Smajlet återfann sig

Ingen lyckad dag för finländarna i Spaniens GP. Inte för Kimis supportrar heller. När Kimi tvingades bryta redan på första varvet kunde inte pojken i ferrarimössan hålla tårarna tillbaka.

Lånad bild från Formula 1-twitterkonto.

Men Kimi räddade ändå dagen för lillpojken. Bilden med den gråtande pojken uppsnappades av Scuderia Ferrari och stallet fixade till ett oväntat möte i depån. Efter en träff med idolen och ny mössa återfann sig livsglädjen. Kimi tillskrevs massor med kredits för den gesten.

Genomslagskraften på social media är enorm. Det var Twitter denna gång.

Lånad bild från Formula 1-twitterkonto

Sommarstuga till salu

En sommarstuga på en hög och vacker tomt vid Peckassjön är nu till salu. Det är min farbror som säljer.

Sommarstället bildar en fin helhet med en huvudbyggnad, stockbastu, lider, matkällare och en timrad lada. I stugan på ca 60 kvadratmeter finns kök, allrum, två sovrum och dessutom ett gästrum och bastu med egna ingångar. Stugan är ett robust och gediget bygge från 70-talet. Det kan jag personligen intyga eftersom jag själv var med och byggde. Elanslutning finns.

Jag beklagar det något trista bildmaterialet. Det är en blandning av sommar- och vinterbilder men det bästa jag får fram för tillfället.

Tipsa gärna om detta fina objekt ifall du känner någon som söker en sommarstuga i Terjärvtrakten! Jag står gärna till tjänst med mera uppgifter.

Lite jandiabilder

Resan till Jandia blev en lyckad historia. Det var full sol hela veckan och temperaturen var precis lagom. Hotellet var bra och det var ingen trängsel någonstans.

Jandia bjuder på en lång och fin sandstrand. Den passar oss alldeles perfekt eftersom vårt huvudprogram oftast bara är att röra på oss. Tack vare den jämna och fina sanden är det behagligt att gå barfota.

Jo, Jandia kan vi nog rekommendera.

Servicevänlig installation

Det mesta skall vara enhetligt inom EU länderna i dag men skillnader finns fortfarande. När det gäller installationsteknik finns det tydliga skillnader mellan Finland och Sydeuropa. Eventuellt kan klimatet spela en viss roll. Men vem som ligger före i utvecklingen har jag inte riktigt koll på.

Tycka vad man vill om de spanska installationerna, men kablaget ligger verkligen lättåtkomligt på fasaderna. Färdigt öppnade kopplingsboxar ger snabb access vid ändringar och felsök.

Möjligtvis kunde man föra en diskussion angående den estetiska biten.

Hotellbastun överraskade

Hotellet som vi bodde på i Jandia överraskade oss positivt på flera sätt. Det finns knappast något vi kan klaga på.

Den största överraskningen fick vi när vi upptäckte hotellbastun. Då handlar det inte om någon låtsasbastu, utan om en stor, äkta och ärlig finsk bastu utan krusiduller. I bastun finns ett panoramafönster med en fantastisk utsikt mot havet och stranden. En riktig strandbastu alltså! Bastukammaren var heller inte så dum. Den bjöd på en öppen vy mot havet.

Relaxutrymme på hotellets bastuavdelning.

 

Den finska bastun på Riu Palace Jandia har ett panoramafönster med fantastisk utsikt.

 

En snubbe klippte till min fru

När vi strövade runt i Jandia här om dan blev vi stoppade av en typ. Han frågade om vi har tid två minuter så han får visa en grej. Okay, två minuter, det hade vi nog.

Han hade ett papper i handen och en sax. Så började han klippa i pappret samtidigt som han sneglade på frun. Hon var tydligen modell.

Jag hann nätt och jämt plocka fram kameran och ta ett foto. Så var klippandet klart. Gubben satte sen alstret i en liten plastficka och visade. Vilken överraskning! Ett alldeles enormt fint konstverk, tillverkat nästan på nolltid. Otroligt hur vissa kan!

