Att jag är trög och långsam i vändningarna råder knappast något tvivel om. En ytterligare bekräftelse på detta kom när vi äntligen invigde vår Muurikka-panna.

Jag kommer inte ihåg när jag köpte den. Men det är något i trakten av för 15 år sen. Gjutjärnspannan har legat oöppnad i förpackningen fram till nu. Jag trodde nog att den rostat, men det hade den inte. Tillverkaren har använt ett alldeles ypperligt rostskyddsmedel. Något bäst före datum har pannan inte men jag gissar att garantin möjligtvis har gått ut.

Nu är den då invigd. Vi gjorde plättar. Mycket ovanligt med plättar i detta hushåll men lagom enkelt för en Muurikka-premiär.  Och visst, goda blev dom!