Gråmulet

Dagen program har bestått av en traditionsenlig promenad över Kätkätunturi. Inga nyheter alls, samma rutt, samma riktning, samma lunchmeny och dessutom samma väder som i fjol. Alltså grått och disigt.

Det regnade inte, men lite vått var det att gå genom molnet som parkerat över Kätkätunturi. Och i terrängen var det våtare än vanligt. Vattentäta skor behövdes i dag.

Inte så mycket folk ute. Men det är lördag och bytesdag, vilket nog märks. Men i vindskyddet pratades finska, svenska och engelska.

Naturen bjuder på vackra höstfärger även mulen dag.

Naturen bjuder på vackra höstfärger även en mulen dag.

 

Stigen ställvis under vatten

Stigen ställvis under vatten

 

Dämpad höstfägring i gråmulet väder

Dämpad höstfägring i gråmulet väder

 

Lunch i vindskyddet

Lunch i vindskyddet

Annonser

Söndagspromenad

Dagens promenad gick över Kätkä. Något höjdarväder bjöd dagen inte på, det var tidvis duggregn och disigt.

Helt lätt gick det inte heller. Värst var det nerför då knäna protesterade vilt. Trots dessa klagomål ger jag dagen positiva förtecken.

Rutt01060915

Höjprofil Metsärakka-Merkkisenkaltio-Kätkä-Metsärakka.

Höjdprofil Metsärakka-Merkkisenkaltio-Kätkä-Metsärakka.

Pohjoisen reissu yhdellä valloituksella

Lite mera levihumor. Längs stigen som löper över toppen på Kätkätunturi hittar man numera ett antal infotavlor. Tavlorna berättar kortfattat och lättsamt om naturen i omgivningen. Infotexterna och illustrationerna är gjorda med en rejäl portion humor. Stigen har efter tavlornas tillkomst fått namnet Rykimäpolku. Jag vet inte om jag plötsligt har fått livlig fantasi men visst utstrålar tavlorna lite erotik också.

Om näbbmusen kan man läsa att hjärtat håller en puls på 1300 slag i minuten! Helt otroligt. Ungarna som föds väger endast 0,4 gram. Och i parningstider håller honan öppet hus. Kavaljererna kommer och går och ungarna i en kull kan ha upp till sex olika fäder.

Som sagt, texterna är roligt formulerade. Om Grönbena honan heter det. ”Kuukauden pohjoisen reissu yhdellä valloituksella on naaraalle tarpeeksi. Liroemo nostaa kytkintä ja jättää untuvikkojen hoidon koiraalle. Levottomuus tarttuu lironaaraisiin: nokka kohti etelää ja menoksi!”

Söndagsvandring

På den traditionella dagen-efter-maraton-vandringen över Kätkä syntes inte många människor till. Det är heller inte så konstigt, höstsäsongen har inte börjat ännu.

Att Ruskamaraton nu flyttats till första helgen i September harmar åtminstone mig. Visserligen har jag förståelse för företagarna som vill förlänga den annars mycket korta höstsäsongen. Men mig passar det illa, och säkert många andra också. Att kombinera maraton och några dagars vandring i den höstskrudade lappländska naturen har alltid varit något att se fram emot. Det här var annars 15:e året i följd som jag var här. Om Ruskamaraton skall göra skäl för namnet borde det ha flyttats till den tredje helgen i stället.

Dagens promenad visade 18,4 km på GPS:en. Rutten över Kätkä är bitvis brant och stenig. Det var inte den här promenaden som mitt högra knä behövde bäst av allt just nu. Men vad är traditioner till för om inte till att följas?

Traditionsenligt

Traditionen att vandra över Kätkä dagen efter Ruskamaraton fullföljdes även idag. Exakt samma rutt i samma riktning som tidigare år.

Hittade inte så mycket nytt att fotografera i dag så jag länkar till inlägg från tidigare år.
Kätkä 2007
Kätkä 2008
Kätkä 2009

Och som vanligt när man rör sig här vid tidpunkten för Ruskamaraton så stöter man på bekanta. Så också i dag. Det blev en lång diskussion i soffan vid ravinen mellan Kätkä och Pyhätunturi. Som ni ju vet, det finns mycket att diskutera efter ett maratonlopp. Till och med efter ett halvmaraton.

Är tacksam för åter en fin dag i Guds vackra natur.