Mätt på antibiotika

Nu skall jag göra två saker som inte hör till vanligheterna, nämligen skriva ett inlägg på denna redan dödförklarade blogg och till råga på allt skriva om sjukdom och krämpor.

Jag råkade ut för en rejäl hälsosvacka den gångna sommaren. Det började med ett ryggskott, det hände i Juni. Inledningsvis hade jag riktigt ont i ryggen men skadan läkte snabbt och redan efter en vecka trodde jag att problemen var ur världen. Men så småningom blev ryggen sämre igen. I mitten av juli var jag ordentligt handikappad, hade svårt att röra mig, låg som en stock i sängen när jag knappt kunde vända mig. Till kvällarna märkte jag av en liten temperaturhöjning. Efter en vecka med förhöjd temperatur hasade jag i väg till vården.

Blodproven på HVC visade på kraftigt förhöjt CRP (infektionsvärde) och jag skickades till akuten. På akuten påbörjades genast intravenös medicinering med antibiotika. Efter diverse undersökningar och provtagningar blev jag inlagd på avdelning. På avdelningen fortsatte undersökningarna, det blev bl.a röntgen, CT röntgen och magnetröntgen. Efter magnetröntgen fick jag en första diagnos, en inflammation intill ryggraden.

Efter en vecka på sjukhuset försvann den akuta ryggsmärtan men antibiotikan ville inte riktigt bita på inflammationen. Jag blev patient på hemsjukhuset och den intravenösa medicineringen fortsatte i hemmiljö. Periodvis med dropp som tog över fyra timmar/dag att droppa. Och medicineringen den fortsatte, och fortsatte. Läget följdes upp med blodprov som togs tre gånger i veckan. Mådde rätt bra största delen av sjukdomstiden, men kroppen tog illa upp av all medicin. Två gånger hamnade jag ytterligare till sjukhuset på grund av neutropeni. Alltså jag fick brist på vita blodkroppar. Också för den åkomman fanns medicin att få, effektiv dessutom.

Den 18 oktober visade blodproven äntligen så pass bra värden att medicineringen kunde avslutas. Under sjukdomsperioden hann jag få 283 doser antibiotika! Antagligen rätt ansträngande för kroppen eftersom jag ytterligare behövde medicineras för clostridium, allergi och neutropeni. Ryggen känns inte helt hundra ännu men inflammationen ser ut att vara borta.

Varifrån inflammationen kom blir knappast klarlagt. Men jag är självfallet glad när problemen nu ser ut att vara över. Jag är också mycket nöjd med den vård jag fått. Jag trivdes bra på Inremedicinska avdelningen i splitternya och moderna H-huset, men speciellt bekvämt var det att vara patient på hemsjukhuset. Egna frun skötte i huvudsak den intravenösa medicineringen och hon tog också blodproven. Ett stort TACK!

I sjukhussängen på Inremedicinska. Här blir man väl omskött.

Drog ett strå till stacken

Under hösten och vintern har vi kunnat se hur elpriserna nått nya höjder. Samtidigt har myndigheterna uppmanat oss att spara energi. Uppmaningen resulterade för min del i två nyanskaffningar. Det blev två nya värmepumpar, en till garaget och en till stugan i Levi.

Inte helt lätt att få tag i värmepumpar nu. Toppmodellerna är ständigt slut, och installatörerna har långa leveranstider. Jag nöjde mig en enklare pump till garaget eftersom den kom med kort leveranstid. Men till Lappland ville jag jag absolut ha en premiumpump. Med lite tålamod och mycket tur fick jag loss ett exemplar av just den pumpmodell jag fikade efter. Nämligen en Mitsubishi RW-25. Den har extremt bra prestanda. Levererar ännu i temperaturer ner mot -35°C.

När jag åkte upp till Levi i början av december hade jag en värmepump i bagaget. En lokal entreprenör gjorde installationen följande dag. Nu är pumpen alltså i gång. Levererar värme och sparar energi. Bekvämt dessutom att kunna ställa innetemperaturen hemifrån med hjälp av telefonappen.

Handarbetar ibland

Det är inte ofta jag handarbetar, men ibland händer det. Som i fjol när jag startade ett litet hobbyprojekt och byggde en fyr. Jag valde att bygga i trä, ett material som känns naturligt för mig. Och bygger man en fyr i trä är det kanske lämpligt att välja Ritgrunds fyr som modell. Det är landets enda träfyr och den ligger dessutom i Korsholm.

