Äntligen en lite längre MTB-tur! Det får jag jag tacka mitt fina cykelsällskap för. Det blev en vända till Vikminne och tillbaka. Ca. 50 km blandad körning på skogsvägar och asfalt.
Det går lättare i sällskap. Åtminstone att komma sig ut.
Etikettarkiv: Cykel
Gamla gubbar skall köra heldämpat
Det är i allmänhet billigare att köpa rätt pryl genast från början. Då klarar man sig undan med ett köp.
När jag köpte min första MTB-cykel för ett par år sen hade jag ambitionen att träffa rätt på första försöket. Jag köpte en riktigt bra hardtail-cykel i tron att det var en sådan jag skulle ha. Snart visade det sig att en heldämpad hade varit bättre.
I år reparerade jag skadan och köpte en heldämpad. Det blir förstås dyrare att köpa två gånger men å andra sidan kan slutresultatet bli bättre. I mitt fall blev det riktigt bra.
Gamla gubbar skall köra heldämpat, helt klart!
Heldämpad Wilier 101FX. Bakom Wilier 501XN.
Cykelvasan 2016
Deltog i dag i Cykelvasan. Det gäller alltså att ta sig från Sälen till Mora på cykel. Distansen är drygt 94 km. Eftersom rutten i det närmaste är samma som den man skidar behövs en terrängcykel. Det var andra gången jag deltog.
Jag är nöjd med dagen. Riktigt nöjd. Ingen vurpa, även om det var nära två gånger. Vädret blev alldeles utmärkt och det gick lite snabbare än jag vågat hoppas.
Jag vet inte exakta antalet deltagare men jag skulle gissa att det ligger vid ca 13 000. Ändå är det ingen större trängsel någonstans under loppet, -inte som jag upplevt i alla fall. Arrangemanget är av toppklass, precis som de svenska tillställningarna brukar vara. Man startar i grupper med 5 minuters intervall. Jag tror att det var 52 startled i år. Jag startade i det 26:e ledet kl 10:15.
Starten i Berga by ligger ca. 200 meter högre än målet i Mora. Nedförsbacke alltså! Men det är långt i från hela sanningen. Det finns många tunga backar i loppet. Min Suunto visade att vi tog drygt 770 höjdmeter under loppet. Medelpulsen blev 146. Jag fick placeringen 4386 totalt och 135 i den egna åldersklassen.
Det finns några saker jag kunde förbättra när det gäller cykling. Jag har alldeles för dålig teknik och är för feg i utförskörningen. Jag plockade mycket placeringar i de långa stigningarna. Men ännu fler svischade förbi när det gick utför.
Att sova i Transtrand natten innan är suveränt. Det är hur bekvämt som helst att kunna cykla till starten när starttiderna är så olika.
Fattar inte
Jag förstår inte riktigt varför det det skall hinna bli juli månad innan jag kommer mig ut med landsvägscykeln. Nå, det är inget att grubbla över. Får väl vara nöjd med att premiärturen nu är avklarad. Dagens tur, 74 km, gick till Norrskat och tillbaka.
Jag gjorde ett misslyckat försök att snylta på cykelgänget från VIS. Försökte hänga på från början men redan i Alskat fick jag vika ner mig.
Landsvägscyklarna flyttade ut.
På cykel som ombyte
Tog hjälp av cykeln i dag. Ingen långlänk dock, endast ca 30 km. Det blev en tur runt Levitunturi med en avstickare upp på Utsuvaara. Tungt, tungt uppför.
Väl uppe får man åter en gång konstatera att Utsuvaara är ett exklusivt område med utsikt åt nästan alla håll.
Image by Iphone
Äntligen en cykeltur
Det har blivit sparsamt med cyklandet i sommar. Någon bra anledning till svackan finns knappast. Men i går fick jag sällskap och det var precis vad som behövdes. Det blev en tur till småbåtshamnen i Vikminne, i huvudsak längs skogsvägar. Ingen långlänk direkt men ändå sommarens längsta. Passligt cykelväder dessutom.
