Som föräldrar till tre fotbollsspelande barn har vi hunnit tillbringa åtskilliga timmar vid sidan av plan. Många fina minnen finns kvar från den tiden, fast det är länge sen.
En årligt återkommande större händelse var Wasa Football Cup som startade på den tiden. Det var i slutet av 80-talet. Hur engagerad var man inte då, även om det riktiga fotbollsintresset aldrig infunnit sig? Fotbollscupen har sedan vuxit sig stor under åren utan att den skulle ha engagerat oss i någon större utsträckning.
Förrän nu! Plötsligt befinner vi oss hejande vid planen igen som farföräldrar och det är nästan lika spännande som förr.
Bogart 
Hoppas du läste Linda Forths artikel om de gapande föräldrarnaoch tränarna, om inte bör du läsa den. Inte för att jag tror att du hör till den kategorin som gormar och svär invid plan.
Men så har jag tyvärr många gånger upplevt föräldrarnas och tränarnas försök att få sola sig i glansen av sina adepter. Man behöver egentligen bara gå tillbaka till sin egen skoltid. De flesta av dem som då ansågs duktiga har lämnat nästan all motion åt sitt öde och vi, och med vi anser jag då mig själv. och många andra som kanske inte var så duktiga. Vi syns på motionstillfällen fortfarande och verkar ha hur kul som helst med vilken idrottsform vi än valt att plåga vår kropp med.
Men var glad åt att barnbarnen idrottar och försök att vara en stödjande farfar och inte en krävande sådan.
All motion är bra bara den utförs utav glädje!
Jag läste nog artikeln. Det hon skrev är ju en ytterst tråkig sanning, tyvärr. Ingenting har ändrats till det bättre på den punkten.
Runt laget som jag följde gick det mycket städat till på alla områden. 🙂