Jag har aldrig varit på Ritgrund och hade heller inga färdiga ritningar att gå efter. Så det blev att ladda ner några bilder från nätet och bilda sig en uppfattning om utseende och proportioner innan jag skissade upp den. Jag byggde i skala 1:10, på ett ungefär.

Fyren är sexkantig och smalnar av upptill. Lyktrummet är åttakantigt. En liten repetition i geometri krävdes nog innan de rätta måtten och vinklarna hittades. Det blev ett projekt som krävde lite kunnande i tre olika tekniker, träarbete, elektronik och plåtarbete. De två förstnämnda gick hyfsat lätt, medan taket var det som gav mest huvudbry. Jag fick lov att starta om några gånger innan jag fick till det. Att göra ett åttakantigt falsat plåttak, utan riktiga plåtverktyg, kan ha sin utmaning. Och bra blev det ju inte.

Det var från början tänkt att fyren skulle stå på havsstranden vid sommarstugan. Därför är fyren försedd med solpanel och batteri. Inte heller denna sommar fick jag den transporterad ut till holmen. Så risken är stor att den förblir kvar i garaget.

Bilderna nedan visar den färdiga fyren och några arbetsskeden under byggtiden.

Cyklonette, -ett minst sagt udda projekt!

Bland de aktiva i Smedsby Hembygdsförening finns några riktiga eldsjälar. Då tänker jag i första hand på våra Teknikveteraner. Under åren har dessa entusiaster renoverat ett stort antal maskiner av alla möjliga slag, små som stora. För tillfället har de ett mycket märkligt projekt på gång. De renoverar nämligen en bil. Eller rättare sagt bygger. En skapelse som är ett mellanting av motorcykel och bil, men som representerar de första stegen i bilens historia. Av den ursprungliga konstruktionen finns endast ett fåtal delar kvar. De enda originaldelarna är framhjulet, dess fjädring och motorhyllan.

Framvagnen till Cyklonette, hittad i stenröse
Framhjulet

Bilen heter Cyklonette och är en trehjuling. Den är byggd i Tyskland, troligen år 1911. Denna bil är det enda exemplaret i Finland. Totalt finns endast ett tiotal museiexemplar bevarade i Europa. Det unika med Cyklonette är att den saknar ratt. Den styrs med hjälp av ett handtag som sitter i ändan på en stång. Med ett enhandsgrepp manövreras hela bilen. Chauffören sitter ensam i framsätet, medan baksätet rymmer två personer.

Den ursprungliga bilen kom till Finland på 1920-talet. Det sägs att det var en Övermarkbo som köpte den när han besökte en ögonläkare i Tyskland. Den blev antagligen skrotad i krigstider eftersom metallmaterial var efterfrågat. Framhjulet, fjädringen och motorhyllan bärgades ur ett stenröse i Molpe långt senare av en av våra teknikveteraner.

Nu har våra eldsjälar jobbat i mer än två år med att forska, undersöka, göra ritningar, konstruera och bygga. I dagsläget finns ett nytt chassi, fjädring, bromsar, bänkar, ett unikt styrsystem och en omonterad motor med koppling.

Det var med hjälp av googlesökningar som motorn hittades. Två alternativ dök upp, ett i Tyskland och ett i Uruguay. Beställning lades på uruguaymotorn och efter några osannolika sammanträffanden landade den så småningom i Smedsby. Av utseendet att döma hade den stått ett antal år i djungeln. Men nu är den putsad och fin.

I Australien finns en annan entusiast som också renoverar en Cyklonette. Han gör saker och ting mycket omsorgsfullt och systematiskt och har har varit till en avgörande hjälp för smedsbyprojektet. Australiensaren har skickat ca 500 bilder av det egna projektet med detalj på detalj. Med hjälp av bilderna har vår chefskonstruktör gjort upp ritning efter ritning. Modeller har byggts i trä, mässingsdetaljer har gjutits och det har svarvats i hemmagarage och verkstäder. Och det har varit mycket jobb vid metallsvarven. Speciellt kopplingen och växellådan imponerar.

Våra entusiaster har i detta skede satt ner tusentals med arbetstimmar på projektet och betalat ur egen ficka. Det behövs mera slantar och antagligen 1000 timmar till innan alla detaljer är gjorda.

Hoppas jag får anledning att återkomma.

Konfirmandträff, -en stark tradition

I fjol var det 50 år sedan jag konfirmerades. Traditionen i hemförsamlingen innebär att då kommer en konfirmandträff att ordnas. Så blev det ändå inte, coronarestiktionerna satte käppar i hjulet. Någon konfirmandträff kunde inte hållas.

