Rörigt i långloppsteamen

Det har varit riktigt rörigt bland långloppsteamen denna höst. Teamen har bytt namn på löpande band. Här kommer en kort uppdatering, så som jag uppfattat läget.

Det överlägsna teamet resultatmässigt i långloppsspåren senaste säsong var Team Xtra personell med bröderna Aukland i spetsen. Teamet bytte namn under hösten till Team Centric. Jens Eriksson tillkom som ny åkare.

Thomas Ahlsgaard har tidigare varit dragare för Team United Bakeries. Efter att han fått en ny huvudsponsor byttes namnet till Team LeasePlan Go. Anders Södergren ansluter till teamet.

Skinfit Racing Team bytte namn till iXmind Racing Team redan på vårvintern. Teamet hamnade genast i ekonomiska trångmål och fortsättningen är osäker. Synd för Riitta-Liisa Roponen som fick en bra start i teamet med ett par segrar förra året.

Team Skigo får en ny förstärkning när John Kristian Dahl ansluter. Men Team Skigo överger sitt namn och börjar heta Team United Bakeries. Rörigt så det räcker alltså.

Till Team United Bakeries hör: Johan Kjølstad, John Kristian Dahl, Arne Post, Tore Bjørseth Berdal och Chris Andre Jespersen

För Team Centric skidar: Jørgen Aukland, Anders Aukland, Simen Østensen, Laila Kveli, Jens Eriksson och Jerry Ahrlin.

Team Coop har åkare från fem nationer: Seraina Boner från Schweiz, Espen Harald Bjerke, Morten Eide Pedersen och Roger Aa Djupvik från Norge, Oskar Svärd, Jimme Johnsson och Bill Impola från Sverige, Lukas Bauer från Tjeckien samt Nicola Morandini från Italien.

I Team LPT Go ingår: Thomas Alsgaard, Jörgen Brink, Anders Södergren, Audun Laugaland, Kjetil Hagtvedt Dammen, Thomas Henriksen, Anders Myrland och Christoffer Callesen.

Listan är inte komplett på något sätt, och med reservation för eventuella fel.

Trängsel

Det är nästan trångt i spåren stundtals, åtminstone förmiddagar och kvällar. Men inte värre än att alla ryms. På eftermiddagarna när tävlingsåkarna vilar är det läge för oss motionärer och pensionärer.

Det finns mycket utlänningar på träningsläger här. Mest ryssar, både barn och vuxna.

Skidspar01261113

Melko raikas keli

Kölden håller norra delen av landet i sitt grepp. Det var kylslaget när Finlands Cupen i längdskidåkning fortsatte under veckoslutet i Rovaniemi. Inget man dock besväras av som TV tittare. Nästan på kallare sidan att tävla. Men träningsmässigt fick landslagsåkarna antagligen en bra genomkörare inför Världscupveckoslutet i Ruka nästa helg. Det skulle inte förvåna om det blir rejält kallt då också. Något som brukar passa ryssarna bra.

I Levi var det någon grad varmare än i Rovaniemi, vilket passade mig bra när jag gjorde min säsongsdebut i skidspåret. Inget problem alls med kölden, i själva verket var det ett nästan perfekt skidväder. Det blev tre varv runt Tykkilatu och Isoporo. Det är ett lagom omväxlande spår, inte helt lätt men inte heller för tungt att träna i (knappa 200 m total stigning per varv). Mitt favoritspår helt enkelt. Vätskebältet kan gott hänga på sin pinne i tallen. Att dricka vid varvningen blir precis lagom.

Jag startar denna säsong från den lägsta nivån någonsin, konditionsmässigt. Jag har inte sprungit, inte rullskidat, inte gått med stavar och det är två månader sen jag cyklade senast. Det gick inte lätt idag, men det kunde också ha varit värre. Så nu finns det bara en väg, och det är uppåt.

Höjdprofilen för Tykkilatu + Isoporo, med start i Levi centrum.

