Årets andra långlänk

är avklarad. Stockholm Halvmarathon blev en alltigenom positiv historia. Att svenskarna kan arrangera har vi fått uppleva åtskilliga gånger tidigare. Stocholm Halvmarathon är inget undantag. En mycket trevlig tillställning med en bana nästan helt i Stockholms innerstad. Efter starten från Slottet, först en runda ut till Vasastan varpå följer ett varv runt Kungsholmen, sedan förbi Gamla Stan till Slussen för att avslutas med en runda runt Söder med målgång vid Slottet.

Jag är också nöjd med mitt eget lopp. Det tror jag frun är också, alltså med sitt eget. Hon har tränat ännu mindre än jag.

Jag hade två målsättningar, en resultatmässig och en taktisk. Jag skulle göra en tid bättre än i Levi, helst under 1:50. För att nå detta beslöt jag att hänga på 1:45-hararna från början, även om jag visste att det var för hårt tempo. Jag lyckades följa hararna i sex kilometer, endast, innan jag måste släppa. Men jag såg skymten av dem ända till 10 km, och det var jag nöjd med. Farten sjönk betänkligt på slutet. Men jag är ändå nöjd med loppet som helhet, liksom med sluttiden strax under 1:48.

Det var ju annars ett fantastiskt vackert och fint löpväder.

Stockholm Halvmarathon

Stockholm Halvmarathon löps i morgon. Starten sker kl. 16:00 utanför slottet. Det är ett lopp med gamla anor. Arrangören menar att upprinnelsen finns att söka redan på 1920-talet när arrangemanget gick under namnet Stockholmsloppet. Loppet har bytt namn flera gånger sen dess, har bl.a. hetat Lilla Maran och S:t Eriksloppet innan det år 2007 blev Stockholm Halvmarathon. Loppet har växt kraftigt i popularitet de senaste åren. I år är 15 158 löpare anmälda, från 69 olika länder. Det är rekord.

Vi kunde inte hålla oss utan hämtade ut startnummer i Kungsträdgården för en stund sen. Lika bra att delta när man ändå är här.

Kommer ihåg

Trots mitt dåliga minne kommer jag i håg vad jag gjorde den 11 september för tio år sen. Jag städade huset i Levi.

Det var tisdag. Skulle åka hem den dagen efter att ha sprungit maraton och vandrat några dagar. Eftermiddagen var vikt för städning av huset, eftersom bussen till nattåget brukar gå vid 18-tiden. Hade på TV:n samtidigt som jag städade. Vid 16-tiden började plötsligt sändas extra nyheter på flera kanaler med de mest overkliga livebilder man kan tänka sig.

I bakgrunden World Trade Center's två tvillingtorn på södra Manhattan som de såg ut när jag besökte New York 1989.

Landskampen

mot Sverige skall helst följas live. Ingen tvekan därom. Men när bekvämligheten tar överhanden blir ju den egna soffan ett alternativ. Inte så dåligt det heller, sist och slutligen.

Dr. House

Så heter visst en TV serie. Jag tror inte att jag sett ett enda avsnitt för serien intresserar inte det minsta.

I går när jag körde till stan spelade Countrydoktorn lite bluesmusik i sitt program. Mannen som sjöng hette Hugh Laurie och det är just han som spelar huvudrollen i House. Mycket överraskande.

Jag kollade upp saken lite närmare när jag kom hem, och minsann, Hugh Laurie är verkligen musiker. Han spelar munspel, gitarr och piano. Sjunga kan han dessutom. Han har nyligen kommit ut med sitt debutalbum ”Let them talk”, innehållande bluesmusik. Vem hade trott det om Dr. House?

Här ett smakprov när han sjunger ”Swanee River” i en TV show tidigare i år.

Green days in many ways

är en slogan som Levi centrum glädjande nog har hakat på. Ett konkret exempel är leviföretagarnas gemensamma anskaffning av 120 st vackert gröna hyrescyklar. Eller det heter väl lånecyklar i detta fall eftersom cykeln kan lånas för en dag helt GRATIS.

Utlåningsställen är Ravintola Draivi, Gondolområdets uthyrning, Hotell Hullu Poro, Hotell K5 Levi, Hotell Levi Panorama, SPA hotell Levitunturi, Lapland Hotel Sirkantähti, Levi Turistinformation, Sokos Hotel Levi och Zero Point.

