Från utsiktstornet

i Svedjehamn har man fin utsikt över de märkliga De Geer-moränerna. Men med lite tur kan man även se annat. Som t. ex. hur en mårdhundshona flyttar med sina ungar. För visst är det en mårdhund? Har aldrig sett någon tidigare.

Beklagar djupt den undermåliga kvaliteten på fotot!

Tjugo på dussinet

Otaliga är de utländska orkestrar som underhåller resenärerna på sverigebåtarna. Och inget ont i det, de brukar kunna sin sak. Ju fler utländska orkestrar, desto mindre humppa. Ju mindre humppa desto bättre livskvalitet kan man väl säga.

På Silja Serenade uppträdde en bulgarisk orkester som kallar sig Indigga band. De spelade främst pop, disco, latino och rock, en mångsidig repertoar alltså. Och som de spelade! Sjöng otroligt bra och roterade dessutom mellan intrumenten. Man kunde gott ha åkt en vecka fram och tillbaka bara för att höra dem spela.

Indigga band verkar inte vara speciellt mycket mediaexponerat, så några bra videor hittade jag inte. Här dock ett smakprov med två stycken latinos.

Ta-det-lugnt-resan

till Stockholm är över. Målsättningen var att ta det lugnt och det lyckades till alla delar.

Åker man båt till Sverige, och vill ta det lugnt, så måste det ju bli från Helsingfors. Lång kväll, lång natt och lång morgon passar utmärkt i detta sammanhang.

I Stockholm valde vi att satsa på nya saker denna gång. Men visst besökte vi fastrarna och farbror också.

Vi satsade en dag på Skansen. Det är antagligen det mesigaste och mest osexiga man kan hitta på i Stockholm. Till saken hör dock att jag besökt Stockholm säkert hundra gånger men ändå aldrig varit på Skansen. Jo, till Cirkus och Sollidens scen har jag varit ett antal gånger, men aldrig strövat runt. Nu är denna brist äntligen korrigerad. Och det var en småtrevlig dag. Bästa showen bjöd björnarna på.

Och så tog vi båten till Fjäderholmarna. Där har vi heller inte varit tidigare. Holmen var mindre än jag trott men nog så mysig med sina restauranger och hantverk. En liten oas nära stan.

Utställningen Lust & Last på Nationalmuseum blev en liten besvikelse. Onödigt mycket av svårtolkade och groteska teckningar. Hade hoppast på lite mera skönhet. Men jag förstår mig antagligen inte på ämnet.

Utöver detta lite strövande i Gamla Stan.

Ser inte så lovande ut

Allt borde vara klappat och klart för terrassäsongen. Bygget är klart och sommarvärmen kom. Om det inte var för myggorna som kommer genast det blir skuggigt. Hur mycket förstör inte de?

Vi har inte besvärats alls av myggor under tidigare år. Vad som hänt nu vet jag inte.

Passade på och fotograferade magen på en, när de nu är så närgångna.

Att tillfredsställa kvinnan

Det finns många sätt att tillfredsställa en kvinna på. Och tur är väl det, det är ju oftast ett nöje. För att inte tala om skyldighet. Till och med ännu uppe i åren.

Blomlådorna som jag gjorde vid terrassen är det senaste exemplet på hur bra det kan lyckas ibland. Nöjet var även denna gång på min sida.

På kurs med Esa

För ett tag sen såg jag annonsen ”Siltaloppi paljastaa hyvien mainoskuvien salaisuuden yrittäjille valokuvauksen iltakoulussa”

Jag sysslar ju inte med reklam och kommer knappast att börja heller. Men jag kunde ändå inte motstå frestelsen att anmäla mig till kursen. Nu har den pågått några kvällar och närmar sig slutet. Det har varit en intressant kurs. Jag ångrar verkligen inte att jag gick med. Bilden till höger visar vårt lilla övningsarbete från i går kväll.

Esa Siltaloppi är en trevlig prick och en utmärkt föreläsare. Mycket erfaren från både foto- och videomedia. Det är fart och fläkt över honom. Han är också mannen bakom Siltaloppi Productions.

Esa är aktuell just nu med sin konstfotoutställning ”Vuoropuhelu Mikola – Siltaloppi dialog” som pågår 27.5-31.7.2011 på Nandor Mikola muséet. Esa kallar utställningen för ”Taistelu vedestä”.

Inget uträttat

Inte mycket som jag fått uträttat idag heller. Trots uppehållsväder och stora ambitioner. Det blev åter en dag med näsan i datorskärmen. Jag kunde inte låta bli att följa alla bekanta som sprang Stockholm Marathon.

