Mer än 80

levnadsår har båda mina föräldrar välsignats med. Senast i tur att passera milstolpen 80 var min mor. I går hyllades jubilaren med ett enkelt men trevligt kalas.

Att lyckas hålla alla skavanker borta är väl en omöjlighet. Men en god fysik hjälper säkert till att upprätthålla livskvaliteten ännu i den åldern. Och helt utan fysik är inte den nyblivna 80-åringen. Vintern har ju varit extra hjälpsam i år när den bjudit på mycket snöskottning. Åtminstone två gånger har hon skottat ner snön från garagetaket.

Annonser

Återkommer

ännu alldeles kort till Tartu Maraton. Jag märkte nämligen att alla de positiva omdömen som bör tillskrivas detta lopp saknades i mitt inlägg från i går.

Jag har förvånat mig, och förvånar mig fortsättningsvis, över hur få österbottniska långloppsåkare som tar tillfället i akt och provar på Tartu Maraton. Dels ligger Tartu och Otepää på någorlunda bekvämt reseavstånd. Och dels är Estland ännu ett relativt förmånligt land. Men framför allt, rutten och banprofilen är enastående fin. Klicka upp banprofilen här intill och lägg märke till hur kuperad banan är. Utan att vara tung. Och så är det brett preparerat hela vägen. Ett av de trevligaste spåren jag någonsin åkt. Men om jag varit där när det blåser hårt hade jag eventuellt varit av annan åsikt.

På bilden nedan ses interiören från Krutkällaren där glädjen stod högt i tak när PWT Travel höll sin bankett. Och jag garanterar, det var högt till tak.

Tartu Maraton 2011

Årets Tartu Maraton är i hamn för min del och det blev en betydligt enklare historia än jag förväntat mig. Visst var det kallt, men jag hade till all lycka inga problem med kölden i något skede. Inga andra problem heller.

Tartu Maraton är ju ett långlopp på skidor den här årstiden. Längd 63 km. Varför man valt att kalla det maraton förstår jag inte. Helt vilseledande namn.

Det var 6 500 löpare anmälda. Och det är rekord. Loppet blev fulltecknat i ett tidigt skede, och det är första gången i historien. Själv hamnade jag att gå köksvägen för att få startnummer. Ett tack går till PWT för den tjänsten!

Hur kallt det var vet jag inte riktigt. Jag hörde någon säga att det var -23 °C i Otepää när starten gick. Sen steg temperaturen snabbt. Och jag gissar på -15 vid målgång för min del.

Vi var i Otepää i god tid före start. Startfållan var stäng när vi kom, men jag kastade in skidorna över staketet. Sen knallade jag till Karupesä och satt där i värmen och slappade ca. en timme tills det bara var en kvart kvar. När jag kom till startfållan drog jag av mig överdragskläderna och så var det dags för start. Noterade att solen värmde bra redan då, så jag slapp att bli kall överhuvudtaget.

Att karriären är på dalande står nu utom all tvivlan. Sluttiden i dag var hela elva sekunder långsammare än för två år sen!

På minussidan noterar jag också att rösten mer eller mindre försvann under loppet. Ingen större skada med det, den behövs knappast. Men det blir ändå intressant att se om och när den repar sig.

Nu är det dags att förbereda sig för banketten. Den håller vi i Krutkällaren i Tartus gamla stadsdel. Banketten är ju minst lika viktig som själva loppet. Och innan dess hinner jag förhoppningsvis med en Jägermeister. Eventuellt två om jag skyndar mig.

Inbjudan

Arrangören här i Tartu verkar ha koll på saker och ting, eftersom en inbjudan till en Worldloppet Master träff satt faststiftad på mitt startnummerkuvert. Tyvärr nobbade jag tillställningen. Någon bra orsak till hade jag inte.

En del av tiden har gått åt till att fundera hur man skall klä sig i morgon. Efter lite kompletterande shopping i dag så tror jag att läget äntligen är under kontroll.

Ahrlin trotsar kölden

Jag stötte på Jerry Ahrlin på väg till Otepää i dag. Jerry har ju varit etablerad i världstoppen i flera år redan. Nu är han bättre än någonsin. Efter att ha vunnit flera långlopp i vinter får han väl ses som favorit på söndan också. Han är en grym stakåkare.

Jerry menade att -20 °C inte är något större bekymmer för honom. Men blir det kallare än så finns det risker. Någonstans där i trakten kommer temperaturen att ligga. Det ser vi på söndan.

Vackra kurvor

Jag gillar vackra kurvor i allmänhet. Kurvan på bilden är symmetrisk och fin. Ändå  gillar jag den inte. Största felet är att den ligger för lågt på skalan. Utlovad temperatur inför veckoslutet i Otepää inbjuder inte till skidåkning. Åtminstone inte 63 km med nummerlapp på.

Helt klart en felsatsning från min sida. Igen!