Hyrde cyklar

Vi har varit ganska flitiga att röra på oss här på jandiastranden. I dag sökte vi omväxling och hyrde cyklar. Det var ingen kostsam historia. För 8 euro per knopp fick vi MTB-cyklar och hjälmar för en hel eftermiddag.

Vi tänkte ta en tur till öns sydspets, där fyren La Punta de Jandía ligger. Grusvägen dit är riktig trevlig cykelväg. Krokig, kuperad men inte alldeles lätt. I dag blåste det ställvis så hårt att vi vände om redan halvvägs. Det var faktiskt jobbigt i motvinden. Resten av turen cruisade vi på cykelvägen längs jandiastranden. Lättåkt och ingen störande vind. Vi kan bokföra 40 km.

 

Ett lyckat undantag

Till en av mina principer hör att inte åka till södern när det är skidsäsong. I år blev det ingen skidsäsong för min del. Så varför inte passa på och göra ett undantag då?

Under en resa till Lanzarotemarathon för 15 år sen bodde vi som omväxling på Fuerteventura, – en blåsig och sandig holme. Då gjorde vi en dagstripp till södra delen av holmen och ett ställe som heter Jandia. Enligt guiderna skulle vädret där vara stabilare och soligare än på resten av ön. Och där fanns också en mycket fin sandstrand. Jandia imponerade den gången och vi konstaterade att hit borde vi återvända någon gång.

I år blev Jandia helt plötsligt verklighet igen. Efter fyra dagar här kan vi nu konstatera att det var värt att återvända. Vädret har varit helt perfekt så här långt. Och sandstanden är toppenbra. Kilometervis av fin ljus sand. Ett perfekt underlag för långa barfotapromenader.

Jandia känns sådär lagom litet, något som passar oss. Ingen trängsel någonstans och ingen störande biltrafik. Inte ens ett trafikljus! Tummen upp.

Dagens citat

Dagens citat hittar vi på insändarsidorna i Vasabladet, skrivet av Karl Augustson i Tenala:

”Det vore nu dags för Centern att byta ut sin logo och ersätta den med en vindflöjel.”

 

Livar upp på onsdagar

Bogartsblogg för ju numera en stillsam och tynande tillvaro. Men varje onsdagskväll kvicknar den till en smula. Inte för att jag skulle skriva nya inlägg på onsdagskvällar utan för att flera random läsare råkar trilla in just då. Och det finns en orsak.

I fjol skrev jag ett inlägg om inspelningsplatsen för TV-programmet Renées brygga. Inlägget hittas här. Årets programserie som nu är slut har sänts på onsdagskvällar. Folk är tydligen lite nyfikna på inspelningsplatsen och sitter och googlar. Några halkar in på min blogg, vilket wordpress-statistiken förtjänstfullt berättar.

Inget nytt manus ännu

Herrstafetten i Lahtis innehöll inga stora överraskningar. Norge tog sin nionde VM-titel i rad! Nästan osannolikt. I dag bjöd ändå Ryssland på bra motstånd men på sista sträckan fick Sergej Ustiugov vika ner sig mot starke Finn Hågen Krogh. Fyra lag kämpade om bronset. På upploppet spurtade Calle Halfvarsson bäst och Sverige knep bronset. Finland var med ännu i sista kurvan men när Matti Heikkinen föll i början på upploppet var loppet kört. Även Schweiz hann förbi. Finland borde nu få fram några bra fristilsåkare som dessutom har en bra spurt. Precis som i damstafetten åkte Finlands klassiska åkare bäst. Jauhojärvi och Niskanen alltså.

Efter några verkligt fina dagar i Lahtis återvänder jag nu till TV-soffan.

Damernas stafett i Lahtis

På dagens VM-program stod bl.a. damernas stafett 4×5 km. Norge pallade som vanligt för favorittrycket och segrade i överlägsen stil. Om silvret blev det en kamp ända till slutet. Sverige tog silver och Finland brons när Stina Nilsson spurtslog Krista Pärmäkoski inne på skidstadion. USA var även intresserad av en medalj men fick nöja sig med en fjärde plats.

