Kort och snabb persontransport mellan Levi centrum och de nya storhotellen uppe på Koutalaki.
Traditionsenligt
Traditionen att vandra över Kätkä dagen efter Ruskamaraton fullföljdes även idag. Exakt samma rutt i samma riktning som tidigare år.
Hittade inte så mycket nytt att fotografera i dag så jag länkar till inlägg från tidigare år.
Kätkä 2007
Kätkä 2008
Kätkä 2009
Och som vanligt när man rör sig här vid tidpunkten för Ruskamaraton så stöter man på bekanta. Så också i dag. Det blev en lång diskussion i soffan vid ravinen mellan Kätkä och Pyhätunturi. Som ni ju vet, det finns mycket att diskutera efter ett maratonlopp. Till och med efter ett halvmaraton.
Är tacksam för åter en fin dag i Guds vackra natur.
Halvmaraton för andra gången
Jag klarade målsättningen idag, nämligen att ta mig igenom loppet. Det gick rätt bra sist och slutligen. Jag orkade jogga hela distansen. Nåjaa, lite vila fick jag ju när jag tog mina fotograferingspauser. Men kroppen fick nog arbeta betydligt mera än planerat. Medelpulsen var 166 trots den blygsamma farten. Så var det inte riktigt tänkt.
I det här loppet har man gott om sällskap hela vägen. Över 2 000 löpare var ute i dag om uppgiften stämmer som jag hörde.
Jag konstaterade, något överraskande att det var blott andra gången som jag löpte distansen halvmaraton. Så någon halvmartonlöpare är jag ju inte. Heller.
Ruskamaraton startade
För en stund sedan startade Ruskamaraton i Levi. Jag fick inte klart för mig hur många löpare som gav sig i väg men klart är att Ruskamaraton lockar massor av folk fortsättningsvis. Själv har jag löpt här ett tiotal gånger men idag övar jag på min nya roll som åskådare.
Det är en fantastiskt fin höstdag här i Levi. Klart solsken och ca 12 grader för tillfället.
Snart sker starten på halvmaraton. Det är ett arrangemang som jag sett bara här i Levi. Det betyder att de som löper helmaraton får sällskap av halvmaratonarna sista 10 km. Något som hjälper lite mot tröttheten kanske.
Själv skall jag försöka ta mig igenom dagens halvmaraton. Det blir nog en jogga-gå taktik skulle jag gissa. Vi får se om en stund!
Aulanko
Under min barndom hade jag förmånen att tillsammans med övriga i familjen någon gång få fara på ”utfärd”. En gång när vi var på resa besökte vi Aulanko. Det var för 45 år sedan. Jag tyckte nog att Aulanko var ett vackert ställe. För fösta gången i livet såg jag en golfbana och i dammen simmade livs levande svanar. Det var storartat och är väl det som jag mest kommer ihåg.
Den gångna veckan deltog jag i ett energiseminarium som vårt företag ordnade på Aulanko. Trots späckad tidtabell kunde jag inte låta bli att ta en promenad upp till den rofyllda skogsparken på Karlberg. Ett drygt 100 årigt arv efter överste Hugo Standertskjöld. Som vuxen ser man saker och ting med lite andra ögon. Men mycket var sig likt. Till och med svanarna fanns kvar.
Nymodigheter
Jag är inte speciellt benägen att testa och prova på nymodigheter. I allmänhet är jag nog mer för gamla beprövade lösningar. När jag planerade terassbygget funderade jag en hel del på hur jag skulle göra grunden. Av bekvämlighetsskäl föll jag ändå till slut för en nyhet, nämligen skruvplint. Och visst var det bekvämt att stå och se på när maskinen skruvade ner 1,5 m långa plintar i marken.
30-års kalas
Två ynglingar som fyller 30 slog sina påsar ihop och ordnade ett gemensamt kalas. Som nära sörjande till en av dessa blev även vi bjudna till festen i går kväll. Platsen var välvald, kårhuset Havtornen. En ypperlig miljö för en sådan tillställning.
Jag var ju gravt överårig i ett gäng bestående av 40 festande ungdomar så visst kände man sig en aning udda, åtminstone i början av kvällen. Men man vänjer sig fort, framåt natten flöt det på rätt hyfsat. Synnerligen intressant för ett fossil att få uppleva hur ungdomarna har det på sina fester.
Helt overksam var jag inte under kvällen. Det visade sig i dag att jag hann ta 285 bilder. Det var ett drygt jobb att välja ut de 100 bilder jag tänker spara.
I byggsvängen
Det verkar som att jag etablerat mig i byggbranchen på allvar nu. När terassbygget stagnerade blev det tapetsering i stället. I en citybostad till råga på allt!
Att jag duger som tapetserare förstår jag inte. Men det är ju heller inte så lätt att förstå sig på dagens ungdom.
Byggstopp
Just precis när jag kommit igång med terassbygget kommer en ofrivillig paus. Virkesleverantören lyckades inte leverera det det material som han lovade. Vi får kanske restleveransen nästa vecka. Hoppas förståss på forsatt vackert väder för lite kvällsbyggande. En längre paus är ytterligare att vänta innan allt är klart eftersom terassglasen är lovade först i september. I värsta fall först i slutet av månaden.
En fin sammanhängande sommarsemester är nu till ända. Och jag måste nog säga att jag anpassat mig oroväckande bra till hemmalivet. Allehanda tankar kommer upp när man spikar på egen terass. Med lite fantasi kunde man hitta hur många nya småprojekt som helst. Borde man rent av stanna hemma och fortsätta som hobbybyggare? Jag har på fullt allvar tänkt tanken.
