Stampar på stället

Lägenhetsrenoveringen stampar mest på stället känns det som. Men några mindre framsteg kan dock noteras.

En badrumsrenovering är rätt omständig numera om den görs enligt metoderna för VTT:s våtrumscertifikat. Jag kände inte alls dessa nymodigheter när jag påbörjade projektet. Men i ett tidigt skede stod det klart, detta var det enda rätta. Ansvarsfrågan blir rimligtvis enklare att hantera i framtiden om t.ex fuktproblem skulle uppstå. Själva vattenisoleringsarbetet måste köpas utifrån av en person med certifikat.

Certifikatet påtvingar en rad olika moment, vilket gör att tidtabellen lätt blir utdragen. Väggreglarna (eller spirorna som det heter på grundspråket) får ligga på maxavståndet 45 cm. Jag blev därför tvungen att riva de gamla skivorna och sätta in fler reglar. Detta tilläggsarbete löste dock problemet med kabeldragningen och väggdosorna på ett utmärkt sätt. Nu är väggarna skivade och vattenisolerade, elvärmekabeln monterad och golvet spacklat. Med andra ord, plattsättning nästa. Men före det skall jag försöka klara av en av de större mentala påfrestningarna i livet. Att montera ett IKEA kök!

Badrumsväggen förstärktes med nya reglar.

Badrumsväggen vattenisolerad och klar för plattsättning

Annonser

Pensionstårta

Någon enstaka gång händer det att vi får orsak att fira lite extra på jobbet. Idag var en sådan dag. Det blev tårta till kaffet. Den som bjöd var en nybliven pensionär. Inte så ofta sådant händer hos oss.

 

Hungriga älgar

Nu är de riktigt närgångna, älgarna. Och hungriga. De har farit brutalt fram i ungskogen ute på holmen. Nonchalerar avverkningsförbudet helt och hållet.

Om jag förstått saken rätt så är det de vuxna älgarna som bryter träden för att kalvarna skall komma åt topparna. Det är tydligen björkarna och tallarna som är godast.

Avbruten tall vid sommarstugan efter älgbesök.

Nästan all ungskog är förstörd efter älgarnas framfart.

Suunto Ambit

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så blev jag nyligen ägare till en ny pulsklocka, en Suunto Ambit. Jag har längre funderat på att skaffa mig en ny och mångsidigare. Den jag haft tidigare har varit en basmodell utan möjlighet till datoranslutning. Något verkligt behov av en bättre modell har jag nog inte. Det går mycket bra att motionera utan. Men jag har varit van att använda pulsklockan regelbundet. Inte så att jag skulle studera vad den visar när jag är ute. Nej, den har enbart varit till för att ta tiden och mäta medelpulsen under ett motionspass. Något jag varit noga med att bokföra. Så när jag nu skaffade en ny så går den nästan helt på nöjeskontot.

När jag fick min nya Suunto Ambit bävade jag lite för hur jag skulle få igång den. Handboken var på 94 sidor! Och jag är inte den som brukar läsa handböcker. Men oron visade sig obefogat. Tack vare datoranslutningen gick många grundinställningar att göra väldigt smidigt.

Nu har jag hunnit använda pulsklockan ett par veckor utan att behöva bli besviken. I stället är jag verkligen imponerad av den. Den är ju mycket mer än bara en pulsklocka. Det är en datainsamlingsenhet som jag knappt trodde att fanns. Den hittar satelliterna förvånansvärt snabbt. Det är bara att starta klockan och den sköter resten helt automatiskt. Suuntos gratisprogram Movescount, som finns på nätet, gör sen de mest mångsidiga och överskådliga analyser och presentationer av insamlade data. Och det är en programvara som förmodligen utvecklas hela tiden.

Nu känner jag ju inte pulsklockmarknaden så bra och vet inte vilka andra liknande produkter som finns. Men det känns som om Suunto nog träffat rätt med denna produkt. Om den blir en bästsäljare så är åtminstone inte jag överraskad.

Att bita i gräset

kunde vara rubriken för denna bild. Rent bildmässigt. Saxade bilden från Expressen precis i halvtid av EM-matchen Sverige-England. Vem som fotgraferat vet jag inte, men bilden är ju bra. Fotografen myser nog lite extra antar jag. Bilden platsar i kategorin udda fotbollsbilder.

I skrivandes stund är ställningen i matchen 2-2.

