Petsmo vandringsled

Vi gick Petsmo vandringsled idag i finvädret, med start från vikminnevägen. Av de österbottniska vandringslederna som vi testat är nog Petsmo vandringsled en av de bättre. Absolut, på min skala då alltså. Varför? Jo, på plussidan kan åtminstone noteras

  • många fina pausställen med vindskydd och grillmöjlighet
  • många alternativ vad gäller längd och vägval med bra skyltning
  • varierad skogsterräng och man passerar många vackra skogstjärn
  • startplats finns på två olika ställen

Petsmoborna har satsat otroliga resurser och talkokraft på denna vandringsled. Vi tackar!

Mera info på petsmobornas hemsida

Böle City Trail

Det ordnas ett motionslopp här i grannskapet som heter Böle City Trail. Start och mål är vid Vikingborg UF i Böle. Jag har aldrig deltagit i loppet, löpning är inget för mig längre. Jag har inte ens bekantat mig med bansträckningen tidigare.

Idag beslöt vi oss för att promenera runt 10 km-slingan. Det blev en positiv upplevelse. Jag blev överraskad av att hela rutten, nästan, går längs skogsstigar. Det hade jag inte förväntat mig. Omgivningen var fin och terrängen så där lagom småkuperad. Trevligt med en så fin rutt så nära.

Cyklonette, -ett minst sagt udda projekt!

Bland de aktiva i Smedsby Hembygdsförening finns några riktiga eldsjälar. Då tänker jag i första hand på våra Teknikveteraner. Under åren har dessa entusiaster renoverat ett stort antal maskiner av alla möjliga slag, små som stora. För tillfället har de ett mycket märkligt projekt på gång. De renoverar nämligen en bil. Eller rättare sagt bygger. En skapelse som är ett mellanting av motorcykel och bil, men som representerar de första stegen i bilens historia. Av den ursprungliga konstruktionen finns endast ett fåtal delar kvar. De enda originaldelarna är framhjulet, dess fjädring och motorhyllan.

Framvagnen till Cyklonette, hittad i stenröse
Framhjulet

Bilen heter Cyklonette och är en trehjuling. Den är byggd i Tyskland, troligen år 1911. Denna bil är det enda exemplaret i Finland. Totalt finns endast ett tiotal museiexemplar bevarade i Europa. Det unika med Cyklonette är att den saknar ratt. Den styrs med hjälp av ett handtag som sitter i ändan på en stång. Med ett enhandsgrepp manövreras hela bilen. Chauffören sitter ensam i framsätet, medan baksätet rymmer två personer.

Den ursprungliga bilen kom till Finland på 1920-talet. Det sägs att det var en Övermarkbo som köpte den när han besökte en ögonläkare i Tyskland. Den blev antagligen skrotad i krigstider eftersom metallmaterial var efterfrågat. Framhjulet, fjädringen och motorhyllan bärgades ur ett stenröse i Molpe långt senare av en av våra teknikveteraner.

Nu har våra eldsjälar jobbat i mer än två år med att forska, undersöka, göra ritningar, konstruera och bygga. I dagsläget finns ett nytt chassi, fjädring, bromsar, bänkar, ett unikt styrsystem och en omonterad motor med koppling.

Det var med hjälp av googlesökningar som motorn hittades. Två alternativ dök upp, ett i Tyskland och ett i Uruguay. Beställning lades på uruguaymotorn och efter några osannolika sammanträffanden landade den så småningom i Smedsby. Av utseendet att döma hade den stått ett antal år i djungeln. Men nu är den putsad och fin.

I Australien finns en annan entusiast som också renoverar en Cyklonette. Han gör saker och ting mycket omsorgsfullt och systematiskt och har har varit till en avgörande hjälp för smedsbyprojektet. Australiensaren har skickat ca 500 bilder av det egna projektet med detalj på detalj. Med hjälp av bilderna har vår chefskonstruktör gjort upp ritning efter ritning. Modeller har byggts i trä, mässingsdetaljer har gjutits och det har svarvats i hemmagarage och verkstäder. Och det har varit mycket jobb vid metallsvarven. Speciellt kopplingen och växellådan imponerar.

