Rhythm & Blues på Ritz

I går hade Wentus Blues Band en spelning på Ritz. Enligt planen skulle bluesmannen Roffe Wikström vara med. Men Roffe tvingades lämna återbud på grund av hälsoproblem. Han lär göra ett nytt försök senare.

Mats Ronander ersatte, och det gjorde han bra. Ronander, en ny bekantskap för mig, är en synnerligen meriterad musiker som spelat med bl.a. Ulf Lundell, Ted Gärdestad, Grymlings, Robert Wells och turnerat jorden runt med Abba.

Wentus spelade låtar från sin nyutkomna skiva Throwback. Skivan kan ses som en hyllning till de bluesartister som Wentus spelat och turnerat med genom åren. Kvällens Rhythm & Blues-repertoar passade min smak alldeles utmärkt, inte minst tack vare Mats Ronander.

Annonser

Livligt på onsdagar

För ett par år sen skrev jag ett blogginlägg om inspelningsplatsen för TV-programmet Renées brygga. Inlägget lockar besökare ännu två år senare. Folk är nyfikna på var inspelningsplatsen finns och googlar flitigt på onsdagskvällarna när programmet sänds, och lite på söndagarna när reprisen går, och hamnar då in på Bogartsblogg. Det syns i läsarstatistiken som WordPress presenterar.

Renées brygga har ny inspelningsplats i år, så tyvärr kan jag inte bidra med något matnyttigt. Sorry! Inlägget som jag skrev för två år sen hittas här.

Mycket trafik på onsdagarna när folk googlar på Renées brygga.

 

Botniavasan 2018

Efter många korta skidlänkar tidigare i vinter  var det i dag läge för en längre. Jag fick till vinterns första långlänk när jag skidade Botniavasan. Det är ett långlopp på 52 km i klassisk stil som går i Vörå. Loppet har ordnats 12 gånger och för min del var det åttonde gången. Avsikten med mitt deltagande var enbart att få till en längre länk.

Ambitionen att skida en långlänk i lugnt tempo misslyckades till en del. Det är ju så att när nummerlappen kommer på så försvinner förståndet i samma ögonblick. Det gick alltså lite fortare än planerat men i efterhand grämer det ändå inte på något sätt. Jag är positivt överraskad att sluttiden blev lite under 3:30.

Dagen bjöd på ett fint vinterföre med en temperatur på ca -6 °C. Spåren var hårda och fina. Det blev nog en fin skidsöndag för alla inblandade. Ca 500 skidlöpare deltog. Hoppas många motionsåkare i nejden inspireras av dagens fina förhållanden och ställer upp kommande år.

Inför ett lopp brukar mycket av tankeverksamheten surra runt vallningen. Så inte denna gång. Vallatillverkarna lägger alltid ut sina rekommendationer men dessa var mer eller mindre oanvändbara för min del eftersom jag inte förnyat mitt vallalager på flera år. I ett tidigt skede bestämde jag mig att använda gamla beprövade burkar. Som fäste satte jag två varv Vauhtis K15 underst på grundvallan, sedan tre varv K18. Det var ett koncept som fungerat tidigare och det fungerade också i dag. Glidet var också bra trots att jag helt skippade pulvret.

Österbottens Regemente gör sig klara för startskottet

Nöjd åkare efter Botniavasan 2018

En bra månad

Januari överraskade och kom att bli en riktigt bra månad. Åtminstone här på våra breddgrader ur ett skidåkningsperspektiv. Inte överdrivet mycket snö men tillräckligt för att hålla i gång spåren. Hela månaden har bjudit på lagom minusgrader, utan vare sig värmeböljor, regn- eller köldperioder. Efter alla slarvvintrar kan man inte vara annat än nöjd och glad.

En sökning i motionsdagboken visar att årets januari månad är en av mina bättre någonsin under de drygt 20 år som jag motionsskidat. Eftersom jag inledde vintern med en olovligt dålig kondition satte jag som målsättning att inledningsvis skida många men korta länkar. Det upplägget lyckades tack vare ett utmärkt skidväder. Så tillsvidare är jag nöjd. Något kvitto på bättre kondition har inte ännu. Men jag hoppas ju.

