Igår löptes Helsinki City Marathon. Jag har deltagit 15 gånger men hållit paus de senaste åren. Jag ögnade snabbt igenom resultatlistan från igår och konstaterade åter en gång hur katastrofalt dålig standard vi har. Åtminstone när vi jämför med situationen för 20-30 år sen. Den här negativa utvecklingen är något av en gåta för mig.
Jag sprang mitt personbästa i Helsingfors 1985. Tyvärr vet jag inte min placering då, men min gissning är den låg i trakten av 500. Min bästatid skulle ha gett placering 43 i allmänna klassen, och placering 87 när man beaktar alla åldersklasserna igår. Dessutom har loppet mer deltagare nu.
I Vasamaraton har standardsänkningen varit ännu tydligare. På senare år har endast en handfull löpare gått under 3 timmar. År 1987 var 58 löpare under. Till och med 9 löpare i den så kallade motionsklassen. Peter Klemets blev ”bara” tvåa det året med tiden 2:17:32!
Det är framför allt i skiktet strax under eliten som den stora uttunningen har skett. Utrustningen, kunskapen och träningsmetoderna borde rimligtvis vara bättre nu. Men något väsentligt saknas. Och det kan inte vara så mycket annat än träningen. Närmare bestämt träningsmängden.
Jag är inte så mycket tävlingsmänniska att detta skulle harma mig på något sätt. Det är nu bara ett konstaterande, som jag inte finner logiskt. Som motionär noterar jag i stället med glädje att antalet deltagare stigit under åren. Att delta är större än att prestera!
Bogart 
Ordet logiskt har tydligen börjat missbrukas som en idrottsterm.
Logik handlar enbart om vad som är sant.
”Identitetslagen säger: ”Allt som är är vad det är, och inget annat.”
Motsägelselagen säger: ”Ingenting som är är vad det inte är; ingenting är något annat än vad det är.”
Så att tänka logiskt innebär att erkänna att verkligheten är som den är.
Om jag skulle ha för vana att svära så skulle jag göra det NU!
Osvuret är bäst, brukar vi säga här. Logiken är okuvlig.
Så är det nog! 🙂
En orsak till att standarden och bredden inom långdistanslöpning har sjunkit så mycket skulle jag tro är att det var så hög standard i slutet av 1970-talet och fortsättningsvis på 1980-talet. Och största orsaken till den ”vågen” var väl nog Lasse Virens bedrifter.
Det finns väl andra orsaker också, men dem börjar jag inte spekulera i. Inte nu åtminstone.
Lasse Viren har haft enorm betydelse för finländsk löpning.
Det var elitmotionärerna som fyllde på i massor efter den egentliga eliten. Varför eliten blivit tunnare och elitmotionärerna färre vet jag däremot inte.
Men det var ju fruktansvärd blåst för stackrarna! Var inte så sträng! Låt dem njuta lite också! 😉
Kanske dom äntligen har lärt sig att ta´t lugnt! 😉
Nej, jag är inte sträng! 🙂 Jag konstaterar med glädje att folk vågar ställa upp idag, mycket frimodigare än tidigare, utan prestationskrav. 🙂