Mera Milles

Steget mellan sport och konst behöver inte alltid vara långt. Min första bekantskap med konstnären Carl Milles kom genom Lidingöloppet. Hans motiv har prytt medaljerna genom åren.

Lingöloppsmedaljer från 90-talet med Carl Milles motiv.

Lidingöloppsmedaljer från 90-talet med Carl Milles motiv.

Annonser

Besökte Millesgården

Förra veckan när vi var på Lidingö besökte vi också Millesgården. Det var verkligen på tiden. Under 90-talet var vi så gott som årligen till Lidingö i samband med Lidingöloppet men det blev aldrig tid för något museébesök.

Millesgården byggdes av Carl Milles och hans fru Olga Milles och där finns nu deras konstverk samlade. På området finns bl.a. deras ståtliga hus, en skulpturpark och konsthallar. Museéområdet ligger högt och fint i sluttningen mot Värtahamnen. Väl värt ett besök.

Tärjä dsesbo å backorna

Under en kursdag förra veckan kom jag och en annan kursdeltagare in på ämnet släktnamn. Bland annat kunde vi konstatera att många släktnamn i Terjärv slutar på ”backa”.

Som en fortsättning på den diskussionen skulle det kanske passa med en dikt, skriven av Hilding Widjeskog, där temat är de många backarna. Dikten heter ”Tärja dsesbo å backorna”, vilket översatt betyder Terjärv bröllop och backarna.

Tärjä dsesbo å backorna

 

Fö leng saan va ja ti Vasa.

Tå kom ein kaar å fråga åv me,

vadanifrån e tu?

Ja sa, ja e från Tärjär.

Nå, heitä du Hästbacka?

Ja svara ne.

Nå heitä du Österbacka?

Nå huj haj.

Nå tå heitär du Storbacka.

Nä int hä heldär.

Tu e int från Tärjär om int du heitä naa på backa.

 

Tå byrja a birätt.

Ja vaalt bjodi ti en dsesbo i byi Hästbacka,

tuku beeas kan int a backa.

Så ja la sondaskläädä å kraga på nacka.

På biljettn sto i:

Samling vid Sunabacka.

 

Vi väälkomstportn sto eitt par,

båtvå va di glad å hälsa å nicka.

Saan drack ja välkomstkaffi

å to veitbrö från booli

som sto på träbocka.

Ti lärt va laga vi Stomossbacka.

Från Nörrbacka kom foltsi i stor skocka.

Mytsi kom från Smidibacka i mindä flocka.

Vi Fossbacka hoppa di på steina å stocka.

tå vi for övä ågä ti Kvänosbacka. Allihop sökt di si ti dsesbogåln

som ho gango va på Sunabacka.

 

Gambäl släktinga kom från Rätsibacka, Österbacka å Bodbacka.

Kosinä från Bråttbacka, Kaitbacka å Flakabacka.

 

Föst på ana daan kom di från Dahlbacka å Bynisbacka.

Mostäs släktinga från Vistbacka å Dahlsbacka föld

mä töm som kom från Storbacka å Kvänbacka.

Dsinast for di fram Larikbacka, Bäribacka, Pickvisbacka

å så övä ti Breidbacka.

 

Vininklääshaldarä från heila Tärjär di had sanka

fö brudä ho va från Raumabacka.

Eit par va en pojk å en flicko

å langin rad iväg si stsicka.

 

Ein pepakako å rö limonad

hä fick vi baket vigseln ti skål mä å dricka

å rikti nett ein hadd di åt mi hitta.

Tå ja fråga vadanifrån ho ha vali stsicka

valt o skamli å sa:

Från Pilkkabacka.

 

Å skaffarä å kocka töm hadd di från heila

Kolambyi å Hästbackbyi plocka.

Hövoskaffarn ha va från Kaddjisbacka.

Ein bliistro från ficko a plocka

som a blåst i å foltsi ti bolä locka.

Fösta dan fick vi koka strömdsi

risgrynsgröitn å froktsoppo.

Ana daan hadd di brynagröitn å ärttarocka.