Cyklarna har fått ett mycket gott mottagande och de märks verkligen i gatubilden.

Söndagsvandring

På den traditionella dagen-efter-maraton-vandringen över Kätkä syntes inte många människor till. Det är heller inte så konstigt, höstsäsongen har inte börjat ännu.

Att Ruskamaraton nu flyttats till första helgen i September harmar åtminstone mig. Visserligen har jag förståelse för företagarna som vill förlänga den annars mycket korta höstsäsongen. Men mig passar det illa, och säkert många andra också. Att kombinera maraton och några dagars vandring i den höstskrudade lappländska naturen har alltid varit något att se fram emot. Det här var annars 15:e året i följd som jag var här. Om Ruskamaraton skall göra skäl för namnet borde det ha flyttats till den tredje helgen i stället.

Dagens promenad visade 18,4 km på GPS:en. Rutten över Kätkä är bitvis brant och stenig. Det var inte den här promenaden som mitt högra knä behövde bäst av allt just nu. Men vad är traditioner till för om inte till att följas?

Årets första långlänk

Årets första långlänk är avklarad. Jag hade gott sällskap under hela länken eftersom 1 200 likasinnade också valde att löpa halvmaraton i Levi. Speciellt fort gick det inte, men jag slog fjolårstiden med tre minuter så det får duga. Lite smånöjd är jag över att andra hälften gick tre minuter snabbare än första halvan.

Ruskamaraton samlade drygt 2 300 glada löpare i år. Det var mulet väder under dagen och temperaturen ca 10 °C. Det blev lite svalare än utlovat, men ändå ett bra löpväder.

Jag skrev för ett tag sen om sjunkande standard på maratonloppen. Trenden är tydlig också på Ruskamaraton. Årets snabbaste var Petri Huhtala på tiden 2:49:42. Han sprang dessutom i 40-års klassen. Tiden ligger rätt långt från Peter Klemets banrekord. Kommer jag rätt ihåg ligger det i trakten av 2:26.

Fisksoppa i ny miljö

Jag tog en promenad via Levi Golf i dag. Där gjorde jag ett helt oplanerat besök på Ravintola Draivi. Och väl där kunde jag inte hålla mig, utan föll för lockelsen att samtidigt äta dagens lunch. Fisksoppan frestade så.

Klädd i tights och vandringsskor kände jag mig aningen udda i sällskapet. Men det störde ju inte mig.

Närmare golfen än så här har jag inte varit på länge. Eller jo, i vintras skidade jag ju på golfplan.

Fynd

Började äntligen röja bland bråten i hobbyrummet i dag. Och jag lyckades faktiskt frigöra åtskilliga kvadratmetrar golvyta. Inga större överraskningar kom emot, förutom då fyndet på bilden. Ibland får man snabbt betalt.

Pust

Svettigt värre i lingonskogen. Har knappast tidigare plockat lingon i 25 gradig värme. Men det är inget klagomål om någon trodde det.

Blues Brothers

Ingen gudlig föreställning direkt, även om Jake och Elwood påstod sig vara utsända av Gud. De båda bluesbröderna får kallet att samla ihop 5000 dollar som Pingvinen behövde. Och Pingvinen, det var nunnan som behövde pengarna för att klostrets barnhem inte skulle tvingas stänga. Så är storyn i korthet i musikalkomedin som spelats i sommar på Musikteatern Palatsi i Tammerfors.

De båda bluesbröderna spelas förtjänstfullt av Ari Myllyselkä och Miro Honkanen. Men den klart lysande stjärnan är Laura Voutilainen. Som klippt och skuren för sin roll. Hennes skådespelartalanger kommer här till sin rätt. Hon är Artisten och Solisten som ger järnet. Med en grym energi.

Jordbunden

Jag såg en TV dokumentär som heter Kokvinnorna. Det är en tragisk men samtidigt gripande berättelse. Filmaren Peter Gerdehag har lyckats bra, tycker jag, när han dokumenterat två människoöden, Britts och Ingers. Men så är ju manuskriptet också helt unikt. Vackra naturbilder ramar in den bistra verkligheten på ett fint sätt.

Programmet finns att se på YLE Areena ännu en tid. Men det torde gälla enbart personer bosatta i Finland. Se den!

En trailer om filmen finns också på You Tube.

