Mar 3 2012

Fin sportweekend

Denna helg är rena julaftonen för bänkidrottaren. Åtminstone för den som gillar vintersport. TV har under dagen sänt från Salpausselkä och Ruhpolding. Har man dessutom ambitionen att vara ute i det vackra vintervädret, ja då räcker programmet nog till.

Morgondagen blir ännu värre. Då går ju också Vasaloppet. Mycket intressant som vanligt, och i morgon kommer det att gå undan ordentligt. Några finländska framgångar har vi knappast att se fram emot.

Endast två finländare har lyckats vinna Vasaloppet, Pekka Kuvaja 1954 och Pauli Siitonen 1973. Det är således 39 år sedan Pauli Siitonen vann. På sidan Hevoskuuri.fi finns en intressant artikel som bygger på en intervjuv med Pauli Siitonen. Han vann Vasaloppet utan att veta om det! Och hans bästa tid 4:06 från 1979 står sig rätt bra i statistiken ännu. Artikeln är läsvärd och passar bra som uppvärmning inför Vasaloppet. Du hittar artikeln här.

Mar 1 2012

Test med bild

Såg att någon klagade över att det inte går att sätta in bilder för tillfället. Här lyckas det tydligen, utan problem.

Men det gick inte att kommentera nyss, åtminstone inte på Mobilamammas blogg när jag försökte.

Problemen uppstod tydligen i samband med Admins uppdatering till nyare WordPress-version. Det reder väl upp sig så småningom. Det brukar det göra. 🙂

Jag tror inte det lönar sig att ”håsa” nu. Vi väntar tålmodigt på att uppdateringen blir klar. Sedan åtgärdar vi själva, eller någon annan, de nya inställningarna som krävs.

En nyare programversion brukar ju innebära förbättringar i vanliga fall.

Feb 29 2012

Vilken rikedom!

Vilken rikedom att vi har våra kvällstidningar. Nivån på journalistiken når ständigt nya höjder. Det är nästan rörande.

Saxat från Iltalehti 29.2.2012. Rubriken lyder: "Jolien sääri vs. Jenniferin nänni"

av Bogart • Postat i Humor
2
Feb 28 2012

I sista stund

Sedlarna som aldrig fanns när de verkligen behövdes och dög som betalning. Nu dyker de plötsligt upp. Men ännu är det ingen panik! Vi har nästan två dagar på oss att växla.

Feb 27 2012

Vasa stad överraskar

Igen!

Kan man annat än förundra sig över stadens fritidsverk? Det har nämligen valt att hålla slalombacken vid Öjberget stängd kvällstid denna vecka. Orsak: SPORTLOV!

Många saker inom fritidsverkat har förändrats till det bättre på senare år. Så jag skall inte klaga. Bara förvåna mig lite.

Feb 25 2012

Ett litet lyft

Eller vad skall man kalla det? I alla fall blev resultatlistan intressant i dagens Finlandialopp. Startfältet innehöll några namnkunniga åkare, både på dam och herrsidan, även om de flesta långloppsspecialisterna inte ställde upp.

Det intressanta var att Antti Lampinen lyckade hänga med i tätklungan och förlorade med bara fyra sekunder åt segraren. Lampinen slutade sexa och slog bl.a Fabio Santus och Toni Lievers. Martin Koukal vann före Sergio Bonaldi och Marco Cattaneo. Långloppsspecialisten Stanislav Rezac slutade femma.

På damsidan segrade Valentina Shevchenko. Linda Forth slutade 10:a och förlorade åt Shevchenko med endast 18 minuter. Det var bra åkt av Linda tycker jag. Grattis!

Banan i Lahtis är någorlunda krävande brukar jag tycka. Det krävs helt enkelt lite ärlig skidåkning för att ta sig runt.

Feb 20 2012

Helt obegripligt för mig

Nyligen förekom en debatt här på Bloggen.fi om pedofili. Debatten blev kortlivad men den var hetsig så länge den varade. Jag stod i beråd att kommentera vid några tillfällen, men lät bli. Det är inte på något sätt mitt område, om man säger så.

Jag begriper mig inte alls på det märkliga fenomenet pedofili. Jag kan inte fatta hur en människohjärna kan fungera så fel som den tydligen kan göra hos en pedofil. Hur går resonemanget hos en sådan person? Nå, information i frågan går antagligen att forska fram. Men tillräckligt intresserad har jag inte varit.

