Alla har säkert märkt att det varit terrassväder av yppersta klass den senaste tiden. Och det ser ut att fortsätta, åtminstone ännu nästa vecka. Det tackar vi för!
Den egna terrassen håller jag som en liten favorit. Men det finns också andra som är populära. Många föredrar terrassen på Strampen.
Motionerade lite med kameran i dag på BotniaCyklingen. Här några bilder.
I dag var det dags för BotniaCyklingen. Över 1 300 cyklister var anmälda till evenemanget som är både tävling och folkfest. Vädret var verkligen på cyklisternas och arrangörens sida i dag. Några vurpor blev det tyvärr också. Hur pass allvarliga vet jag inte ännu.
Som vanligt blev det en spurtuppgörelse bland eliten. Snabbast var Tony Stoor. Grattis!
I min bloggpresentation står det att bloggen bl.a skall handla om motion. Det har inte blivit mycket av den varan på senare tid. Kanske dags för en kort uppdatering av läget.
Tiden går! Det är redan tredje sommaren som löpningen lyser med sin frånvaro. Åtminstone nästan. Orsaken är de ryggbesvär som jag drog på mig i april 2009. Glädjande är ändå att ryggen hela tiden blivit bättre. Jag har till och med papper på att det mesta ser riktigt bra ut, både i höft och rygg. Det positiva utlåtande fick jag av läkaren Jussi Jouppila efter flera läkarbesök och två magnetröntgenundersökningar senaste sommar.
Skidåkningen gick problemfritt, åtminstone besvärade inte ryggen. Inför sommarsäsongen hade jag allvarliga planer på börja cykla. Det blev ändå inte av. Den mentala tröskeln till att plocka fram landsvägscykeln visade sig oöverkomlig. Varför vet jag inte. Cykeln hänger kvar på kroken och kommer knappast ner denna sommar. Självfallet blir det ingen Botniacykling i år heller.
Lite löpning har jag äntligen vågat mig på. Jag försöker få till ett par korta länkar, ca 7 km, i veckan. Målsättningen är att förlänga länkarna lite på höstsidan, för att se hur ryggen reagerar. Problemet är bara att jag har svårigheter med att orka löpa. Sakta jogging är enda alternativet just nu, ändå rusar pulsen i höjden direkt.
Tröskeln till rullskidåkning är också hög, men den är jag över nu. Har hunnit med några kortare länkar redan, och vi har bara juli månad! Rullskidåkning har aldrig riktigt smakat. Jag skall försöka få det ändrat lite, det sitter ju delvis i huvudet.
Summa sumarum: Lätt löpning varvat med korta rullskidlänkar. Näillä mennään!
Inte då vilka blåbär som helst utan en mycket speciell sort, nämligen Maratonblåbär*. Det är en art som tyvärr håller på att försvinna helt. Tidigare var de mycket vanliga längs våra motionbanor och asfaltvägar. Med lite tur kan man ännu stöta på ett fåtal exemplar, som här på bilden då, men nästan enbart i urbana miljöer. Vätskebalansen ombesörjs fortsättningsvis, men inte längre med Hartsport!
* Maratonblåbären är ett motionssällskap från förr i världen. Mycket aktivt under en lång period, med många goda löpare och glada motionärer. Historiken är ännu oskriven men innehåller otroligt mycket glädje och oförglömliga minnen.
Dillen fick visst dille på att växa. I övrigt finns inte så mycket positivt att rapportera från jordbruket.
från slutskedet av Storvalls rekordlopp kan ses här.
Stefan Storvall slog världsrekordet på rullskidor med grym marginal! När han nyss gick i mål har han skidat makalösa 587 km*. Han har alltså hållit på i 24 timmar. Bedriften är närmast obegriplig.
Jag har någongång sagt att Stefan är en riktig evighetsmaskin. Det torde nu vara mer eller mindre bevisat.
* Visade sig vara hela 592,7 km efter kontrollmätning.
Stefan Storvall, vallachef för finska skidlandslaget senaste vinter, startar just nu sitt djärva forsök att knipa världsrekordet på rullskidor. Målet är att skida drygt 500 km under det närmaste dygnet! Han kommer att få det svettigt i Larsmo. För att slå det gamla rekordet är han tvungen att hålla ett otroligt högt tempo. Det kommer att krävas en fart som ligger en bra bit över 20 km/h hela dygnet igenom. Det är brutalt!
En av utmaningarna, gissar jag, är att få kroppen att ta upp all den energi som krävs. Stefan räknar med att förbruka ca 20 000 kcal. En sådan mängd skulle jag aldrig få i mig under ett dygn, inte när kroppen arbetar så intensivt. En annan utmaning är vädret. Onödigt varmt ser det ut att bli, dessutom risk för regn senare idag och störande vind.
Men ambitionen finns, och vi håller såklart tummarna! Senast i morgon förmiddag vet vi hur det gick. Så alla från Larsmo-Öja trakten, ut till vägen nu och heja!
När en förarlös bil börjar rulla på en parkering i Nådendal, varför träffar den då just vår bil och skråmar hela frampartiet? Jag begriper inte.
till Nordkalks gruva i Pargas. Även 8 000 andra valde att besöka dagbrottet samtidigt. Så lite trängsel var det ju. Men musiken var bra. Vad annat var att vänta när Roxette uppträder. De är musiker!
Ett fint initiativ av vasaförsamlingarna att ordna guidade turer på gravgårdarna. Traditionen fortsätter denna sommar med fyra vandringar. Upplägget är gjort ur ett vasahistoriskt perspektiv. Turistguiderna i Vasa och Korsholm sköter rundvandringen. Drygt 80 personer deltog i kväll.
Kvällens vandring stördes tillfälligt av ett häftigt åskregn. Vi som inte hade paraplyer fick söka skydd under träna. Men största delen av programmet genomfördes i fint väder.
Damen som guidade vår grupp är lustigt nog Worldloppet Master.
Uppmärksam lyssnare till intressanta vasahistorier.
Efter gårdagens stilla regn fick vi njuta av en alldeles extra fin kväll. Vindstilla och varm. Inte många sådana under året.
Nu har getingarna blivit bekväma också. Bygger bo i båten, antagligen för att inte behöva flyga själva.
Vi är väl inte alltför ofta till sommarstugan eftersom getingarna hinner bygga bo mellan varven.
ännu på ålderns höst. -Inte jag då, tyvärr, men nog Igor som fyller 15 nästa gång.
Mycket pip i den annars så lugna kvällen.
och en angenäm doft av jasmin strömmar in.
Som föräldrar till tre fotbollsspelande barn har vi hunnit tillbringa åtskilliga timmar vid sidan av plan. Många fina minnen finns kvar från den tiden, fast det är länge sen.
En årligt återkommande större händelse var Wasa Football Cup som startade på den tiden. Det var i slutet av 80-talet. Hur engagerad var man inte då, även om det riktiga fotbollsintresset aldrig infunnit sig? Fotbollscupen har sedan vuxit sig stor under åren utan att den skulle ha engagerat oss i någon större utsträckning.
Förrän nu! Plötsligt befinner vi oss hejande vid planen igen som farföräldrar och det är nästan lika spännande som förr.
Jag kollade in lite flickfotboll på fotbollscupen i dag när det plötsligt blev mörkt och började mullra. Varefter jag snabbt kastade mig på cykeln, trampade till jobbet och hann precis innan skuren kom. En och annan på Cupen blev nog våt antar jag. Bilden tog jag vid ytterdörren på jobbet.
Bogart 