Nöjd, men ändå inte

levi02090916

Tog en tur runt fjället i dag. På cykel, något annat är inte att tänka på den här årstiden. Det blev två avstickare, en till Utsuvaara och en till Levitoppen.

På plussidan: Varmt och fint väder, cykling i fin miljö.

På minussidan: Orkade inte hålla ihop cyklingen ända upp till toppen, fick stanna två gånger. Det suger!

levi01090916

Annonser

Bra cykellänk i dag

Efter en paus på 8 år deltog jag åter i Botniacyklingen. Och det blev en riktigt fin 106 kilometers tur.

Det mesta i loppet var bra förutom början. Jag hade av någon anledning hamnat i andra startgruppen. Jag ställde mig sist i startfållan med den påföljd att när jag kom ut på landsvägen var klungan långt före och redan i full fart. Jag gjorde tillsammans med Groos ett allvarligt försök att jaga fast klungan. Men jag hade inte tillräckligt bra ben och i Kaitsor var benen helt stumma. Återstod nu bara att sakta i och invänta nytt folk bakifrån. Och nytt folk kom i många repriser, det var bara att välja sällskap.

Resten av resan blev angenäm och bekväm på alla sätt och vis. Enda man kunde klaga på att farten var ojämn och ryckig. Det blev att cykla på känsla denna gång. Cykelmätaren sade upp kontraktet precis innan loppet och jag valde att inte se på klockan en enda gång under hela loppet. I mål kunde jag konstatera att snittfarten blev drygt 33 km i timmen. Överraskad och nöjd, helt klart!

Botniacyklingen firade 10 år och belönades med perfekt cykelväder. Sällan får vi nöjet att cykla i vindstilla förhållanden ute på österbottniska slätten.

Frun i huset cyklade den kortare distansen, 67 km. Bra gjort utan cykelträning!

Två nöjda cyklister efter målgång i Botniacyklingen 2016.

Två nöjda cyklister efter målgång i Botniacyklingen 2016.

Foto: Göran Stenlund

Botniacyklingen2300116

Fattar inte

Jag förstår inte riktigt varför det det skall hinna bli juli månad innan jag kommer mig ut med landsvägscykeln. Nå, det är inget att grubbla över. Får väl vara nöjd med att premiärturen nu är avklarad. Dagens tur, 74 km, gick till Norrskat och tillbaka.

Jag gjorde ett misslyckat försök att snylta på cykelgänget från VIS. Försökte hänga på från början men redan i Alskat fick jag vika ner mig.

Landsvägscyklarna flyttade ut.

Landsvägscyklarna flyttade ut.

Ännu lite

om Cykelvasan som trampades i helgen som gick.

Loppet startar, precis som Vasaloppet på skidor, i Sälen med målgång i Mora. Sträckan är 95 km och körs med terrängcyklar. Det var nu femte gången som loppet arrangerades och har vuxit rekordsnabbt i popularitet. Loppet var fulltecknat med 12 000 deltagare.

Starten sker gruppvis med 5 minuters mellanrum. Första elitledet ger sig i väg kl 08:00 på morgonen och det sista motionsledet 4,5 timmar senare. Jag startade kl 10:00 i det 26:e ledet och var positivt överraskad över hur smidigt alla kom i väg. Det var ingen hets alls.

Underlaget är skogsbilväg/Vasaloppsspår 46 km, grus 37 km och asfalt 12 km. Några långa stigningar finns på banan men loppet kan knappast anses vara fysiskt tungt. Förutom att det är ganska långt. För min del fanns största utmaningen i utförsbackarna där det ibland gick ganska fort. Jag hade en maxhastighet utför i skogen på över 50 km/h. Feg som jag är bromsade jag alldeles för mycket och blev hela tiden omåkt på de lätta partierna. Nattens och morgonens regn gjorde att banan var ställvis lite smetig och hal. Men för det mesta var det bra underlag. Incidenter verkar vara svåra att undvika. Själv klarade jag mig utan vurpor men hann tyvärr se några som gått omkull.