Antal kilometer i januari månad under de år jag åkt skidor:
1997  259 km
1998  338 km
1999  147 km
2000  385 km
2001  445 km
2002  374 km
2003  290 km
2004  420 km
2005  356 km
2006  332 km
2007  340 km
2008  253 km
2009  261 km
2010  309 km
2011  284 km
2012  450 km
2013  435 km
2014  221 km
2015  110 km
2016  66 km
2017  26 km
2018  415 km

 

Nytt för i år, -släggkastning

Jag vet, jag har gnällt tidigare över folk som inte kan uppföra sig i ett skidspår. Jag har mött ryttare, hundförare, mopedister, cyklister och en massa folk som annars bara trampar sönder spåret. Så jag trodde att jag sett allt. Ända tills i går när jag stötte på två typer som kastade slägga i skidspåret vid Botniahallen. Det är så man knappt tror sina ögon.

I övrigt sköter kommunen botniahallsspåret riktigt bra. Det är ett nöje att skejta där. Åtminstone då när det inte är släggkastning på gång.

Återupptäckte skidspåret i byn

Det finns nu så pass mycket snö att det går att skida i hemknutarna. Vädret är dessutom skidvänligt för tillfället. Här om dagen hörde jag att spåret vid Botniahallen har öppnat, så jag sökte mig dit efter en obegripligt lång paus.

Spåren visade sig vara lite omgjorda sen jag skidade där senast. Jag vet inte när, men i något skede har en riktig spårmaskin blivit skaffad. Spåren var pistade och höll en mycket bra standard. Suveränt bra om man vill skejta. Inte ofta man överraskas positivt när det gäller kvalitén på skidspår i dessa trakter. Men desto roligare!

Jag kollade i min motionsdagbok och den visar att det är 12 år sen jag senast skidade vid Botniahallen. Obegripligt!

Storleken har betydelse!

När jag uppgraderade telefonen för snart ett år sen blev jag kvar med den gamla. Tanken var att använda den gamla telefonen med det mindre formatet vid utevistelse och i motionssammanhang eftersom den ryms bättre i fickan. Telefonerna har samma nummer och fungerar helt parallellt tack vare operatörens Multi-SIM-tjänst.

Nu efteråt har det visat sig att den mindre telefonen blev liggande och mer eller mindre oanvänd. Den förlorar alltid mot den större. En skärm blir aldrig för stor. Åtminstone har jag inte sett någon sådan. Det må sedan handla om telefon, dator eller TV. Lyckligtvis finns det nästan alltid en tillräckligt stor ficka ett pressa ner den större telefonen i.

Packar ihop

Efter sex dagar i följd på skidor i Levi är det nu läge att packa ihop och resa hem. Så känns det i kroppen. Synd bara att lämna detta vinterfagra landskap. Vädret i Lappland är väldigt mycket ett lotteri den här årstiden, och jag lyckades dra en vinstlott den här gången. Det har snöat en del men nästan bara nattetid. Och temperaturen har hela tiden legat på några minusgrader. Endast i dag var det tillfälligt lite kallare. Något blixtföre har det förstås inte varit i nysnön.

Och från och med nu håller sig solen borta i nästan tre veckor.

Sammanfattningsvis:

Suunto Ambit3

Jag gjorde nyligen en uppdatering på pulsmätarfronten. Jag skaffade en Suunto Ambit3 Run. Jag har kört med Suunto Ambit2 de senaste fem åren.

Ambit3 är något mindre och smidigare. Den är modernare tack vare sin mobilanpassning men är i övrigt en ganska basic modell. Den saknar t.ex. barometrisk höjdmätning, vilket Ambit2 har. Höjdmätningen i Ambit3 är GPS baserad och därmed inte så noggrann.

När jag jämför höjdkurvorna mellan de båda klockorna så ser man tydligt skillnaden. Ambit2 ritar upp en betydligt noggrannare kurva. Men om man mest rör sig på den österbottniska slätten så spelar detta knappast någon större roll. Det som ändå är intressant många gånger, åtminstone för mig, är beräkningen av den totala stigningen. På den punkten är Ambit3 rent av dåligt. Man kan nästan med blotta ögat se att den räknar fel. Varför det är så kan jag inte begripa. Antagligen kommer någon ny programuppdatering att korrigera detta. Men GPS-onoggrannheten vad höjdmätningen beträffar får vi leva med.