Höjdprofilen för Tykkilatu + Isoporo, med start i Levi centrum.

Höjdprofilen för Tykkilatu + Isoporo, med start i Metsärakka.

Höjdprofilen för Tykkilatu + Isoporo, med start i Metsärakka.

Vintern i siffror

Vintersäsongen är slut, sommarsäsongen står för dörren. Det betyder åtminstone avslutad skidsäsong. Vad sommarsäsongen kommer att innehålla ur ett motionsperspektiv är än så länge oklart.

Skidvintern blev något alldeles extra bra vad föret och väderförhållandena beträffar. Efter en sen start på vintern blev det sedan sällsynt goda förhållanden. Jag kommer inte ihåg någon januarimånad med så fint och stabilt vinterväder som den i år. Och slutet av vintern blev ju något alldeles unikt.

Jag hann med 80 skidturer den gångna vintern, vilket jag är väldigt nöjd med. Det torde vara personligt rekord, om än mycket knappt. Näst mest har jag vintern 2005-2006 när jag var jag ute 79 gånger. Jag har varit precis lagom flitig i vinter, känns det som. Ingenting överdrivet.

Men tyvärr, så här långsamt har det aldrig någonsin gått.

Här följer några betydelselösa siffror.
Antal skidturer: 80
Skidade kilometrar: 1 646
Snittlängd på länkarna: 20,6 km
Tid totalt på skidor: 124:36:51 (h:min:sek)
Tid per länk i snitt: 1:32:49 (h:min:sek)
Medelhastighet: 13,5 km/h
Medelpuls: 148

StatistikSkidor2012-2013

Intygar

Det är bara att hålla med om att nejdens längsta skidspår är värt att provas. Spåret som startar från Säläisjärvi i Jurva och går mot Kurikka är i ypperligt skick ännu denna tid på året.

I går hade jag för avsikt att skida spåret men det mesta gick i stöpet. Kroppen ville inte. Efter att jag skidat en bit stannade jag för att få ner pulsen. Jag stod helt stilla i nio minuter, men pulsen vägrade sjunka under 110. Då vände jag och for hem. Det är något som inte står rätt till.

Idag fungerade kroppen lite bättre. Jag orkade i alla fall lyftas armarna. På dagen körde jag till Levi. Nu på kvällskvisten tog jag en tur runt Levitunturi, en runda på drygt 25 km. Inget att hoppa högt för, men som sagt, det gick bättre än i går. Kvällen bjöd annars på ett härligt vinterväder och föret kan man heller inte klaga på.

Fina förhållanden och välpreparet den 9 april 2013  i Jurva.

Fina förhållanden och välpreparet den 9 april 2013 i Jurva.

Så in i vassen

ligger fågeltornet vid Rövarskär. Och detsamma kan väl sägas om den idylliska sommarstugebebyggelsen på Bolot i ändan av Södra Stadsfjärden. Efter en tur åt det hållet idag.

Vita vidder och blå himmel

Det är näst intill obegripligt hur det fina vintervädret bara fortsätter. Och inte bara vädret. Skidföret är bästa tänkbara ute på isarna just nu. Ett lagom tjockt och hårt snötäcke gör det möjligt att färdas var som helst.

Dagens aktivitet startade från Sandö och det blev en utfärd till Sommarösund, tur retur. I ett lagom lugnt tempo med tillräckligt många pauser. Eftersom det rykte ur skorstenen vid T-L:s villa i Sommarösund vek vi in. T-L var snabb med att sätta på kaffe, så där hade vi vår första kaffepaus. Samtidigt passade vi på och gjorde en snabbinspektion av bastubygget. Vår andra kaffepaus tog vi vid Jannes Saloon på hemvägen.

Det blev en verklig kvalitetsdag. Varmt i solen och ingen vind som störde. Skidturen skall nog klassas som en av de bästa någonsin. Fantastiskt!

