Ladda inte för hårt med kolhydrater!

I helgen löps GöteborgsVarvet. Det har vuxit till ett gigantiskt evenemang. Helt obegripligt med 62 000 anmälda löpare. Jag har aldrig deltagit och det harmar nog lite. Annars går det att följa med Varvet när SVT1 sänder direkt kl 14.15-16.00 på lördag.

På websighten Marathon.se finns en kort video om uppladdning. Det är Anders Szalkai som intervjuvar Tomas Gustavsson. Man kunde vänta sig en aggressiv reklam för sportdrycker av en man som jobbar inom branchen. Men en mer ödmjuk inställning får man verkligen leta efter. Och han åsikter stämmer så bra överens med mina (förutom att jag föredrar gel framom sportdryck).

Se videon här: Mat bättre laddning än pulver.

Besiktningar på gång

Besiktningarna kommer tätt nu. För ett par veckor sen var det knäbesiktning, förra veckan var det bilen, och denna vecka stod gubben åter i tur.

Bilen gick igenom utan problem. Men förvisso är det ett tydligt fattigdomstecken när bilen är så gammal att den måste besiktigas!

Själv gick jag inte igenom! Åtminstone inte med rena papper. Det blev tyvärr att vika in på apoteket efteråt.

Jag trampade en motionscykel på mottagningen medan läkaren såg på. När mitt blodtryck var uppe i 235 hade han sett nog. Då satte han sig ner och skrev ut ett recept. I övrigt tror jag nog att pumpen gick rent.

En uppluckring verkar ändå ha skett i kolesterolhysterin. Åtminstone i vissa läkarkretsar känns det som. Mitt totalkolesterol visade 7,6. Läkaren sade att det var högt men skrev ändå inte ut någon medicin. Det skulle knappast ha hänt ännu för några år tillbaka. Möjligtvis anade han att jag inte skulle ta den.

EKG kurva från återhämtningsfasen.

Pulsen och blodtrycket som funktion av belastningen.

Skidsäsongen 2011-2012 i siffror

I dessa bokslutstider är det läge att redovisa skidvintern. Statistiken visar att skidkilometrarna har en tendens att minska på ett oroande sätt. Men totala tiden som jag avdelat för motionen håller ändå fjolårsnivå. Endast fem timmar skiljer!

Till nästa säsong skall jag skärpa mig. Tror jag.

Priks slog till

Leviloppet skidades idag. Loppet verkar ha svårt att få luft under vingarna. Startfältet var mycket tunnt också i år. De sanna motionärerna har inte tagit loppet till sig. Banan på ca 50 km gick längs konstsnöspåret och Isoporo. Fyra varv alltså. Trevlig och omväxlande bana om man frågar mig. Men inte helt lätt. Det är för övrigt precis den slingan jag brukar köra här på förvintern. Jag betraktar den nästan som min hemmabana. Spåret går ju nära husknuten!

Förhållandena var krävande idag. Snöfall hela förmiddagen och temperaturen lite på plus. Det är nog en lycka att jag inte ens kom på tanken att delta. Jag har aldrig någonsin fått skidorna att fungera i våt nysnö. Aldrig! På sin höjd har jag sett andras som fungerat.

På damsidan var Riitta-Liisa Roponen helt överlägsen. Anne Kyllönen var tvåa. Anne lyckades skaka av sig Heli Heiskanen på slutvarvet efter ett skidbyte. De två gjorde varandra sällskap loppet igenom.

I täten på herrsidan var det tre löpare som följdes åt nästan hela vägen. Det var Esa Mursu, Juha Alm och Morten Priks. På slutvarvet var Morten Priks den starkaste och segrade mycket övertygande. Starkt gjort av en 20 åring.

Morten Priks är estländare och går på Ski College i Muonio.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lördagens sprint

Leviloppet arrangeras detta veckoslut. Själva loppet skidas i morgon men redan idag bjöds det på lite skidjippo. En sprintstafett med delvis lottade lag skidades nedanför Eturinne. I de tremanna lagen ingick en representant för näringslivet, en junior från nejden och så en elitlöpare. Elitlöparna representerades närmast av Anne Kyllönen, Mona-Liisa Malvalehto, Riitta-Liisa Roponen, Ville Nousianen, Kari Varis, Kalle Lassila, Martti Jylhä, Mikko Koutaniemi, Niklas Colliander och Matias Strandvall.

Någon tävling är det ju inte fråga om. Enbart uppvisning och PR. Dagens tillställning gick i mycket vintriga förhållanden.