Olovligt låg standard

Igår löptes Helsinki City Marathon. Jag har deltagit 15 gånger men hållit paus de senaste åren. Jag ögnade snabbt igenom resultatlistan från igår och konstaterade åter en gång hur katastrofalt dålig standard vi har. Åtminstone när vi jämför med situationen för 20-30 år sen. Den här negativa utvecklingen är något av en gåta för mig.

Jag sprang mitt personbästa i Helsingfors 1985. Tyvärr vet jag inte min placering då, men min gissning är den låg i trakten av 500. Min bästatid skulle ha gett placering 43 i allmänna klassen, och placering 87 när man beaktar alla åldersklasserna igår. Dessutom har loppet mer deltagare nu.

I Vasamaraton har standardsänkningen varit ännu tydligare. På senare år har endast en handfull löpare gått under 3 timmar. År 1987 var 58 löpare under. Till och med 9 löpare i den så kallade motionsklassen. Peter Klemets blev ”bara” tvåa det året med tiden 2:17:32!

Det är framför allt i skiktet strax under eliten som den stora uttunningen har skett. Utrustningen, kunskapen och träningsmetoderna borde rimligtvis vara bättre nu. Men något väsentligt saknas. Och det kan inte vara så mycket annat än träningen. Närmare bestämt träningsmängden.

Jag är inte så mycket tävlingsmänniska att detta skulle harma mig på något sätt. Det är nu bara ett konstaterande, som jag inte finner logiskt. Som motionär noterar jag i stället med glädje att antalet deltagare stigit under åren. Att delta är större än att prestera!

Två kubiks bänk

Jag snickrade till en bänk, modell större. Inte för att få mera sittplatser, utan för att få förvaringsutrymme. Nu blir det att trampa ner en massa skräp i bänken. Den är över fyra meter lång och rymmer mer än två kubikmeter.

Efter uppstädningen blir det mera svängrum i hobbyrummet. Nu är det plötsligt läge att börja se filmer där igen.

Missar det mesta

Detta är dagen när man vill hinna med det mesta och missa bara lite. Men tyvärr, det går inte. Vi kommer att hinna med bara lite och missa det mesta. Det handlar alltså om Konstens natt.

Konstens natt i Vasa är ett arrangemang med mycket kvalité. Stämningsfullt, avslappat och kul. Och det engagerar. Frustrerande bara att så mycket händer under en och samma kväll. Det finns så mycket sevärt som man bara inte hinner med.

Plåt

Som jag tidigare skrev lämnade bostadsmässan i Karleby i huvudsak ett positivt intryck. Precis allt var ändå inte som det skulle. På ett hus hade man använt PLÅT som fasadmaterial.

Plåt är bra till mycket men skall INTE användas som fasadmaterial! Inte i min föreställningsvärld, inte under några omständigheter!

The båttom is nådd!

Bostadsmässan

 

Utsikt man kanske skulle stå ut med. Från femte våningen i ett av höghusen.

En stående sommartradition brukar vara att besöka Bostadsmässan. Inte alltid till någon större konkret nytta utan mer som ett nöje. Men det händer ibland att man stöter på något guldkorn i form av fiffiga lösningar. Det har hunnit bli en och annan mässa på olika håll i landet under åren. Årets mässa i Karleby var ju nästan ett måste eftersom den ligger så nära.

Tidigare år har de tekniska lösningarna intresserat mest. Av någon anledning är det arkitekturen och de praktiska lösningarna som jag ser mest på nu för tiden.

Årets mässområde var överraskande litet och kompakt. Därmed var det också lättbesökt. Lagom som mässområde kanske. Det allmänna intrycket är positivt. Området låg fint vid stranden. Och det såg ju ut att vara en riktig strand och ingen gyttjevik som i Vasa! Några exceptionella husmonster såg man inte till denna gång. Fast nog fanns det bostäder som jag inte gillade alls. Allra bäst gillade jag husen och lösningarna med den egna stranden. Mycket trevligt med de separata bastubyggnaderna, även om de var i minsta laget.

Utseendet och lyxiga lösningar dominerar. Ofta på bekostnad av det praktiska. Och var finns de ekologiska boendelösningarna? En mässa borde vara vägvisare. Enorma fönsterytor, badkar och bubbelpoler vittnar om att vi ännu har en lång bit att gå.

Huset med den egna stranden och separata bastubyggnaden hör till de som jag gillade bäst.