Kipchoge under drömgränsen

Det skrevs idrottshistoria idag på förmiddagen. Eliud Kipchoge gick som första löpare i världen under den magiska gränsen två timmar på maraton. Tiden blev 1:59:40.

Loppet var planerat i minsta detalj och gick på en platt bana i Wien med start på morgonen. Kenyanen hade hjälp av inte mindre än 41 topplöpare som fungerade som farthållare. Bland andra var bröderna Ingebrigtsen med och hjälpte till. Kipchoge löpte helt jämnt loppet igenom. Kilometer efter kilometer på prick 2:50. Helt galet tempo! I mål verkade han hur fräsch som helst.

Rekordet kommer inte att godkännas som officiellt världsrekord eftersom inga andra löpte hela distansen. Men vad gör det det, Eliud Kipchoge skrev ändå in sig i historieböckerna. Dessutom har han sen tidigare det officiella världsrekordet på 2:01:39.

Jubileumsmaraton i dag

Vasa Maraton löptes i dag. Det var närmast perfekta förhållanden när den 30:e upplagan gick av stapeln.

Jag ville uppleva stämningen och ställde mig på startlinjen. Naturligtvis inte på maraton, men på kvartsdistans. Och det blev en fin dag.

Vasa Maraton fyller 30

I morgon är det igen dags för Vasa Maraton. Ett evenemang som dragit över 500 löpare de senaste åren. Fint löparväder utlovas till i morgon, precis som det har varit de flesta gångerna genom åren. Inte helt omöjligt att jubileumsloppet lockar till nytt deltagarrekord.

När Vasa Maraton drog i gång i tiderna var tanken att starten skulle ske på torget med en bana som delvis går genom stan men också längs Vasas fina stränder. Det blev bara en tanke. Den auktoritära polischefen på den tiden sade var skåpet skulle stå. Polisen skulle absolut inte ställa upp på några trafikarrangemang, något som självfallet hade varit nödvändigt. Tävlingsplatsen fick därmed bli Karlsplan och maratonbanan gick helt och hållet utanför stan. Det torde annars ha varit maratonprofilen Mauri JV. Öljymäki som kom med idén till loppet. Han har löpt varje år och ställer upp i morgon igen.

Det kom drygt 200 deltagare första året. Det var mer än vad arrangören förväntat sig, eftersom nummerlapparna tog slut. Själv var jag en av dem som kom till start. Det skulle vara kul om man ännu 30 år senare kunde ställa sig på startlinjen. Men något sådant är inte att tänka på för min del. För 30 år sen sprang jag på tiden 3:11:21 och det räckte till en fin 12:e plats i allmänna klassen. Men också på den tiden fanns det många i de äldre åldersklasserna som sprang fortare.

Av ren nostalgi tror jag att jag skall hämta ut en nummerlapp till kvartsmaraton. Det borde jag klara av, om inte annat så gående.

Tidningsklipp ur Pohjalainen för 30 år sen.

Tidningsklipp ur Pohjalainen för 30 år sen.

Två föredettingar

En dag förra veckan när vi satt i Panoramabaren på hotellet kom ett för oss främmande par fram och började prata. De hade suttit vid ett av grannborden när de hörde sitt modersmål (läs dialekt!) pratas. Mannen frågade så småningom vad vi heter. När jag sade mitt namn replikerade han genast: ”Då är du maratonlöpare”! Jag svarade något i stil med att, ”nej, tyvärr inte, på sin höjd en före detta maratonlöpare”. Mannen svarade, ”det är jag också”.

Det skulle visa sig att vi hade flera saker gemensamt, åtminstone rent siffermässigt när det gäller löpningen. Vi hade debuterat på maraton samma år och dessutom i samma tävling, alltså 1983 i Helsingfors. Och så hade vi nästan exakt samma tid som personbästa.

Vad jag vet så har vi inte träffats tidigare, trots att vi många gånger deltagit i samma lopp. Mannen var ju bekant, men endast som ett namn i resultatlistorna. Nu fick namnet plötsligt ett ansikte. Men till det krävdes en spanienresa. Så kan det gå till när två föredettingar möts.