Ultra Trans

Det fanns de som valde att köra båda dagarna i Transjurassienne, en så kallad UltraTrans. På bilden poserar fyra nordiska ungdomar som hade trevligt tillsammans i Jurabergen och kondition nog för en UltraTrans.

Från höger på bilden: Aud från Norge, Gudrun och Sven-Erik från Sverige och BG från Finland.
Fotograf: Janne

La Transjurassienne Main Race

Idag gick huvudloppet i La Transjurassienne, i fristil. Loppet var ju ordentligt förkortat på grund av snöbristen. I gengäld var banan mycket tuffare vad terrängen beträffar.

Arrangören ställdes ordentligt på prov. Banan lades om i sista stund. Starttider ändrade ännu på morgonen. Mycket kunde kritiseras men det ser jag inte som min uppgift.

Förhållandena var tuffa idag. Ingen vidare köld på natten och mycket värmegrader på dan, åtminstone i de mera soliga partierna. Underlaget blev både löst och blött. Speciellt var att vissa delar av banan kördes i båda riktningarna. Där var det ordentligt trångt. Och en 10 km lång slinga kördes två varv.

Första stigningen gick bättre än i går. Jag trodde för ett ögonblick att min strejkande kropp var tillbaka i jobbet. Men nu vet jag inte riktigt. Det blev i vilket fall som helst ett tungt lopp. Skidorna plöjde ställvis djupt i sockret. Men jag kom i mål, vilket ju är huvudsaken. Och utan att åka omkull en enda gång. Det gjorde nog många i de krävande utförslöporna med massor av lössnö. Det är klart att gårdagens lopp satt i kroppen. Och veckan som gått var ju ingen större vila fysiskt sett med skidåkning på hög höjd i Davos.

Vår vän Sven-Erik sade i bussen hem. ”Nu kan vi åtminstone skryta med att vi deltagit i den jävligaste skidtävlingen som finns.” Och Sven-Erik saknar minsann inte erfarenhet. Nu är jag inte övertygad om att han hade helt rätt, men orden beskrev rätt väl stämningen just då.

La Transjurassienne

Franska långloppet La Transjurassienne är avhandlat. Dagens klassiska distans var förkortad till 42 km. Beträffande arrangemanget finns det saker man kunde anmärka på, men det är kanske att vara onödig. Hela loppet har legat i vågskålen in i det sista. I stället får man nog lyfta på luvan för att det kunde genomföras.

Banan var tung, vågar jag nästan påstå. Föret var också utmanande. Jag räknade till tre olika fören i dag. Skulle jag räkna barmarken som ett eget blir det fyra. Aningen dåligt fäste fick jag dras med loppet igenom. Värre var dock att kroppen hade strejkdag just idag. Någon orsak vet jag inte, men det är sådant man får ta.

Det mest positiva just nu är att morgondagens fristilslopp också är förkortat till 42 km. Fulla distansen på 76 km hade nog känts onödigt jobbig i dessa förhållanden.

Vid målgången var övergången från snön extra mjuk. Vi landade direkt i halmen.

Ingen snö

så långt ögat når. Åtminstone inte i Le Brassus. Lika illa det förståss på franska sidan eftersom vi befinner oss på gränsen. Vintern här har inte varit vad den skulle vara. Fransmännen trotsar naturen lite grann och arrangerar långloppet La Transjurassienne i alla fall. Tufft gjort med tanke på hur här ser ut.

Loppet är förkortat till 42 km, precis som i König Ludwig Lauf. Medan tyskarna gjorde en flack bana så gjorde fransmännen tvärtom. Banan här är riktigt tuff. Eller vad sägs om över 1000 m total stigning! Jag straffas tydligen direkt för mina åsikter när jag tyckte att König Ludwig Lauf var för lätt. Morgondagen blir nog en utmaning. Hoppas bara att man hålls på banan. Annars far nog klistervallningen illa. Och kanske något annat också.

Bilden är från Le Brassus. Foto: Cati

Lite trist

Vår tidtabell tvingar oss att packa i hop och lämna Davos. Det känns aningen trist. Här kunde man gott stanna ett tag till.

Vi drar nu vidare till Le Brassus i den västra delen av Schweitz vid franska gränsen. Nya långlopp står på programmet.

Samtidigt är vi glada och belåtna över fina dagar i Davos. Skidorten visar nog upp sin bästa sida just nu. På återseende!

Höghöjdsproblem

Vistelse på hög höjd har alltid ställt till problem. Så också för oss. Redan första morgonen i Davos började bekymren. Hotellet erbjuder den något ovanliga servicen att gästerna får koka sina ägg själva. Allt för att äggen skall bli precis lagom för var och en.

