Skid FM dag tre

Dag tre bjöd på det perfekta skidvädret. Och ett blixtrande före. Med andra ord, skidfest för hela slanten. Ca. 3 000 personer, publiken alltså, tog tillfället i akt.

Vörå- och korsholmsborna behöver sannerligen inte skämmas för sin arrangörsinsats. Mycket bra PR för Vörå, det är i alla fall min bedömning.

På programmet i dag: Skiathlon, 7,5/7,5 km för damer och 15/15 km för herrar. Roponen övertygade, Lallukka överraskade. Överraskade gjorde också Marie Sippus med sin 11:e plats!

På pallen bland damerna: Riitta-Liisa Roponen, Aino-Kaisa Saarinen och Riikka Sarasoja. På herrsidan: Juha Lallukka, Sami Jauhojärvi och Tero Similä.

Annonser

Skid FM dag två

På programmet: 10  km för damer och 15 km för herrar. Båda distanserna i klassisk stil.

Medaljörer damer: Roponen, Saarinen och Muranen
Medaljörer herrar: Jauhojärvi, Heikkinen och Similä

Skidfesten i gång

Skid FM startade idag med sprintstafetterna. Det blev riktigt fina tävlingar. Dessutom spännande på herrsidan.

På damsidan tog Joutsan Pommi med Aino-Kaisa Sarinen och Maija Saarinen en säker seger. På herrsidan slog Ville Nousiainen Sami Jauhojärvi i en ursinnig spurt. Det var första FM guldet i sprint för Kouvolan Hiihtoseura. Villes lagkamrat var Kari Varis. Anmärkningsvärt är att Kari Varis får bocka en guldmedalj i sprint. Han är ju en riktig långtradare, en av våra mest pålitliga.

Skidpubliken i Vörå fick njuta av tävlingarna i ett varmt och behagligt vinterväder. En eloge till arrangören för sprintbanan som var mycket publikvänligt dragen. Stämningen var god och arrangemangen fungerade fint. I morgon blir det antagligen en betydligt större publik.

Analysen

Ur statistiken i föregående inlägg går det knappast att utläsa så mycket. Åtminstone inte för en utomstående. För att dra några slutsatser måste innehållet sättas in i ett relevant sammanhang. Om man ritar upp en kurva av fjolårsresultatet (antal timmar motion) tillsammans med tre tidigare år, kan man tydligt se en tendens. Och det ser verkligen inte bra ut. En extrapolering av kurvan berättar sannolikt något om hur framtiden ser ut. Om inget radikalt inträffar kommer rörelsen att avstanna helt inom bara några få år! Hups! Det var nog fortare än jag tänkt mig.

Men jag bloggar väl på fram tills dess.

Genomskinlighet

Jag väljer självmant att redovisa fjolårsstatistiken över mitt motionerande. Med risk för att Wikileaks hade gjort det annars. Öppenhet efterfrågas ju på alla håll och genomskinlighet är det nya modeordet.

Innehållsmässigt är själva statistiken närmast deprimerande.

Man lär sig

alltid något nytt när man bloggar. Fick en kommentar på ett tidigare inlägg att Ämmänmäki nog har ett svenskt namn också. Chansade på en direktöversättning och googlade. Visserligen hittade Google endast ett dokument, nämligen ”VAASAN VIHERALUEJÄRJESTELMÄ 2030 VASAS GRÖNOMRÅDESSTRUKTUR 2030” men det torde stå helt klart att Ämmänmäki heter Kärringbacken på svenska. Ett framtida namn dessutom av dokumentets natur att döma.

En ny påminnelse

om livets skörhet och förgänglighet fick jag helt nyligen, när två tråkiga nyheter tätt på varandra lät berätta att två av bygdens företagare dött. Alldeles för unga tycker man ju, eftersom båda var i min ålder.

En av dem var härifrån byn. Vi diskuterade alltid våra gemensamma intressen när vi möttes. Båda var vi intresserade av motion och idrott, båda åkte vi skidor och båda deltog vi i långloppen inom Worldloppet-programmet.

Mina tillgångar

Jag uppskattar möjlighten att kunna åka skidor hemifrån. Utan att behöva köra bil en endaste meter. Elljusspåret vid Ämmänmäki erbjuder den möjligheten. Det ligger på bekvämt avstånd och har varit i hyfsat skick den senaste tiden.

Också spåren i Molnträskterrängen är skidbara. Jag testade dessa för första gången denna vinter när jag tog en tur via Pilvimaja i dag.

Detta är några av mina tillgångar just nu.

Bilden är från Ämmänmäki.

Toblach igen

Jag skrev två blogginlägg exakt på dagen för ett år sen med anledning av Tour de Ski. Inläggen blev offer för bloggkraschen så jag citerar rakt av vad jag skrev i fjol och sätter in ett par bilder.

Tour de Ski

6 Januari, 2010

Tour de Ski tävlingarna fortsätter idag i Dolomiterna i norra Italien. Närmare bestämt i Dobbiaco. Eller Toblach som orten heter på tyska. Det mesta går ju på tyska i norra Italien.

Tävlingarna går i en fantastisk vacker miljö. Om jag förstått saken rätt så startar herrarna sitt lopp i Cortina d’Ampezzo och kommer i mål på skidstadion i Toblach. Damerna skidar slutdelen av samma bana, en sträcka på ca. 16 km. Det är en lättåkt sträcka, mest bara utför. En sådan erfarenhet har jag alldeles personligen. Jag hade det stora nöjet att skida just den sträckan för några år sen.

Hoppas på någorlunda vackert väder i Toblach i dag, så att det blir fina TV bilder också.

Toblach

6 Januari, 2010

Lite till om staden Toblach, där Tour de Ski tävlingarna hölls tidigare idag. Det är en trevlig liten stad i en storslagen omgivning. Och en skidort helt klart.

Jag har haft förmånen att bo alldeles vid skidstadion båda gångerna jag besökt Toblach. Ena bilden visar den magnifika utsikten mot skidstadion från hotellfönstret på Hotel Laurin medan den andra visar ungefär samma vyer från frukostbordet på Hotel Santer. Inte illa om jag får säga min mening. Hotel Santer är annars också en riktig höjdare som bjuder på en alldeles speciell atmosfär.

För ca två år sen skrev jag så här om Cortina d’Ampezzo.

Dags att tänka om

när det gäller nyårsraketer. Eller hur?

Det har rapporterats om tusentals döda fåglar i nyårshelgen, åtminstone i USA och Sverige. Enligt någon teori så kan nyårsfyrverkeriet vara orsaken. Även om det inte skulle vara så, bör nog raketskjutarna ta sig en funderare över nödvändigheten.

Vår hund är döv numera. Rimligtvis borde han inte störas av oljudet. Men tydligen kommer oangenäma minnen fram även för en hund när fyrverkeriet sätter igång. För ännu på nyårsdagen fick jag dra honom i kopplet för att överhuvudtaget få ut honom ur huset. Och jag gissar att obehaget drabbar fler djurarter än enbart hundar och eventuellt fåglar.

Min knapphändiga humor har aldrig räckt till att förstå detta smällande.

Midvinter Elvis

Vi tog en kort sväng till stan i går kväll runt midnatt. Bara för att kolla läget. Helt överraskande bjöds vi på en gratiskonsert. För plötsligt stod Elvis, livs levande, på balkongen och skön musik flödade över Strandgatan.