtade Calle Halfvarsson bäst och Sverige knep bronset. Finland var med ännu i sista kurvan men när Matti Heikkinen föll i början på upploppet var loppet kört. Även Schweiz hann förbi. Finland borde nu få fram några bra fristilsåkare som dessutom har en bra spurt. Precis som i damstafetten åkte Finlands klassiska åkare bäst. Jauhojärvi och Niskanen alltså.

Efter några verkligt fina dagar i Lahtis återvänder jag nu till TV-soffan.

Damernas stafett i Lahtis

På dagens VM-program stod bl.a. damernas stafett 4×5 km. Norge pallade som vanligt för favorittrycket och segrade i överlägsen stil. Om silvret blev det en kamp ända till slutet. Sverige tog silver och Finland brons när Stina Nilsson spurtslog Krista Pärmäkoski inne på skidstadion. USA var även intresserad av en medalj men fick nöja sig med en fjärde plats.

I det finländska laget skidade Aino-Kaisa Saarinen, Kerttu Niskanen, Laura Mononen och Krista Pärmäkoski. Aino-Kaisa och Kerttu stod för fina insatser på de inledande klassiska sträckorna.

Det var mycket folk i dag i Lahtis.

 

Passiv kvalité

En kvalitetssöndag i TV-soffan börjar vara till ända. Det var ju nationsmästerskap på flera håll denna weekend. Skidor alltså.

Dagen började ändå med parsprinterna i Pyeongchang, Sydkorea, där det handlade om för-OS. Sedan blev det att följa med med SM från Söderhamn där skiathlon stod på programmet. Efteråt och delvis samtidigt pågick FM i Keuru(u) och parstafetterna. Det blev att se på två kanaler samtidigt. Sedan följde stafetterna från NM i norska Lygna. Otroligt fina vinterlandskap där med riktig natursnö(!) och en otrolig mängd deltagande lag (över 150 i herrklassen!)! Det var så fint att jag ännu var tvungen att se sammandraget som kom senare i kväll.

Visserligen är det något sorgligt att söndagsnöjet har en så här passiv karaktär. En liten tröst i sammanhanget är ändå att jag lyckades klämma in två promenader med Ivar på totalt 10 km mellan varven.

Ps. Grattis Minken till stafettguldet! Strongt gjort av Matu och Juuso. En taktisk fullträff på sista sträckan av Matu. Jess! Ds.

Vintrarna krymper

Världscupen i längdåkning fortsatte senaste helg i Davos. Av TV-bilderna kunde vi konstatera att natursnön lyste helt med sin frånvaro. Davos ligger på drygt 1500 meters höjd och brukar vara snösäker så här års. Det går inte att bortse ifrån att vi har en klimatförändring på gång.

Det är tråkigt när åkarna skall hålla till på en sträng av konstsnö. Och helt ofarligt är det inte heller. På träningen tappade Yulia Tchekaleva kontrollen och åkte ut i terrängen. Det är aldrig kul att åka omkull, men det underlättar om man får landa i snö.

tchekaleva01141216

Foto: Modica/NordicFocus

Inget blixtföre

Det var inget blixtföre direkt när jag äntligen kom mig ut på skidor. Varför det dröjt så här länge har jag inget bra svar på. Men det är med skidåkningen som med det mesta andra för min del. Inget är som förr! Under sommaren och hösten har jag inte varit ute med rullskidorna en enda gång! Inte ens i Botniahallen! Det har aldrig hänt under de senaste 15 åren.

Nu är ändå säsongen öppnad, ifall några få skidkilometrar kan räknas. Det blev ett varv runt konstsnöspåret och Isoporo, 12 km. Den tillfälliga köldknäppen håller Lappland i sitt grepp ännu i dag. Termometern visade -22° vid stugan och -27,5 vid flygfältet när jag for ut. Inte så konstigt om föret var lite kärvt.

Hur skidåkningen gick skall jag inte skriva desto mera om. Så negativ vill jag inte vara. Inte på Självständighetsdagen!

skidor01061216

Stavregeln världens onödigaste

Tidigare i höst kom Internationella skidförbundet FIS ut med en ny regel som begränsar stavlängden i klassisk skidåkning. Motiveringen är att man med hjälp av nya regeln skall bevara den klassiska åkningen. Man behöver inte vara speciellt insatt för att begripa att den regeln är ett slag i luften.

Skidstavens maxlängd får numera vara 83 procent av åkarens längd. Alltså ungefär den stavlängd som de flesta haft redan innan. Några enstaka åkare har kört med längre stavar, främst i långlopp. Slutsats: De som stakat tidigare kommer självfallet att fortsätta.