Vi som är från landet, från plattlandet dessutom, hade ingen hum om hur man kokar ägg på hög höjd. Nej, vi kokade som vi alltid hade gjort. Med den påföljden att äggen rann alldeles hejdlöst. Men då trädde våra norska vänner till. De undrade om vi inte begrep att man måste koka extra nu när vi ligger på hög höjd. Vi informerades vänligt om att man kan räkna en minut extra för varje 1000 höjdmeter. Det betyder en och en halv minut extra i Davos. Nu är äggkokningsproblemen historia för vår del. Sju minuters ägget i Davos blir precis som fem och en halv minuters ägget hemma. Perfekt!

En plats i solen

Eller vad annat kan man säga om tillvaron just nu. Perfekt preparerat. Vacker omgivning. Fantastiskt väder. Sommar och vinter på samma gång. Skidåkning när den är som bäst. Det är Davos i ett nötskal.

Veckans höjdpunkt

Idag drog vi mot högre höjder. Vi förflyttade oss till Davos som ligger på drygt 1 500 meters höjd. Den schweiziska skidorten har länge legat på min önskelista. Efter en kort inledande skidtur på eftermiddagen blev det definitivt bekräftat. Davos är en skidort! Skidspåren håller världsklass, åtminstone på min skala.

Här är det skejtskidor som gäller för min del. Men frun behöver fästvalla under sina. Medan hon solade i bikini på balkongen vallade jag hennes skidor. Och vad vallar man med i bikiniväder? Jag tog erfarenheterna med mig från Oberammergau. Chansade och satte burkvalla under. Och visst, Rodes Multigrade fungerade.

Det ser ut att kunna bli en fin vecka.

Inte bara träning

Jag glömde i förra inlägget att berätta att det var ju tävling här också. Damklassen vanns av Sandra Hansson. Om hon blev glad över segern eller för att jag fotograferade är just nu lite oklart. Övriga på pallen var Jenny Hansson och Maria Novoselova

På podiet bland herrarna, inte helt överraskande, Jerry Ahrlin, Stanislav Rezac och Oskar Svärd. Sedan följde Martin Larsson, Marco Cattaneo och Anders Aukland.

König Ludwig Lauf

König Ludwig Lauf, den tyska deltävlingen i Worldloppet, skidades detta veckoslut. Loppet går i omgivningen av den charmiga stadsidyllen Oberammergau.

Jag tajmade mitt första långpass för vintern alldeles perfekt när jag deltog i dagens klassiska lopp. Det är alltid lättare att skida långpassen i sällskap och med ordnad service. Dagens tur blev en rätt bekväm historia. Försökte hålla till på det aerobiska området och missade bara lite. För pulsen steg nog med 20 slag direkt när jag knöt nummerlappen på hotellrummet.

Våren är långt på väg i Bayern. Vi bjöds på ett härligt skidväder både igår och idag.

Det finns mycket för mig att lära ännu om förhållandena här i mellaneuropa. Det är svårt att bli klok på detta. I går var det ca 10 plusgrader och klart solsken. Ändå var snön i spåret alldeles torr och finkornig. Tills idag utlovades samma väder (+12°C är det nu ett par timmar efter att jag gått i mål). Men jag som har ”stinnt ti fata” så vallade med klister. Det visade sig inte vara någon höjdare i det torra och kalla spåret. Men jag kom ju mig runt utan något besvär. De flesta resonerade på samma sätt som jag och satte klister under.

Annars så håller arrangörerna på att förstöra ett bra lopp. Dagen lopp var förkortat till 42 km och skidades som 2 varv runt ett 21 km långt spår. Dagens bana var onödigt flack. Orsaken till omläggningen vet jag inte, men jag antar att det inte bara var av hänsyn till mig som kom hit halvtränad. Hoppas detta var en tillfällig lösning. König Ludvig Lauf har hört till de trevligare loppen vad banprofilen beträffar. Det är i alla fall min åsikt.

Vilken stad?

Just nu befinner vi oss i en liten stad utomlands. Nästan alla butiker här ser ut som den på bilden vad produktsortimentet beträffar. Vilken stad? Ger jag någon ledtråd blir det för lätt. Gissa!

av Bogart Postat i Resor

Pumpen slut

Det handlar alltså om SpinnBodyPump på gymmet. För min del är den över för denna säsong. Jag har haft för vana de senaste åren att hyra ett gymkort för ett par månader, inför upptakten till skidsäsongen. Målsättningen i år var att få ihop till 20 träningspass. Det stannade vid 19 gånger när gymkortet gick ut i går.

Jag har inget intresse av gymträning överlag. Jag föredrar utomhusmotion. Men jag gör ett undantag när det gäller den ledda SpinnPumpen. Den är lagom rolig att delta i. Men framför allt, vinsten ligger i den mångsidiga muskelträningen som BodyPumpen erbjuder för hela övre kroppen. Min åsikt är att den är till nytta för bl.a. skidåkningen. Åtminstone för mig som har en klart ”försummad” överkropp. Ett resultat av ett livslångt sittande.

Visst känner man sig lite udda i pumpsalen bland mestadels kvinnor. Men det tar jag som en man!