Inte många sådana dagar

Vilken fantastiskt fin vinterdag! Det blir inte många sådana i året. Med lagom temperatur, nästan vindstilla och strålande sol. Det gäller att ta vara på den stunden, den går inte att spara. Dagen är som gjord för uteliv, som till exempel skidåkning på isen. Att studera stadens stränder utifrån ett havsperspektiv är alltid intressant.

Isen01240313

Isen02240313

Isen03240313

Isen04240313

Med skidåkning i blodet

Och då är det inte mig det handlar om. Långt därifrån! Men som ni kanske kan gissa, det gäller norrmännen.

I söndags, dagen efter Birken alltså, när kroppen ännu var mör och bad om vila. Då, redan på morgonkvisten, började vårt värdpar fundera över dagens skidåkning.

-Skulle det alls vara nödvändigt, undrade vi övriga. Vi hade ju alla åkt Birken dagen innan! –Jo, lite lätt skidåkning skadar inte och idag börjar träningen mot nästa års Birkebeiner, menade värdparet. Jag lyckades förhala det hela ett tag. Men på eftermiddagen var det dags.

Vi åkte från Torpa till Spåtind Hotell. För där fanns den rätta terrängen. En kort och riktigt flack bana för en lätt återhämtande länk.

Det gick inte alls lätt för mig. Och enligt pulsklockan visade sig den korta och flacka banan vara 16,7 km lång med en stigning på 215 m! Norrmännen är nog ett helt annat släkte.

Marit, Kjell-Magne och Christine på en återhämtande skidtur

Marit, Kjell-Magne och Christine på en återhämtande skidtur

Birken 2013

Det blev inte riktigt de fina förhållanden som prognoserna utlovade tidigare i veckan. Åter ett lopp med snöfall. Men det blev rejält med köldgrader och därmed också lättvallat. Det var nog det viktigaste. Förutom den extremt krävande terrängen brukar vallningbekymmer utmärka detta speciella lopp. Mitt första deltagande här år 2006 floppade helt på grund av besvärliga förhållanden och misslyckad vallning. Målsättningen idag var att få till ett bättre lopp än senast. Och visst, det lyckades!

Att skida uppför har aldrig passat mig och förmågan har bara blivit sämre med åren. Så i detta lopp gäller att ta det försiktigt och försöka överleva i de tunga stigningarna. Överlevde gjorde jag ju, men det kändes som om det var med liten marginal.

Det var ner mot ca 10 minusgrader idag, och det blåste ganska friskt uppe på Raudfjellet. Så efter den första långa stigningen, som tog långt över en timme, var man rejält svettig. Under utförskörningen sedan höll jag på att stelna bort i kölden och den bitande vinden.

Glidet var inte det bästa i snöfallet och den finkorniga snön. Men jag är riktigt nöjd med skidorna. Det var ett nöje att få uppleva för en gångs skull. Tyvärr blev det att bromsa alltför många gånger i utförslöporna på grund av lånsammare löpare framför. Speciellt mycket bromsande var det i utförsbackarna efter Sjusjøen. Det var isigt under och det bildades stora vallar av sockersnö. Jag hann se många vurpor men klarade mig själv undan.

Trots det mulna vädret och den kalla vinden hade många åskådare sökt sig ut i naturen och vildmarken under loppet. Där sitter de nergrävda i snödrivorna och hejar. Eftersom det lär råda snöskoterförbud får de lov att ta sig ut med hjälp av skidor. Det är fantastiskt att se.

Det mest anmärkningsvärda vad elitlöparna beträffar är att Jörgen Aukland placerade sig som fjärde man trots att han körde utan fästvalla. Det är en bedrift som är nästan obegriplig. Loppet som ingår i Ski Classics vanns av brodern Anders Aukland.

Jag rekommenderar Birkebeinerrennet mer än gärna åt alla skidentusiaster. Det är en upplevelse utöver det vanliga. I år hade loppet 14 700 deltagare. Intresset i Norge är så stort att loppet blir fulltecknat på några minuter när det öppnas för anmälningar. Men för en utlänning är det lätt att rymmas med eftersom den utländska kvoten är tillräckligt stor.