Nedan en del av dagens bildskörd.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Gnistan som släcktes

Ryggen, som gjorde att jag lade av med löpningen, har hela tiden blivit bättre, sakta men säkert. Nu på vårvintern fick jag plötsligt inspiration att börja springa igen. Jag vet inte varifrån den kom, för den överraskade mig faktiskt. Inga nötande långlänkar hade jag tänkt, snarare korta och mycket regelbundna. Morgonlänkar helst.

Från början av mars var det planerat. Jag kom punktligt i gång redan den 1 mars. Fick i hop till 9 korta morgonlänkar första månaden. Det har aldrig hänt tidigare. Gissa om jag var nöjd! Men redan från början började mitt högerknä krångla. Och det gör det fortfarande. Min fina plan gick således helt i stöpet. Det hela är ju ganska frustrerande. Med tanke på att mina knän nog höll för löpningen så länge jag höll på.

Skidåkningen kom av sig i ett tidigt skede denna vinter. Kanske just på grund av att jag var inspirerad att börja löpa. Efter en paus på över en månad skall jag nu lappa på skidåkningen lite med några länkar i Levi. Men jag märkte idag att knäet inte riktigt gillar skejtandet heller.

Skidspåren är av yppersta klass här i Levi ännu. Snön ligger dryga halvmetern och vädret visade upp sin allra bästa sida idag. Jag gjorde en länk till Köngäs och Rauduskylä och noterade att det inte var någon större trängsel i spåren. Det är verkligen synd när förhållandena är så här fina.

Luvattumaa 20.4.2012. Skidställningen gapar halvtom liksom terrassen.

Fina klubbkompisar

Samu Torsti tog FM-guld och Andreas Romar silver i storslalom i Levi. Båda representerar Vasa Skidklubb. Grattis till mina klubbkompisar!

Anmärkningsvärt att plattlandet levererar utförsåkare av denna kaliber.

Ändringar i långloppscuperna

Det finns för tillfället två olika cuper för långloppen på skidor, vilket ju är aningen märkligt och minst sagt förvillande. Traditionellt har vi haft FIS Marathon Cup där de flesta av Worldloppen har ingått.

En helt ny cup är Ski Classics med enbart lopp i klassiskt stil. Ski Classics är en specialprodukt för TV. Det råder nu en konkurrenssituation mellan dessa två cuper.

Det blir märkbara förändringar i FIS Maraton Cup inför nästa säsong. Alla de nordiska loppen, alltså Finlandialoppet, Vasaloppet och Birkebeiner har fallit bort. American Birkebeiner har tillkommit. För säsongen 2012/2013 ingår följande tävlingar i FIS Marathon Cup:

16.12.2012  La Sgambeda, 42 km

13.01.2013  Jizerská padesátka, 50 km

20.01.2013  Dolomitenlauf, 60 km

27.01.2013  Marcialonga, 70 km

03.02.2013  König Ludwig Lauf, 50 km

10.02.2013  La Transjurassienne, 76 km

17.02.2013  Tartu Maraton, 63 km

23.02.2013  American Birkebeiner, 50 km

10.03.2013  Engadin Skimarathon, 42 km

I Ski Classics ingick sju lopp denna vinter. Någon kalender för nästa säsong har jag inte sett men åtminstone Jizerská padesátka, Marcialonga, König Ludwig Lauf och Tartu Maraton kommer att finnas med. Därtill några nordiska lopp med stor sannolikhet.

Långlopps FM floppade

Under pågående säsong tävlades det för första gången om FM medaljer inom långlopp på skidor. Skidförbundets avsikt med det nya programmet är att öka intresset och höja långloppens status. Jag tycker att Skidförbundets initiativ i grund och botten är bra.

Någon resultatlista har jag ännu inte sett men efter de sista deltävlingarna i Muonio drar jag den slutsatsen att det var endast en handfull löpare som genomförde programmet. Gissningsvis sju i herrklassen och fyra i damklassen. Så någon succé blev inte första upplagan. Närmast en katastrof.

Nu får Skidförbundet fundera över sitt koncept. Jag hoppas ändå att intresset i verkligheten inte är fullt så dåligt som årets resultat tyder på. Min bedömning är att tävlingarna är lite för många. Det betyder i praktiken att det blir svårt och framför allt dyrt att delta. Det krävs nämligen resultat från fem av totalt åtta deltävlingar för att vara med.