Dricka-/matstationer finns naturligtvis i Smågan, Mångsbodarna, Risberg, Evertsberg, Oxberg, Hökberg och Eldris. Själv använde jag mig inte alls av arrangörens service utan åkte jag från start till mål utan att stanna. Jag hade två liter vatten i ryggsäcken och det var precis lagom i det svala vädret.

Sammanfattningsvis, en kul tillställning som får ett bra betyg.

Hela MTB-banan

Det blev en tur till Vörå i dag i sällskap med Håkan. Vi ville båda ha en långlänk på terrängcykeln och planen var därför att köra hela MTB 69-banan. Den blev ju lite på hälft förra gången vi försökte.

I dag lyckades vi, nästan. Men precis som förra gången tappade vi bort oss lite. Denna gång en bit före Komossa där några röda pilar på vägen, som inte hade med MTB-banan att göra, förde oss vilse. Det resulterade i 5 km extra. Detta hade knappast hänt om vi hade haft bankartan med, men båda ”glömde” vi.

Med några kilometer kvar kom ett häftigt åskregn. Det hade vi klarat oss undan om vi inte ”slösat” 23 minuter på felcyklingen i Komossa. Men hur som helst, en bra tur fick vi till. Min längsta någonsin på MTB-cykeln. I siffror: 75 km och 4,5 timmar.

MTB01080814

MTB02080814

MTB03080814

All images by iPhone

Provade MTB 69-banan

Efter Botniacyklingen har det harmat lite att jag inte ställde upp i MTB-loppet. Jag är ingen MTB-cyklist och kommer aldrig att bli, men det hade ändå varit intressant att vara med, bara för att få se hur det går till.

I kväll var vi fyra gubbar som åkte till Vörå för att testa MTB-banan. Vi hann (orkade?) inte med hela den 69 km långa banan, men med större delen. GPS:en visade på 55 km efter att vi varit ute i ca. tre timmar. En del av tiden gick till att studera kartan. Det var inte helt lätt att hitta rutten och vi cyklade fel åtminstone en gång.

Banan var tyngre än jag förväntat mig, dels beroende på mycket regn i Vörå det senaste dygnet. Men det var ändå en fin tur i trevligt sällskap.

MTB01310714

MTB02310714

Images by iPhone

Uthållig minister

Jag tog en kort tur med terrängcykeln längs landsvägen norrut idag. Jag tänkte att eventuellt möter jag vår cyklande utrikeshandelsminister Alexander Stubb. Han skulle nämligen cykla från Karleby till Vasa som ett inslag i sin EU-valkampanj.

Och visst, i Kvevlax mötte jag gänget. Jag konstaterade genast att de höll ett bra tempo. Jag försökte haka på men det var dömt att misslyckas. Det gick förstås inte med terrängcykeln. Totala distansen som de åkte var 133 km, med en snitthastighet på 31,5 km/h. Bekväm åkning tyckte Alex. Så någon slags kondition måste han väl ändå ha, ministern.

Cykling01040514

Gårdagens cykeltur

gick runt Levitunturi med en avstickare upp till toppen. Nog visste jag att det skulle komma en uppförsbacke, men att den skulle vara så tung, det hade jag inte trott. Nej för!

Det tog 28 minuter att cykla den knappt 5 km långa sträckan. Det är sorgligt, minst sagt.

Vägen upp till Levitoppen bjuder på en någorlunda jämn stigning.

Vägen upp till Levitoppen bjuder på en någorlunda jämn stigning, drygt 300 höjdmeter.

Dagens korta cykeltur

Rutt01300813

En fin rutt runt Karperöfjärden

fick bli runt Karperöfjärden. Det är en naturskön rutt i varierad terräng som jag sprungit otaliga gånger. Det var en passlig långlänk på den tiden man ännu kunde springa, eftersom den hemifrån mäter ganska exakt ett halvmaraton.