Saxat från Expressen 15.6.2012 kl 23:02. På bilden Andy Carrol, England

Internet effektivt

Efter att jag rivit ut dotterns kök i samband med lägenhetsrenoveringen uppmanade jag henne att bjuda ut allt överlopps till försäljning. Det handlade om spis, köksskåp, diskbordsplåt, lavoarer, kranar, toalettstol mm.  Jag hade tagit bilder på allt.

Natten till lördagen annonserade hon ut prylarna. På lördag morgon var det mesta sålt. På måndag var allting hämtat.

Landsvägsstafetten idag

Idag löptes igen landsvägsstafetten med det fina namnet Finland West Coast Race. Eller WCR. Det kan ha varit för 26:e gången om jag räknat rätt.

Loppet når inte på långt när upp till den nivå det hade under sina glansdagar i slutet av 80- och början av 90-talet. Lite konstigt att det inte drar eftersom löpningen börjar bli pop igen, speciellt bland unga. Själv deltog jag flitigt under de 20 första åren i loppets historia. Efter att Maratonblåbären tvingades kasta in handduken för flertalet år tillbaka har jag varit mer eller mindre hemlös. För laglös vill jag inte gärna kalla mig.

Dagen bjöd på ett idealiskt löpväder. Strålande sol och drygt 15 grader. Den nordliga vinden friskade i under dagen så den kanske störde lite på sina ställen.

Lite imponerad är jag över att min gode vän Leif Erikson hade fått ihop till ett eget lag. Eller var det nu så att han fick laget i 60-års present av familjen? Hur som helst, grattis till prestationen och grattis till de 60 åren! Jag missade ju själva dagen.

Någon gång tidigare har jag på allvar funderat över möjligheten till ett eget familjelag i WCR. I tanken laborerade jag lite med laguppställningen men kom inte längre än så. Numera är det riktiga intresset borta så det blir nog aldrig av.

Generationsväxling. Eriksons kör det klassiska, sonen tar över efter fadern.

Hölmöläbornas köksfläkt

När jag rev köket stötte jag på en osannolik konstruktion. Kanalen från köksfläkten slutade i ett fullständigt hermetiskt tillslutet utrymme! I praktiken betyder att ingen luft har kunnat passera fläkten.

I ett våningshus får köksfläkten vanligtvis inte kopplas till frånluftskanalen. Vill man ha köksfläkt så bör den vara försedd med ett kolfilter. Matoset dras genom kolfiltet och luften blåses ut i rummet.

Av den rivna fläktens skick kunde man utläsa att den blivit flitigt nyttjad. Här har husmor i åratal använt ström till fläkten utan att den sugit det minsta. Det är nog lite hölmöläborna över det hela. Åtminstone över den som byggt.

Renoveringsprojektet framskrider

alldeles för sakta. Dels har projektetet en tendens att växa, och dels har det uppdagats brister i planeringen. Rivningsarbeten pågår ännu, vilket betyder att jag ligger efter tidtabellen redan. Inte bra!

Kökskaklet ryker den 4 juni 2012.

Sopsäck är hårdvaluta

Deltagarna i dagens Stockholm Marathon blir inte välsignade med något avundsvärt väder. Det regnar och är kallt. Svinkallt. Loppet kommer förmodligen att gå till historien som det hittills kallaste.

Kallt och regningt var det också flera år i följd i slutet av 80-talet. Vid några tillfällen var jag en av många som stod och huttrade i startfållan. Och för alla som inte löpt kan jag berätta att det kan bli en stund att stå. Stockholm Marathon är som bekant välorganiserat, på gränsen till överorganiserat.

Då, för ett kvarts sekel sen, var jag förvisso lite avundsjuk på alla de som varit fiffiga och förutseende. Det fanns nämligen de som iklätt sig något så enkelt som en sopsäck medan de väntade på startskottet.  Inne i den svarta sopsäcken håller man värmen överraskande bra. Det var en sak jag lärde mig då. En sopsäck i resväskan är ingen stor belastning.

På Marathon.se visar Anders Szalkai hur man fixar sin sopsäck.  Lite orutinerat bara av den gode Anders att sticka ut armarna. Regnar det så håller man dem förståss inne i säcken.

På tal om kall- och regnperioden i slutet av 80-talet så kommer jag ihåg ett lopp när jag frös något alldeles vansinnigt efter att ha gått i mål. Sedan jag fått tag i min ombyteskass drog jag det fortaste jag kunde till Stadions tunnelbanestation. Nere på stationen slet jag av mig vartenda ett av de dyngsura plaggen jag hade på kroppen. Kände en viss press att byta snabbt, men oj vad gick långsamt på grund av frossan. Det är nog enda gången jag strippat på offentlig plats tror jag. Klarade mig undan åtal i alla fall.