Det finns många bra skidlöpare strax under landslaget med goda chanser. Jag tänker på Kari Varis, Antti Lampinen, Mikko Koutaniemi, Mats Jakobsson, Lisa Anttila, Sini Alusniemi, Tiina Moilanen m.fl. Ingen av dessa valde att genomföra hela programmet. Men någon lång resultatlista kommer vi aldrig att ha. Åtminstone inte så länge motionärerna inte tillåts delta.

Sport vann Mestis

Grattis Hockey Sport som slog Jokipojat med 3-0 i matcher! Sport kom starkt i slutet av säsongen och övertygade i finalserien.

Nu väntar ligakval mot Ilves. Det betyder ytterligare klirr i kassan. Men förhoppningsvis inte mer än så.

Bloggar som joggar

Eller rättare sagt, bloggare som joggar. I lördagens Vasabladet fanns ett reportage om en kommande bloggjogg. Det var två unga tjejer, Heidi Granholm och Michaela Finne, som planerat och tagit initiativet till en gemensam träningslänk. När jag läste reportaget bestämde jag mig genast. Jag deltar. Det är inte så mycket bevänt med min löpning nu för tiden, men jag har ju i alla fall en blogg. Och 15 km skall jag nog orka.

När jag kom till ABC, där vi samlades, besannades mina farhågor. Där fanns mest damer. Men jag kunde ju inte gärna vända om då mera.

Och varför skulle jag ha gjort det? Det blev nämligen en mycket trevlig löprunda i gott och glatt sällskap. Jag fick till årets längsta länk så här långt. Efter länken blev det en gemensam kaffepaus. Och lotteri med verkligt fina priser. Ett tack till initiativtagarna för det trevliga arrangemanget!

De mest ivriga forsatte ytterligare ett varv efter pausen. De sprang således en riktig långlänk.

När jag började jogga i början av 80-talet bestod löpsällskapet av män i huvudsak. Idag bestod sällskapet nästan enbart av damer. Och det var knappast sämre.

Fin sportweekend

Denna helg är rena julaftonen för bänkidrottaren. Åtminstone för den som gillar vintersport. TV har under dagen sänt från Salpausselkä och Ruhpolding. Har man dessutom ambitionen att vara ute i det vackra vintervädret, ja då räcker programmet nog till.

Morgondagen blir ännu värre. Då går ju också Vasaloppet. Mycket intressant som vanligt, och i morgon kommer det att gå undan ordentligt. Några finländska framgångar har vi knappast att se fram emot.

Endast två finländare har lyckats vinna Vasaloppet, Pekka Kuvaja 1954 och Pauli Siitonen 1973. Det är således 39 år sedan Pauli Siitonen vann. På sidan Hevoskuuri.fi finns en intressant artikel som bygger på en intervjuv med Pauli Siitonen. Han vann Vasaloppet utan att veta om det! Och hans bästa tid 4:06 från 1979 står sig rätt bra i statistiken ännu. Artikeln är läsvärd och passar bra som uppvärmning inför Vasaloppet. Du hittar artikeln här.

Ett litet lyft

Eller vad skall man kalla det? I alla fall blev resultatlistan intressant i dagens Finlandialopp. Startfältet innehöll några namnkunniga åkare, både på dam och herrsidan, även om de flesta långloppsspecialisterna inte ställde upp.

Det intressanta var att Antti Lampinen lyckade hänga med i tätklungan och förlorade med bara fyra sekunder åt segraren. Lampinen slutade sexa och slog bl.a Fabio Santus och Toni Lievers. Martin Koukal vann före Sergio Bonaldi och Marco Cattaneo. Långloppsspecialisten Stanislav Rezac slutade femma.

På damsidan segrade Valentina Shevchenko. Linda Forth slutade 10:a och förlorade åt Shevchenko med endast 18 minuter. Det var bra åkt av Linda tycker jag. Grattis!

Banan i Lahtis är någorlunda krävande brukar jag tycka. Det krävs helt enkelt lite ärlig skidåkning för att ta sig runt.

Svenskarna dominerar

fullständigt inom längdåkningen just nu. Det spelar ingen roll vilka distanser vi talar om. Det gäller sprint, normaldistanserna och det gäller långlopp.

För en stund sedan tog Sverig en trippelseger i Tartu. Jörgen Brink vann före överraskningen Daniel Rickardsson och Jimmie Johnsson. I damklassen blev det svensk dubbelseger genom Susanne Nyström och Jenny Hansson.