I dag var det säsongspremiär för norrmännen i Beitostölen. Didrik Tønseth visade direkt långnäsa åt FIS och nya stavregeln när han segrade på blanka skidor.

toenseth01181116

Bilden är lånad från Langrenn.com

 

Nöjd, men ändå inte

levi02090916

Tog en tur runt fjället i dag. På cykel, något annat är inte att tänka på den här årstiden. Det blev två avstickare, en till Utsuvaara och en till Levitoppen.

På plussidan: Varmt och fint väder, cykling i fin miljö.

På minussidan: Orkade inte hålla ihop cyklingen ända upp till toppen, fick stanna två gånger. Det suger!

levi01090916

Cykelvasan 2016

Deltog i dag i Cykelvasan. Det gäller alltså att ta sig från Sälen till Mora på cykel. Distansen är drygt 94 km. Eftersom rutten i det närmaste är samma som den man skidar behövs en terrängcykel. Det var andra gången jag deltog.

Jag är nöjd med dagen. Riktigt nöjd. Ingen vurpa, även om det var nära två gånger. Vädret blev alldeles utmärkt och det gick lite snabbare än jag vågat hoppas.

Jag vet inte exakta antalet deltagare men jag skulle gissa att det ligger vid ca 13 000. Ändå är det ingen större trängsel någonstans under loppet, -inte som jag upplevt i alla fall. Arrangemanget är av toppklass, precis som de svenska tillställningarna brukar vara. Man startar i grupper med 5 minuters intervall. Jag tror att det var 52 startled i år. Jag startade i det 26:e ledet kl 10:15.

Starten i Berga by ligger ca. 200 meter högre än målet i Mora. Nedförsbacke alltså! Men det är långt i från hela sanningen. Det finns många tunga backar i loppet. Min Suunto visade att vi tog drygt 770 höjdmeter under loppet. Medelpulsen blev 146. Jag fick placeringen 4386 totalt och 135 i den egna åldersklassen.

Det finns några saker jag kunde förbättra när det gäller cykling. Jag har alldeles för dålig teknik och är för feg i utförskörningen. Jag plockade mycket placeringar i de långa stigningarna. Men ännu fler svischade förbi när det gick utför.

Att sova i Transtrand natten innan är suveränt. Det är hur bekvämt som helst att kunna cykla till starten när starttiderna är så olika.

Tog det säkra före det osäkra

Efter cyklade 4260 km med originaldäcken på MTB-cykeln valde jag nu att byta. Tanken med bytet är att eliminera risken för punktering. Och så utlovas heller inget slicksföre till veckoslutets Cykelvasan. I värsta fall kan det bli riktigt smetigt.

MTB01100816

Continental Race King

Bra cykellänk i dag

Efter en paus på 8 år deltog jag åter i Botniacyklingen. Och det blev en riktigt fin 106 kilometers tur.

Det mesta i loppet var bra förutom början. Jag hade av någon anledning hamnat i andra startgruppen. Jag ställde mig sist i startfållan med den påföljd att när jag kom ut på landsvägen var klungan långt före och redan i full fart. Jag gjorde tillsammans med Groos ett allvarligt försök att jaga fast klungan. Men jag hade inte tillräckligt bra ben och i Kaitsor var benen helt stumma. Återstod nu bara att sakta i och invänta nytt folk bakifrån. Och nytt folk kom i många repriser, det var bara att välja sällskap.

Resten av resan blev angenäm och bekväm på alla sätt och vis. Enda man kunde klaga på att farten var ojämn och ryckig. Det blev att cykla på känsla denna gång. Cykelmätaren sade upp kontraktet precis innan loppet och jag valde att inte se på klockan en enda gång under hela loppet. I mål kunde jag konstatera att snittfarten blev drygt 33 km i timmen. Överraskad och nöjd, helt klart!

Botniacyklingen firade 10 år och belönades med perfekt cykelväder. Sällan får vi nöjet att cykla i vindstilla förhållanden ute på österbottniska slätten.

Frun i huset cyklade den kortare distansen, 67 km. Bra gjort utan cykelträning!

Två nöjda cyklister efter målgång i Botniacyklingen 2016.

Två nöjda cyklister efter målgång i Botniacyklingen 2016.

Foto: Göran Stenlund

Botniacyklingen2300116

Energigel

Det har gått ett tag sen jag behövde energigel senast. När jag i dag plockade fram några påsar ur skåpet visade det sig att datum gått ut redan 2012. Hoppsan! Bara att kasta då. Fast jag gissar att de skulle gå att använda. Socker står väl sig?

Gel01290716

Fattar inte

Jag förstår inte riktigt varför det det skall hinna bli juli månad innan jag kommer mig ut med landsvägscykeln. Nå, det är inget att grubbla över. Får väl vara nöjd med att premiärturen nu är avklarad. Dagens tur, 74 km, gick till Norrskat och tillbaka.

