Ett lyckat undantag

Till en av mina principer hör att inte åka till södern när det är skidsäsong. I år blev det ingen skidsäsong för min del. Så varför inte passa på och göra ett undantag då?

Under en resa till Lanzarotemarathon för 15 år sen bodde vi som omväxling på Fuerteventura, – en blåsig och sandig holme. Då gjorde vi en dagstripp till södra delen av holmen och ett ställe som heter Jandia. Enligt guiderna skulle vädret där vara stabilare och soligare än på resten av ön. Och där fanns också en mycket fin sandstrand. Jandia imponerade den gången och vi konstaterade att hit borde vi återvända någon gång.

I år blev Jandia helt plötsligt verklighet igen. Efter fyra dagar här kan vi nu konstatera att det var värt att återvända. Vädret har varit helt perfekt så här långt. Och sandstanden är toppenbra. Kilometervis av fin ljus sand. Ett perfekt underlag för långa barfotapromenader.

Jandia känns sådär lagom litet, något som passar oss. Ingen trängsel någonstans och ingen störande biltrafik. Inte ens ett trafikljus! Tummen upp.

Solkusten 2016

Solsemestern är över för denna gång. Inget nytt eller dramatiskt att rapportera. Vi körde enligt gammalt beprövat koncept, det är enklast så. Alltså vi har sovit, ätit och promenerat. Det är vår solsemester i ett nötskal. Låter säker enformigt och tråkigt. Men det passar oss!

Löpningen som tidigare var en viktig del av dagsprogrammet existerar inte längre. Tyvärr, tvingas jag tillägga. Numera blir det att gå i stället. Inte dåligt det heller, tröstar jag mig med. Och kanske håller jag på att vänja mig, för jag trivdes riktigt bra med traskandet denna gång. Bäst var barfotapromenaderna i vattenbrynet. Totalt gick vi ca 180 km, försiktigt räknat.

Costa del Sol och Benalmádena svek inte denna gång heller. Det var soligt hela tiden, temperaturen var ca. 25°C, plus-minus 2 grader.

Anfi

Som kanske framgått ur tidigare inlägg bodde vi senaste vecka på Anfi del Mar i utkanten av Arguineguin. Vi har besökt stället åtskilliga gånger tidigare, men det var nu första gången vi bodde där.

Anfi är ett resultat av den norska entreprenören Bjørn Lyngs (1925-2006) företagsamhet. Det sägs att han under en fiskefärd utanför Arguineguin i slutet av 1980-talet fick syn på berget Barranco de la Verga som stack ut i havet. Han tyckte att stället skulle passa för ett semesterboende. Han var en handlingens man som var kapabel att förverkliga sin idé. Han köpte berget, sprängde bort det och första objektet, Anfi Beach Club, blev klart 1993.

Anfi består nu av fyra semesterklubbar, Anfi Beach Club, Club Puerto Anfi (där bodde vi), Club Monte Anfi och Club Gran Anfi. Alla drivs på timeshare-basis och är öppna endast för egna och i någon mån för RCI-medlemmar. Ägarna representerar över 50 olika nationaliteter, men uppskattningsvis över en tredjedel är nordbor, de flesta norrmän. Björn Lyng kände väl till nordbornas önskemål och behov. Han byggde precis det som efterfrågas. Utöver de fyra klubbarna på Anfi finns numera också en anläggning och golfbana i Taurodalen, Anfi Tauro Golf & Luxury Resorts.

De fyra anläggningarna i Anfi del Mar har tillsammans över 800 lägenheter. Tvårummere, trerummare och kanske någon enstaka fyrrummare. Runt dessa finns ett stort antal poler, parkanläggningar, ett litet köpcentrum, en småbåtshamn, en hjärtformad konstgjord ö och en sandstrand. Den vita sanden är annars ditfraktad från Västindien! Det lär vara en strand man aldrig bränner fötterna på. Ett eget vattenverk gör bruksvatten av havsvattnet. Också detta enligt ett koncept av skaparen Bjørn Lyng.

Mitt intryck är att verksamheten är mycket ambitiös och välfungerande. Stället är fortsättningsvis mycket fräscht, större och mindre renoveringar görs kontinuerligt, slitna möbler byts ut etc. Men så finns det också över 800 anställda på Anfi. Och, årsvederlaget som ägarna betalar är nog i högsta laget, -på min skala.

Lägenheten vi bodde i var rymlig och fin, den fungerade perfekt till alla delar. Det kan hända att vi vill återvända, men i så fall får vi vänta i fyra år. Sådana är reglerna då efterfrågan är tillräckligt stor.

Tiden går fort

Tiden går fort när man har roligt. Veckan på Gran Canaria är snart slut. En vecka till hade suttit bra. Vädret har varit i det närmaste perfekt.

Maspalomas tog ett rejält kliv uppåt på min rankinglista. Från hotellet sett går en strandpromenad mot Meloneras och i andra riktningen har vi sandstranden som sträcker sig ända förbi Ingles. Mångsidigt underlag alltså och ingen biltrafik i närheten. Vad mer kan man begära?

Inget tungt program

så här i inledningen av semesterresan. Och knappast blir det tyngre i fortsätttningen heller. Efter morgonlänken (promenaden?) och frukost blev det en promenad till Torremolinos under dagen. GPS:en stannade på 12 km när vi var tillbaka på hotellet. Lite matta hann vi nästan bli, för sol och värme har vi så det räcker.

Promenadstråket som börjar vid hamnen i Benalmádena går genom hela Torremolinos. Det är en strandpromenad i min smak eftersom den har både bredd och längd. Synd bara att man inte kan löpa när så fina förhållanden erbjuds.

Benalmadena01071013

Stor ambition just nu!

Nu börjar årets sommarsemester för min del.

Jag tog en en rejäl slutspurt inför sommarsemestern och jobbade hela veckoslutet. Allt med ett enda mål i siktet, nämligen att hålla mig borta från jobbet i fyra hela veckor.

Det har väl aldrig hänt tidigare. Men det beror nog mest på inkompetens och bristande ambition tidigare år. Nu finns den! Så jag sparkar ut lepo.