I år har någon, eller några, tagit tag i saken och skridit till verket. Träffen blev av idag. Först högmässa i kyrkan, sedan mat och trivsam samvaro i församlingshemmet.

Ett stort tack till Johan och övriga i organisationsgruppen! Det var verkligen trevligt.

Traditionen med konfirmandträffar är stark i Terjärv.

PS. Gruppfotot togs av Peter Nylund

Inte ens en minut av OS-sändningarna

Efter nyligen avslutat sommar-OS gjorde jag ett alldeles osannolikt konstaterande. Jag har inte tittat på en endaste TV-sändning från Tokyo. Inte en enda minut! Det är faktiskt sant, trots att det känns som en omöjlighet.

Vad detta beror på har jag inget svar på. Någon allvarlig störning är det sannolikt fråga om. Jag borde kanske söka vård men vet inte riktigt för vad.

Så nu avvaktar jag till efter vinter-OS.

Solcell eller batteri?

År 1987 köpte jag en miniräknare av märket Texas Instruments från Montins bokhandel. Räknaren har jag använt på jobbet i över 30 år. Allt som jag behövt en räknare till har jag räknat på denna. Någon annan har jag inte haft.

Det intressanta i sammanhanget är att jag aldrig haft något batteri i räknaren. Den är nämligen försedd med en solcell. Det omgivande ljuset i rummet har alltid räckt till för att driva räknaren. Inga bekymmer någonsin.

Någon statistik har jag inte men jag har en känsla av att den här tekniken inte använts i någon större utsträckning. Trots att tekniken funnits i årtionden behöver de flesta miniräknare ett batteri. Varför det? Att köra med solcell i stället för batteri borde vara bättre för både användare och miljö.

Miniräknare inhandlad år 1987

Iskmo-Jungsund vandringsled

I min näromgivning finns ett flertal naturstigar. En av dem är Iskmo-Jungsund vandringsled. Den testade vi i går.

Kommer man med bil är det enklast att parkera vid fotbollsplanen i Jungsund, där stigen också har sin naturliga början. Underlaget och terrängen är omväxlande. Naturen och omgivningen är vacker och speciell tack vare de många fladorna man passerar. Går man hela stigen blir det ca. 12 km.

Eftersom gårdagen bjöd på ett bra vandringsväder blev debuten en fin upplevelse.

Vindsförrådet överlåtet

I går var det slutgranskning och överlåtelse av mitt senaste byggprojekt. Det blev inga anmärkningar i mottagningsprotokollet.

För drygt en vecka sen fick jag en förfrågan om jag kunde fixa till ett gammalt vindsförråd. Eftersom min kalender oftast är tom, i motsats till de flesta andra pensionärers, tackade jag förstås ja. Det handlade inte om något krävande arbete och jag fick någorlunda fria händer. Svettigaste momentet var att få upp skivorna till vindsvåningen i det nästan hundra år gamla huset. Men med bärhjälp av byggherren lyckades vi tråckla oss upp genom trapphuset. Själva arbetet utfördes helt enligt mina grundprinciper, – i ett makligt tempo helt utan stress. Slutvitsordet är minst nöjaktigt på den egna skalan.

Vindsförrådet innan renoveringen

Efter renoveringen

Upplyst i höstmörkret

Det blev bl.a. bastubad och annat trevligt som avslutning på gårdagskvällen. En upplyst replotbro bidrog till en fin inramningen åt kvällssimmet i den annars så becksvarta höstnatten.

Vi tackar värdparet för en minnesvärd kväll!

Kineserna har

Bakväxeln på fruns MTB har krånglat till och från. Den är svår att reparera så det behövs en ny. Växeln som sitter där är en SRAM X9 som tyvärr inte tillverkas längre. En möjlig ersättare är SRAM X5 men jag beslöt att försöka få tag i originalväxeln.

Det visade sig vara svårare än jag trodde. Efter att ha synat flera tiotal cykelbutiker och reservdelslager i Europa och USA och kammat noll så hittade jag till slut en leverantör i Kina som hade två i lager. Den ena beställde jag. Kineserna bekräftade leveransen till tidigast 26 juni. Den kom den 25:e.

Midsommarafton 2018

Ordningen är återställd. Efter en osannolikt varm och torr försommar är vi nu tillbaka i normala förhållanden. Precis lagom till midsommarafton. Det regnar vågrätt och det är kyligt. Iklädd vadderad jacka gick det bra att hålla värmen under kvällens hundpromenad. Men det blev faktiskt kallt om fingrarna!