Våra entusiaster har i detta skede satt ner tusentals med arbetstimmar på projektet och betalat ur egen ficka. Det behövs mera slantar och antagligen 1000 timmar till innan alla detaljer är gjorda.

Hoppas jag får anledning att återkomma.

Ny skyltning på kommande

Området med Smedsby Hembygdsförening ligger så gott som mitt i byn, men är samtidigt lite undangömt. En skylt vid vägen som skulle upplysa allmänheten om området och verksamheten har lyst med sin frånvaro. Men det blir ändring nu.

Ett av sommarens projekt har varit just en ny skylt. Det kommer att bli en skylt i metall, modell större. Det har brunnit i ässjan hela sommaren och nu börjar vi se resultatet av smedens jobb. Fundamentet vid vägen är också klart. Så i början av nästa säsong kan vi förhoppningsvis resa en ny och fin skylt.

Faltak

För ett par år sen flyttades en gammal smedja från Storgård till Hembygdsföreningens museiområde. Smedjan är verkligen gammal, årtalen 1742, 1746 och 1759 finns inristade i stockväggen. Smedjan hade hunnit fara riktigt illa, det fanns inte mycket mera kvar än stockväggarna. Och knappt det, för i smedjan hade det bokstavligen brunnit i knutarna. Några verkliga eldsjälar inom föreningen valde ändå att varsamt montera ner stommen och flytta den.

Smedjan timrades upp senaste sommar. Den kommer inte att inredas på något sätt. Den gamla stockstommen får berätta sin egen historia åt betraktaren.

Ett av årets talkoprojekt var att lägga taket. Smedjan fick ett faltak. Med handöverfräs gjordes spåren i takbrädorna.

Utställningsrum på kommande

Sedan något år tillbaka deltar jag i Smedsby Hembygdsförenings verksamhet. Under sommarmånaderna är aktiviteten störst och då samlas vi till jobbkväll varje måndag. Eller talko som den typen av arbete heter. Drygt tio personer möter troget upp varje vecka.

I sommar har vi som vanligt haft flera olika projekt på gång. Ett av dem är ett utställningsrum för mindre maskiner och föremål. Rummet bygger vi uppe på hövinden i byggnaden som från början varit fähus. Två personer avdelades för uppdraget i våras, jag hade turen att vara den ena.

Vi är kanske halvvägs nu när säsongen är över för denna gång. Vi fick väggarna riktade och isolerade. Bjälklaget är på plats och innertaket skivat. Nästa sommar fortsätter vi. Då borde rummet bli klart.

Panelbyte

Förra veckan blev det lite byggarbete igen. Jag hjälpte till med panelbyte på en husfasad i Nyköping. Den gamla panelen revs bort, den var över 100 år gammal och pinad av väder och vind. Åldern har gjort sitt åtminstone på det estetiska planet. Det fanns gott om småsprickor på ytan. Men i övrigt var brädorna helt friska. Tunga som bara den tidens tätvuxna virke kunde bli. Dagens snabbväxande skogar ger knappast samma goda kvalitet. Min bedömning är att gamla panelen nog hållit i minst 100 år till. En intressant fråga är då, hur länge håller nya panelen?

Hur som helt, det var trevligt med lite byggande igen mellan varven.

Gammal panel rivs bort från timmerväggen
Nya panelen på plats. Väntar på rödfärg.

Konfirmandträff, -en stark tradition

I fjol var det 50 år sedan jag konfirmerades. Traditionen i hemförsamlingen innebär att då kommer en konfirmandträff att ordnas. Så blev det ändå inte, coronarestiktionerna satte käppar i hjulet. Någon konfirmandträff kunde inte hållas.

I år har någon, eller några, tagit tag i saken och skridit till verket. Träffen blev av idag. Först högmässa i kyrkan, sedan mat och trivsam samvaro i församlingshemmet.

