Vi besökte Juthbackamarknaden igår. Det var faktiskt första gången för min del, trots att den populära markanden redan existerat under många år. Eftersom Juthbackamarknaden börjar få status av en kulturhistorisk storhändelse i regionen kände jag att det kunde vara dags för ett besök.
Efter mitt besök får jag nog konstatera det jag redan visste, nämligen att jag inte begriper detta skrotrally. Antagligen på grund av för lite humor, åter en gång. Jag förstår inte hur folk orkar dra land och rike runt med en massa skräp. Det var närmast deprimerande att se.
Att marknaden fyller en social funktion är däremot lättare att förstå. Kanske den sociala biten fungerar bättre tack vare skräpet?
Bogart 
Jag har inte heller så stort intresse för dylikt. Men vi människor är olika. Det är många nuförtiden, som har hittat en livsnjutning i loppmarknader. Och det är ju bra. Miljömässigt är det ju också bra att saker kommer till återanvändning. Och så inte minst den sociala funktionen.
För 15-20 år sen följde jag med frugan på loppis oftare än nu. Då hittade jag t.ex många bra slöjdsaker, som jag använde som modeller ända till pensioneringen. Nuförtiden kommer nog frugan hem med många användbara saker. T.ex leksaker åt barnbarnen. Och kläder både åt dem och åt sig själv.
Mitt inlägg är vinklat och riktat mot allt skräp som det onekligen finns gott om. Möjligtvis förstår jag loppmarknadens ”själ” aningen bättre än jag låter förstå, även om loppmarknader aldrig har intresserat mig.
Jag tycker, precis som du skriver, att det är bra att saker och ting kommer till återanvändning. Och när det gäller att hitta något speciellt som inte tillverkas längre är loppmarknaden säkert den rätta platsen. Och chansen att hitta de riktigt genuina grejorna är ju stor eftersom mycket av prylarna som tillverkas idag är skräp från första början.
På Juthbackamarknaden finns också mycket vackert och fint.