I det finländska laget skidade Aino-Kaisa Saarinen, Kerttu Niskanen, Laura Mononen och Krista Pärmäkoski. Aino-Kaisa och Kerttu stod för fina insatser på de inledande klassiska sträckorna.

Det var mycket folk i dag i Lahtis.

 

Passiv kvalité

En kvalitetssöndag i TV-soffan börjar vara till ända. Det var ju nationsmästerskap på flera håll denna weekend. Skidor alltså.

Dagen började ändå med parsprinterna i Pyeongchang, Sydkorea, där det handlade om för-OS. Sedan blev det att följa med med SM från Söderhamn där skiathlon stod på programmet. Efteråt och delvis samtidigt pågick FM i Keuru(u) och parstafetterna. Det blev att se på två kanaler samtidigt. Sedan följde stafetterna från NM i norska Lygna. Otroligt fina vinterlandskap där med riktig natursnö(!) och en otrolig mängd deltagande lag (över 150 i herrklassen!)! Det var så fint att jag ännu var tvungen att se sammandraget som kom senare i kväll.

Visserligen är det något sorgligt att söndagsnöjet har en så här passiv karaktär. En liten tröst i sammanhanget är ändå att jag lyckades klämma in två promenader med Ivar på totalt 10 km mellan varven.

Ps. Grattis Minken till stafettguldet! Strongt gjort av Matu och Juuso. En taktisk fullträff på sista sträckan av Matu. Jess! Ds.

Bra ös på Ritz

Bluesdrottningen Louise Hoffsten har gjort flera besök i Österbotten under åren. Denna helg är det åter dags. Och som vanligt tillsammans med eminenta Wentus Blues Band.

Igår kväll var det konsert på Ritz. Repertoaren var i mitt tycke riktigt bra. Det svängde ordentligt och det var bra ös konserten igenom. Ingen svårighet alls att trivas i ritzfotöljen.

I kväll spelar de i Jakobstad och i morgon i Närpes.

Fick både sitt- och ståplats

Pensionärstillvaron förgylldes ytterligare ett snäpp denna vecka när jag begåvades med en egen pulpet i firmans nya citykontor. Och att flytta till city är en upplevelse bara i sig.

Jag ger planerarna och inredarna fullt godkänt. Kontoret känns funktionellt och är inrett med stil, dock utan överdriven lyx. Alla har bord som är höj- och sänkbara. Man kan alltså sitta eller stå. Inte alls illa, tycker jag.

Möjligtvis hittar vi lyxen på tekniksidan. Automatiken och de tekniska lösningarna är både påkostade och innovativa. Kontor, referens- och demoanläggning, allt i ett!

Tioårsjubilerar

Det är på dagen 10 år sen jag skrev mitt första inlägg på bloggen. Otroligt, men ändå sant. Ytterligare en påminnelse om hur tiden bara rusar.

Vad skrev jag då om i det första inlägget? Jo, väder och vind! Inget långt inlägg dock. År 2007 befann vi oss i en likartad situation som nu vad vädret beträffar. Jag var frustrerad över barmarken och vädret som velade. Jag hade gärna skidat den tiden på året men det fanns ingen snö. Inte då heller.

Inlägget kan ses här.

IMG_1635.JPG – Versio 2

Vågar vi hoppas på 2017?

År 2016 är till ända. Ett turbulent och kaotiskt år i stora världen men även i det finländska samhället. Den finska SOS-regeringen, antagligen den sämsta någonsin, körde över allt och alla. Detta var året när valfriheten inom hälsovården lyftes fram och blev viktigare än själva vården.

Finland skall nu fira 100 år av självständighet. Det borde vara värt att fira! Men fiilisen saknas för min del. Det gångna året har förstört så mycket.

Gott Nytt År alla!

Vågar vi hoppas på det?