Kvällens bildpresentation blir från Nice. En rätt stor stad med över 400 000 invånare. Nice ligger vackert vid medelhavet och är en riktig kulturstad.

Nice är känd för sin fina strandpromenad, Promenade des Anglais. Ca 8 km lång. Här är det lätt att trivas. Gott om utrymme med stranden på ena sidan och en palmkantad gata på andra sidan. Här samsas fotgängare, joggare, inlineråkare och cyklister. Alltid mycket folk.

Mellan gamla stan och hamnen ligger en vacker och lummig kulle. Alltid lika fint att trappa upp dit.

Vanorna skiljer sig tydligen från våra. Mycket folk ute och shoppade en lördagkväll. Bilden är tagen kvart över sex vid Massena platsen. Jag fick den uppfattningen att här råder ingen större stress eller hets.

För den konstintresserade bjuder Nice på en hel del. Här ses en staty, gjord av något transparent material, fotograferad i månskenet.

Kathédrale Ste-Reparate i fin fasadbelysning.

Gamla stan i skymningen.

Massena hotell i kvällsbelysning. Hotellet ligger strategiskt bra placerat nära Massena platsen. Nära till det mesta. Här bodde vi.

Jag hade som vanligt kameran med på resan till Franska Rivieran nyligen. Några bra bilder blev det denna gång inte, tyvärr. Depressionen över detta misslyckande har nu lättat lite. Så jag tar äntligen modet till mig och visar upp några av bilderna. Men bara av den enkla anledningen att trakten, som på franska heter Côte d’Azur, är så fin.

Vi börjar med Cannes. Staden är ju känd för sin filmfestival. På bilden intill ses entrén till stora auditoriet. Röda matan höll på att rullas ut just när vi var där.

Här en bild från den äldre stadsdelen i Cannes. Gemytligt!

Småbåtshamnen bjuder på mycket intressant för den båtintresserade. Men att båtarna skulle vara små menar jag ju inte.  En vacker park finns alldeles intill.

Denna husfasad är helt och hållet målad, med inspiration från filmvärlden. Den imponerar åtminstone på mig.

Okay, en liten glimt till av båthamnen.

Häftig gospelkonsert på Handels i kväll. Det svängde riktigt ordentligt. Cynthia Nunn från Chicago var det stora dragplåstret.

Knappast behövde någon bli besviken på Cynthia Nunn. Och inte på Mikael Svarvar heller. Dirigenterna och ledarna i all ära, men min kredit går till alla nejdens gospelsångare, i kväll ca 140 st, som sjöng i stora kören. De stod för mer än bara sång och gjorde det riktigt bra. Verkar som om Cynthia Nunn har hållit workshop.

Endast en gång blev det tyst i salen, och det var i slutet. Dödstyst. Det var när Cynthia Nunn trillade av scenen med ett brak. Jag trodde att hon slog ihjäl sig. Men hon kravlade sig upp så småningom och sade: ”I fell for You”.

Körfestivalen pågår för fullt utan att jag riktigt hunnit med. Men till festivalsoarén på Strampen i går kväll hann jag lyckligtvis. Soarén är nog en tradition vid dethär laget och en lagom tillställning för mig. Många körer och sammansättningar presenterar sig, men med korta framträdanden.

Lite nojsigt kanske på Strampen, och litet. Men annars var stämningen bra.

I slutet av kvällen spelade Gottfrid Trio dansmusik. Mycket ”rautalanka” a la Shadows. Det var första gången jag hörde bandet som består av amatörmusiker från ABB. Intressant ur mitt perspektiv för vi var arbetskamrater på 80-talet. ABB hette Strömberg på den tiden. Företaget grundades av Gottfrid Strömberg. Därav namnet på bandet.

inhandlad vid Place de la Halle aux Herbes i Nice på morsdagen. Trots en obekväm hemresa, inklämd i en kappsäck är den fortsättningsvis hyfsat fin.

Idag börjar filmfestivalen i Cannes. I fredags besökte vi staden och kunde konstatera att förberedelserna var i full gång. Det var scenbyggen och tält som sattes upp. Och visst gäller det att ha ”infran” i skick om tvåtusen filmer skall visas de närmaste dagarna. Och om 12 dagar delas guldpalmen ut.

Cannes är en fin stad. Det finns en äldre stadsdel med trånga gator, små butiker och trevliga uteserveringar. Så finns det en modernare stadsdel med mycket shopping. I synnerhet längs gatan vid beachen finns det riktigt exklusiva butiker.

Ett måste i Cannes är de många handavtrycken av kända filmstjärnor.

De gånger jag besökt Monaco har jag alltid noterat samma sak vad lyxbåtarna beträffar. Ingen är ute på sjön utan alla jakterna ligger prydligt i hamn. Är det så att båtägarna är så utfattiga att de inte har råd att köra?

-Nåja, mig stör det inte. Tvärtom, man kan ju alltid inbilla sig att båtarna får stå av miljöskäl.

Själv sjösatte jag i kväll. Men inte i Monaco.

vid Place du Palais. Inte så exklusivt, men bra ändå. Tror jag.

Och Grattis alla mammor!

Morsdagslunch i Nice

utförd. Promenerade större delen av banan. Den nya asfalten på avsnittet runt Casinot ser ju riktigt bra ut. Och läktarbyggena är klara redan nu. Tidtabellen verkar hålla inför Monacos Grand Prix.

