La Transjurassienne

Franska långloppet La Transjurassienne är avhandlat. Dagens klassiska distans var förkortad till 42 km. Beträffande arrangemanget finns det saker man kunde anmärka på, men det är kanske att vara onödig. Hela loppet har legat i vågskålen in i det sista. I stället får man nog lyfta på luvan för att det kunde genomföras.

Banan var tung, vågar jag nästan påstå. Föret var också utmanande. Jag räknade till tre olika fören i dag. Skulle jag räkna barmarken som ett eget blir det fyra. Aningen dåligt fäste fick jag dras med loppet igenom. Värre var dock att kroppen hade strejkdag just idag. Någon orsak vet jag inte, men det är sådant man får ta.

Det mest positiva just nu är att morgondagens fristilslopp också är förkortat till 42 km. Fulla distansen på 76 km hade nog känts onödigt jobbig i dessa förhållanden.

Vid målgången var övergången från snön extra mjuk. Vi landade direkt i halmen.

Ingen snö

så långt ögat når. Åtminstone inte i Le Brassus. Lika illa det förståss på franska sidan eftersom vi befinner oss på gränsen. Vintern här har inte varit vad den skulle vara. Fransmännen trotsar naturen lite grann och arrangerar långloppet La Transjurassienne i alla fall. Tufft gjort med tanke på hur här ser ut.

Loppet är förkortat till 42 km, precis som i König Ludwig Lauf. Medan tyskarna gjorde en flack bana så gjorde fransmännen tvärtom. Banan här är riktigt tuff. Eller vad sägs om över 1000 m total stigning! Jag straffas tydligen direkt för mina åsikter när jag tyckte att König Ludwig Lauf var för lätt. Morgondagen blir nog en utmaning. Hoppas bara att man hålls på banan. Annars far nog klistervallningen illa. Och kanske något annat också.

Bilden är från Le Brassus. Foto: Cati