Månadsarkiv: januari 2012

Jan 31 2012

Om Marcialonga ännu

Marcialonga är ju gladloppet framför andra. Konceptet håller nästan till alla delar. Italienarna bjuder på en storslagen natur, fina spår, bra service och en entusiastisk publik.

Startsystemet är riktigt bra numera. Starten sker i grupper om 500 löpare med fem minuters mellanrum. Men inte som tidigare när hela gruppen släptes samtidigt, utan numera får löparna ge sig i väg i den takt de lyckas få på sig skidorna efter att ha promenerat ut till spåret. På detta sätt blir trängseln mycket mindre. Chipet ger ju i alla fall rätt tid.

Men på en punkt får arrangören inte godkänt av mig. Någon fungerande seedning vill inte italienarna veta av. Omseedning existerar över huvud taget inte. Och det är ju synd. Många långsamma löpare står alldeles för långt fram. Till förtret för alla bra löpare som hamnat långt nere i stargrupperna utan möjlighet till omseedning.

Nedan några bilder som jag tog under loppet.

Jan 29 2012

Marcialonga

Långloppet Marcialonga, det 39:e i ordningen skidades i dag i fina förhålllanden. Det var ca -5 °C vid start och temperaturen steg till någon plusgrad på slutet. Trots att spåret bestod av konstsnö till 90% var glidet inte något att hurra över. Snön var som bakpulver på många ställen.

Det var tredje gången jag skidade loppet. I Marcialonga är stämningen alltid på topp. Spåret är draget rakt genom flera städer och samhällen. Det är lätt för publiken att följa med.

Jag hade ett högt startnummer i år, startade i åttonde ledet. Första delen av banan upp till Canazei var därför lite bökig. Men sedan glesnade det i leden och det gick bra att skida. Uppladdningen inför loppet var ju inte på något sätt optimal för min del. Skidkilometrarna uppe på Seiser Alm satt i kroppen. Men det blev ändå en bra söndagslänk. Åtminstone räckte den länge.

Marcialonga kan gott klassas som ett långlopp. Det mäter 70 km!

Banprofilen för långloppet Marcialonga

 

Jan 28 2012

Hetsdag

Detta är en typisk hetsdag. Det brukar bli så dagen innan ett långlopp. Marcialonga utgör inget undantag på den punkten. Det är skidtest, spårtest, vallatest och mycket mer. Inte minst själva vallandet med all trängsel i vallaboden! Det här är den överlägset sämsta dagen i skidåkningssammanhang på min skala. Jag gör mitt allra bästa för att inte dras med.

Jag var nere på skidstadion i Val di Fiemme för en stund sen. Där var det aktivitet. Men det blev ett kort besök för min del. Jag tog inte ens på mig skidorna. En kaffe i en helt tom hotellbar lockade betydligt mer.

Nu är det läge att ta fram sticksömmen. Det gjorde Marit.

Jan 27 2012

Mot Cavalese

Vistelsen på Seiser Alm läggs till handlingarna för denna gång. Har just checkat ut från hotellet. Allt roligt tar ju som bekant slut. Men det har varit fantastiskt fina dagar. Vi drar nu vidare mot Cavalese. Långloppet Marcialonga närmar sig.

Här några bilder från Seiser Alm.

Jan 27 2012

Står över

dagens skidtur, efter moget övervägande. Det förefaller säkert helt korkat, men jag måste låta kroppen ta igen sig. Visserligen har jag har gjort mitt bästa för att ta det lugnt de senaste dagarna, men skidåkning flera dagar i följd på denna höjd sätter sina spår i en gammal kropp. Så det får bli en promenad i stället.

Svårt beslut ändå att låta bli. Termometern visar -4 °C, det är vindstilla och strålande sol. Spåren är det inget större fel på heller.

Välpreparerat i Seiser Alm

Jan 24 2012

Det hettade till

I söndags gick vi helt oplanerat på en gratisföreställning. En slags liveteater där jag och mitt sällskap fick en framträdande biroll.

Det var i pausen mellan tävlingarna i Anterselva som vi beslöt att ta en promed. Vi gick mot sjön, och väl där beslöt vi oss för en matbit. Menyn i strandrestaurangen var inte så imponerande. Men å andra sidan var det väldigt lätt att välja när endast korv och pomfritt fanns på menyn. Det beställde vi.

Vi hade inte bråttom. Det var ju en tretimmars paus. Maten dröjde men vi hetsade inte upp oss över det. På sätt och vis var det bra, vi skulle ju fördriva tiden också.

Vid grannbordet satt en man som tydligen var mer observant än vi. Det var Fritz från Schweiz. Han hade noterat att folk som kommit senare fick mat före oss. Så skulle inte nordiska gäster behandlas, tyckte han. Fritz kravlade sig upp och höll en kort predikan för servitören. Jag vet inte riktigt vad han sa, men han fick svar på tal av pojkspolingen till servitör. Det svaret tålde inte Fritz. Ljudnivån höjdes plötsligt med åtskilliga decibel. Fritz högg plötsligt tag i en stor tallrik, måttade mot servitören och för en stund trodde jag faktiskt att porslinet skulle flyga. Så skedde aldrig och när sedan Fritz flinade åt oss i smyg förstod vi att det aldrig var riktigt på allvar.

