Nu skall jag göra två saker som inte hör till vanligheterna, nämligen skriva ett inlägg på denna redan dödförklarade blogg och till råga på allt skriva om sjukdom och krämpor.
Jag råkade ut för en rejäl hälsosvacka den gångna sommaren. Det började med ett ryggskott, det hände i Juni. Inledningsvis hade jag riktigt ont i ryggen men skadan läkte snabbt och redan efter en vecka trodde jag att problemen var ur världen. Men så småningom blev ryggen sämre igen. I mitten av juli var jag ordentligt handikappad, hade svårt att röra mig, låg som en stock i sängen när jag knappt kunde vända mig. Till kvällarna märkte jag av en liten temperaturhöjning. Efter en vecka med förhöjd temperatur hasade jag i väg till vården.
Blodproven på HVC visade på kraftigt förhöjt CRP (infektionsvärde) och jag skickades till akuten. På akuten påbörjades genast intravenös medicinering med antibiotika. Efter diverse undersökningar och provtagningar blev jag inlagd på avdelning. På avdelningen fortsatte undersökningarna, det blev bl.a röntgen, CT röntgen och magnetröntgen. Efter magnetröntgen fick jag en första diagnos, en inflammation intill ryggraden.
Efter en vecka på sjukhuset försvann den akuta ryggsmärtan men antibiotikan ville inte riktigt bita på inflammationen. Jag blev patient på hemsjukhuset och den intravenösa medicineringen fortsatte i hemmiljö. Periodvis med dropp som tog över fyra timmar/dag att droppa. Och medicineringen den fortsatte, och fortsatte. Läget följdes upp med blodprov som togs tre gånger i veckan. Mådde rätt bra största delen av sjukdomstiden, men kroppen tog illa upp av all medicin. Två gånger hamnade jag ytterligare till sjukhuset på grund av neutropeni. Alltså jag fick brist på vita blodkroppar. Också för den åkomman fanns medicin att få, effektiv dessutom.
Den 18 oktober visade blodproven äntligen så pass bra värden att medicineringen kunde avslutas. Under sjukdomsperioden hann jag få 283 doser antibiotika! Antagligen rätt ansträngande för kroppen eftersom jag ytterligare behövde medicineras för clostridium, allergi och neutropeni. Ryggen känns inte helt hundra ännu men inflammationen ser ut att vara borta.
Varifrån inflammationen kom blir knappast klarlagt. Men jag är självfallet glad när problemen nu ser ut att vara över. Jag är också mycket nöjd med den vård jag fått. Jag trivdes bra på Inremedicinska avdelningen i splitternya och moderna H-huset, men speciellt bekvämt var det att vara patient på hemsjukhuset. Egna frun skötte i huvudsak den intravenösa medicineringen och hon tog också blodproven. Ett stort TACK!