Svenskarna dominerar

fullständigt inom längdåkningen just nu. Det spelar ingen roll vilka distanser vi talar om. Det gäller sprint, normaldistanserna och det gäller långlopp.

För en stund sedan tog Sverig en trippelseger i Tartu. Jörgen Brink vann före överraskningen Daniel Rickardsson och Jimmie Johnsson. I damklassen blev det svensk dubbelseger genom Susanne Nyström och Jenny Hansson.

Finländarna var som vanligt långt efter. Ingen finländare bland de 30 första. Så har det sett ut de senaste årtiondena i långloppen. Enda undantaget är väl Teemu Kattilakoski som vunnit Dolomitenlauf en gång. Kari Varis har deltagit flitigt de senaste åren, men utan större framgång.

Vi får gå tillbaka till Pauli Siitonens era på 70-talet innan vi kan notera finländska framgångar. Varför är det så illa?

Återkommer

ännu alldeles kort till Tartu Maraton. Jag märkte nämligen att alla de positiva omdömen som bör tillskrivas detta lopp saknades i mitt inlägg från i går.

Jag har förvånat mig, och förvånar mig fortsättningsvis, över hur få österbottniska långloppsåkare som tar tillfället i akt och provar på Tartu Maraton. Dels ligger Tartu och Otepää på någorlunda bekvämt reseavstånd. Och dels är Estland ännu ett relativt förmånligt land. Men framför allt, rutten och banprofilen är enastående fin. Klicka upp banprofilen här intill och lägg märke till hur kuperad banan är. Utan att vara tung. Och så är det brett preparerat hela vägen. Ett av de trevligaste spåren jag någonsin åkt. Men om jag varit där när det blåser hårt hade jag eventuellt varit av annan åsikt.

På bilden nedan ses interiören från Krutkällaren där glädjen stod högt i tak när PWT Travel höll sin bankett. Och jag garanterar, det var högt till tak.

Tartu Maraton 2011

Årets Tartu Maraton är i hamn för min del och det blev en betydligt enklare historia än jag förväntat mig. Visst var det kallt, men jag hade till all lycka inga problem med kölden i något skede. Inga andra problem heller.

Tartu Maraton är ju ett långlopp på skidor den här årstiden. Längd 63 km. Varför man valt att kalla det maraton förstår jag inte. Helt vilseledande namn.

Det var 6 500 löpare anmälda. Och det är rekord. Loppet blev fulltecknat i ett tidigt skede, och det är första gången i historien. Själv hamnade jag att gå köksvägen för att få startnummer. Ett tack går till PWT för den tjänsten!

Hur kallt det var vet jag inte riktigt. Jag hörde någon säga att det var -23 °C i Otepää när starten gick. Sen steg temperaturen snabbt. Och jag gissar på -15 vid målgång för min del.

Vi var i Otepää i god tid före start. Startfållan var stäng när vi kom, men jag kastade in skidorna över staketet. Sen knallade jag till Karupesä och satt där i värmen och slappade ca. en timme tills det bara var en kvart kvar. När jag kom till startfållan drog jag av mig överdragskläderna och så var det dags för start. Noterade att solen värmde bra redan då, så jag slapp att bli kall överhuvudtaget.

Att karriären är på dalande står nu utom all tvivlan. Sluttiden i dag var hela elva sekunder långsammare än för två år sen!

På minussidan noterar jag också att rösten mer eller mindre försvann under loppet. Ingen större skada med det, den behövs knappast. Men det blir ändå intressant att se om och när den repar sig.

Nu är det dags att förbereda sig för banketten. Den håller vi i Krutkällaren i Tartus gamla stadsdel. Banketten är ju minst lika viktig som själva loppet. Och innan dess hinner jag förhoppningsvis med en Jägermeister. Eventuellt två om jag skyndar mig.

Inbjudan

Arrangören här i Tartu verkar ha koll på saker och ting, eftersom en inbjudan till en Worldloppet Master träff satt faststiftad på mitt startnummerkuvert. Tyvärr nobbade jag tillställningen. Någon bra orsak till hade jag inte.

En del av tiden har gått åt till att fundera hur man skall klä sig i morgon. Efter lite kompletterande shopping i dag så tror jag att läget äntligen är under kontroll.

Ahrlin trotsar kölden

Jag stötte på Jerry Ahrlin på väg till Otepää i dag. Jerry har ju varit etablerad i världstoppen i flera år redan. Nu är han bättre än någonsin. Efter att ha vunnit flera långlopp i vinter får han väl ses som favorit på söndan också. Han är en grym stakåkare.

Jerry menade att -20 °C inte är något större bekymmer för honom. Men blir det kallare än så finns det risker. Någonstans där i trakten kommer temperaturen att ligga. Det ser vi på söndan.

Vackra kurvor

Jag gillar vackra kurvor i allmänhet. Kurvan på bilden är symmetrisk och fin. Ändå  gillar jag den inte. Största felet är att den ligger för lågt på skalan. Utlovad temperatur inför veckoslutet i Otepää inbjuder inte till skidåkning. Åtminstone inte 63 km med nummerlapp på.

Helt klart en felsatsning från min sida. Igen!