Ett stort tack till Johan och övriga i organisationsgruppen! Det var verkligen trevligt.

Traditionen med konfirmandträffar är stark i Terjärv.

PS. Gruppfotot togs av Peter Nylund

Inte ens en minut av OS-sändningarna

Efter nyligen avslutat sommar-OS gjorde jag ett alldeles osannolikt konstaterande. Jag har inte tittat på en endaste TV-sändning från Tokyo. Inte en enda minut! Det är faktiskt sant, trots att det känns som en omöjlighet.

Vad detta beror på har jag inget svar på. Någon allvarlig störning är det sannolikt fråga om. Jag borde kanske söka vård men vet inte riktigt för vad.

Så nu avvaktar jag till efter vinter-OS.

Öppet Spår i BotniaVasan

Skidloppet BotniaVasan blev förstås inställt detta coronaår. I stället beslöt arrangören att hålla Öppet Spår under en veckas tid. Det var ett lyckat beslut, åtminstone sett ur nejdens skidåkares perspektiv.

Den egna konditionen är inte längre vad den brukar vara så här vintertid. Trots att det blev en bra vinter till slut har jag inte skidat som vanligt. Kroppen vill inte det som jag vill. Så något behov av att åka öppet spår har jag inte känt. Jag har sett det närmast som en omöjlighet. Under den gångna veckan slogs jag ändå av en tanke. Tänk om jag skulle försöka! Arrangören hade passligt en bakdörr öppen, man kan vika av på 25 km spåret om det känns för jobbigt.

Så, jag vallade bästa skidparet och igår åkte jag Öppet Spår. Hela banan 52 km! Vädret var det bästa tänkbara, och det var mycket folk i farten. Jag hade inga större problem i något skede, utan gnuggade på i ett någorlunda jämnt tempo. Stannade tre gånger när jag fotograferade och drack. Det blev ett nästan fyra timmar långt nöje. Är faktiskt positivt överraskad nu efteråt.

I fiberns tidevarv

Äntligen fick vi fiber! Bättre sent än aldrig heter det visst. Fibern har hägrat i många år redan, men det har inte funnits möjligheter. Av någon anledning har Elisa inte varit intresserad, trots att de har övrig infra färdigt på området. Däremot har JNT visat intresse och grävt fiber nu i höst. Fibern har varit indragen i huset några veckor redan men först idag kom en gosse och svetsade anslutningarna. Kul att nu vara i takt med tiden!

Vi har minimerat den trådlösa kommunikationen i huset genom att dra några nya nätverkskablar. Ett Mesh-nätverk sköter routerfunktionen och Wi-Fi trafiken. Två Linksys noder sköter detta.

Jag lyckades rensa en del i komponenter och sladdar i samband med ombyggnaden. För tillfället är det struktur och ordning. Åtminstone så pass att jag just nu är nöjd.

Något vildvuxen internetkoppling innan ombyggnad
Husets nya ”internetcentrum”

Lång, lång paus

Det blev en lång paus på bloggen, den längsta någonsin. Kommer bloggen alls att överleva? Vi får se.

Ännu längre paus har det blivit med min sommarskidåkning. Men nu fick jag äntligen till kort länk, 14 km. Inte så mycket men kanske ändå en början. Det är över 4 år sen jag senast rullade på asfalt.

Jag har alltid varit feg på rullskidor. När jag åker hemifrån tvingas jag korsa en massa vägar trots att jag håller mig till gång- och cykelbana. Jag har aldrig känt mig säker i trafiken och det blir bara sämre med åren.

Nu tog jag ett nytt grepp. Jag åkte bil till Fågelberget och körde rullskidor några varv mellan Stormossen och Kvevlax. Bra asfalt och inte en enda korsning. Det räckte för att rullskidåkningen skulle kännas säker.