Efter det kom maten snabbt. Vi lät oss väl smaka. Tacksamma över Fritz’s hjälpsamhet. Och kanske aningen generade över att ha varit delaktiga utan en enda replik.

Pål, Bogart och Eva-Lena på lunchteater i Anterselva.

Jan 24 2012

Kjempeflott!

Vilken omgivning! Vilka förhållanden! Vilket väder!

Seiser Alm i Sydtyrolen är ett skidparadis som saknar motstycke. På min skala alltså. Ivern att vara ute och åka skidor är stor just nu. Men motorn varvar inte riktigt här uppe. För spåren ligger på 1800-2000 m höjd.

Tidigare när jag varit här har jag bott i Castelrotto, och rest upp och ner med gondolen. Nu bor vi på Seiser Alm Plaza som ligger uppe på platån. Det gör inte saken sämre. Lite lyxigt rent av.

 

Seiser Alm 23 januari 2012. Perfekta spår i en fantastisk omgivning. Foto: Eva-Lena

Jan 23 2012

Bilder från herrstafetten

i Anterselva i går.

Jan 23 2012

Bilder från damernas masstart

i Anterselva i går.

Jan 23 2012

När jag slog upp mina blå

Vad såg jag då? -Jo detta!

I går kväll kom vi till Seiser Alm. När man kommer till ett nytt ställe och det är mörkt är det alltid lite spännande att följande morgon få se hur omgivningen ser ut. Nu visste jag ju hur Seiser Alm ser ut, eftersom jag varit här tidigare. Men jag kan ändå inte låta bli att imponeras av vyerna, efter att ha dragit undan gardinerna.

Seiser Alm i gryningen 23 januari 2012

Jan 22 2012

Grym stämning i Anterselva

För första gången någonsin såg jag en världscuptävling live i skidskytte. Det hände i dag i Anterselva, eller Antholz, i norra Italien. Varför inte, när jag nu råkade vara i trakten. Och Anterselva är ju sagolikt vackert. Inte minst i dag när det var vindstilla och solen sken från en klarblå himmel.

På programmet stod herrarnas stafett och damernas masstart. Det blev ingen stor dag för de nordiska länderna, och allra minst för Finland. Herrarna hade inte ens lag i stafetten. Grrr! Kaisa Mäkäräinen var enda finländska deltagaren. Hon hade som vanligt problem med skyttet och placerade sig på 11:e plats. Vann gjorde vitryskan Darya Domracheva, något överraskande. I herrstafetten knep fransmännen segern.

Men vilken fest! Att skidskytte är stort i mellan- och sydeuropa har man ju anat. Så det var verkligen en upplevelse att se och höra när 20 000 entusiaster höll i gång.

Det var en högljudd publik. Men sakkunnig vågar jag påstå. I alla fall var publiken mycket disciplinerad. Det var intressant att höra hur skränet blev ett sakta nojs för att helt dö ut när åkarna kom till vallen. När skyttet inleddes var det absolut dödstyst i stadion. Publiken, företrädesvis tyskarna, skanderade ett unisont ”hej” för alla träffarna. Och i Anterselva kommer det ett kraftigt eko från bergen av dessa hejrop. Det var häftigt!

Jag har varit i Anterselva två gånger tidigare. Inte på någon tävling utan bara för att söndagsåka i den otroligt vackra omgivningen. En sak har jag funderat på. Var parkerar publiken? Den vackra skidstadion ligger helt ensam i skogen. Inte en enda parkering syns till. I dag fick jag svaret. Bilarna och bussarna parkeras nere i byn. Transporten upp, och ner, sker med shuttle-bussar. Så räkna med att det blir lite kö, och att det tar en stund innan 20 000 personer är nerskjutsade efter tävlingarnas slut.

Att jag åkte till Anterselva ångrar jag verkligen inte.

Anterselva 22 januari 2012. Foto: Pål

 

Jan 21 2012

Dolomitenlauf klassiskt

Nu är också den avverkad för min del, den klassiska versionen av Dolomitenlauf. Den är inte sämre än fristilsversionen nere i Lienz, men knappast lättare.

Temperaturen höll sig nätt och jämt under noll. Det hade kommit lite nysnö under natten så glidet var inte det bästa. Men det blev lyckligtvis inget problem med frysande fästvalla i dag.

I dag gjorde jag något som aldrig brukar göra, men som jag förståss alltid borde göra. Jag vallade fästet på plats strax innan start. Men det var nog mer tur än skicklighet att skidorna fungerade så bra som de gjorde. Näst intill perfekt i något växlande förhållanden. Fästvalla: Teho Base i botten + 1 varv K18 + 3 varv K12 toppat med K15. Vauhtis burkar alla. Nymodigheten förde en nackdel med sig. Jag hann aldrig placera mina skidor i startfållan. Jag hamnade längst bak bland anorakerna.

