Idag blåste äntligen lite varmare vindar. Det känns som om skidsäsongen nu definitivt är över. Fast det har den väl varit ett tag redan. Kanske läge att sammanfatta säsongen.

Efter den skrala förvintern var jag i ett skede nästan beredd att kasta in handduken helt vad skidåkning beträffar. Men så plötsligt, i mitten av januari, redde allt upp sig och det blev en bra vinter till slut. Mycket stabila förhållanden i långa perioder. Antalet skidkilometrar blev mindre än vanligt. Men spelar det någon roll? Knappast, det var ju precis lika roligt ändå! Och med två nya stämplar i Worldloppetpasset kan man väl inte annat än vara nöjd. Och Lapponia-hiihto inte att förglömma.

Skidorna är nu putsade och satt i sommarförvar. Det var snabbt gjort. Endast fem par behövde åtgärdas. I det sammanhanget blev jag påmind om att jag faktiskt har ett par som jag aldrig provat.

När tjeckiskan Katerina Neumannová avslutade sin aktiva karriär för två säsonger sen så blev det en massa skidpar över, så kallade stallskidor. Jag fick möjligheten att plocka igenom en del av sortimentet. De flesta paren var alldeles för mjuka men det fanns ett styvare par som passade mig exakt. Det var ett par köldföresskidor som jag också köpte. Eventuellt det bästa paret som jag äger, vem vet. Men det har gått två säsonger redan och jag har ännu inte provat dom. Så någon skidfantast är jag tydligen inte, ifall någon trodde det.