Nåjaa, nu sitter också Sapporo Ski Marathon-stämpeln i mitt Worldloppet-pass. Så nu är det bara att sparka ut ”lepo”.
Jag hade inte förväntat mig något lätt lopp idag. Men det var värre än jag räknat med. Mycket värre! Det var nog den tekniskt mest krävande banan jag någonsin skidat. Inte nog med att uppförsbackarna tog på krafterna, nedförsbackarna tog minst lika mycket. Jag gillar inte alls dessa serpentinbackar när man måste ploga sig ner. Inte när det är isigt under som det var idag. Att jag hölls på benen loppet igenom är närmast ett under.
Pulsklockan visade något överraskande att totala stigningen skulle ha varit 1052 m. Arrangören meddelar endast 747 m. Vad det kan bero på vet jag inte.
Föret var lite varierande. Det såg lovande ut från början, temperaturen var -6° C, i spåret grovkornig snö som gav gott glid. Men genast efter start kom snöfallet som förstörde glidet. Det höll sedan på från och till loppet igenom. Det var torr sträv snö som kom, luftfuktigheten var endast runt 50%.
Deltagarantalet på huvuddistansen 50 km stannar under 1000, vilket betyder att Sapporo Ski Marathon är ett litet lopp i dessa sammanhang.
när jag stämpade mitt pass i USA berättade mannen framför mig i kön att just kommit från Japan och det tuffaste av Worldloppet-loppen. Inte det längsta men det tuffaste som han sa……. så det bekräftar ditt intryck.
Precis. Så är det nog!