Kamp om gubbarna

Jordgubbarna mognar allt vad de hinner. Åtgången är bra, men vi är flera om budet. Trastarna är på hugget och möglet tar sitt. Själv är jag också intresserad, men får nöja mig med det som eventuellt blir över.

Kulturellt slappande

Trots att jag stått över Botnicyklingen de senaste åren har loppet ändå lyckats engagera mig som åskådare. Dock inte idag. Det var i stället Monäsrodden som fick uppmärksamheten denna helg. Det var första gången för vår del.

Monäsrodden visade sig vara en trevlig tillställning med varierat program för både yngre och äldre. Med musikuppträdanden, marknad, veteranbilsutställning, ponnyridning mm. Och så seglades det, och roddes förståss. En av sommarens bästa dagar, åtminstone vad vädret beträffar.

Största nyheten

Ett av mina nöjen på morgonkvisten är att hämta Vasabladet från postlådan. En del av nyhetshungern mättas redan under promenaden in när jag ögnar igenom första sidan.

Nu för tiden händer det allt oftare att det nöjet går i stöpet. Beroende på att hela första sidan misspryds av en enda stor bilannons.

Finns det ingen etik i tidningsbranchen heller?

Konstverk på Touren

Tour de France är över för denna gång. Det är ingen tävling som jag följt med något extra stort intresse. Men i nyhetsrapporteringen såg jag en intressant TV-bild.

Någon hade satsat tid, möda och givetvis sina konstnärliga anlag på en åker. Ett imponerande konstverk av gigantiska mått (flera hektar?) hade formats i grönskan. Säkert inget som kommer cyklisterna till del. Knappast folket i följebilarna heller. Hela gänget switchar ju förbi på ett ögonblick. Men för ett kort stund får TV-tittarna njuta av konstverket.

Jag tar mig friheten att låna TV-bilden och visa upp den.

Överraskningstårtan

På dagens familjära garden- och grillparty i Sundom blev jag rejält överraskad med en alldeles egen tårta. Vackert dekorerad och utsökt god dessutom!

Framtiden får utvisa om jag lyckas leva upp till budskapet i garneringen. Att satsa på vilopulsen låter ju lockande. Den satsningen innehåller faktiskt många möjligheter.

TACK syskonen!

 

Återbesök

på Solsidan. Den ursprungliga. När jag på 70-talet sommarjobbade i Stockholm besökte jag Älgö och Saltsjöbaden vid några tillfällen. På vägen dit passerade jag Solsidans tågstation. Jag betraktade solsidanskylten varje gång och förundrade mig över det vackra namnet.

När vi styckade ut vår fritidstomt ute på holmen för tiotalet år tillbaka måste den nya lägenheten få ett namn. Det fick bli Solsidan. Ett passande namn också där har det visat sig.

Nu ville jag bara kolla om originalskylten finns kvar vid tågstationen. Och visst gör den det!

Kvällens Allsång på Skansen

blev bättre än väntat. Det var inte artisterna som gjorde att vi sökte oss till Sollidens scen i kväll. Nej, då var det mera för att kolla inramningen i den underbart vackra sommarkvällen efter allt regnande på dagen. Och som sagt allsången blev bättre än väntat, tack vare just allsångerna.

Måns backstage, där han släcker törsten.
(picture by Cati’s Iphone)

Mycket folk på Allsången i den vackra sommarkvällen
(picture by Cati’s Iphone)

Jubileumsmarathon

Jubilleumsmaraton är undanstökat. Jag tog mig runt, mot alla odds, men inte mer än så. Alltså inget man skriver hem om. Åtminstone inte gärna.

Hela tilltaget, för min personliga del alltså, kan sammanfattas:

  • dumdristigt
  • onödigt
  • en parentes i livet

Men visst finns det glädjeämnen. Min fru tog sig också runt. Med goda krafter. Stort Grattis!

Medaljen i Jubileumsmarthon stockholm 1912 – 2012

Jubileumsmaraton utan expo

I morgon är det på dagen 100 år sedan OS-maraton i Stockholm. Dagen till ära löps ett Jubileumsmaraton med ca 10 000 deltagare. Rutten är lagd så identiskt med OS-banan som arrangören funnit möjligt. Klockan 13:48 går starten.

I något skede måste jag ha haft en värre svacka än vanligt. Alltså när jag kom på den galna idén att anmäla mig till loppet. Självfallet var det dumt när knäet krånglar och det är lite si och så med konditionen. Men i morgon tänker jag halta i väg till Stadion och ställa mig på startlinjen. Jag vill känna på atmosfären. Jag har aldrig brutit ett lopp, men i morgon är det mer än sannolikt att det händer.

Intressant att notera var att sponsorerna och leverantörerna hölls borta från nummerlappsutdelningen denna gång. Istället var det ett gammaldags stuk över ”expot”. Stiligt med all gammal rekvisita och klädsel. All heder åt arrangören!

