Det hettade till

I söndags gick vi helt oplanerat på en gratisföreställning. En slags liveteater där jag och mitt sällskap fick en framträdande biroll.

Det var i pausen mellan tävlingarna i Anterselva som vi beslöt att ta en promed. Vi gick mot sjön, och väl där beslöt vi oss för en matbit. Menyn i strandrestaurangen var inte så imponerande. Men å andra sidan var det väldigt lätt att välja när endast korv och pomfritt fanns på menyn. Det beställde vi.

Vi hade inte bråttom. Det var ju en tretimmars paus. Maten dröjde men vi hetsade inte upp oss över det. På sätt och vis var det bra, vi skulle ju fördriva tiden också.

Vid grannbordet satt en man som tydligen var mer observant än vi. Det var Fritz från Schweiz. Han hade noterat att folk som kommit senare fick mat före oss. Så skulle inte nordiska gäster behandlas, tyckte han. Fritz kravlade sig upp och höll en kort predikan för servitören. Jag vet inte riktigt vad han sa, men han fick svar på tal av pojkspolingen till servitör. Det svaret tålde inte Fritz. Ljudnivån höjdes plötsligt med åtskilliga decibel. Fritz högg plötsligt tag i en stor tallrik, måttade mot servitören och för en stund trodde jag faktiskt att porslinet skulle flyga. Så skedde aldrig och när sedan Fritz flinade åt oss i smyg förstod vi att det aldrig var riktigt på allvar.

Efter det kom maten snabbt. Vi lät oss väl smaka. Tacksamma över Fritz’s hjälpsamhet. Och kanske aningen generade över att ha varit delaktiga utan en enda replik.

Pål, Bogart och Eva-Lena på lunchteater i Anterselva.

Annonser

Bilder från herrstafetten

i Anterselva i går.

Bilder från damernas masstart

i Anterselva i går.

Grym stämning i Anterselva

För första gången någonsin såg jag en världscuptävling live i skidskytte. Det hände i dag i Anterselva, eller Antholz, i norra Italien. Varför inte, när jag nu råkade vara i trakten. Och Anterselva är ju sagolikt vackert. Inte minst i dag när det var vindstilla och solen sken från en klarblå himmel.

På programmet stod herrarnas stafett och damernas masstart. Det blev ingen stor dag för de nordiska länderna, och allra minst för Finland. Herrarna hade inte ens lag i stafetten. Grrr! Kaisa Mäkäräinen var enda finländska deltagaren. Hon hade som vanligt problem med skyttet och placerade sig på 11:e plats. Vann gjorde vitryskan Darya Domracheva, något överraskande. I herrstafetten knep fransmännen segern.

Men vilken fest! Att skidskytte är stort i mellan- och sydeuropa har man ju anat. Så det var verkligen en upplevelse att se och höra när 20 000 entusiaster höll i gång.

Det var en högljudd publik. Men sakkunnig vågar jag påstå. I alla fall var publiken mycket disciplinerad. Det var intressant att höra hur skränet blev ett sakta nojs för att helt dö ut när åkarna kom till vallen. När skyttet inleddes var det absolut dödstyst i stadion. Publiken, företrädesvis tyskarna, skanderade ett unisont ”hej” för alla träffarna. Och i Anterselva kommer det ett kraftigt eko från bergen av dessa hejrop. Det var häftigt!

Jag har varit i Anterselva två gånger tidigare. Inte på någon tävling utan bara för att söndagsåka i den otroligt vackra omgivningen. En sak har jag funderat på. Var parkerar publiken? Den vackra skidstadion ligger helt ensam i skogen. Inte en enda parkering syns till. I dag fick jag svaret. Bilarna och bussarna parkeras nere i byn. Transporten upp, och ner, sker med shuttle-bussar. Så räkna med att det blir lite kö, och att det tar en stund innan 20 000 personer är nerskjutsade efter tävlingarnas slut.

Att jag åkte till Anterselva ångrar jag verkligen inte.

Anterselva 22 januari 2012. Foto: Pål