Hur som helst, Ambit3 har det mesta som behövs och är mycket smidig att använda tack vare sin mobilanpassning. Data kan trådlöst överföras via telefonen till Suuntos Movescount. Och Movescount vill man inte vara utan.

Suunto Ambit3 och Suunto Ambit2 till vänster

Städat

Under badrumsrenoveringen var hobbyrummet fullproppat med bråte. Knappt så man kom sig in. Efter att renoveringen blev klar åtog jag mig att röja upp. Det lyckades över förväntan. Jag blev smått överraskad själv.

Ett tydligt tecken på förändring är att man nu kan se flera kvadratmeter golvyta. Utrymme finns plötsligt för både cykeltrainern och selkäkippi och det är rejält med benutrymme i TV-soffan. Undrens tid är ännu inte förbi!

Suomi Finland 100

Så grydde då dagen när det självständiga Finland fyller 100 år. En fantastisk fin morgon med klart väder och några köldgrader. Självständigheten har uppmärksammats hela detta år men idag når firandet sin kulmen. All orsak att då tänka på alla män och kvinnor som offrat så mycket för vår självständighet. Själv har jag inte behövt offra något men ändå fått uppleva större delen av den här perioden.

Jag har också ett minne av när Finland fyllde 50. Om jag kommer rätt ihåg fick hela skolklassen varsin granplanta. Med plantan följde en skylt av koppar där det stod något i stil med ”Denna gårdsgran blev planterad 1967 när Finland varit självständigt i 50 år”. Jag hade tydligen inget handalag med planteringen och skötseln för min gran överlevde inte.

I år är firandet avsevärt mera glamoröst än vad det var för 50 år sen. Såpass att jag dagen till ära köpte två flaskor Freixenet. Vet inte alls hur just den här skumpan smakar men jag valde den på grund av etiketten. Jag tyckte att den såg passande ut för en 100-års fest. Den är nu i kylen och väntar på kvällen. Chokladen som frun köpte är redan öppnad.

Badrummet fixat

Vår badrumsrenovering som pågått hela hösten är nu klar. Det har den varit sen ett par veckor tillbaka och vi börjar så småningom vänja oss vid ett förnyat badrum. Några större missar har vi lyckligtvis inte upptäckt ännu.

Min insats blev inte överdrivet stor denna gång. Förutom planeringen så gjorde jag det minimala elarbetet. Belysningen förnyades helt och just den biten är jag lite smånöjd med (läs helnöjd). Jag lyckades med konststycket att fälla in LED-armaturer i det befintliga taket utan att behöva riva. Operationen lämnade inga synliga spår och takbelysningen fungerar nu med både dimmer och närvarogivare. Nice!

Infälld dimbar LED-belysning i taket. Tänds med närvarogivare.

 

Integrerad LED-belysning i spegel och lavoarskåp.

En vecka i Costa Adeje

Teneriffaveckan är historia och den gick alldeles för snabbt. Möjligtvis att den var för kort i båda ändarna. Vi hade turen att få ett extremt varmt och fint väder. Temperaturen låg på båda sidorna om 30 grader största delen av tiden. Konstigt nog blev det ändå inte för varmt. Det speciella denna gång var att oberoende av tid på dygnet var det varmare ute än inne.

Boendet i Costa Adeje var riktigt bra. Hotellet Riu Arecas hade ett hyfsat bra läge, bara ett stenkast från strandpromenaden. Allting fungerade fint. Halvpensionen som vi valde visade sig vara ett lyckat drag. Obegripligt förmånlig dessutom. Som extra bonus fick vi varje kväll njuta av bra livemusik. Det kunde vi till och med göra från egen balkong.

Att vi valde Costa Adeje berodde mest på den långa och fina strandpromenaden som går från Costa Adeje genom Playa de las Americas ända till Los Christianos. Vi vill röra på oss och vår huvudsakliga sysselsättning är att promenera. Ett par gånger gick vi till Los Christianos och tillbaka, det blev drygt 15 km. Totalt knallade vi en bra bit över 100 km under veckan.

