Lite till om Cykelvasan 2018

I mål visade min GPS 94,7 km. Officiellt är loppet 94 km långt. Rutten följer skidspårets sträckning så långt det är möjligt. Pulsklockan visade på nästan 800 m total stigning.

Det finns mat- och vätskestationer längs banan. Exakt de samma som vi känner igen från Vasaloppet, nämligen Smågan, Mångsbodarna, Risberg, Evertsberg, Oxberg, Hökberg och Eldris. Jag stannade ingenstans (förutom när jag fotograferade) och tog inget vid kontrollerna. Jag hade med lite energidryck för säkerhets skull, men använde den inte. Jag cyklade igenom på enbart vatten. Det gick åt ca. 1,5 liter ur camelbaggen. Medelpulsen var 143.

Happyrides fotograf Björn Olsson fanns i Mångsbodarna. Hans kamera smattrade i rask takt och lyckades även fånga mig på bild.

Från Cykelvasan 2018. Foto: Björn Olsson / Happyride

 

Banprofil Cykelvasan 2018 så som min Suunto Ambit2 uppfattade banan

Cykelvasan 2018

Årets Cykelvasan är avbockad.

Klarade mig igenom utan incidenter. Det är alltid målsättning nummer ett. Sluttiden blev ett par minuter långsammare än jag hoppats, men det kan jag leva med.

Fina förhållanden i sällskap med 13 000 andra. En kvalitétsdag, helt klart.

MTB-tur i sällskap

Det går lättare i sällskap brukar jag inbilla mig. I alla fall var vi fem cykelmotionärer som i dag fick till en bra gemensam MTB-länk. Det blev en tretimmars historia på drygt 60 km när vi kryssade på i näromgivningen. Det mesta i bekant terräng men dagen bjöd även på några nya stigar för min del.

Dagens mest spektakulära händelse stod dock en exotisk fågel för. Mellan Molnträsket och Båskas stod en papegojliknande fågel på skogsvägen. Den verkade tam och var helt säkert på rymmen, men hur den kunnat hamna så långt från all civilisation är en gåta. Undrar vilket öde som väntade.

Ingen behövde frysa i dag heller. Efter avslutad länk visade termometern drygt 28 °C.

 



Hyrde cyklar

Vi har varit ganska flitiga att röra på oss här på jandiastranden. I dag sökte vi omväxling och hyrde cyklar. Det var ingen kostsam historia. För 8 euro per knopp fick vi MTB-cyklar och hjälmar för en hel eftermiddag.

Vi tänkte ta en tur till öns sydspets, där fyren La Punta de Jandía ligger. Grusvägen dit är riktig trevlig cykelväg. Krokig, kuperad men inte alldeles lätt. I dag blåste det ställvis så hårt att vi vände om redan halvvägs. Det var faktiskt jobbigt i motvinden. Resten av turen cruisade vi på cykelvägen längs jandiastranden. Lättåkt och ingen störande vind. Vi kan bokföra 40 km.

 

Nöjd, men ändå inte

levi02090916

Tog en tur runt fjället i dag. På cykel, något annat är inte att tänka på den här årstiden. Det blev två avstickare, en till Utsuvaara och en till Levitoppen.

På plussidan: Varmt och fint väder, cykling i fin miljö.

På minussidan: Orkade inte hålla ihop cyklingen ända upp till toppen, fick stanna två gånger. Det suger!

levi01090916

Cykelvasan 2016

Deltog i dag i Cykelvasan. Det gäller alltså att ta sig från Sälen till Mora på cykel. Distansen är drygt 94 km. Eftersom rutten i det närmaste är samma som den man skidar behövs en terrängcykel. Det var andra gången jag deltog.

Jag är nöjd med dagen. Riktigt nöjd. Ingen vurpa, även om det var nära två gånger. Vädret blev alldeles utmärkt och det gick lite snabbare än jag vågat hoppas.

Jag vet inte exakta antalet deltagare men jag skulle gissa att det ligger vid ca 13 000. Ändå är det ingen större trängsel någonstans under loppet, -inte som jag upplevt i alla fall. Arrangemanget är av toppklass, precis som de svenska tillställningarna brukar vara. Man startar i grupper med 5 minuters intervall. Jag tror att det var 52 startled i år. Jag startade i det 26:e ledet kl 10:15.