De mest morgonpigga kör ju en länk i gryningen varje morgon.

lite med semesterfirandet. Vid Medelhavet. En länge planerad resa för hela familjen. Det är husmor som bjuder. Riktigt hela familjen blev det inte, men vi är ändå 6 personer som njuter av en sol och sommar. Och omgivningen är ju inte fyskam.

igen, men nu på lagom avstånd. I trakten av Mont Blanc.

Idag blåste äntligen lite varmare vindar. Det känns som om skidsäsongen nu definitivt är över. Fast det har den väl varit ett tag redan. Kanske läge att sammanfatta säsongen.

Efter den skrala förvintern var jag i ett skede nästan beredd att kasta in handduken helt vad skidåkning beträffar. Men så plötsligt, i mitten av januari, redde allt upp sig och det blev en bra vinter till slut. Mycket stabila förhållanden i långa perioder. Antalet skidkilometrar blev mindre än vanligt. Men spelar det någon roll? Knappast, det var ju precis lika roligt ändå! Och med två nya stämplar i Worldloppetpasset kan man väl inte annat än vara nöjd. Och Lapponia-hiihto inte att förglömma.

Skidorna är nu putsade och satt i sommarförvar. Det var snabbt gjort. Endast fem par behövde åtgärdas. I det sammanhanget blev jag påmind om att jag faktiskt har ett par som jag aldrig provat.

När tjeckiskan Katerina Neumannová avslutade sin aktiva karriär för två säsonger sen så blev det en massa skidpar över, så kallade stallskidor. Jag fick möjligheten att plocka igenom en del av sortimentet. De flesta paren var alldeles för mjuka men det fanns ett styvare par som passade mig exakt. Det var ett par köldföresskidor som jag också köpte. Eventuellt det bästa paret som jag äger, vem vet. Men det har gått två säsonger redan och jag har ännu inte provat dom. Så någon skidfantast är jag tydligen inte, ifall någon trodde det.

Idag var det dags för prisutdelning i Zafiras påsktävling. Jag fick priset direkt hemlevererat av en itella-anställd. Priset är tydligen valt med omsorg, åtminstone procentsatsen imponerar.

Bogart tackar härmed medtävlarna och framför allt tävlingsarrangören för en fin tävling!

Veckoslutet har gått i innebandyns tecken. Arbetsgivaren ordnade en turnering i Tammerfors och vårt kontor ställde upp med laget ”Pohojammaa”. Vårt lag bestod nästan enbart av glada amatörer. Det var första gången någonsin jag spelade en riktig innebandymatch. Och det blev genast fyra matcher. Så lite regler lärde man sig till och med. Blev presenterad som turneringens äldsta spelare, men vet inte riktigt om det är positivt eller negativt.

Avsikten med arrangemanget var att få träffas under lättsamma former. Över 100 anställda mötte upp och hade kul. Efter färdigspelad turnering blev det bastu och mat. Eftersnacket är ju viktigt i dessa sammanhang. Och det fortsatte sent in på natten.

Resultatmässigt klarade vi oss någorlunda. Med två segrar, en oavgjord och en förlust placerade vi oss på femte plats. Med lite bättre tur hade vi spelat om medaljerna.

Kul med lite annat än bara arbete på arbetet.

I torsdagens Blad kunde vi läsa om Harry Holtti från Sundom. Han är en mångsidig man och en flitig motionär.

Harry cyklade över tretusen kilometer förra säsongen. Hans bedrift imponerar storligen på mig. Inte bara av den anledningen att han cyklade dubbelt mer än mig. Utan framför allt med tanke på hans ålder. Han fyller nämligen 100 år idag.

Grattis Harry!

åtminstone här uppe i Levi. Snötäcket är drygt 80 cm tjockt. Dagens länk fick bli runt Levi via Lapinkylä i perfekta förhållanden.

I morgon startar Lapponia-hiihto, med 3 långlopp under en vecka. Såhär skriver arrangören på sin hemsida:
”Parisataa kilometriä maisemalatuja. Reipasta yhdessäoloa. Kaikille arvokas mitalli ja kunniakirja. Hiihtojen jälkeen sauna, uintia ja tanssia. Hoppua ei ole, huoltopisteessä ehtii riipaista välipalaa ja soppaa, voitelemaan sukset ja välipäivinä voi vaikka katsella porokisaa. Pääasia ei ole voitto vaan soma olo.”

Det är ett krävande arrangemang trots den lyriska beskrivningen. Det vet jag av erfarenhet eftersom jag har skidat enskilda deltävlingar flera gånger och hela programmet år 2001. Med den erfarenheten i bagaget borde det vara lätt att avhålla sig från allt vad deltagande heter, åtminstone för en halvtränad motionär. Men konstigt nog så är jag anmäld igen. Förståndet räckte inte till denna gång heller.

I morgon blir det alltså skidåkning i Olos.

händer det något mellan långloppen också. Jag har kanske bara glömt att rapportera. Som något enstaka besök i baren, t.ex.  Den egna favoriseras givetvis.

Foto denna gång: Kristian

på Kaffehuset. Clapton och Cohen och mycket mer. Med Anna-Karin Berg och Hasse Westergård. Fullsatt och stämningsfullt. Fint med sådana arrangemang.