Till arrangörens sida.

Från nummerlappsutdelningen den 13 juli 2012

Suuntos Movescount

Som jag skrev tidigare så är jag smått imponerad av min nya Suunto Ambit. Poängen ligger delvis i Suuntos presentationsprogram Movescount som finns på nätet och är tillgänglig för var och en. Förutom att Movescount presenterar insamlade data på ett överskådligt sätt så är programmet samtidigt ett lättanvänt hjälpmedel för att ställa in och anpassa själva klockan.

Nedan några bilder som visar hur ett löppass presenteras i Movescount. På nätet är ju dessa data dynamiska.

Kurvan visar hur pulsen varierat under passet. Förbrukad energi, VO2, andning mm. kan väljas och läggas in i samma diagram. Man får kurvorna skilt för sig eller lagrade på varandra.

Pulsklockan lagrar kilometertider helt automatiskt vilket kan ses i tabellen.

Rutten som man färdats sätt automatiskt in på kartan.

Farten kan analyseras kilometer för kilometer.

Samanfattningsvis lite alllmänna data som kan intressera. Höjdmätaren var inte kalibrerad i detta fall så den visade inte rätt höjd. Höjdskillnaden torde dock stämma.

Exemplet ovan är från parloppet i Maxmo där jag sprang 6,6 km med spjället fullt öppet. Trots den blygsamma farten var det ingen joggingrunda i mitt fall. Pulsen visar detta rätt tydigt.

Återstoden

av chokladkaramellerna i påsen som Igor kom över och öppnade. Han orkade inte med hela innehållet på 430 gram. Är man 15 år tar man sig vilka friheter som helst, nästan.

Mycket papper blir det

IKEA har ännu en bit kvar inom logistiken och miljötänkandet. Åtminstone jag störs av att varje pryl som levereras också inkluderar en massa handböcker på alla möjliga olika språk. För varje leverans åker minst 80 % direkt i soporna. Och antalsmässigt lär det bli rätt många.

Lite mer selektivitet borde vara möjligt att uppnå i dagens samhälle.

Minst 80 % av alla IKEAas handböcker får kasseras direkt!

Parloppet i Maxmo

Vädret var definitivt på arrangörens sida när Vita Fruns Parlopp arrangerades i Maxmo i kväll. Det blev en fantastiskt vacker och solig kväll, lagom varm för både löpning och samvaro i grönskan. Ca. 60 par mötte upp, vilket överraskade åtminstone mig.

Som namnet säger så ställer man upp i loppet som ett par. Damerna löper banan i ena riktningen och herrarna i andra. Sammanlagda tiden räknas.

En hel del nostalgi finns att återuppleva för vår del när nu parloppet återuppstått. Senast vi deltog var 1994, tror jag. Sträckningen är numera ny, men loppet är ungefär lika långt. Min GPS mätte 6,58 km i kväll.

Lättsam och humoristiskt musikunderhållning stod humorgruppen Kaj för. Det var första gången jag såg och hörde dom. Humoristiska och duktiga pojkar.

Vita Frun då? Henne såg vi bara skymten av. Det var när hon majestätiskt skred framåt på bortre långsidan av sportplan. Helt vit var hon dock inte. Klänningen hade en gulaktig ton om jag inte såg helt fel.

Får man ha en åsikt?

Nej, helst inte, om jag fattat rätt! Är man inte musiker så skall man inte gärna ha en åsikt, och därmed inte uttala sig om musik. Det är på Bloggen.fi som det för tillfället pågår en minidebatt, med få inblandade debattörer, om musik och musiksmak.

Jag har lätt att acceptera att finsmakarna håller till i finrummet och stora hopen står på betryggat avstånd. Helt klart är dock att större delen av all musik som görs är just riktad till stora hopen. Skulle då inte musikkonsumenten få ha en åsikt?

Själv är jag ingen musiker (vilket grämer lite). Inte heller någon musikkännare. Men jag lyssnar på musik och njuter av den. Jag har också en åsikt om vad jag vill lyssna till. Och om musiken.

Här en video där man får njuta av Mark Knopflers brillianta gitarrspel. Det är från en liveföreställning där Dire Straits gör en lång version av Sultans of swing. Den uthålliga belönas med med en fantastiskt fin improvisation i den senare delen.

Bör kanske ännu tillägga, beträffande videon, att det är min högst personliga åsikt.

När det enkla görs svårt

Byrålådor och kökslådor är en praktisk och enkel uppfinning som funnits länge. Lådupphängningen och glidmekanismen har till sin konstruktionen varierat lite beroende på tidsepoken. Men funktionen är väl något av det enklaste som finns. Ända tills IKEA lanserar sin version! Hur kan de få till något så invecklat? Jag begriper då verkligen inte.

Märkligt att man tycks begripa bara mindre ju äldre man blir.

Glidskenor till kökslåda, modell IKEA