Birkebeinern i morgon

Skidorna är vallade och förberedelserna gjorda. Det blir tidig väckning i morgon, bussen till Rena går redan kl. 04:30. Det är gänget från Torpa som jag liftar med.

Birkebeinerrennet brukar räknas till de mer tuffa loppen. Och det är absolut det mest krävande som jag någonsin åkt. Så någon bekväm resa kan jag inte räkna med. Se bara banprofilen nedan! Så här skrev jag på bloggen för inför loppet 2007.

Annars så är vi ett riktigt internationellt gäng här på ”Camp Tangen” i Torpa. En amerikanska, en svensk och en finländare hjälps åt att våldsgästa värdparet. Men kul är det med många likasinnade på samma ställe.

Fast nu skall jag försöka få tag på lite sömn.

Banprofil för Birkebeinerrennet

Banprofil för Birkebeinerrennet

Testade spåret vid Sjusjøen

Birkebeinerrennet närmar sig. Idag var det läge för en liten skidtest inför loppet. Var passar ett sådant test bättre än vid Sjusjøen? Rutten för rennet går nämligen här förbi.

På lördag gäller det att försöka orka till just Sjusjøen. För då har man endast 14 km mycket lätt skidåkning kvar.

Glidet var inte det bästa idag men spåren var i prima skick och vädret alldeles ypperligt. Skidvalet kan knappast gå fel denna gång, eftersom båda paren fungerade precis lika bra. Till lördag utlovas ett stabilt och ärligt köldföre. Det tackar vi på förhand för.

Sjusjøen den 14 mars 2013. Strålande sol och fina spår.

Sjusjøen den 14 mars 2013. Strålande sol och fina spår.

Utmärkt lopp av Roponen!

På damsidan saknades Riitta-Liisa Roponen i dagens 10 kilometerslopp i Salpausselkä. Orsaken är att hon i stället skidade Engadin Skimarathon i Schweiz. Ritu gjorde ju en satsning på långloppen, parallellt med landslagsuppdragen, inför denna säsong. Hon slöt ett 4+1-årigt avtal med österrikiska Skinfit stallet.

Idag skidade hon alltså Engadin Skimarathon. Hon vann överlägset och slog tvåan, långloppsspecialisten, Seraina Boner med över två minuter. Detta långlopp går i fristil och lättåkt terräng, vilket ju gynnar Roponen. Det var ett övertygande lopp av damåkaren, hon förlorade åt herrsegraren med endast en och en halv minut.

Att skida i Engadindalen skulle ingalunda ha varit fel idag. Omgivningen i trakten av St. Moritz är något av det mest storslagna man kan uppleva i dessa långloppssammanhang. Det är nu fem år sen sist.

Nöjda miner i Engadin

Nöjda miner i Engadin

Bilden lånade jag från arrangörens hemsida. Se fler bilder från årets lopp i arrangörens slideshow.

Intensiv sportsöndag

Den 3 mars blev den intensivaste sportsöndagen i mannaminne. Det var på gränsen till att bli för mycket av det goda. Allting serverades ju hur bekvämt som helst, direkt i TV-soffan. Men livets bisaker behöver få lite utrymme ibland.

Det började redan på morgonkvisten med Vasaloppet. Direkt efter målgången i Mora tog VM-sändningarna från Val di Fiemme över. Sedan följde skidskytte i Holmenkollen. Möjlighet fanns ytterligare att se på världscupen i skridskor och inomhus-EM i friidrott, men riktigt så långt räckte inte min kondition.

Vasaloppet blev en trevlig tillställning i ett soligt och fint vinterväder. Loppet var spännande ända till upploppet. Där avgjorde, något överraskande, Jörgen Aukland i en klunga på fyra-fem man. På damsidan vann Laila Kveli före Seraina Boner. Jag har inte deltagit Vasaloppet på sex år. Idag kändes det som att det kanske börjar bli dags på nytt. Så pass lockande såg det ut.