Maratonlopare01141013foto: Cati

Jubileumsmarathon

Jubilleumsmaraton är undanstökat. Jag tog mig runt, mot alla odds, men inte mer än så. Alltså inget man skriver hem om. Åtminstone inte gärna.

Hela tilltaget, för min personliga del alltså, kan sammanfattas:

  • dumdristigt
  • onödigt
  • en parentes i livet

Men visst finns det glädjeämnen. Min fru tog sig också runt. Med goda krafter. Stort Grattis!

Medaljen i Jubileumsmarthon stockholm 1912 – 2012

Olovligt låg standard

Igår löptes Helsinki City Marathon. Jag har deltagit 15 gånger men hållit paus de senaste åren. Jag ögnade snabbt igenom resultatlistan från igår och konstaterade åter en gång hur katastrofalt dålig standard vi har. Åtminstone när vi jämför med situationen för 20-30 år sen. Den här negativa utvecklingen är något av en gåta för mig.

Jag sprang mitt personbästa i Helsingfors 1985. Tyvärr vet jag inte min placering då, men min gissning är den låg i trakten av 500. Min bästatid skulle ha gett placering 43 i allmänna klassen, och placering 87 när man beaktar alla åldersklasserna igår. Dessutom har loppet mer deltagare nu.

I Vasamaraton har standardsänkningen varit ännu tydligare. På senare år har endast en handfull löpare gått under 3 timmar. År 1987 var 58 löpare under. Till och med 9 löpare i den så kallade motionsklassen. Peter Klemets blev ”bara” tvåa det året med tiden 2:17:32!

Det är framför allt i skiktet strax under eliten som den stora uttunningen har skett. Utrustningen, kunskapen och träningsmetoderna borde rimligtvis vara bättre nu. Men något väsentligt saknas. Och det kan inte vara så mycket annat än träningen. Närmare bestämt träningsmängden.

Jag är inte så mycket tävlingsmänniska att detta skulle harma mig på något sätt. Det är nu bara ett konstaterande, som jag inte finner logiskt. Som motionär noterar jag i stället med glädje att antalet deltagare stigit under åren. Att delta är större än att prestera!

Bokslutet

Eftersom maratonepoken kan tänkas vara över för min del återstår endast bokslutet. Det presenteras här, visserligen i oreviderad form. Skulle maratonkarriären av någon anledning ännu få en fortsättning får detta duga som mellanbokslut.

Kan bara kort konstatera att de uppsatta målen aldrig nåddes. Men det är ju ingalunda ovanligt i dessa bistra tider. Till god redovisningssed hör att en verksamhetsberättelse bifogas. Jag tar mig friheten att utelämna denna helt och hållet. Ger mig därmed direkt på den numeriska delen.

Redovisningsperiod: 1983-2010
Antal maraton (42,195 km): 75
Summa distans: 3164,6 km
Totaltid: 11 dygn, 3 timmar, 19 minuter och 14 sekunder.
Snittid: 3:33:51
Snittfart/km: 5:04
Medelpuls: 160

Lista på alla loppen.

Ruskamaraton startade

För en stund sedan startade Ruskamaraton i Levi. Jag fick inte klart för mig hur många löpare som gav sig i väg men klart är att Ruskamaraton lockar massor av folk fortsättningsvis. Själv har jag löpt här ett tiotal gånger men idag övar jag på min nya roll som åskådare.

Det är en fantastiskt fin höstdag här i Levi. Klart solsken och ca 12 grader för tillfället.

Snart sker starten på halvmaraton. Det är ett arrangemang som jag sett bara här i Levi. Det betyder att de som löper helmaraton får sällskap av halvmaratonarna sista 10 km. Något som hjälper lite mot tröttheten kanske.

Själv skall jag försöka ta mig igenom dagens halvmaraton. Det blir nog en jogga-gå taktik skulle jag gissa. Vi får se om en stund!