När jag läste inläggen och kommentarerna tyckte jag mig skönja en en viss polarisering mellan kvinnor och män i deras åsikter. Det upplevde jag som oerhört sorgligt. I en så allvarlig fråga bör vi stå eniga, man som kvinna. Också frågan om solidaritet inom olika sällskap skymtade i debatten. Nog skulle jag gärna tro att någon sådan inte kan finnas. Men jag är rädd för att det är önsketänkande. Föga smickrande att det är en mansdominerad ”gren”. Själv är jag inte speciellt våldsbenägen, brukar jag tro. Men det kan inte hjälpas att jag småler lite när jag tänker på Lisbeth Salanders sätt att hantera “gubbslemmet”.

Att frågan om pedofili lyfts fram och får uppmärksamhet är ju en positiv sak. Främst med tanke på de svaga och utsatta förståss. Endast på det sättet kan våldtäcktsmän och pedofiler sättas dit. Men även den medaljen har en baksida. Ett naturligt umgänge mellan barn och vuxna försvåras avsevärt av den hysteri som råder på vissa håll i samhället.

Feb 19 2012

Svenskarna dominerar

fullständigt inom längdåkningen just nu. Det spelar ingen roll vilka distanser vi talar om. Det gäller sprint, normaldistanserna och det gäller långlopp.

För en stund sedan tog Sverig en trippelseger i Tartu. Jörgen Brink vann före överraskningen Daniel Rickardsson och Jimmie Johnsson. I damklassen blev det svensk dubbelseger genom Susanne Nyström och Jenny Hansson.

Finländarna var som vanligt långt efter. Ingen finländare bland de 30 första. Så har det sett ut de senaste årtiondena i långloppen. Enda undantaget är väl Teemu Kattilakoski som vunnit Dolomitenlauf en gång. Kari Varis har deltagit flitigt de senaste åren, men utan större framgång.

Vi får gå tillbaka till Pauli Siitonens era på 70-talet innan vi kan notera finländska framgångar. Varför är det så illa?

Feb 16 2012

Diplom på kommande

När jag var i Cavalese för ett par veckor sen tog jag tillfället i akt och överlämnade personligen mitt andra Worldloppet-pass för granskning. Jag ville ju träffa Carla på worldloppet-sekretariatet! Ingenting har dock hörts därifrån sen dess.

I dag mejlade jag Carla och frågade läget. Hon svarade omgående att hon just för tillfället höll på och skrev ut mitt diplom. Och så gratulerade hon till en ny Master-titel. Jo, man tackar.

Mina två pass innehåller följande lopp:


Master No 2959
1. Dolomitenlauf AUT 18.01.04 50 km FT
2. Marcialonga ITA 25.01.04 70 km CT
3. Finlandia- hiihto FIN 21.02.04 60 km CT
4. Vasaloppet SWE 07.03.04 90 km CT
5. König Ludwig Lauf GER 06.02.05 50 km CT
6. Birkebeinerrennet NOR 18.03.06 54 km CT
7. Jizerská Padesatka CZE 13.01.08 50 Km CT
8. Engadin Skimarathon SUI 09.03.08 42 Km FT
9. Tartu Maraton EST 15.02.09 63 Km CT
10. Gatineau Loppet CAN 20.02.10 53 Km CT

Master No 3359
1. Marcialonga ITA 30.01.05 70 km CT
2. Finlandia- hiihto FIN 26.02.05 60 km CT
3. Vasaloppet SWE 06.03.05 90 km CT
4. König Ludwig Lauf GER 05.02.06 50 km CT
5. Bieg Piastow: Main Race POL 07.03.09 50 Km CT
6. Gatineau Loppet CAN 21.02.10 53 Km FT
7. American Birkebeiner USA 27.02.10 54 Km CT
8. La Transjurassienne FRA 12.02.11 50 Km CT
9. Tartu Maraton: Main Race EST 20.02.11 63 Km CT
10. Dolomitenlauf: Classic R. Obertilliach AUT 21.01.12 42 KM CT

Cavalese 27.1.2012. Italiensk media intresserar sig omedelbart för Bogarts pass. Carla förklarar.

Feb 12 2012

BotniaVasan i dag

Ett av de mer betydande långloppen i landet numera, och det största här på plattlandet med drygt 800 deltagare, BotniaVasan skidades i dag. Loppet och det fina arrangemanget hade förtjänat ett bättre väder än det som dagen bjöd på.

