Vi trotsar förbudet

och tänder våra ljus. Vi firar ju villaavslutning!

Solsidan02310813

Annonser

Tacka vet jag torkan

Vågar vi förvänta oss ett lugnare veckoslut? Sommarstugesäsongen brukar avslutas med smällare och fyrverkeri. Inget jag riktigt lärt mig uppskatta. Nu har myndigheterna utfärdat fyrverkeriförbud på grund av torkan. Få se om villafolket orkar hålla sig. Knappast helt.

När dagen övergår till kväll är det mycket fridfullt på holmen. Nästan som om en tropisk värme lagt sig över vår vik.

Solsidan01310813

Dagens korta cykeltur

Rutt01300813

En fin rutt runt Karperöfjärden

fick bli runt Karperöfjärden. Det är en naturskön rutt i varierad terräng som jag sprungit otaliga gånger. Det var en passlig långlänk på den tiden man ännu kunde springa, eftersom den hemifrån mäter ganska exakt ett halvmaraton.

Idag förlängde jag turen med lite kosköskog. Jag blev förvånad över den höglänta skogsterräng som mötte när jag vek av från Koskövägen. Som Österbottning blir man glatt överraskad varje gång man hittar en ny backe som är över 20 meter hög.

Hojdkurva01300813

Högsta punkten på dagens cykeltur i skogen bakom Koskö, 28 m enligt Suunto Ambit.

Lägesrapport, sensommaren 2013

Rutt01270813Lättjan och bekvämligheten hade helt tagit över när jag beslöt att ge mig själv en spark i baken. Rent praktiskt gjorde jag det genom att köpa en terrängcykel.

Sparken hade avsedd effekt, åtminstone tillfälligt. Jag har nu varit ute så pass många gånger att jag själv är riktigt nöjd. Nästan lite överraskad. Det handlar inte om någon extremcykling för min del, jag håller mig till skogsvägar i första hand. Det fina med terrängcykeln är man kan hålla sig borta från den värsta trafiken. Att cykla ensam i skogen i lugnt tempo är både avslappnande och fridfullt.

Denna sensommardag bjöd på ett härligt väder. Solen sken från en klar himmel och kvicksilvret kröp över 20 grader. Jag tog en tur till Kuni och tillbaka. Men inte längs riksåttan utan till största delen genom skogen. Dagens rutt blev hemifrån, via Korsnäståget, Höstves, Storhälleberget, Båskas, Staversby, Miekka, längs Klumpvägen till Kuni där jag vände. Tillbaka längs Långträsk skogsväg, via Voitby, Båskas, Molnträsket, Skjutbanan, Fågelberget och hem. Det var kanske inte världens bekvämaste cykling på grund av grovt krossgrus men ändå en fin rutt. Nästan lite nostalgiskt att cykla mellan Kuni och Skatila. Det var där vi sprang Botniamarschen på 80-talet.

Nästan deprimerande

Vi besökte Juthbackamarknaden igår. Det var faktiskt första gången för min del, trots att den populära markanden redan existerat under många år. Eftersom Juthbackamarknaden börjar få status av en kulturhistorisk storhändelse i regionen kände jag att det kunde vara dags för ett besök.

Efter mitt besök får jag nog konstatera det jag redan visste, nämligen att jag inte begriper detta skrotrally. Antagligen på grund av för lite humor, åter en gång. Jag förstår inte hur folk orkar dra land och rike runt med en massa skräp. Det var närmast deprimerande att se.

Att marknaden fyller en social funktion är däremot lättare att förstå. Kanske den sociala biten fungerar bättre tack vare skräpet?Juthbacka01240813

Ivar fyller halvt idag

Det mesta jämnar ut sig i längden. Det tycks gälla oss hundägare också.

Vår förra hund Igor blev över 16 år gammal. Han var hur frisk som helst och behövde således aldrig besöka veterinären.

Annat är det med lillkillen Ivar. Han blir 6 månader idag och har fått en riktigt risig start i livet. Han har varit till veterinären åtminstone 7 gånger. Blivit opererad i tungan en gång, fått näringsdropp ett par gånger och ätit antibiotika i 45 dagar. Plus lite annan medicinering som ännu fortsätter, liksom antibiotikan.