Å skaffarä å kocka ti huikka å hoppa.

Tå di spillkoma å tillbringarä på båra plocka.

 

Å bossi va brugomi å grann va brudä

mä skrovelmässingskrono

som hört ti skrudä.

Å solä stsein å hornmusik hösta övä heila backa.

Spelmännä va från Vekabacka, Risbacka å Breidbacka.

Danslava va laga mä bräädä ovanåv stocka.

Spelmanslava ha va opp på bocka

å bjerkka hadd di varvi åkring toppa.

Ongdomi som dansa ti bocka å backa.

Mä tåna å klacka i golvi di knacka.

Hä va mä purpuris figulistaktn som di pracka.

 

Ja hört gobba som kavera å bocka

et nesavispari va från Timbäbacka.

 

Fostoräättä kom från Nybacka å Lyttsbacka,

Från Pottbacka som e nära Åsbacka.

Så kom di meir från Mandäbacka å Norrbacka.

Nu råka ja töm som heitä Skullbacka

som bor ti nära Utibacka.

Ti va int na mang från Vammosbacka å Heimbacka

Män heila sjacki från Djupsjöbacka å Södäbacka.

 

Heck-kärrkörand från Langbacka å Skallobacka

Handlarn va från Messäsbacka å Kakolamatt

ha kom från Snårbacka.

Ti va no beedd från Langsjöbacka som e stsöni när Bjölasbacka

Män hä va sama daan ein dsesbo på Vitsvidibacka

så tii va folttsi från Häsibacka å Kankobacka  å Bjerkbacka å Vambacka.

 

På ana daan saan di hadd iti brynagröitn å rosnsoppo å ärttarocka

tå hornmusik åtä byrja folttsi locka

samlast parä åtä i stor skocka.

Mitt i rindsi satt två kaar vi eit bool på backa

å folttsi to sedla ur ficko som di leet på bricko.

Hä va gobbdans å pojkdans

tå di sko penga åv folttsi plocka.

Ti hadd allsorts konstä å knycka som ja tyckt va lycka.

Mitt i allt stal pojka brudä mä heila skrudä

saan di gobba ner hadd knacka fo di mä ä ti Rymbacka.

 

Ja kan int glöm hodi dsesbo vi Sunabacka.

Hä vaalt iti å doppa så ja vaalt follproppa.

Tå ja for heim vänst ja om å tacka å bocka.

Hä dsoor ja tå ja for om vi Göukbacka.

Konstens dag

Här kommer ett bra tips för en gångs skull. Tjuvstarta Konstens Natt och besök konstgallerierna redan på dagen! Det gjorde vi idag och det var helt suveränt. Ingen hets och trängsel alls. Man kan titta i lugn och ro och det finns gott om tid att diskutera med konstnärerna.

En konstnär vi inte diskuterade med var Adolf Bock (1890-1968). Hans tavlor finns nu på Tikanoja. Han var skicklig på att måla hav, båtar och sjöfart. Vackra alster som finns att se fram till 13 oktober.

Har man konstgallerierna undanstökade blir det sedan mera tid över för allehanda happenings och performance. Något det finns verkligt gott om på Konstens Natt.

KonstensNatt01080813

Sambatåget har blivit en klassiker på Konstens Natt

 

Reggaemusik på Strampen

Reggaemusik på Strampen

Kristina från Duvemåla

En fantastiskt föreställning! Berörande och vacker. Det är mitt omdöme efter att äntligen ha sett musikalen på Svenska Teatern i Helsingfors. Starkt manus med mycket känslor, njutbar musik, fina rollprestationer och en imponerande scenografi. Den 3 timmar och 40 minuter långa föreställningen var aldrig i närheten av att bli långtråkig.

Samtidigt som Finland spelade VM-hockey mot Tyskland på fredagkväll avnjöt vi en trerätters i grannskapet. Och medan löparna svettades på Helsinki City Run satt vi i lugn och ro på teatern. Ingen tvekan om att kulturen hade ett klart grepp detta veckoslut. Borde man kanske oroa sig?