Nattens snöfall ställde till en del förtret. Och att att det dessutom började snöa strax efter start gjorde inte saken bättre. Spåren blev lösa och fladdriga. Temperaturen låg strax under noll och luftfuktigheten var hög, vilket gjorde vallningen aningen utmanande.

BotniaVasan ingår som andra deltävling i det nystartade FM programmet för långlopp. Ett antal långväga gäster hade därför sökt sig till Vörå i dag. Sånt hjälper ju till att hålla loppets status uppe. Ändå var det Minkens Mats Jakobsson som knep segern i herrklassen. I damklassen segrade favoriten Heli Heiskanen.

Men FM deltävlingen störde knappast oss motionärer. BotniaVasan är och förblir motionärernas eget lopp.

För egen del gick loppet så där. Jag hade inga större problem under själva loppet. Förutom att jag var trött redan i Kimo. Men det är ju småsaker. Största problemet dök upp när jag såg på klockan. Jag har ännu inte fattat hur det kunde ta så länge. Det var sjätte gången jag skidade BotniaVasan. Endast en gång tidigare har det gått långsammare. Den gången var det nästan samma före som idag. Egentligen borde det inte vara någon större överraskning, jag kommer ingen vart i lösa och fladdriga spår. Fast, spelar det någon roll? Snart sitter man förmodligen på Solgård och senast då är det glömt.

Skidorna kan jag inte klaga på. De fungerade bra hela vägen. Visserligen frös fästvallan ibland, men det är delvis mitt eget fel. Jag tog ett skidpar med ett högt spann och satte fästvallan alldeles för tjockt. Men det gör jag alltid.

Dagens vallning. Glid: Vauhtis Blå +  LF Grön + HF Blå + C125 pulver
Fäste: Vauhti Grundvalla AT + 3 lager Swix VR 55 + toppat med VR 45.

Feb 7 2012

Kollekt på krogen

När jag var i Italien helt nyligen hamnade jag på krogen i Cavalese. Inte så att jag skulle ha befunnit mig i dåligt sällskap på något sätt. Nej, tvärtom! För sällan har jag haft så gott sällskap. Kolla nu bara bilden!

Och så bars det faktiskt upp en kollekt också. Det var ingen mindre än Anette Bøe (skidåkare på 80-talet med flera VM-guld)  som gick med håven. Hon är ambassadör i ett sällskap som heter ”Aktiv mot kreft” och samlade in medel för cancervården. Självklart öppnade vi börsarna då.

Känner någon igen mitt sällskap på bilden?
Ledtråd 1: Personen till vänster, dubbel världsmästare. Han till höger, världsmästare och olympisk mästare.
Ledtråd 2: De är inga skidåkare.

Jan 31 2012

Om Marcialonga ännu

Marcialonga är ju gladloppet framför andra. Konceptet håller nästan till alla delar. Italienarna bjuder på en storslagen natur, fina spår, bra service och en entusiastisk publik.

Startsystemet är riktigt bra numera. Starten sker i grupper om 500 löpare med fem minuters mellanrum. Men inte som tidigare när hela gruppen släptes samtidigt, utan numera får löparna ge sig i väg i den takt de lyckas få på sig skidorna efter att ha promenerat ut till spåret. På detta sätt blir trängseln mycket mindre. Chipet ger ju i alla fall rätt tid.

Men på en punkt får arrangören inte godkänt av mig. Någon fungerande seedning vill inte italienarna veta av. Omseedning existerar över huvud taget inte. Och det är ju synd. Många långsamma löpare står alldeles för långt fram. Till förtret för alla bra löpare som hamnat långt nere i stargrupperna utan möjlighet till omseedning.

Nedan några bilder som jag tog under loppet.

Jan 29 2012

Marcialonga

Långloppet Marcialonga, det 39:e i ordningen skidades i dag i fina förhålllanden. Det var ca -5 °C vid start och temperaturen steg till någon plusgrad på slutet. Trots att spåret bestod av konstsnö till 90% var glidet inte något att hurra över. Snön var som bakpulver på många ställen.

Det var tredje gången jag skidade loppet. I Marcialonga är stämningen alltid på topp. Spåret är draget rakt genom flera städer och samhällen. Det är lätt för publiken att följa med.

Jag hade ett högt startnummer i år, startade i åttonde ledet. Första delen av banan upp till Canazei var därför lite bökig. Men sedan glesnade det i leden och det gick bra att skida. Uppladdningen inför loppet var ju inte på något sätt optimal för min del. Skidkilometrarna uppe på Seiser Alm satt i kroppen. Men det blev ändå en bra söndagslänk. Åtminstone räckte den länge.