Jag gjorde ett misslyckat försök att snylta på cykelgänget från VIS. Försökte hänga på från början men redan i Alskat fick jag vika ner mig.

Landsvägscyklarna flyttade ut.

Landsvägscyklarna flyttade ut.

Ski Classics nästa vinter

Att blogga om skidåkning nu, efter nattens häftiga åskregn och när sommaren står för dörren, kan te sig aningen ociviliserat. Antagligen är det så men jag kan inte låta bli att publicera programmet för nästa års Ski Classics som jag just såg på norska Langrenns sida. Jag blev rejält överraskad när jag såg att Ylläs-Levi Ski Marathon avslutar touren.

Jag kopierar programmet från langrenn.com

Terminliste Ski Classics 2016-2017

Langløpscupen Visma Ski Classics for sesongen 2016/2017 består totalt av 13 renn. Terminlisten ser slik ut:

Disse rennene inngår i langløpscupen Ski Classics 2016/2017:

27. november – Prolog – Sveits – 10 km

3. desember – La Sgambeda – Italia – 35 km

4. januar – Vasaloppet – Kina – 50 km

15. januar – Kaiser Maximilian Lauf – Østerrike – 60 km

21. januar – La Diagonela – Sveits – 65 km

29. januar – Marcialonga – Italia – 70 km

11. februar – Toblach-Cortina – Italia – 70 km

19. februar – Jizerska Padesatka – Tsjekkia – 50 km

5. mars – Vasaloppet – Sverige – 90 km

18. mars – Birkebeinerrennet – Lillehammer – 54 km

26. mars – Årefjällsloppet – Sverige – 65 km

1. april – Reistadløpet – Bardufoss – 50 km

8. april – Ylläs-Levi – Finland – 55 km

Fossavatn Ski Marathon 2016

Senaste helg skidade jag Fossavatn Ski Marathon, eller Fossavatnsgangan, som är ett långlopp utanför Isafjördur i Islands nordvästra hörn. Isafjördur ligger vackert på en halvö i en fjord som kantas av ståtliga bergsformationer.

Långloppet på Island är ingen ny historia, det har arrangerats sedan 1935. I fjol fick loppet en extra skjuts framåt när det kom med på Worldloppet-programmet. Huvudsträckan är 50 km klassiskt men det finns också flera kortare alternativ. I dessa snöbristens tider när den ena europeiska arrangören efter den andra tvingas ställa in, verkar dock Isafjördur gå säker. Loppet har nämligen arrangerats varenda år sedan 1959! Det fanns ingen snö nere i staden, men vid starten på bara 300 m höjd fanns det överraskande nog tillräckligt. Och snömängden ökade rejält ju högre upp vi kom. Högsta punkten på banan ligger lite över 600 m.

Som jag skrev i föregående inlägg så var väderförhållandena under loppet inte de bästa. Huvuddistansen 50 km är tänkt att åkas som en slinga, men på grund av det utmanande vädret åkte vi två gånger runt 25 km banan. Precis som i fjol. Vid varvningen åkte vi av någon anledning inte ända ner till stadion och därmed blev totala distansen inte fulla 50 km.

Förutom den fina naturen och det exotiska läget bjuder den isländska arrangören på några egna specialiteter. På eftermiddagen efter loppet blev deltagarna bjudna på en mäktig tårtbuffé i idrottshallen, kantad av prisutdelning och lite kringprogram. På kvällen var det sen dags för banketten. Där serverades ett alldeles utsökt fiskbord. Också musiken får högsta vitsord, åtminstone av mig.

Resan till Island gick för min del först till Stockholm. Följande dag var det tidig väckning, sedan flyg via Oslo till Keflavik. I Oslo anslöt övriga PWT-gänget, totalt drygt 50 personer. Sista biten mellan Reykjavik och Isafjördur avverkades också med flyg. Alla rymdes inte i PWT:s chartrade plan, så ca en tredjedel av gänget åkte reguljärt. Jag var en av dem.

En video som återspeglar loppet på ett bra sätt finns här:

Från ca 12 minuter och framåt i videon ser man extra tydligt i hurudant före årets Fossavatnsgangan skidades.

Och här några bilder från loppet:

Häftig avslutning på skidsäsongen

Årets skidsäsong fick en fin avslutning i dag när jag deltog i Fossavatnsgangan i Isafjördur på Island. Ett långlopp i krävande terräng med en total stigning på över 1000 m.