Terassprojekt
Vårt planerade terassprojekt kom äntligen i gång denna sommar. Jag har under flera år mycket framgångsrikt lyckats skjuta det på framtiden men i år kändes det som att det kanske var dags.
Rent konkret startade projektet med rivningsarbete. Att riva en snart 20 årig terass är kanske inte så inspirerande. Men det finns goda förutsättningar för intressanta fynd, även om man inte hittar det man söker. Och jag fick snabbt betalt för rivningsarbetet, dessutom kontant. Jag hittade nämligen tre mark!
Slut på firandet
Nu är firandet slut och det blir att söka sig hemåt igen. De senaste dagarna har innehållit mycket slappande i värmen med både bröllopsdag och 50 års kalas. Festligt!
På kobben
Vi sökte oss ut till kobben där mycket är annorlunda. Och kartan förefaller vara lite otydlig. Tack och lov så är vi ändå inte vilse.
Undrar just hur det går för orienterarna.
Sommarlunch
Sommarlunchen avnjöts idag, äntligen. Traditionsenligt på Restaurang Merisali i Nådendal. Rekommenderas!
Ingen fotograf
En seriös fotograf sysslar inte med något så trivialt som solnedgångar. Det är helt enkelt inte tillåtet.
Själv är jag ingen fotograf. Därmed är det väl fullt möjligt att publicera en och annan solnedgång då och då. Jag gillar ju dem. I går kväll hade vi den här.
Lättfångade blåbär
Blåbären nedanför terrassen är ju så lättfångade i år, -med kameran. Men med en skål i handen är det betydligt svårare.
Paddlaren klarade biffen
I går på eftermiddagen nådde Mats målet i Haparanda. Han hade då paddlat mer eller mindre oavbrutet i 32 dagar. En sträcka på ca 2 200 km. Stort Grattis till en fantastiskt prestation!
Efter en stunds sökande i tät haparandavegetation fann jag honom på gott humör vid älvmynningen. Han hade då hunnit spänna upp tältet som skydd för regnvädret och vilat en stund.
Efter det återstod bara att packa in den dyngsura utrustningen i bilen och köra hem. Hemma var vi stax innan midnatt.
Mats klarade äventyret utan några riktigt stora malörer. Några mindre incidenter som säkerligen hade stoppat en vanlig dödlig flera gånger om, hindrade inte honom. Han torde dessutom tillhöra de sex snabbaste paddlarna i hela Havspaddlarnas Blå Bands historia.
Botniacyklingen i går
Börjar hitta min roll som supporter så småningom. Egentligen rätt bekvämt att stå på dikesrenen sist och slutligen. Och då blir det tid över att vifta runt med kameran.
Sätter upp några bilder från gårdagens lopp. Antagligen den mest ensidiga bildpresentation man kan tänka sig. Men håll till godo!
En pint
Det är väl det maximala vad jag lyckas prestera i gången när det gäller blåbär. Inte min gren liksom.
Lyckligtvis är frugan flitigare.
Bär finns det ändå gott om. Och mer än 50 m behöver vi inte gå.
Stengrynnan
här utanför har fått ett alldeles nytt liv. Det försöker vi vänja oss vid.
Häftigt åskväder
Det var ett häftigt åskväder som drog över holmen i natt vid tretiden. Det speciella denna gång var blixtarna. Det måste ha varit hundratals med blixtar som lyste upp himlen under den halvtimme som åskvädret varade.
Fick fram kameran till slut. Bara för att konstatera att blixtarna är inte så lätta att fånga. Däremot nog en välupplyst natthimmel.
Stor ambition just nu!
Nu börjar årets sommarsemester för min del.
Jag tog en en rejäl slutspurt inför sommarsemestern och jobbade hela veckoslutet. Allt med ett enda mål i siktet, nämligen att hålla mig borta från jobbet i fyra hela veckor.
Det har väl aldrig hänt tidigare. Men det beror nog mest på inkompetens och bristande ambition tidigare år. Nu finns den! Så jag sparkar ut lepo.
Gunhild
som medverkade i kvällens Allsång på Skansen var 
grymt duktig. Häftig rent av!
Halva distansen
Dagens notering är att paddlaren Mats nu nått halvvägs, efter ca. två veckors paddling. Det finns således goda utsikter till att semestern kommer att räcka till för bedriften. Fast det är en ren spekulation, endast Mats kan göra den bedömningen just nu.
Dagsprogrammet är grymt. Det handlar om ca 14 timmars oavbruten paddling varje dag. I värmen! Känner jag Mats rätt så unnar han sig ingen extra vila. Han hinner inte med sådant.
Det verkar vara många Blå Band-paddlare i området runt Oxelesund just nu. Mats håller på att passera åtminstone fem paddlare som startade för mer än en månad sen.
Belstningsskadorna ligger och lurar nu, ifall de inte redan uppenbarat sig. Förhoppningsvis håller de sig borta. Hoppas även att vinden inte ställer till problem i Bottenviken. Heja Mats, endast lite över 1000 km kvar!
Överraskad
Jag är mäkta överraskad över hur många av mina egna blogginlägg jag lyckades hitta i cacheminnen ute på nätet. Jag tror faktiskt att jag hittade samtliga som försvann i bloggkraschen. Jag klistrade in dem i inlägget ”Liten rekonstruktion”. Bilderna och kommentarerna är ju borta men texterna finns. Denna blogg är i det närmaste intakt kraschen till trots. Vem skulle ha trott det?
Folktomt
på torget i Karlstad. Jag hörde ett rykte om någon slags musikduell i Karlstad. Men det är antagligen något jag missförstått eller så har jag tagit fel på dan. Satt en god stund och väntade men ingen dök upp.
Ps. Inlägget är väl inte helt seriöst till alla delar. Ds.
Bogart 