Skid-VM i Val di Fiemme fick en solig avslutning. Det var inte bara vädret som var vackert. Också den avslutande grenen 50 km i klassisk stil med masstart fick ett lyckligt slut. De hårt kritiserade masstarten fick idag en helt annorlunda karaktär än vad vi sett tidigare. Det blev rejäl och ärlig skidåkning från första början och det var närmast svenskarna som stod för initiativen. Johan Olsson bärgade sedan guldet mycket välförtjänt. Jag kan inte se att dagens lopp skulle ha varit orättvist på något sätt. Men möjligheten att byta skidor under loppet kan man säkert ha åsikter om.

För Finlands del blev skid-VM resultatmässigt det sämsta någonsin. Åtskilliga svackor har jag hunnit uppleva genom åren, men aldrig någon så djup som den här. Det unika och anmärkningsvärda är att alla grenarna, dvs. backhoppning, nordisk kombination och längdåkning befinner sig samtidigt i samma djupa vågdal. Nu finns det bara en väg, och det är uppåt. Med vilket recept vet jag tyvärr inte.

Det är tråkigt att läsa alla kritiska kommenterer som spalterna nu översvämmas av. Kritik bör alltid vara tillåten men när den är ett resultat av besvikelse och frustration är den sällan konstruktiv och saklig. Ännu mer destruktivt är ändå det mullvadsarbete som en del av de aktiva tydligen bedriver. Bort med all avundsjuka och missunnsamhet!

Som Mika Kulmala mycket riktigt sa: I detta lilla land måste vi alla blåsa på samma kol!

Bilder från Sapporo International Ski Marathon

Tiden går. Det är redan tre veckor sen jag var i Sapporo och skidade. Om någon händelsevis har väntat på bilder därifrån så är det förståeligt om ni är besvikna. Den bildskörden drabbades av en rejäl missväxt.

Kameran hade jag nog med som vanligt, också under loppet, men den förblev mer eller mindre oanvänd. Inspirationen saknades helt enkelt. Någon slags depression får man väl gissa.

Nu skall jag trots allt anstränga mig och publicera några bilder därifrån. Inget man ändå hoppar högt för.

Årets BotniaVasan

blev något av en kopia av fjolåret vad vädret beträffar. De bästa förutsättningarna till fina spår försvann i och med snöfallet som började redan igår och fortsatte till halva loppet. Inga stora vallningsbekymmmer torde ha funnits, det var 3…4 minusgrader, men spåret var löst och fladdrigt. Och såndana spår gillar inte jag.

Det enda positiva med årets lopp för egen del var att jag orkade i mål. Jag var trött redan i Komossa. Positivt också att det blåste medvind på Röukas träsk. Något mer positivt kan jag inte komma på just nu.

Positivt ur en arrangörssynpunkt är dock att årets upplaga, den åttonde i ordningen, lockade nästan tusen deltagare. Eller rättare sagt anmälningar. Det är ju bra siffror på dessa breddgrader. Vad arrangemangen beträffar håller loppet hög klass.

Dagen stora överraskning är segraren, Victor Lövdahl. Att han slog VM-reserven Iivo Niskanen är en ren sensation. Nu hoppas jag att Victor får ordning på sin krånglande fot. För han är en talang. Idag stod han och stakade loppet igenom.

För deltagarna i BotniaVasan ingår en lunch efter loppet i Norrvallas restaurang. Lunchen och eftersnacket där är verklig kvalitetstid. När Per-Ole och jag diskuterade dagens vedermödor kom Martin N förbi. Han kom med följande uttalande. ”Pojkar, ni har åldern mot er!” Vid närmare eftertanke tror jag att han har helt rätt. Tyvärr.

BotniaVasan 2013.Luckor börjar uppstå redan efter några kilometers åkning.