Man kunde kanske tro att Ivar redan är ett riktigt vrak. Hur det går för honom vet vi inte, men just nu är han en levnadsglad och pigg valp. Sin bemärkelsedag firade han i sällskap med många andra på Juthbackamarknaden.

Ivar 6 månader.

Ivar 6 månader.

Uppförsbacken tar inte slut

Ivars uppförsbacke vill inte ge sig. Halsen krånglar fortsättningsvis och ingen vet den exakta orsaken. Abscesser bildas kontinuerligt och spricker vartefter.

Idag var det åter dags för ett besök på kliniken i Nurmo. Enligt veterinären ser tungan ytterst komplicerad ut nere i svalget. Genom ett kiruriskt ingrepp tog han bort en böld från tungan. Ett vävnadsprov skickades bort för ytterligare analys.

Samtidigt sattes en drän i abscessen på halsen. Hur länge den får sitta kvar återstår att se. En skyddstratt var fullständigt omöjlig att få på. Resultatet av alla ingreppen börjar få traumatiska följder.

Dran01190813

Drän på Ivars hals för att tömma abscessen på vätska

Bildskörden från Lauhanvuori

blev inte vad den kunde ha blivit. Här dock några bilder.

En tur till Lauhanvuori

Med cyklarna i bagaget gjorde vi en dagstur till Lauhanvuori. Jag har länge haft ett sommarbesök på önskelistan. Vintertid har jag rört mig i lauhavuoriterrängen eftersom jag skidat Kauhahiihto.

Lauhanvuori, som numera är nationalpark, ligger mellan Kauhajoki och Isojoki (Storå). Naturen där har ett lappländskt inslag och är således ganska ”oösterbottnisk”. Lauhanvuori stiger hela 231 m över havet och är därmed den högsta punkten i våra trakter. Det finns inga branta partier i terrängen utan det mesta är jämnt sluttande skogsterräng.

Från utsiktstornet på Lauhanvuori ser man skog vart än man ser.

Från utsiktstornet på Lauhanvuori ser man skog vart än man ser.

Ingen operation

Lillkillen hade tid för halsoperation idag. När veterinären undersökte halsen konstaterade han detsamma som vi gjort. Svullnaden har gått tillbaka helt de senaste dygnen. Endast en mindre knut kan kännas när man trycker på halsen. Veterinären menade att chanserna är goda att skadan läker ytterligare med antibiotikans hjälp. En onödig operation skall man undvika. Eftersom Ivar ser ut att må bra för tillfället är vi helnöjda med dagens beslut. Antibiotikakuren förlängdes med en vecka till.

Idag på morgonen låg två mjölktänder på golvet. Att han tappat sina värsta sylar har jag heller inget emot.

Ivars mjölktänder som han tappade vid 5 1/2 månads ålder.

Ivars mjölktänder som han tappade vid 5 1/2 månads ålder.

Nytt liv i cyklandet

Mitt cyklande som legat nere i åratal fick ett uppsving denna sommar. En ny dimension öppnade sig i och med att jag halkade in på terrängcyklandet. Möjligtvis att det endast handlar om nyhetens behag.

Nu är några hundra kilometer avverkade på nya cykeln och i delvis nya miljöer. Erfarenheterna är enbart positiva. Jag tror knappast att jag kommer att ångra MTB-köpet. Det mesta cyklandet har skett på hyfsat bra skogsvägar. Men också lite off-road har jag hunnit prova.

Detsamma torde gälla på spinnsidan.

Cykling01100813

Trångt

i lillkillens mun för tillfället när både gamla och nya tänder skall rymmas på samma gång.

Ivars permanenta tänder tränger undan mjölktänderna.

Ivars permanenta tänder tränger undan mjölktänderna.

Konstens dag

Här kommer ett bra tips för en gångs skull. Tjuvstarta Konstens Natt och besök konstgallerierna redan på dagen! Det gjorde vi idag och det var helt suveränt. Ingen hets och trängsel alls. Man kan titta i lugn och ro och det finns gott om tid att diskutera med konstnärerna.