Finländarna var som vanligt långt efter. Ingen finländare bland de 30 första. Så har det sett ut de senaste årtiondena i långloppen. Enda undantaget är väl Teemu Kattilakoski som vunnit Dolomitenlauf en gång. Kari Varis har deltagit flitigt de senaste åren, men utan större framgång.

Vi får gå tillbaka till Pauli Siitonens era på 70-talet innan vi kan notera finländska framgångar. Varför är det så illa?

Diplom på kommande

När jag var i Cavalese för ett par veckor sen tog jag tillfället i akt och överlämnade personligen mitt andra Worldloppet-pass för granskning. Jag ville ju träffa Carla på worldloppet-sekretariatet! Ingenting har dock hörts därifrån sen dess.

I dag mejlade jag Carla och frågade läget. Hon svarade omgående att hon just för tillfället höll på och skrev ut mitt diplom. Och så gratulerade hon till en ny Master-titel. Jo, man tackar.

Mina två pass innehåller följande lopp:


Master No 2959
1. Dolomitenlauf AUT 18.01.04 50 km FT
2. Marcialonga ITA 25.01.04 70 km CT
3. Finlandia- hiihto FIN 21.02.04 60 km CT
4. Vasaloppet SWE 07.03.04 90 km CT
5. König Ludwig Lauf GER 06.02.05 50 km CT
6. Birkebeinerrennet NOR 18.03.06 54 km CT
7. Jizerská Padesatka CZE 13.01.08 50 Km CT
8. Engadin Skimarathon SUI 09.03.08 42 Km FT
9. Tartu Maraton EST 15.02.09 63 Km CT
10. Gatineau Loppet CAN 20.02.10 53 Km CT

Master No 3359
1. Marcialonga ITA 30.01.05 70 km CT
2. Finlandia- hiihto FIN 26.02.05 60 km CT
3. Vasaloppet SWE 06.03.05 90 km CT
4. König Ludwig Lauf GER 05.02.06 50 km CT
5. Bieg Piastow: Main Race POL 07.03.09 50 Km CT
6. Gatineau Loppet CAN 21.02.10 53 Km FT
7. American Birkebeiner USA 27.02.10 54 Km CT
8. La Transjurassienne FRA 12.02.11 50 Km CT
9. Tartu Maraton: Main Race EST 20.02.11 63 Km CT
10. Dolomitenlauf: Classic R. Obertilliach AUT 21.01.12 42 KM CT

Cavalese 27.1.2012. Italiensk media intresserar sig omedelbart för Bogarts pass. Carla förklarar.

BotniaVasan i dag

Ett av de mer betydande långloppen i landet numera, och det största här på plattlandet med drygt 800 deltagare, BotniaVasan skidades i dag. Loppet och det fina arrangemanget hade förtjänat ett bättre väder än det som dagen bjöd på.

Nattens snöfall ställde till en del förtret. Och att att det dessutom började snöa strax efter start gjorde inte saken bättre. Spåren blev lösa och fladdriga. Temperaturen låg strax under noll och luftfuktigheten var hög, vilket gjorde vallningen aningen utmanande.

BotniaVasan ingår som andra deltävling i det nystartade FM programmet för långlopp. Ett antal långväga gäster hade därför sökt sig till Vörå i dag. Sånt hjälper ju till att hålla loppets status uppe. Ändå var det Minkens Mats Jakobsson som knep segern i herrklassen. I damklassen segrade favoriten Heli Heiskanen.

Men FM deltävlingen störde knappast oss motionärer. BotniaVasan är och förblir motionärernas eget lopp.

För egen del gick loppet så där. Jag hade inga större problem under själva loppet. Förutom att jag var trött redan i Kimo. Men det är ju småsaker. Största problemet dök upp när jag såg på klockan. Jag har ännu inte fattat hur det kunde ta så länge. Det var sjätte gången jag skidade BotniaVasan. Endast en gång tidigare har det gått långsammare. Den gången var det nästan samma före som idag. Egentligen borde det inte vara någon större överraskning, jag kommer ingen vart i lösa och fladdriga spår. Fast, spelar det någon roll? Snart sitter man förmodligen på Solgård och senast då är det glömt.

Skidorna kan jag inte klaga på. De fungerade bra hela vägen. Visserligen frös fästvallan ibland, men det är delvis mitt eget fel. Jag tog ett skidpar med ett högt spann och satte fästvallan alldeles för tjockt. Men det gör jag alltid.

Dagens vallning. Glid: Vauhtis Blå +  LF Grön + HF Blå + C125 pulver
Fäste: Vauhti Grundvalla AT + 3 lager Swix VR 55 + toppat med VR 45.

