Långloppet Marcialonga, det 39:e i ordningen skidades i dag i fina förhålllanden. Det var ca -5 °C vid start och temperaturen steg till någon plusgrad på slutet. Trots att spåret bestod av konstsnö till 90% var glidet inte något att hurra över. Snön var som bakpulver på många ställen.

Det var tredje gången jag skidade loppet. I Marcialonga är stämningen alltid på topp. Spåret är draget rakt genom flera städer och samhällen. Det är lätt för publiken att följa med.

Jag hade ett högt startnummer i år, startade i åttonde ledet. Första delen av banan upp till Canazei var därför lite bökig. Men sedan glesnade det i leden och det gick bra att skida. Uppladdningen inför loppet var ju inte på något sätt optimal för min del. Skidkilometrarna uppe på Seiser Alm satt i kroppen. Men det blev ändå en bra söndagslänk. Åtminstone räckte den länge.

Marcialonga kan gott klassas som ett långlopp. Det mäter 70 km!

Banprofilen för långloppet Marcialonga