Det råder stugväder, ingen tvekan om det. Att se på fotboll hör inte till vanorna direkt men denna midsommarafton blev VM-fotbollen med tre TV-matcher på raken plötsligt ett alternativ. Trevlig midsommar!

Vintrig påskhelg

Vilket väder denna påsk! Strålande sol, lagom temperatur och mycket snö! När har det sett ut så här på påsken senast? Jag har inget minne av något liknande.

Och skidföret är alldeles extra prima. Man kunde tro att det är ett aprilskämt. Men det är det tydligen inte. Vi tackar och njuter.

Livligt på onsdagar

För ett par år sen skrev jag ett blogginlägg om inspelningsplatsen för TV-programmet Renées brygga. Inlägget lockar besökare ännu två år senare. Folk är nyfikna på var inspelningsplatsen finns och googlar flitigt på onsdagskvällarna när programmet sänds, och lite på söndagarna när reprisen går, och hamnar då in på Bogartsblogg. Det syns i läsarstatistiken som WordPress presenterar.

Renées brygga har ny inspelningsplats i år, så tyvärr kan jag inte bidra med något matnyttigt. Sorry! Inlägget som jag skrev för två år sen hittas här.

Mycket trafik på onsdagarna när folk googlar på Renées brygga.

 

Storleken har betydelse!

När jag uppgraderade telefonen för snart ett år sen blev jag kvar med den gamla. Tanken var att använda den gamla telefonen med det mindre formatet vid utevistelse och i motionssammanhang eftersom den ryms bättre i fickan. Telefonerna har samma nummer och fungerar helt parallellt tack vare operatörens Multi-SIM-tjänst.

Nu efteråt har det visat sig att den mindre telefonen blev liggande och mer eller mindre oanvänd. Den förlorar alltid mot den större. En skärm blir aldrig för stor. Åtminstone har jag inte sett någon sådan. Det må sedan handla om telefon, dator eller TV. Lyckligtvis finns det nästan alltid en tillräckligt stor ficka ett pressa ner den större telefonen i.

Loffe

Nyheterna berättar denna morgon att Janne Loffe Carlsson är borta. Han var en av mina favoriter. En mycket speciell och mångsidig person, -skådespelare, komiker, trummis för att nämna något. Han blev 80 år.

Loffe som trummis

Loffe med damsällskap

Smajlet återfann sig

Ingen lyckad dag för finländarna i Spaniens GP. Inte för Kimis supportrar heller. När Kimi tvingades bryta redan på första varvet kunde inte pojken i ferrarimössan hålla tårarna tillbaka.

Lånad bild från Formula 1-twitterkonto.

Men Kimi räddade ändå dagen för lillpojken. Bilden med den gråtande pojken uppsnappades av Scuderia Ferrari och stallet fixade till ett oväntat möte i depån. Efter en träff med idolen och ny mössa återfann sig livsglädjen. Kimi tillskrevs massor med kredits för den gesten.

Genomslagskraften på social media är enorm. Det var Twitter denna gång.

Lånad bild från Formula 1-twitterkonto

Sommarstuga till salu

En sommarstuga på en hög och vacker tomt vid Peckassjön är nu till salu. Det är min farbror som säljer.

Sommarstället bildar en fin helhet med en huvudbyggnad, stockbastu, lider, matkällare och en timrad lada. I stugan på ca 60 kvadratmeter finns kök, allrum, två sovrum och dessutom ett gästrum och bastu med egna ingångar. Stugan är ett robust och gediget bygge från 70-talet. Det kan jag personligen intyga eftersom jag själv var med och byggde. Elanslutning finns.

Jag beklagar det något trista bildmaterialet. Det är en blandning av sommar- och vinterbilder men det bästa jag får fram för tillfället.

Tipsa gärna om detta fina objekt ifall du känner någon som söker en sommarstuga i Terjärvtrakten! Jag står gärna till tjänst med mera uppgifter.

Livar upp på onsdagar

Bogartsblogg för ju numera en stillsam och tynande tillvaro. Men varje onsdagskväll kvicknar den till en smula. Inte för att jag skulle skriva nya inlägg på onsdagskvällar utan för att flera random läsare råkar trilla in just då. Och det finns en orsak.

I fjol skrev jag ett inlägg om inspelningsplatsen för TV-programmet Renées brygga. Inlägget hittas här. Årets programserie som nu är slut har sänts på onsdagskvällar. Folk är tydligen lite nyfikna på inspelningsplatsen och sitter och googlar. Några halkar in på min blogg, vilket wordpress-statistiken förtjänstfullt berättar.