Marcialonga kan gott klassas som ett långlopp. Det mäter 70 km!

Banprofilen för långloppet Marcialonga

 

Jan 28 2012

Hetsdag

Detta är en typisk hetsdag. Det brukar bli så dagen innan ett långlopp. Marcialonga utgör inget undantag på den punkten. Det är skidtest, spårtest, vallatest och mycket mer. Inte minst själva vallandet med all trängsel i vallaboden! Det här är den överlägset sämsta dagen i skidåkningssammanhang på min skala. Jag gör mitt allra bästa för att inte dras med.

Jag var nere på skidstadion i Val di Fiemme för en stund sen. Där var det aktivitet. Men det blev ett kort besök för min del. Jag tog inte ens på mig skidorna. En kaffe i en helt tom hotellbar lockade betydligt mer.

Nu är det läge att ta fram sticksömmen. Det gjorde Marit.

Jan 27 2012

Mot Cavalese

Vistelsen på Seiser Alm läggs till handlingarna för denna gång. Har just checkat ut från hotellet. Allt roligt tar ju som bekant slut. Men det har varit fantastiskt fina dagar. Vi drar nu vidare mot Cavalese. Långloppet Marcialonga närmar sig.

Här några bilder från Seiser Alm.

Jan 27 2012

Står över

dagens skidtur, efter moget övervägande. Det förefaller säkert helt korkat, men jag måste låta kroppen ta igen sig. Visserligen har jag har gjort mitt bästa för att ta det lugnt de senaste dagarna, men skidåkning flera dagar i följd på denna höjd sätter sina spår i en gammal kropp. Så det får bli en promenad i stället.

Svårt beslut ändå att låta bli. Termometern visar -4 °C, det är vindstilla och strålande sol. Spåren är det inget större fel på heller.

Välpreparerat i Seiser Alm

Jan 24 2012

Det hettade till

I söndags gick vi helt oplanerat på en gratisföreställning. En slags liveteater där jag och mitt sällskap fick en framträdande biroll.

Det var i pausen mellan tävlingarna i Anterselva som vi beslöt att ta en promed. Vi gick mot sjön, och väl där beslöt vi oss för en matbit. Menyn i strandrestaurangen var inte så imponerande. Men å andra sidan var det väldigt lätt att välja när endast korv och pomfritt fanns på menyn. Det beställde vi.

Vi hade inte bråttom. Det var ju en tretimmars paus. Maten dröjde men vi hetsade inte upp oss över det. På sätt och vis var det bra, vi skulle ju fördriva tiden också.

Vid grannbordet satt en man som tydligen var mer observant än vi. Det var Fritz från Schweiz. Han hade noterat att folk som kommit senare fick mat före oss. Så skulle inte nordiska gäster behandlas, tyckte han. Fritz kravlade sig upp och höll en kort predikan för servitören. Jag vet inte riktigt vad han sa, men han fick svar på tal av pojkspolingen till servitör. Det svaret tålde inte Fritz. Ljudnivån höjdes plötsligt med åtskilliga decibel. Fritz högg plötsligt tag i en stor tallrik, måttade mot servitören och för en stund trodde jag faktiskt att porslinet skulle flyga. Så skedde aldrig och när sedan Fritz flinade åt oss i smyg förstod vi att det aldrig var riktigt på allvar.

Efter det kom maten snabbt. Vi lät oss väl smaka. Tacksamma över Fritz’s hjälpsamhet. Och kanske aningen generade över att ha varit delaktiga utan en enda replik.

Pål, Bogart och Eva-Lena på lunchteater i Anterselva.

Jan 24 2012

Kjempeflott!

Vilken omgivning! Vilka förhållanden! Vilket väder!

Seiser Alm i Sydtyrolen är ett skidparadis som saknar motstycke. På min skala alltså. Ivern att vara ute och åka skidor är stor just nu. Men motorn varvar inte riktigt här uppe. För spåren ligger på 1800-2000 m höjd.

Tidigare när jag varit här har jag bott i Castelrotto, och rest upp och ner med gondolen. Nu bor vi på Seiser Alm Plaza som ligger uppe på platån. Det gör inte saken sämre. Lite lyxigt rent av.

 

Seiser Alm 23 januari 2012. Perfekta spår i en fantastisk omgivning. Foto: Eva-Lena

Jan 23 2012

Bilder från herrstafetten

i Anterselva i går.

Jan 23 2012

Bilder från damernas masstart

i Anterselva i går.