Paus i Vikminne
Första maj
Årets första maj-utfärd blev en aerobisk runda från Smedsby via Laihia-Tervajoki-Lillkyro-Veikars och tillbaka till Smedsby.
Det gäller att klä sig rätt. Temperaturen nådde visserligen 5 °C som högst, men det var ändå riktigt ruggigt på sina ställen på grund av en bister nordanvind.
Image by Iphone
En pärla
När jag sprang i cykelaffärer upptäckte jag en riktigt snygg ped. En MTB, Hand Made in USA med full suspension. Inget för mig ändå, eftersom det närmast var en damcykel. Det är lite synd att att en så fin cykel skall stå i affären så jag uppmanade frun att köpa. Hon var tveksam i det längsta men lät sig övertalas till slut.
Nu är det tveksamt om jag ens har hushållets finaste cykel längre. I så fall får jag skylla mig själv.
Cannondale RZ 120 Femin
Beslöt mig
till slut. Det blev en Wilier 501. En kolfiberram alltså. Om valet är vettigt eller inte återstår att se. Något negativt har jag dock inte hunnit upptäcka under några kortare inledande turer. Tvärtom, cykeln erbjuder en riktigt härlig och fin åkkänsla.
Men snabbt fick jag bekräftat det som jag smått befarat. Nämligen att även den här cykeln måste trampas!
Wilier 501XN. Årsmodell 2013 med kolfiberram.
Ett sista försök
Min motionscykling kom av sig, den hann inte ens börja. Någon Botniacykling blir det inte för min del denna sommar heller.
Nu skall jag göra ett sista desperat försök att komma igång med cyklandet. Jag tar fart och köper en helt ny cykel, en MTB. Jag är väl medveten om att det inte är cykeln det hänger på, men jag upplever att här behövs nu en riktig kick. Visserligen har jag har alltid sagt att jag inte behöver någon terrängcykel. Men jag är väl inte sämre än att jag kan ändra mig.
Efter ett långt dividerande har jag nu lyckats reda ut vilken typ av cykel jag skall ha. Det blir en ”jäykkäperä”. Jag har också ringat in två tänkbara alternativ. Men sen tog det stopp. Hur jag än vrider, vänder och analyserar så kan jag inte bestämma mig.
Skulle jag välja med förnuftet skulle saken vara klar. Då blir det en Cube LTD Race. Men jag fungerar inte alltid så rationellt när det det gäller den här typen av anskaffningar. Därför hänger Wilier 501 fortsättningsvis med som ett alternativ.
Obeslutsamheten är total just nu.
Cube LTD Race 29 med aluminiumram
Wilier 501 XN med kolfiberram.
Hög tröskel
Det är nu fjärde säsongen i följd som den hänger där utan att ha varit ner av kroken en enda gång. Min landsvägscykel alltså.
Ambitionen att plocka ner den och börja cykla har funnits varje år. Så också i år. Men av någon anledning kommer jag inte över tröskeln när det gäller cyklandet.
En Trek och Kona landsvägscykel till minimal nytta så länge de hänger i taket.
De kommer från alla håll!
Alltså cyklisterna i Köpenhamn.
Att cykeln är ett vanligt transportmedel i Köpenhamn hade jag hört om. Men att det skulle finnas så många cyklister överraskade rejält. Det bara vimlade av dem, åtminstone i rusningstid. Att man inte hamnade under någon cykel är närmast ett under. De kom precis från alla håll. Och det var faktiskt tillåtet att cykla mot trafiken på enkelriktad gata.
Det fanns alla möjliga konstiga cykelmodeller. Intressant att få se cyklar som inte ens visste att fanns. Men den traditionella mummocykeln var klart vanligast.
Att det cyklas är ju verkligen positivt. Inte minst för miljön. I största möjliga mån skall jag låta mig påverkas av det jag såg.
Cyklister i Köpenhamn.
Bogart 