Marcialonga är ju gladloppet framför andra. Konceptet håller nästan till alla delar. Italienarna bjuder på en storslagen natur, fina spår, bra service och en entusiastisk publik.

Startsystemet är riktigt bra numera. Starten sker i grupper om 500 löpare med fem minuters mellanrum. Men inte som tidigare när hela gruppen släptes samtidigt, utan numera får löparna ge sig i väg i den takt de lyckas få på sig skidorna efter att ha promenerat ut till spåret. På detta sätt blir trängseln mycket mindre. Chipet ger ju i alla fall rätt tid.

Men på en punkt får arrangören inte godkänt av mig. Någon fungerande seedning vill inte italienarna veta av. Omseedning existerar över huvud taget inte. Och det är ju synd. Många långsamma löpare står alldeles för långt fram. Till förtret för alla bra löpare som hamnat långt nere i stargrupperna utan möjlighet till omseedning.

Nedan några bilder som jag tog under loppet.