FM i Vörå

Den gångna helgen, 31 januari…2 februari, var det FM på skidor i Vörå. På fredagen var det sprintstafetter, på lördagen klassiska distanser, 10 km för damer och 15 km för herrar, och på söndagen stod sprint på programmet. Tävlingarna var en stor utmaning för arrangörerna på grund av det varma vädret och snöfattiga vintern. Men allting lyckades till slut och det blev en riktigt fin fest med både dramatik och spänning. Det 2,5 km långa spåret var ordentligt krävande.

Här några bilder från lördagen.

Första året med solenergi

Mer än ett år har redan runnit i väg sedan vi installerade solpanelerna på hustaket. Det är kanske läge för en årsredovisning.

Det var med en viss spänning vi gick in i solpanelsatsningen. Skulle förhoppningarna infrias eller blir det en flopp? Det fanns osäkerhetsmoment med i bilden, såsom att huset inte står optimalt vänt vad väderstrecken beträffar, taket har inte rätt lutning och det finns ett grönområde med skymmande träd för nära inpå. Hur mycket inverkar detta?

Satsningen floppade lyckligtvis inte. Första årets produktion kom att ligga helt i linje med förhandskalkylerna. Totalt har anläggning producerat ca 7 MW fossilfri energi. Det är en tredjedel av vårt årsbehov. Under några gynnsamma dagar kom vi upp i effekter på 8 kW, och som bäst kunde vi bokföra över 60 kWh producerad energi/dygn. Det är snäppet mer än vad jag på förhand vågade hoppas.

Som man kan gissa, och som diagrammet visar, så producerar solen mest under sommarmånaderna. Större delen av solenergin, nästan 4 800 kWh, har vi sålt ut på nätet eftersom det egna energibehovet inte är så stort just då.

Solpanelanläggningen har tydligt visat vilken enorm potential som finns i solenergin. Tyvärr verkar utbyggnaden i samhället ske ganska långsamt. Kommunerna kunde på ett enkelt sätt ta ett krafttag runt detta. I varje beviljat bygglov borde en liten solpanelinstallation ingå som obligatorisk.

Vi har nyligen installerat en luftvärmepump i huset. Tanken är att den skall få bidra till ökad boendekomfort i form av kyla sommartid. Luftvärmepumpen borde passa som hand i handske. När solen skiner och det behövs kylning, då finns samtidigt förmånlig solenergi att tillgå.

Solenergi, egen produktion 2019

Sommar och sol betyder mycket solenergi

Dags att packa ihop

En lapplandsvecka går snabbt. För min del är det dags att säga tack och hej till Levi för denna gång. Det blev fem dagar med skidåkning vilket jag är mycket nöjd med. Vädret och föret var hur bra som helst, det gick att skida varje dag.

Jag är nöjd att avsluta nu. Kroppen fick sig en riktig chockbehandling och skidåkningen känns verkligen i kroppen. En bättre konditionsnivå att starta från hade nog underlättat betydligt.

Skidvecka december 2019, sammanfattningsvis.

Kipchoge under drömgränsen

Det skrevs idrottshistoria idag på förmiddagen. Eliud Kipchoge gick som första löpare i världen under den magiska gränsen två timmar på maraton. Tiden blev 1:59:40.

Loppet var planerat i minsta detalj och gick på en platt bana i Wien med start på morgonen. Kenyanen hade hjälp av inte mindre än 41 topplöpare som fungerade som farthållare. Bland andra var bröderna Ingebrigtsen med och hjälpte till. Kipchoge löpte helt jämnt loppet igenom. Kilometer efter kilometer på prick 2:50. Helt galet tempo! I mål verkade han hur fräsch som helst.

Rekordet kommer inte att godkännas som officiellt världsrekord eftersom inga andra löpte hela distansen. Men vad gör det det, Eliud Kipchoge skrev ändå in sig i historieböckerna. Dessutom har han sen tidigare det officiella världsrekordet på 2:01:39.

Besökte Särkitunturi

Denna dag bjöd på ett förträffligt uteväder. Som gjord för en tur till Särkitunturi.