Jan 23 2012

När jag slog upp mina blå

Vad såg jag då? -Jo detta!

I går kväll kom vi till Seiser Alm. När man kommer till ett nytt ställe och det är mörkt är det alltid lite spännande att följande morgon få se hur omgivningen ser ut. Nu visste jag ju hur Seiser Alm ser ut, eftersom jag varit här tidigare. Men jag kan ändå inte låta bli att imponeras av vyerna, efter att ha dragit undan gardinerna.

Seiser Alm i gryningen 23 januari 2012

Jan 22 2012

Grym stämning i Anterselva

För första gången någonsin såg jag en världscuptävling live i skidskytte. Det hände i dag i Anterselva, eller Antholz, i norra Italien. Varför inte, när jag nu råkade vara i trakten. Och Anterselva är ju sagolikt vackert. Inte minst i dag när det var vindstilla och solen sken från en klarblå himmel.

På programmet stod herrarnas stafett och damernas masstart. Det blev ingen stor dag för de nordiska länderna, och allra minst för Finland. Herrarna hade inte ens lag i stafetten. Grrr! Kaisa Mäkäräinen var enda finländska deltagaren. Hon hade som vanligt problem med skyttet och placerade sig på 11:e plats. Vann gjorde vitryskan Darya Domracheva, något överraskande. I herrstafetten knep fransmännen segern.

Men vilken fest! Att skidskytte är stort i mellan- och sydeuropa har man ju anat. Så det var verkligen en upplevelse att se och höra när 20 000 entusiaster höll i gång.

Det var en högljudd publik. Men sakkunnig vågar jag påstå. I alla fall var publiken mycket disciplinerad. Det var intressant att höra hur skränet blev ett sakta nojs för att helt dö ut när åkarna kom till vallen. När skyttet inleddes var det absolut dödstyst i stadion. Publiken, företrädesvis tyskarna, skanderade ett unisont ”hej” för alla träffarna. Och i Anterselva kommer det ett kraftigt eko från bergen av dessa hejrop. Det var häftigt!

Jag har varit i Anterselva två gånger tidigare. Inte på någon tävling utan bara för att söndagsåka i den otroligt vackra omgivningen. En sak har jag funderat på. Var parkerar publiken? Den vackra skidstadion ligger helt ensam i skogen. Inte en enda parkering syns till. I dag fick jag svaret. Bilarna och bussarna parkeras nere i byn. Transporten upp, och ner, sker med shuttle-bussar. Så räkna med att det blir lite kö, och att det tar en stund innan 20 000 personer är nerskjutsade efter tävlingarnas slut.

Att jag åkte till Anterselva ångrar jag verkligen inte.

Anterselva 22 januari 2012. Foto: Pål

 

Jan 21 2012

Dolomitenlauf klassiskt

Nu är också den avverkad för min del, den klassiska versionen av Dolomitenlauf. Den är inte sämre än fristilsversionen nere i Lienz, men knappast lättare.

Temperaturen höll sig nätt och jämt under noll. Det hade kommit lite nysnö under natten så glidet var inte det bästa. Men det blev lyckligtvis inget problem med frysande fästvalla i dag.

I dag gjorde jag något som aldrig brukar göra, men som jag förståss alltid borde göra. Jag vallade fästet på plats strax innan start. Men det var nog mer tur än skicklighet att skidorna fungerade så bra som de gjorde. Näst intill perfekt i något växlande förhållanden. Fästvalla: Teho Base i botten + 1 varv K18 + 3 varv K12 toppat med K15. Vauhtis burkar alla. Nymodigheten förde en nackdel med sig. Jag hann aldrig placera mina skidor i startfållan. Jag hamnade längst bak bland anorakerna.

Större delen av det 42 km långa loppet skidas på en samma åker. Spåret är draget som en serpentinväg på det sluttande gärdet. Kanske aningen trist, men annars är ju omgivningen här alldeles fantastisk. I synnerhet i dag när solen sken och vi hade minusgrader, om än bara en.

Banprofilen hör till de bättre, sett ur min synvinkel. Lätt skidåkning i drygt 15 km. Först då kom stigningarna. För en som jag, som saknar nästan all fysik, vore det förståss bättre om backarna aldrig kom.

Dolomitenlauf var det första loppet jag skidade utanför Norden. Det var år 2004. Sen dess har jag inte varit här. Så det är lite att uppliva gamla minnen.

Banprofilen i Dolomitenlauf klassiskt 2012