BotniaVasan 2013.
Luckor börjar uppstå redan efter några kilometers åkning.

Foto: Markus Påhls

Sapporo Ski Marathon 2013

Nåjaa, nu sitter också Sapporo Ski Marathon-stämpeln i mitt Worldloppet-pass. Så nu är det bara att sparka ut ”lepo”.

Jag hade inte förväntat mig något lätt lopp idag. Men det var värre än jag räknat med. Mycket värre! Det var nog den tekniskt mest krävande banan jag någonsin skidat. Inte nog med att uppförsbackarna tog på krafterna, nedförsbackarna tog minst lika mycket. Jag gillar inte alls dessa serpentinbackar när man måste ploga sig ner. Inte när det är isigt under som det var idag. Att jag hölls på benen loppet igenom är närmast ett under.

Pulsklockan visade något överraskande att totala stigningen skulle ha varit 1052 m. Arrangören meddelar endast 747 m. Vad det kan bero på vet jag inte.

Föret var lite varierande. Det såg lovande ut från början, temperaturen var -6° C, i spåret grovkornig snö som gav gott glid. Men genast efter start kom snöfallet som förstörde glidet. Det höll sedan på från och till loppet igenom. Det var torr sträv snö som kom, luftfuktigheten var endast runt 50%.

Deltagarantalet på huvuddistansen 50 km stannar under 1000, vilket betyder att Sapporo Ski Marathon är ett litet lopp i dessa sammanhang.

Medalj01030213

Sapporo Ski Marathon i morgon

Nu är alla förberedelser gjorda inför morgondagens Sapporo Ski Marathon. Distansen är 50 km i fri stil. Dagens plusgrader har redan övergått till minus. Det kommer sannolikt att bli ett bra före i några minusgrader. Något lätt lopp kommer det ändå inte att bli. Totala stigningen är över 700 m.

Banprofilen för Sapporo Ski Marathon 2013.

Banprofilen för Sapporo Ski Marathon 2013.

Lagspel och rävspel

Den ytterst intressanta tävlingen Tour de Ski börjar vara halvvägs.  Efter gårdagens sprint i Val Müstair är nu tre av de sju deltävlingarna avverkade.

Sprinten i Val Müstair gick på rätt hög höjd och för finländsk del slutade det som det brukar på lite högre höjder, alltså dåligt. Endast Riikka Sarasoja-Lilja kan vara nöjd med insatsen, möjligtvis Riitta-Liisa Roponen också.

Intressant blir att se vilken inverkan sprinten får för fortsättningen i morgon i Toblach. Fyra hårda starter, gäller finalisterna alltså, på tung bana sätter sannolikt sina spår. En som slet ont redan i går var Charlotte Kalla som kroknade helt i finalen.

Ett otrevligt inslag i gårdagens tävling var lagspelet. Norges Ingvild Flugstad Östberg stannade upp inför mållinjen i semifinalen  och släppte Kristin Störmer Steira förbi sig. Detta för att gynna Steira som ligger bättre till i sammandraget.

De svenska TV reportrarna var klart besvikna på Calle Halfvarsson som INTE släppte Marcus Hellner förbi sig i semifinalen. I intervjuvn efteråt överraskades Halfvarsson helt klart av den förebrående frågan om hur han riktigt resonerade. Calle svarade dock rakryggat att skidporten är en individull gren där var och en vill lyckas på bästa sätt. En eloge till Calle för svaret, för så måste det ju vara.

Annars så är ju Emil Jönsson grym på sprint, även om han inte vann igår. Och en cool typ dessutom.