Särkitunturi bjuder på en speciell natur med fin utsikt åt flera håll, men det är väl Pallas som lättast fastnar i blickfånget. Jag har varit där några gånger tidigare, men aldrig har det varit så mycket folk som i dag. Särkitunturi verkar ha exploderat i popularitet. Parkeringsplatsen svämmade över så att det var nästan en kilometer lång parkeringskö på vägrenen.

Stigen har förbättrats och bjuder nu på ett bekvämt underlag. Och så har det byggts en fin grillkåta med toaletter vid kärnen halvvägs. Avståndet från väg 79 till toppen är knappa 4 km och stigningen drygt 200 m. Alltså inget större dagsverke att ta sig dit.

En halv tradition

Förr i världen när jag höll på med löpning föddes några små traditioner. En var att åka till Levi i början av augusti och delta i Ruskamaraton. En annan var att dagen efter maratonloppet vandra över Kätkä.

Det blev en tur till Lappland även i år. Någon löpning har inte kommit på fråga de senaste åren och förstås inte i år heller. Men vandringen över Kätkä blev av. Något mödosam blev den dock. Att vandra nerför i branta sluttningar kan vara ansträngande för halvtrasiga knän.

Det var disigt och ingen sikt uppe på fjället. Men vädret var i övrigt helt perfekt. Lagom temperatur och ingen vind. En bra dag med en 18 kilometers promenad!

Obligatorisk korvgrillning uppe på Kätkä.

 

Vindstilla men disigt uppe på Kätkä

 

Höjdprofil för rutten över Kätkä

Mallorca för första gången

För en dryg vecka sen kom vi hem från en vecka på Mallorca. Och det var faktiskt första gången vi besökte den anrika semesterön.

Det blev en lite annorlunda vistelse denna gång eftersom vi hade barn och barnbarn med på resan. Totalt var vi nio personer. Hela arrangemanget planerades och gjordes på barnens villkor.

Mitt omdöme är att resan blev riktigt bra. Inga missöden, inga besvikelser. Vi bodde strax söder om Alcudia, i utkanten av Can Picafort. Det barnvänliga hotellet Valentin Playa de Muro bjöd på ett passligt boende. Ingen trängsel. Hotellpolen låg alldeles intill våra bungalows. Den fina sandstranden låg på lagom gångavstånd. Mat serverades morgon som kväll.

Tacksam över att resan blev av. Mallorca kunde man gärna besöka på nytt.

Eagles i Stockholm

Det var storpojkarna som spelade och sjöng igår kväll. Alltså The Eagles som hade konsert i Stockholm. Det var fullsatt i Tele2 Arena.

”Det blir inga fyrverkerier och ingen koreografi. Vi är bra några gubbar som skall spela lite musik.” Med de orden av Don Henley inleddes kvällens konsert.

Obegripligt att de orkar ännu, 70-åringarna. Två och en halv timme stod de på scenen och levererade alla sina greatest hits! Låtar som Take it easy, One of these nights, Tequila sunrise, New kid in town, Hotel California, Desperado mm. Häftig musik med skön stämsång, som bara Eagles kan.

Behöver knappast tilläggas att vi var ganska nöjda när vi sökte oss ”hemåt” i juninatten.

Tyvärr fick publiken inte ha kameror med så det blir inga bilder denna gång, förutom dessa mobilbilder.

Sorti från skidspåret

Det har varit fin skare på morgnarna den senaste veckan. Så pass att jag till och med kom mig för att åka lite skidor. Att kunna ta på skidorna vid husknuten och staka ut på en skare som håller är verkligen inte illa.

I går när jag skejtade runt på fälten i grannskapet där de ännu finns gott om snö kom plötsligt en sur gubbe emot. Jag känner honom som typen som tror sig äga hela byn. Det han hävde ur sig lämpar sig inte för tryck ens på denna blogg, men han menade att åkrarna i Smedsby inte är till för skidåkning. Jag räknade långsamt till tio och under tiden hann jag utom hörhåll.

Förbjudet för skidåkare!