Starten i Berga by ligger ca. 200 meter högre än målet i Mora. Nedförsbacke alltså! Men det är långt i från hela sanningen. Det finns många tunga backar i loppet. Min Suunto visade att vi tog drygt 770 höjdmeter under loppet. Medelpulsen blev 146. Jag fick placeringen 4386 totalt och 135 i den egna åldersklassen.

Det finns några saker jag kunde förbättra när det gäller cykling. Jag har alldeles för dålig teknik och är för feg i utförskörningen. Jag plockade mycket placeringar i de långa stigningarna. Men ännu fler svischade förbi när det gick utför.

Att sova i Transtrand natten innan är suveränt. Det är hur bekvämt som helst att kunna cykla till starten när starttiderna är så olika.

Äntligen en cykeltur

Det har blivit sparsamt med cyklandet i sommar. Någon bra anledning till svackan finns knappast. Men i går fick jag sällskap och det var precis vad som behövdes. Det blev en tur till småbåtshamnen i Vikminne, i huvudsak längs skogsvägar. Ingen långlänk direkt men ändå sommarens längsta. Passligt cykelväder dessutom.

Vikminne01290715

Paus i Vikminne

Ännu lite

om Cykelvasan som trampades i helgen som gick.

Loppet startar, precis som Vasaloppet på skidor, i Sälen med målgång i Mora. Sträckan är 95 km och körs med terrängcyklar. Det var nu femte gången som loppet arrangerades och har vuxit rekordsnabbt i popularitet. Loppet var fulltecknat med 12 000 deltagare.

Starten sker gruppvis med 5 minuters mellanrum. Första elitledet ger sig i väg kl 08:00 på morgonen och det sista motionsledet 4,5 timmar senare. Jag startade kl 10:00 i det 26:e ledet och var positivt överraskad över hur smidigt alla kom i väg. Det var ingen hets alls.

Underlaget är skogsbilväg/Vasaloppsspår 46 km, grus 37 km och asfalt 12 km. Några långa stigningar finns på banan men loppet kan knappast anses vara fysiskt tungt. Förutom att det är ganska långt. För min del fanns största utmaningen i utförsbackarna där det ibland gick ganska fort. Jag hade en maxhastighet utför i skogen på över 50 km/h. Feg som jag är bromsade jag alldeles för mycket och blev hela tiden omåkt på de lätta partierna. Nattens och morgonens regn gjorde att banan var ställvis lite smetig och hal. Men för det mesta var det bra underlag. Incidenter verkar vara svåra att undvika. Själv klarade jag mig utan vurpor men hann tyvärr se några som gått omkull.

Dricka-/matstationer finns naturligtvis i Smågan, Mångsbodarna, Risberg, Evertsberg, Oxberg, Hökberg och Eldris. Själv använde jag mig inte alls av arrangörens service utan åkte jag från start till mål utan att stanna. Jag hade två liter vatten i ryggsäcken och det var precis lagom i det svala vädret.

Sammanfattningsvis, en kul tillställning som får ett bra betyg.

Cykelvasan

Booyah! Jag lyckades ta mig igenom Cykelvasan! Utan vurpor. Det var målsättningen, så nu är jag lite smånöjd när jag sitter på hotellrummet i Moraparken. Eftersom inga andra missöden inträffade heller.

Det gick inte så fort för mig. Jag hade inga ben att trampa med, det har jag aldrig haft. Men behöver man stressa upp sig? -Nej, det tycker inte jag. Man når kanske målet ändå!

Cykelvasan är ett relativt lätt MTB-lopp. Banan följer Vasaloppets bansträckning i huvudsak men är något längre, ca 95 km. Idag var det bra cykelväder, mulet men inget regn.

Någon cyklist är jag inte, och lär aldrig bli. Men det behöver inte hindra ett deltagande. För mig var deltagandet en ny erfarenhet och en positiv upplevelse. Allt gick mycket smidigt. Ingen hets eller stress. Svenskarna kan arrangera!