Idag förlängde jag turen med lite kosköskog. Jag blev förvånad över den höglänta skogsterräng som mötte när jag vek av från Koskövägen. Som Österbottning blir man glatt överraskad varje gång man hittar en ny backe som är över 20 meter hög.

Hojdkurva01300813

Högsta punkten på dagens cykeltur i skogen bakom Koskö, 28 m enligt Suunto Ambit.

Lägesrapport, sensommaren 2013

Rutt01270813Lättjan och bekvämligheten hade helt tagit över när jag beslöt att ge mig själv en spark i baken. Rent praktiskt gjorde jag det genom att köpa en terrängcykel.

Sparken hade avsedd effekt, åtminstone tillfälligt. Jag har nu varit ute så pass många gånger att jag själv är riktigt nöjd. Nästan lite överraskad. Det handlar inte om någon extremcykling för min del, jag håller mig till skogsvägar i första hand. Det fina med terrängcykeln är man kan hålla sig borta från den värsta trafiken. Att cykla ensam i skogen i lugnt tempo är både avslappnande och fridfullt.

Denna sensommardag bjöd på ett härligt väder. Solen sken från en klar himmel och kvicksilvret kröp över 20 grader. Jag tog en tur till Kuni och tillbaka. Men inte längs riksåttan utan till största delen genom skogen. Dagens rutt blev hemifrån, via Korsnäståget, Höstves, Storhälleberget, Båskas, Staversby, Miekka, längs Klumpvägen till Kuni där jag vände. Tillbaka längs Långträsk skogsväg, via Voitby, Båskas, Molnträsket, Skjutbanan, Fågelberget och hem. Det var kanske inte världens bekvämaste cykling på grund av grovt krossgrus men ändå en fin rutt. Nästan lite nostalgiskt att cykla mellan Kuni och Skatila. Det var där vi sprang Botniamarschen på 80-talet.

Bildskörden från Lauhanvuori

blev inte vad den kunde ha blivit. Här dock några bilder.

Nytt liv i cyklandet

Mitt cyklande som legat nere i åratal fick ett uppsving denna sommar. En ny dimension öppnade sig i och med att jag halkade in på terrängcyklandet. Möjligtvis att det endast handlar om nyhetens behag.

Nu är några hundra kilometer avverkade på nya cykeln och i delvis nya miljöer. Erfarenheterna är enbart positiva. Jag tror knappast att jag kommer att ångra MTB-köpet. Det mesta cyklandet har skett på hyfsat bra skogsvägar. Men också lite off-road har jag hunnit prova.

Detsamma torde gälla på spinnsidan.

Cykling01100813

Köklot

tur och retur på cykel i ett härligt sommarväder. En länk på ca 64 km. Det är faktiskt min första tur till Köklot med cykel någonsin. Varför jag aldrig cyklat den länken tidigare begriper jag inte ens själv. En bättre rutt får man leta efter.

Koklot01060813

image by iPhone

Över tröskeln!

Plockade ner landsvägscykeln idag, äntligen. Nu är däcken pumpade, kedjan oljad och nypremiären avklarad.

Premiärturen gick via Veikars, Voitby, Vallvik och Kvevlax. Rutten mäter 40 km. Jag blev överraskad av hur mycket lättare landsvägscykeln går jämfört med min gamla hybrid. Det är framför allt uppför som vinsten kommer.

Nu ställer jag mig frågan om jag ändå borde anmäla mig till Botniacyklingen. Det skulle med säkerhet resultera i ytterligare några turer. Det får jag fundera på.

Och med tanke på dagens googleillustration var tajmingen för cykelturen helt rätt.

Sökmotorn Google uppmärksammar cykeltävlingen Tour de France

Sökmotorn Google uppmärksammar cykeltävlingen Tour de France