Största intresset riktades mot dotterns maratondebut. Den gick ju bra. Grattis!

Hotel California

En av mina absoluta favoriter inom musiken är Eagles’ låt Hotel California. Det långa avslutande gitarrsolot kan man bara inte bli trött på. På tuben finns låten i ett antal olika utföranden. Här finns den klassiska versionen med just Eagles. Lite nostalgisk också på grund av den anspråkslösa tekniska kvalitén.

Att någon skulle spela Hotel California på klassisk gitarr låter väl närmast som ett skämt. Ända tills man stöter på den här unga koreanska talangen Sungha Jung. Klicka på länken, men bara om du har tid att lyssna i 7 minuter! Är han inte bra så säg!

Lugnande besked

Den moderna tekniken är fantastisk. Åtminstone ibland.

Frun i huset drog till Hamburg för några dagar sen. I dag har jag suttit klistrad vid datorn och kollat om och hur hon rört sig. Arrangören för Hamburg Marathon bistod med tekniken. Om hon vill kan hon ringa hem och fråga hur det gick. Jag har nog koll på alla tider.

Hon gick i mål riktigt nyss. Det var duktigt gjort. Stort Grattis! Problemfritt gick det inte, det ser jag. Men det är lätt att förstå. Jag såg ju hur illa hon gick innan hon for. Båda benen behövs på maraton, det vet jag av erfarenhet.

Något suddig, men klart identifierbar på arrangörens video

Satsar på hemmanet

I åratal har odlingarna och trädgårdslandet här runt torpet legat i träda. Söker man en orsak till detta skulle det typiska vara att skylla på tidsbrist. Men det är ju aningen lögnaktigt. Jag har ju fått precis lika mycket tid som alla andra. Orsaken är nog den att det riktigt genuina intresset har saknats. Men lite har det gnagat.

Nu skall jag rycka upp mig, har jag tänkt. Är nästan illa tvungen efter alla nyinvesteringar som jag gjort. Redskapssidan är kompletterad och håller hög klass. Senaste anskaffning är en splitterny Fiskars grep.

Återkommer med rapporter senare om det finns något att rapportera.

Firandet saknar stil

Hockeylejonens VM guld firas på alla håll och kanter.  Det må vara tillåtet efter en sådan framgång. Inget nytt att ishockeyn engagerar. Upp emot 100 000 personer samlades på torget i Helsingfors i kväll. Till och med Tarja klev upp på scen.

Jag tycker att man kan glädja sig över egna framgångar. Man behöver inte håna motståndarna, bränna flaggor, ställa till bråk eller misshandla!

Varför går det inte att fira med stil?

Fortsättningsvis imponerad

av scentekniken och TV-produktionen från Esprit Arena i Dusseldorf. Här kommer lite fakta om tillställningen som jag googlade fram.

Scenen byggdes på fotbollsplanen med plats för 35 000 åskådare. Scenväggen med de häftiga bildeffekterna var 60 meter bred, 18 meter hög och bestod av 520 st LED displayer. För belysningen behövdes 2100 strålkastare, varav 1100 var motoriserade. För ljud och bild användes 25 TV-kameror och 90 mikrofoner. Det fanns ljudförstärkare med en sammanlagt effekt på 350 kW. Strömförsörjningen sköttes av åtta dieselaggregat med en sammanlagd effekt på 6 Megawatt! Det krävs 120 långtradare för att transportera scenbygget och tekniken.

Alltså, rätt mycket resurser satsades på denna, i mitt tycke nonsensföreställning. Det tråkiga är att spektaklet trappas upp år från år. -Välanvända pengar, eller?

Viisut

ESC pågår för fullt. Vanligtvis brukar jag inte bry mig det minsta. Men jag råkade se några snuttar från kvaltävlingarna, eller vad det nu heter, för ett par dagar sedan. Jag fascinerades av den påkostade tekniken. Så i kväll kunde jag inte hålla mig. För tillfället kommer spektaklet på nästan alla skärmar vi har.

Sändningen är imponerande rent teknikmässigt. Vilka mäktiga effekter och kulisser kan inte skapas på elektronisk väg numera! Det är bara att se och njuta. Går hur bra som helst även utan musiköra.

Beträffande Finlands bidrag så tycker jag nog att Paradise Oskar är mer representabel för landet än vad Lordi var. Rent utseendemässigt alltså.

Bilden knyckte jag från SVT:s utsändning. Tack!