Började äntligen röja bland bråten i hobbyrummet i dag. Och jag lyckades faktiskt frigöra åtskilliga kvadratmetrar golvyta. Inga större överraskningar kom emot, förutom då fyndet på bilden. Ibland får man snabbt betalt.
Månadsarkiv: augusti 2011
Musiikkiteatteri Palatsi
Förra veckan när vi var i Tammerfors besökte vi Musiikkiteatteri Palatsi. Det blev en positiv överraskning. Lokalen som tidigare fungerat som biograf har på senare år fått en rejäl ansiktslyftning. Den är mycket smakfullt och stiligt renoverad. En trevlig bekantskap med andra ord.
Pust
Svettigt värre i lingonskogen. Har knappast tidigare plockat lingon i 25 gradig värme. Men det är inget klagomål om någon trodde det.
Enastående
varmt och vackert väder under årets villaavslutning. Termometern visar drygt 20 grader ännu vid mörkrets inbrott. Det tackar vi för!
Blues Brothers
Ingen gudlig föreställning direkt, även om Jake och Elwood påstod sig vara utsända av Gud. De båda bluesbröderna får kallet att samla ihop 5000 dollar som Pingvinen behövde. Och Pingvinen, det var nunnan som behövde pengarna för att klostrets barnhem inte skulle tvingas stänga. Så är storyn i korthet i musikalkomedin som spelats i sommar på Musikteatern Palatsi i Tammerfors.
De båda bluesbröderna spelas förtjänstfullt av Ari Myllyselkä och Miro Honkanen. Men den klart lysande stjärnan är Laura Voutilainen. Som klippt och skuren för sin roll. Hennes skådespelartalanger kommer här till sin rätt. Hon är Artisten och Solisten som ger järnet. Med en grym energi.
Jordbunden
Jag såg en TV dokumentär som heter Kokvinnorna. Det är en tragisk men samtidigt gripande berättelse. Filmaren Peter Gerdehag har lyckats bra, tycker jag, när han dokumenterat två människoöden, Britts och Ingers. Men så är ju manuskriptet också helt unikt. Vackra naturbilder ramar in den bistra verkligheten på ett fint sätt.
Programmet finns att se på YLE Areena ännu en tid. Men det torde gälla enbart personer bosatta i Finland. Se den!
En trailer om filmen finns också på You Tube.
Olovligt låg standard
Igår löptes Helsinki City Marathon. Jag har deltagit 15 gånger men hållit paus de senaste åren. Jag ögnade snabbt igenom resultatlistan från igår och konstaterade åter en gång hur katastrofalt dålig standard vi har. Åtminstone när vi jämför med situationen för 20-30 år sen. Den här negativa utvecklingen är något av en gåta för mig.
Jag sprang mitt personbästa i Helsingfors 1985. Tyvärr vet jag inte min placering då, men min gissning är den låg i trakten av 500. Min bästatid skulle ha gett placering 43 i allmänna klassen, och placering 87 när man beaktar alla åldersklasserna igår. Dessutom har loppet mer deltagare nu.
I Vasamaraton har standardsänkningen varit ännu tydligare. På senare år har endast en handfull löpare gått under 3 timmar. År 1987 var 58 löpare under. Till och med 9 löpare i den så kallade motionsklassen. Peter Klemets blev ”bara” tvåa det året med tiden 2:17:32!
Det är framför allt i skiktet strax under eliten som den stora uttunningen har skett. Utrustningen, kunskapen och träningsmetoderna borde rimligtvis vara bättre nu. Men något väsentligt saknas. Och det kan inte vara så mycket annat än träningen. Närmare bestämt träningsmängden.
Jag är inte så mycket tävlingsmänniska att detta skulle harma mig på något sätt. Det är nu bara ett konstaterande, som jag inte finner logiskt. Som motionär noterar jag i stället med glädje att antalet deltagare stigit under åren. Att delta är större än att prestera!
Två kubiks bänk
Jag snickrade till en bänk, modell större. Inte för att få mera sittplatser, utan för att få förvaringsutrymme. Nu blir det att trampa ner en massa skräp i bänken. Den är över fyra meter lång och rymmer mer än två kubikmeter.
Efter uppstädningen blir det mera svängrum i hobbyrummet. Nu är det plötsligt läge att börja se filmer där igen.
Månen i björken
Missar det mesta
Detta är dagen när man vill hinna med det mesta och missa bara lite. Men tyvärr, det går inte. Vi kommer att hinna med bara lite och missa det mesta. Det handlar alltså om Konstens natt.
Konstens natt i Vasa är ett arrangemang med mycket kvalité. Stämningsfullt, avslappat och kul. Och det engagerar. Frustrerande bara att så mycket händer under en och samma kväll. Det finns så mycket sevärt som man bara inte hinner med.
Plåt
Som jag tidigare skrev lämnade bostadsmässan i Karleby i huvudsak ett positivt intryck. Precis allt var ändå inte som det skulle. På ett hus hade man använt PLÅT som fasadmaterial.
Plåt är bra till mycket men skall INTE användas som fasadmaterial! Inte i min föreställningsvärld, inte under några omständigheter!
The båttom is nådd!
Bostadsmässan
Utsikt man kanske skulle stå ut med. Från femte våningen i ett av höghusen.
En stående sommartradition brukar vara att besöka Bostadsmässan. Inte alltid till någon större konkret nytta utan mer som ett nöje. Men det händer ibland att man stöter på något guldkorn i form av fiffiga lösningar. Det har hunnit bli en och annan mässa på olika håll i landet under åren. Årets mässa i Karleby var ju nästan ett måste eftersom den ligger så nära.
Tidigare år har de tekniska lösningarna intresserat mest. Av någon anledning är det arkitekturen och de praktiska lösningarna som jag ser mest på nu för tiden.
Årets mässområde var överraskande litet och kompakt. Därmed var det också lättbesökt. Lagom som mässområde kanske. Det allmänna intrycket är positivt. Området låg fint vid stranden. Och det såg ju ut att vara en riktig strand och ingen gyttjevik som i Vasa! Några exceptionella husmonster såg man inte till denna gång. Fast nog fanns det bostäder som jag inte gillade alls. Allra bäst gillade jag husen och lösningarna med den egna stranden. Mycket trevligt med de separata bastubyggnaderna, även om de var i minsta laget.
Utseendet och lyxiga lösningar dominerar. Ofta på bekostnad av det praktiska. Och var finns de ekologiska boendelösningarna? En mässa borde vara vägvisare. Enorma fönsterytor, badkar och bubbelpoler vittnar om att vi ännu har en lång bit att gå.
Huset med den egna stranden och separata bastubyggnaden hör till de som jag gillade bäst.
Summer of '69
var ett av de extranummer som Geir Rönning drog efter avslutad konsert i kväll.
Mycket bra musik på Strampen i kväll alltså. Med Geir i tre gedigna set, inför en entusiastisk publik och med gott stöd av Tobias Granbacka och Dennis Rönngård.
Det fanns ju inte enbart ljus i publiken, om nu någon trodde det. Inte satt den som ljus heller!
Bogart 