Cykelvasan01160814

Hela MTB-banan

Det blev en tur till Vörå i dag i sällskap med Håkan. Vi ville båda ha en långlänk på terrängcykeln och planen var därför att köra hela MTB 69-banan. Den blev ju lite på hälft förra gången vi försökte.

I dag lyckades vi, nästan. Men precis som förra gången tappade vi bort oss lite. Denna gång en bit före Komossa där några röda pilar på vägen, som inte hade med MTB-banan att göra, förde oss vilse. Det resulterade i 5 km extra. Detta hade knappast hänt om vi hade haft bankartan med, men båda ”glömde” vi.

Med några kilometer kvar kom ett häftigt åskregn. Det hade vi klarat oss undan om vi inte ”slösat” 23 minuter på felcyklingen i Komossa. Men hur som helst, en bra tur fick vi till. Min längsta någonsin på MTB-cykeln. I siffror: 75 km och 4,5 timmar.

MTB01080814

MTB02080814

MTB03080814

All images by iPhone

Provade MTB 69-banan

Efter Botniacyklingen har det harmat lite att jag inte ställde upp i MTB-loppet. Jag är ingen MTB-cyklist och kommer aldrig att bli, men det hade ändå varit intressant att vara med, bara för att få se hur det går till.

I kväll var vi fyra gubbar som åkte till Vörå för att testa MTB-banan. Vi hann (orkade?) inte med hela den 69 km långa banan, men med större delen. GPS:en visade på 55 km efter att vi varit ute i ca. tre timmar. En del av tiden gick till att studera kartan. Det var inte helt lätt att hitta rutten och vi cyklade fel åtminstone en gång.

Banan var tyngre än jag förväntat mig, dels beroende på mycket regn i Vörå det senaste dygnet. Men det var ändå en fin tur i trevligt sällskap.

MTB01310714

MTB02310714

Images by iPhone

Cykling vid Ylläs

Rutt01150913

Jag hade en förhoppning om att Ylläs skulle erbjuda ett större antal lättcyklade alternativ än de som fanns i Levi. Så visade det sig också vara.

Jag köpte en karta med MTB rutter i Äkäslompolo och planerade en rutt utgående från den. Ute i terrängen hittade jag  dock inga märkningar eller skyltar. Eftersom skogsvägarna delade på sig lite överallt var det lätt att tappa bort sig. Kanske jag var dålig att titta efter. Cyklar man på vandringslederna är det däremot lätt att hitta. Där är det bra skyltat och underlaget jämt och bra. Men med bark under går det fruktansvärt trögt.

Även om yllässkogarna bjuder på många alternativ och ett någorlunda jämnt underlag så är terrängen krävande.  Jag gjorde en tur till Ylläsjärvi längs skidspåret, och tillbaka efter ”Maisematie”. Och som man kan se från GPS kurvan så lyste varningslampan rött onödigt mycket.

Nya vanor

Till traditionen hör numera ett lapplandsbesök i september. Det brukar vanligtvis bli vid den här tidpunkten och så blev det också i år. Eftersom jag numera äger en terrängcykel tog jag den med. Man måste ju prova nymodigheterna.

Dagens experiment blev en länk blev runt Kätkä och Pyhätunturi på varierat underlag och vidare runt Levitunturi på asfalt. Ca 47 km blev länken totalt. Underlaget varierade som sagt, jag åkte på spånbana (gick mycket tungt), skogsvägar, spångar (nja, jag ledde visst cykeln mest), jämna stigar, steniga stigar och asfalt. Hur många gånger jag var omkull avslöjar jag inte!

Annars så fick jag bra skjuts ner från Utsuvaara. Jag bestämde mig för att inte bromsa eftersom det var bra asfalt. GPS:en visade maxhastigheten 60,2 km/h.

Att cykla i Lappland är inte bättre än att gå. Visserligen hinner man längre på en dag, men man hinner knappast se mera av omgivningen eftersom cyklandet kräver sitt.

Det är inte bara hemma som det råder varmt och vackert sommarväder, det finns här också.

Rutt01120913