En konstnär vi inte diskuterade med var Adolf Bock (1890-1968). Hans tavlor finns nu på Tikanoja. Han var skicklig på att måla hav, båtar och sjöfart. Vackra alster som finns att se fram till 13 oktober.

Har man konstgallerierna undanstökade blir det sedan mera tid över för allehanda happenings och performance. Något det finns verkligt gott om på Konstens Natt.

KonstensNatt01080813

Sambatåget har blivit en klassiker på Konstens Natt

 

Reggaemusik på Strampen

Reggaemusik på Strampen

Långsam i vändningarna

Att jag är trög och långsam i vändningarna råder knappast något tvivel om. En ytterligare bekräftelse på detta kom när vi äntligen invigde vår Muurikka-panna.

Jag kommer inte ihåg när jag köpte den. Men det är något i trakten av för 15 år sen. Gjutjärnspannan har legat oöppnad i förpackningen fram till nu. Jag trodde nog att den rostat, men det hade den inte. Tillverkaren har använt ett alldeles ypperligt rostskyddsmedel. Något bäst före datum har pannan inte men jag gissar att garantin möjligtvis har gått ut.

Nu är den då invigd. Vi gjorde plättar. Mycket ovanligt med plättar i detta hushåll men lagom enkelt för en Muurikka-premiär.  Och visst, goda blev dom!

Muurikka01070813

Köklot

tur och retur på cykel i ett härligt sommarväder. En länk på ca 64 km. Det är faktiskt min första tur till Köklot med cykel någonsin. Varför jag aldrig cyklat den länken tidigare begriper jag inte ens själv. En bättre rutt får man leta efter.

Koklot01060813

image by iPhone

Uppförsbacken planade ut

Uppförsbacken fortsätter för lillkillen även om den tillfälligt planade ut. Det kom en överraskande vändning till det bättre. I ett enda huj.

Efter fem dagars spyende och utan att ha ätit det minsta lilla började allmäntillståndet bli oroväckande dåligt för valpen. Antibiotikakuren blev också lite på hälft eftersom inga piller gick att lura i honom längre. Visserligen hade vi tid reserverad för halsoperation i Seinäjoki på måndag morgon, men det var ännu många dagar dit. I går på morgonen började därför Matte ringa runt efter en akut veterinärstid, vilka inte är helt lätta att få i dessa tider. Efter ett tiotal samtal fick vi löfte om en tid i Nurmo ifall vi kunde komma genast. Det kunde vi. Endast frukosten blev lite på hälft när vi kastade oss i bilen och körde till Nurmo. Kliniken visade sig ligga ute i grönskan på den österbottniska prärien.

I Nurmo blev vi synnerligen väl omhändertagna. Veterinären lyssnade tålmodigt till vår berättelse om halsproblemen, antibiotikakurerna och spyendet. Han föreslog en grundligare och systematisk undersökning. Veterinären föreslog också ett halsprov innan operationen. Han sade också att spyendet inte nödvändigtvis har något med halsen att göra. Möjligtvis kunde spyendet bero på medicineringen. Det skulle senare visa sig att det berodde varken på halsen eller medicineringen.

Det blev blodprov, provtagning och näringsdropp. Droppet var viktigt nu efter den långa svälten. Det var visst något Hemohes-liknande han fick.

Blodproven analyserades genast. De var i huvudsak bra. Svaren på halsproven får vi nästa vecka. Då görs nya bedömningar om en eventuell operation. Någon operationen på måndag blir det således inte. Halsen såg lite problematiskt ut, den var fortsättningsvis infekterad. Och en knut sitter på tungan.

När vi sedan kom hem kom lottovinsten. Ivar gick rakt till diket och ställde sig, för första gången på hela veckan. Och ut kom en stor silikonplugg! Något han troligen fått i sig vid sommarstugan. Han hade gått med världens tätning i magen hela veckan. Undra på att han spydde. Att den överhuvudtaget kunde passera är mer än jag begriper. Hemohes verkar vara riktigt bra.

I ett huj blev det hund av honom igen. Fast nu är han bara hungrig.

Ivar01030813