Firandet saknar stil

Hockeylejonens VM guld firas på alla håll och kanter.  Det må vara tillåtet efter en sådan framgång. Inget nytt att ishockeyn engagerar. Upp emot 100 000 personer samlades på torget i Helsingfors i kväll. Till och med Tarja klev upp på scen.

Jag tycker att man kan glädja sig över egna framgångar. Man behöver inte håna motståndarna, bränna flaggor, ställa till bråk eller misshandla!

Varför går det inte att fira med stil?

Annonser

8 comments on “Firandet saknar stil

  1. Det är något primitivt hos människan som får sitt utlopp genom lagidrotten. Men det är väl bättre än forna tiders stamfejder och hjältekungarnas plundringståg. Journalisterna borde även vara mera aktsamma med orden i sitt språkbruk.

    • Det är just det primitiva som släpps fram dessa gånger. ”Porukassa tyhmyys tiivistyy” heter det rätt träffande. Och journalisterna hungrar efter sensationella nyheter.

  2. Av samma åsikt! Tycker det blir ett smolk i bägaren detta överdrivna firande som vissa ägnar sig åt. Inte minst både svenska och finska kvällstidningars skriverier.

  3. Ja vad säger man om dylikt ”firande”?
    Har alltid varit lite grann kontroversiell i mina åsikter när alla småkommuner och städer propsat på att få en egen ishall eller en egen bollhall.
    Alltid ställer sig nån ivrig förespråkare för ovannämnda idrotter och yttrar sig i medierna hur viktigt det är att våra ungdomar får en vettig sysselsättning så att de undviker att hamna i det s.k spritträsket.
    Mig veterligen finns det nog ingen annan idrott som leder in våra ungdomar så snabbt och så brutalt in i själva spritträsket som dessa två ovannämnda lagidrotter.
    Den vekaste yngling som aldrig druckit en droppe sprit innan han kommit in laget pallar nog ej för grupptrycket när segern skall firas, eller sorgen dränkas efter en förlust. Inte sitter han där många kvällar ensam med sin läsk innan kompistrycket fått honom att halsa sin första öl.
    När spriten övertar förståndet blir jargongen hård och motståndarna hånas och domaren blir en riktig jävel. Att dessutom dagens föräldrar t.o.m. går så långt som i Närpes efter en ishockeymatch att de förföljer en minderårig domare efter avslutad match och tar till handgripligheter, ja då tycker åtminstone jag att måttet är rågat.
    Skall inte då våra ungdomar få en helt skev uppfattning om vad som är rätt och fel när idrott utövas utan respekt för vare sig med eller motspelare.
    Ivrigt påhejade dessutom av fanatiska föräldrar som vill glänsa genom sina söner och döttrar. En ny Saku Koivu eller Ville Peltonen till varje pris!
    Så kom inte och säg att lagidrotten leder till ett sundare leverne, åtminstone inte som den bedrivs idag.
    Att dra alla hockeyspelare över samma kam är ju förstås fel, men ni förstår väl vart jag vill komma.
    Att våra hockeylejon skämde ut sig står ju utom allt tvivel, men som min hädangångne far sa en gång: Finnä e finnä fast a steikar döm i smöri!
    I en lagidrott kan man supa sig redlös kvällen innan match och ändå få vara med och delta i segerns sötma. Platsar man inte just då i laget sitter man på bänken och hejar och mår pyton, kompisarna fixar ju ändå segern och hem kommer man med en medalj om halsen.
    I en individuell sport betyder en dålig nattsömn eller ett dåligt näringsintag till att sekunder läggs till milen eller att reaktionssnabbheten kapar hundradelar på en sprinterdistans. Ett fel tajmat upphopp spolierar ett länghopp etc.
    Resultatet står blankt på vitt i medierna följande dag och kritiken är sällan nådig!
    Idrottaren får själv ståta med sitt namn och försöka förklara vad som gick fel när toppresultatet uteblev.
    Inte kan han luta sig tillbaka och skylla på nån lagkamrat och inte har någon annan heller löpt sträckan eller stått för längdhoppet i hans ställe.
    Nej namn och placering talar sitt tydliga språk i morgondagens tidningar!
    Där ligger nog kanske en del av förklaringen till att dagens ungdomar inte orkar tillgodogöra sig den träning det fordrar för att bli ett toppnamn inom finlädsk friidrott av idag.
    Det tillåts nog inga sena kvällar med osunt leverne nån längre tid innan sagan är all.
    En medelmåtta kan man bli med rätt ringa träning om man föds med de rätta generna, men aldrig en superstjärna om man inte helhjärtat går in för stenhård träning och självdisciplin.
    Detta nu som ett debattinlägg som ”Bogart” efterlyste?? Eller var jag för hård i min analys? Räcker inte pengarna till i en kommun till sjukvård skall nog inga skrytbyggen
    med tillhörande viploger byggas åt avdankade hockeyproffs och dess anhängare!
    Och därmed basta!

    • Du var nog hård i din analys. Men inte för hård, tycker jag. Jag delar i stort din uppfattning. Jag har själv som förälder i rätt hårda ordalag kritiserat lagidrottens förhållningssätt till spriten. Både inom ishockey och fotboll. Mina åsikter har inte varit speciellt populära om man säger så. Den rådande kulturen är svår att rubba.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s