Svenska Teatern den 4 maj 2013

Svenska Teatern den 4 maj 2013

Kulturellt slappande

Trots att jag stått över Botnicyklingen de senaste åren har loppet ändå lyckats engagera mig som åskådare. Dock inte idag. Det var i stället Monäsrodden som fick uppmärksamheten denna helg. Det var första gången för vår del.

Monäsrodden visade sig vara en trevlig tillställning med varierat program för både yngre och äldre. Med musikuppträdanden, marknad, veteranbilsutställning, ponnyridning mm. Och så seglades det, och roddes förståss. En av sommarens bästa dagar, åtminstone vad vädret beträffar.

Konstverk på Touren

Tour de France är över för denna gång. Det är ingen tävling som jag följt med något extra stort intresse. Men i nyhetsrapporteringen såg jag en intressant TV-bild.

Någon hade satsat tid, möda och givetvis sina konstnärliga anlag på en åker. Ett imponerande konstverk av gigantiska mått (flera hektar?) hade formats i grönskan. Säkert inget som kommer cyklisterna till del. Knappast folket i följebilarna heller. Hela gänget switchar ju förbi på ett ögonblick. Men för ett kort stund får TV-tittarna njuta av konstverket.

Jag tar mig friheten att låna TV-bilden och visa upp den.

Korsusauna

En verklig facilitet vid Edvinsstigen är korsubastun. Det är en äkta rökbastu som förverkligats efter Edvin Hevonkoskis idéer. Själva byggandet har byföreningen gjort på talko, redan för drygt 15 år sen. Tanken var att återskapa en autentisk krigstida miljö. Till bastun går man således via en löpgrav.

Byföreningen sköter uppvärmningen och hyr ut bastun till mindre grupper. Alla förutsättningar finns till avkoppling i en så speciell miljö. Stämningsfullt en mörk höstkväll.

Och här slutar då följetongen om Edvinsstigen för denna gång.

Trångt i paviljongen

Många gubbar och gummor har farit illa när de tjänat vid Edvinsstigen i ur och skur. Det är först nu när ohälsan tagit dem som de fått tak över huvudet. Terminalvården är förlagd till en öppen paviljong.

En liten bildpresentation

av konstverken som kantar motionsbanan Edvinsstigen. Totalt finns över 100 statyer av de mest varierande slag. Här ett axplock.

Man har alltså gott om åskådare när man motionerar här. Fast av den mer tystlåtna sorten.

Edvins mest kända

konstverk är Tarja. Kanske av den anledningen att statyn gjorde en resa till Helsingfors år 2005.

Men den gör sig bättre på stenen i skogsbrynet än på några lastpallar utanför Kiasma. Det är i alla fall min åsikt.

Edvins bästa

En av Edvins Hevonkoskis statyer har flyttats en liten bit bort från Edvinsstigen. Sedan ett år tillbaka pryder konstverket trafikrondellen vid Prisma. Rondellen ligger endast ett stenkast från huset där Edvin bodde.

Konstverket föreställer en finländsk soldat med sin häst och är min personliga favorit. Att ge detta konstverk mer synlighet var ett lovvärt initiativ. Här visade också staden prov på smidighet.

Edvinsstigen

I terrängen mellan Vapenbrödrabyn och Bobäck finns ett litet rekreationsområde med en motionsbana som heter Edvinsstigen. Banan är i kortaste laget, endast 1,3 km lång, men den är jämn och fin och har belysning. Edvinsstigen är dock mycket mer än bara en motionsbana.

Banan är kantad av ett stort antal konstverk. Det handlar främst om skulpturer i trä och metall. Och bakom detta står en enda person. Han hette Edvin Hevonkoski (1923-2009) och bodde i Vapenbrödrabyn. Edvin var till yrket metallarbetare, men mycket konstnärligt begåvad. Det är en imponerande samling konst som nu kantar motionsbanan. Tyvärr har en stor del farit illa redan, främst då träskulpturerna som stått oskyddade i skogen. Skulpturerna i metall verkar vara mera långlivade.

Edvinsstigen är definitivt värd ett besök.

Fortsättning följer.