Större delen av det 42 km långa loppet skidas på en samma åker. Spåret är draget som en serpentinväg på det sluttande gärdet. Kanske aningen trist, men annars är ju omgivningen här alldeles fantastisk. I synnerhet i dag när solen sken och vi hade minusgrader, om än bara en.

Banprofilen hör till de bättre, sett ur min synvinkel. Lätt skidåkning i drygt 15 km. Först då kom stigningarna. För en som jag, som saknar nästan all fysik, vore det förståss bättre om backarna aldrig kom.

Dolomitenlauf var det första loppet jag skidade utanför Norden. Det var år 2004. Sen dess har jag inte varit här. Så det är lite att uppliva gamla minnen.

Banprofilen i Dolomitenlauf klassiskt 2012

Jan 20 2012

Provade löipan

På förmiddagen var jag uppe i Obertilliach och provade spåret. Den klassiska delen av av Dolomitenlauf skidas där i morgon. Där skidas förresten också söndagens fristilslopp. Det är flyttat från Lienz till Obertilliach på grund av snöbrist. Loppet är endast 42 km långt, men kräver sannolikt sitt eftersom det går på 1 400 m höjd.

Förmiddagens åkning var ingen munter historia. Det var nollgradigt och snöfall inledningsvis. All vallning jag provade frös under. Senare klarnade vädret upp lite, men föret var fortsatt problematiskt. Tills i morgon utlovas dock lite kallare väder. Det hoppas jag på.

I kväll blir det att kolla in Dolomitensprint som går här alldeles i stadskärnan av Lienz. Den har hunnit bli en gammal tradition redan och det är mycket uppvisning och show över den. Lite spektakulär med tvära kurvor och hopp. Några elitlöpare finns i alla fall med. Jag träffade just Teemu Kattilakoski här på gatan. Han skall skida sprinten i kväll också. Teemu har för övrigt vunnit Dolomitenlauf en gång, år 2009.

Obertilliach 20 januari 2012

Jan 18 2012

Endast 18

gånger BodyPump kom jag upp till denna vinter. Men det får duga även om målsättningen låg lite högre. Jag gissar att det inte blir några fler gånger nu, eftersom det börjar dra i hop sig på långloppsfronten. Första start redan på lördag.

Jan 13 2012

Busväder

Litet busväder här i dag. Fredagen den 13:e till ära.

Ps. Under tiden jag satte in bilden ovan spelades låten Malaika med Hep Stars i radion. Av den anledningen att Hep Stars faktiskt uppträder här i byn i morgon. Det lär vara 40 år sen senast! Men från den tiden är det väl bara Svenne som finns kvar. Men lite nostalgi skall de säkert locka fram. Borde man kanske ha löst biljett? Ds.

Jan 7 2012

Årets Icium

För drygt ett år sen skrev jag om den snö- och ispark som kineserna då byggde i Levi. Inlägget hittar du här.

Icium-parken fick en fortsättning också i år. Den en hektar stora snö- och isparken sägs vara en kombination av lappländsk och kinesisk mystik, och ser ut att vara en pigg och färggrann skapelse. Tyvärr kom jag mig inte för att besöka årets park. Bilden tog jag från skidspårets viadukt.

Jan 7 2012

Kråklund open

I brist på bättre gnider vi på vid golfbanan. Spåret är lite löst och fladdrigt, men snö finns så att det nätt och jämt går att skida. En runda runt alla fyra gläntorna mäter 3,0 km. Det nöjer vi oss med just nu.

Håkan flintar på.

 

Jan 5 2012

Vi gav oss

hemåt, redan i går kväll. Självfallet idiotiskt, att helt frivilligt lämna det fina vinterlandskapet och återvända till sörjan. Men kanske ändå helt på sin plats att varva avskildheten med lite social samvaro också. Och så blir det barndop till helgen!

I ärlighetens namn kan tilläggas att kroppen nog behöver lite vila nu, efter sex dagar på skidor.

Veckan i siffror:
Antal länkar: 6
Summa distans: 196 km
Snittlängd: 32,7 km
Tid i spåret: 14:51
Snittfart: 4:33 min/km
Medelpuls: 152

Levi by night 3.1.2012

Jan 2 2012

Fjärde dagen

i följd på skidor. De fina förhållandena håller i sig. Det är bara att tacka!

I siffror:
Distans: 36,750 km
Tid i spåret: 2:44
Medelpuls: 152
Glidvalla: Vauhti LF grön + Speed Gel. Fäste: Svix VR 40. Fungerade hyfsat.
Temperatur: -9 °C. Luftfuktighet: ca 94%

Jan 1 2012

Röken tät över byn

Det luktar rök i Levi. Det började redan i går kväll med alla fyrverkerierna. Sedan har det fortsatt av bara farten. Men så handlar det ju inte om några småfaklor heller!

Ryssarna brukar ju ta ut svängarna lite extra när de firar nyår.