Costa Adeje är ett vackert och trivsamt område tycker jag. Inte samma gytter som i Americas och Christianos, utan lugnare, grönare och luftigare. Ett område byggt med stil.

Strandpromenaden genom Costa Adeje

Offroad morgonlänk

Till våra teneriffavanor hör en morgonlänk innan frukost. Det brukar vara mörkt när vi far och ljust när vi kommer. Eftersom vi var tillbaka på normaltid (vintertid) i morse började det ljusna redan vi sjutiden. Vi valde att gå förbi byn La Caleta mot Playa Paraiso. Ända till Playa Paraiso kom vi oss inte, det var alldeles för många raviner på vägen. Men en trevlig tvåtimmars offroad promenad fick vi till i alla fall. Vi gick förbi flera grottor där det bodde folk. Såg nog ut som ett minimalistiskt boende.

På modevisning

Efter några riktigt varma och sköna dagar på Teneriffa utan några utsvävningar befann vi oss i går kväll helt plötsligt på en modevisning. Vem hade trott det? Nå, helt i misstag hamnade vi inte där. Jag anade på förhand att något riktigt proffsigt var på gång när vi flera gånger promenerat förbi stranden Playa del Duque där catwalken och läktarna byggdes. Alltså vi sökte oss dit och det blev en riktigt trevlig tillställning. Inte minst tack vare den fina inramningen i solnedgången och skymningen.

Eftersom mode inte är riktigt min grej, åtminstone inte ännu, så jag skall inte recensera visningen desto mera. Jag kan bara konstatera att vilken tillställning som helst kan vara sevärd om den är tillräckligt proffsigt gjord.

Återbäring

Det blev 14 burkar i återbäring från sommarstugan. Av sommarens budget på 24 burkar förbrukades således endast tio. Det kan i värsta fall få konsekvenser för nästa års budget. Självklart inte bra.

av Bogart Postat i Humor

Strilade för självständigheten

Finlands självständighet firas detta jubileumsår på alla håll och kanter. Igår kväll var det traktens brandkårer som hyllade hundraåringen. Genom hundra munstycken sprutade brandkåren vatten i Vasas inre hamn till tonerna av Sibelius’ Finlandia. Ett fyrverkeri från Sandö gav tillställningen en effektfull inramning.

Favoritmärket ett minne blott

När det en gång i tiden blev aktuellt att skaffa vitvaror till hushållet var det i huvudsak ett märke som gällde. Asea Skandia! Förtroendet var orubbligt, när en maskin kom till vägs ände ersattes den med en ny av samma märke. I något skede bytte märket namn till Cylinda.

Märket säljs inte längre i Finland och servicen har de senaste tio åren varit problematisk av någon konstig anledning. Det har lett till att många Asea Skandia/Cylinda-prylar nu fått lämna hushållet.

Varmvattenberedaren lyfte vi ut i sommar. Den var efter 26 års tjänstgöring fullt funktionsduglig och har aldrig blivit servad. Kanske vi ändå var inne på rätt spår en gång i tiden vad märket beträffar?

Långsamt långsamt

Badrumsrenoveringen som startade för fyra veckor sedan framskrider långsamt. Det är torkningen som tar tid. Inte mycket att göra åt, bara att vänta. Hösten är inte världens bästa tid för torkning heller. Fuktigheten i betongen ligger fortfarande över 90% efter drygt 3 veckors torkning. Den borde fås ner till 85%.

Bröllopsyra

Senaste helg var det bröllopsyra i familjen när vår dotter gifte sig. Det var vigsel i Oscarskyrkan och bröllopsfest på Värdshuset Kräftan. I Stockholm alltså.

Det blev en vacker och fin tillställning, åtminstone om man frågar mig. Inget överdrivet utan precis lagom.

Jag tog ledigt från fotograferandet denna gång, så någon bildkavalkad kan jag inte bjuda på just nu.

Irene och Oskar

Loffe

Nyheterna berättar denna morgon att Janne Loffe Carlsson är borta. Han var en av mina favoriter. En mycket speciell och mångsidig person, -skådespelare, komiker, trummis för att nämna något. Han blev 80 år.

Loffe som trummis

Loffe med damsällskap