Ställningen i Touren för tillfället

Herrar

 1 VYLEGZHANIN Maxim  RUS   50:27.3
 2 COLOGNA Dario  SUI   50:29.4
 3 NORTHUG Petter jr.  NOR   50:36.3
 4 HARVEY Alex  CAN   50:54.5
 5 LEGKOV Alexander  RUS   50:55.3
 6 CHERNOUSOV Ilia  RUS   51:19.7
 7 HELLNER Marcus  SWE   52:02.4
 8 BAUER Lukas  CZE   52:03.4
 9 TURYSHEV Sergey  RUS   52:08.8
 10 HALFVARSSON Calle  SWE   52:12.9

Damer

1   KOWALCZYK Justyna  POL   35:08.0
 2   JOHAUG Therese  NOR   35:58.3
 3   STEIRA Kristin Stoermer  NOR   36:08.9
 4   HERRMANN Denise  GER   36:13.3
 5   RANDALL Kikkan  USA   36:26.1
 6   KYLLOENEN Anne  FIN   36:37.1
 7   KALLA Charlotte  SWE   36:40.2
 8   JACOBSEN Astrid Uhrenholdt  NOR   36:44.5
 9   SARASOJA-LILJA Riikka  FIN   36:57.6
 10   ROPONEN Riitta-Liisa  FIN   37:00.3

Kylslaget

idag när jag rundade Isoporo. Det fick räcka med två varv i knarrföret. Nollglid. Kallast var det nere vid Draivi, enligt uppgift -25°C. Ingen trängsel i spåren idag, det var inte många pinnar jag såg.

Men det var en mycket vacker vinterdag. Det är lite sparsamt med ljuset här denna årstid. Ändå var det ett sagolikt vackert ljus som Fjärde advent bjöd på i skymningen.

Levi01231212

Takki tyhjä

Veckan i Levi närmar sig slutet, i morgon bär det iväg hemåt.

Och det känns helt rätt. Efter sex dagar på skidor behöver den här kroppen vila. Helt klart.

Veckan har varit lyckad till alla delar. Det har gått att skida varje dag, trots några kalla dagar. Idag blev det en lite kortare länk än planerat, knappa två timmar. Jag fick kallt om fingrarna och orken tröt. Men det grämer inte på något sätt. Med ca. 13 timmar på skidor denna vecka har jag all orsak att vara nöjd.

Speciellt nöjd är jag över att mitt sjuka knä nu tycks acceptera också skejtåkning. Knäet har varit ett litet orosmoment, eftersom vinterns förta start går i fristil. Den gångna veckan skejtade jag drygt tre timmar. Så det ser bra ut.

Ett alldeles extra stort tack till Antti som fixat skidorna hela veckan. Man blir alldeles på tok för bortskämd. Jag menar att dagligen träna med ”lähes kisatälli”.

Näillä mentiin

Näillä mentiin. Möjligtvis lite ensidigt vad skidmärket beträffar.

Veckans kallaste

dag. Hittills. Kvicksilvret var nere runt -20° på förmiddagen. Jag tog det möjligast lugnt i kölden och skidade endast två timmar. Förvånade mig över att så många, framförallt de ryska juniorerna, körde fristil i kölden.

Levi01051212

Ut ur radioskuggan

Nu är jag uppkopplad igen, efter ett par dar i ”radioskugga”.

Firade första advent genom att förflytta mig norrut. Snön lockar i någon mån så här års. Lite tveksamt drag just då eftersom väderprognoserna lovade riktigt kallt väder i Lappland. Men verkligheten blev betydligt bättre än vad prognoserna lovade, åtminstone så här långt.

Idag fick jag också upp mitt nya telefonabonnemang till iPhonen. Därmed är jag åter online. Inget problem alls med konfigurering och inställningar. Nu surfas här snabbt från både mobil och dator (Sonera lovar upp till 21 Mbit/s för anslutningen).

Veckan har startat fint ur ett motionsperspektiv. Det blev endast en kort länk på söndan. Men jag fick till en tretimmars länk i både i går och idag. I ett osannolikt lugnt tempo dessutom. Det är ”hemmabanan” Isoporo förlängd med konstsöspåret som gäller. Temperaturen har legat mellan -8° och -13° så här långt. Så visst är jag nöjd.