Det kan vara utmanande förhållanden på Island den här årstiden. Det var det i dag också. Mycket svåra förhållanden skulle jag påstå. Regn, snöfall, hård vind, yrsnö, dis och dimma, glatta spår, inga spår är några av dagens ingredienser. Men det var en upplevelse utöver det vanliga! Så man kan inte annat än vara nöjd. Det är ju för upplevelserna man betalar.

Även om loppet inte blev någon höjdare resultatmässigt så gjorde jag en bra sak när jag valde att köra på Zero-skidor.

Vita vidder i Fossavatnsgangan

Vita vidder i Fossavatnsgangan

Ylläs-Levi Ski Marathon 2016

Något allmänt om Ylläs-Levi Ski Marathon plus lite om den subjektiva upplevelsen.

Det handlar alltså om ett helt nytt lopp. Några erfarna skidentusiaster, alla från Torneå tror jag, har nu förverkligat sin idé om ett långlopp i Lappland vid rätt tidpunkt. Något som de tror att det skall finns en beställning på. Att april är den rätta tidpunkten motiveras med att långloppen ute i världen då i huvudsak är över. Snön har blivit en bristvara på många ställen, men i Lappland finns den. Dessutom infaller de allra bästa förhållandena i Lappland i april. Vanligtvis ingen köld men mycket sol. Ambitionen är således att Ylläs-Levi loppet skall bli känt utanför landets gränser. Det återstår att se hur de lyckas med en så tuff utmaning.

Nu är då första loppet mellan Ylläs och Levi skidat. Rutten mäter 57 km och är således inte den kortaste möjliga. Stilen är klassisk. Arrangören har sökt en naturskön dragning och medvetet undvikit isarna (min gissning). Det kom lite fler åkare till första upplagan än jag förväntat mig, men än så länge är det en mycket liten tillställning. Enligt resultatlistan startade 278 skidåkare på fulla distansen och nästan alla kom i mål. Banan var inte helt lätt. Enligt min pulsklocka (Suunto Ambit 2) var totala stigningen 700 m. Första halvan är den jobbiga delen, på slutet är det sen ganska flackt. En extra utmaning för arrangören var det varma vädret, speciellt nattetid. Något tillfruset spår fick vi inte och stavfästet var ganska uselt på vissa avsnitt. För några enstaka som körde på blanka skidor var det säkert extra besvärligt. I övrigt var det en trevlig tillställning. Pistmaskinen hade dragit tre parallella spår hela vägen. Det fanns tillräckligt många serviceställen och arrangemangen lyckades till alla delar tycker jag.

För egen del är jag riktigt nöjd. Innan var jag osäker på var jag stod hälso- och konditionsmässigt. Nu fick jag ett kvitto på att åtminstone något har gått mot det bättre denna vinter. Jag befinner mig inte länge i fritt fall och grämer mig därför inte över att jag förlorade rejält åt tidigare världsmästaren Oddvar Brå och något mindre åt OS-medaljören Pertti Teurajärvi! Skidorna fungerade nästan perfekt loppet igenom i det våta föret. En blandning av Wide och Rossa är ett beprövat koncept som fungerade bra även denna gång. Banan stiger genast från första början upp mot Kotamaja, men den tyngsta stigningen är i sluttningen på Iso Kukasvaara. Där gick det riktig slow-motion för min del. Vid Iso Kukasvaara fanns också den största utmaningen nerför. Utförslöpan kurvade passligt utmanande och det gick ganska fort. Till all tur fick jag ränna helt ensam och lyckades stå på benen. Kraften tröt i armarna på slutet, men energin räckte bra ända in i mål.

Enligt ett obekräftat rykte kommer loppet att byta riktning nästa år. Då blir slutdelen riktigt tuff, eftersom de största backarna finns i yllästerrängen. Hur utförsåkningen blir då återstår att se för den som deltar.

Återhämtande länk

Dagens återhämtande länk gick från stugan i Äkäslompolo till Kotamaja, Latvamaja, Kesängin Keidas och tillbaka hem. Totalt ca 23,5 kilometer med flera pauser och i ett lagom lugnt tempo.

Det var mycket folk ute idag. Soligt och vackert väder på förmiddagen. Föret var det heller inget fel på.

Tillbaka på banan

Efter en paus på flera år var jag äntligen tillbaka på banan igen. Jag deltog i Ylläs-Levi Ski Maraton som ordnades i dag för första gången i historien. Loppet går i klassisk stil mellan Äkäslompolo och Levi och är ca 57 km långt.

Det var ett tungt lopp i krävande förhållanden. Så nu är jag mer än nöjd när jag lyckades ta mig i mål utan större bekymmer.

Nöjda deltagare efter målgång i Ylläs-Levi Ski Marathon 2016.

Två nöjda deltagare efter målgång i Ylläs-Levi Ski Marathon 2016.