Om Marcialonga ännu

Marcialonga är ju gladloppet framför andra. Konceptet håller nästan till alla delar. Italienarna bjuder på en storslagen natur, fina spår, bra service och en entusiastisk publik.

Startsystemet är riktigt bra numera. Starten sker i grupper om 500 löpare med fem minuters mellanrum. Men inte som tidigare när hela gruppen släptes samtidigt, utan numera får löparna ge sig i väg i den takt de lyckas få på sig skidorna efter att ha promenerat ut till spåret. På detta sätt blir trängseln mycket mindre. Chipet ger ju i alla fall rätt tid.

Men på en punkt får arrangören inte godkänt av mig. Någon fungerande seedning vill inte italienarna veta av. Omseedning existerar över huvud taget inte. Och det är ju synd. Många långsamma löpare står alldeles för långt fram. Till förtret för alla bra löpare som hamnat långt nere i stargrupperna utan möjlighet till omseedning.

Nedan några bilder som jag tog under loppet.

Marcialonga

Långloppet Marcialonga, det 39:e i ordningen skidades i dag i fina förhålllanden. Det var ca -5 °C vid start och temperaturen steg till någon plusgrad på slutet. Trots att spåret bestod av konstsnö till 90% var glidet inte något att hurra över. Snön var som bakpulver på många ställen.

Det var tredje gången jag skidade loppet. I Marcialonga är stämningen alltid på topp. Spåret är draget rakt genom flera städer och samhällen. Det är lätt för publiken att följa med.

Jag hade ett högt startnummer i år, startade i åttonde ledet. Första delen av banan upp till Canazei var därför lite bökig. Men sedan glesnade det i leden och det gick bra att skida. Uppladdningen inför loppet var ju inte på något sätt optimal för min del. Skidkilometrarna uppe på Seiser Alm satt i kroppen. Men det blev ändå en bra söndagslänk. Åtminstone räckte den länge.

Marcialonga kan gott klassas som ett långlopp. Det mäter 70 km!

Banprofilen för långloppet Marcialonga

 

Hetsdag

Detta är en typisk hetsdag. Det brukar bli så dagen innan ett långlopp. Marcialonga utgör inget undantag på den punkten. Det är skidtest, spårtest, vallatest och mycket mer. Inte minst själva vallandet med all trängsel i vallaboden! Det här är den överlägset sämsta dagen i skidåkningssammanhang på min skala. Jag gör mitt allra bästa för att inte dras med.

Jag var nere på skidstadion i Val di Fiemme för en stund sen. Där var det aktivitet. Men det blev ett kort besök för min del. Jag tog inte ens på mig skidorna. En kaffe i en helt tom hotellbar lockade betydligt mer.

Nu är det läge att ta fram sticksömmen. Det gjorde Marit.

Mot Cavalese

Vistelsen på Seiser Alm läggs till handlingarna för denna gång. Har just checkat ut från hotellet. Allt roligt tar ju som bekant slut. Men det har varit fantastiskt fina dagar. Vi drar nu vidare mot Cavalese. Långloppet Marcialonga närmar sig.

Här några bilder från Seiser Alm.

Står över

dagens skidtur, efter moget övervägande. Det förefaller säkert helt korkat, men jag måste låta kroppen ta igen sig. Visserligen har jag har gjort mitt bästa för att ta det lugnt de senaste dagarna, men skidåkning flera dagar i följd på denna höjd sätter sina spår i en gammal kropp. Så det får bli en promenad i stället.

Svårt beslut ändå att låta bli. Termometern visar -4 °C, det är vindstilla och strålande sol. Spåren är det inget större fel på heller.

Välpreparerat i Seiser Alm

Kjempeflott!

Vilken omgivning! Vilka förhållanden! Vilket väder!

Seiser Alm i Sydtyrolen är ett skidparadis som saknar motstycke. På min skala alltså. Ivern att vara ute och åka skidor är stor just nu. Men motorn varvar inte riktigt här uppe. För spåren ligger på 1800-2000 m höjd.

Tidigare när jag varit här har jag bott i Castelrotto, och rest upp och ner med gondolen. Nu bor vi på Seiser Alm Plaza som ligger uppe på platån. Det gör inte saken sämre. Lite lyxigt rent av.

 

Seiser Alm 23 januari 2012. Perfekta spår i en fantastisk omgivning. Foto: Eva-Lena

Bilder från herrstafetten

i Anterselva i går.